Varannan damernas men inte halva makten

Det är rubriken på på ett reportage av Uppdrag granskning.

I sitt inlägg Hur främjar socialdemokratin kvinnligt ledarskap?, skriver Lena Sommestad i sin slutkläm:

Ansvaret för att nu driva fram en förändring ligger på oss alla, men vi som är kvinnor i partiet har ett särskilt ansvar. Precis som s-kvinnorna en gång framgångsrik drev igenom ”varannan damernas” är det nu dags att sätta stopp för de informella rekryteringsprocesser, som i synnerhet på den nationella nivån i partiet har gynnat män.

Och visst drev S-kvinnor "varannan damernas" och visst var det framgångsrikt om man ser till antalet, men de facto fick kvinnorna i partiet inte halva makten och var det inte den vi var ute efter? Makten?

Det är det jag tar upp i mitt inägg Män som hatar kvinnor. Jag gillar verkligen att Sommestad skriver att det är nu dags att sätta stopp för informella rekryteringsprocesser som gynnar män. Min fråga är: hur?! Och varför har vi kvinnor ett särskilt ansvar för att förändra detta? Är det inte snarare firma Ö & Ö och övriga män i partiet som bör belastas med detta särskilda ansvar?

I en kommentar till mitt inlägg Män som hatar kvinnor, skriver Nemokrati:

I socialdemokraterna är nog bara förklädda gubbar välkomna. Alltså kvinnor som resonerar som gubbar men ser ut som kvinnor. Ungefär som i M. Där har man "varannan damernas" men för en politik för mannen med stor M. Ungefär som när Christina Husmark Pehrsson var socialförsäkringsminister.

Så på med lösskägget tjejerna! Vill vi komma någon vart i partiet är det den enda strategin som fungerar.

[UNDER STRECKET]

Läs Johanna Grafs fantastiska inlägg!