[Recension] Välfärd utan tillväxt

Författare: Tim Jackson
Titel: Välfärd utan tillväxt
Originaltitel: Prosperity without growth
Översättning: Stefan Lindgren
Omslag: Eva Jais
ISBN 978-91-7037-564-4

Att ifrågasätta tillväxten tycks dömt att vara förbehållet dårar, idealister och revolutionärer. Likväl måste vi ifrågasätta den, skriver Tim Jackson i en debattartikel i Expressen. Meningen återkommer i Jacksons bok Välfärd utan tillväxt. Så skapar vi ett hållbart samhälle.

Om boken hade skrivits innan finanskrisen, hade troligtvis Jackson avfärdats som ännu en tillväxtfientlig samhällsomstörtare. I kölvattnet av den finansiella krisen har dock en och annan börjat tvivla på tillväxt till varje pris och därför är också Jacksons bok högaktuell. Därtill sitter Tim Jackson i den brittiska regeringens hållbarhetskommission och är professor vid Surreyuniversitetets Center för miljöstrategier. Där forskar han i konsumentbeteende, hållbar energi, ekologisk ekonomi och miljöfilosofi, vilket gör det svårt att avfärda honom som dåre, idealist eller revolutionär. Om förra årets snackis var Jämlikhetsanden, kan denna bok mycket väl bli årets snackis och då har Jackson lyckats med ett av de viktigaste målen med boken - att få igång ett fullödigt offentligt samtal.

För en ekonom är en ekonomi utan tillväxt en styggelse, men för en ekolog är tanken på en ständigt växande ekonomi en styggelse och däri ligger dilemmat. Det är väl ingen hemlighet att vi i västvärlden konsumerar mer än vad vår planet tål? Så vad göra? I boken presenterar Jackson fler trovärdiga alternativ till konsumismens "järnbur". Vi måste: 1. sätta ekologiska gränser för gränsens för människans verksamhet, 2. åtgärda den hejdlösa tillväxtens illitterata ekonomi och 3. omvandla konsumismens skadliga sociala logik.

Förutom att ha tillgång till näring och tak över huvudet består välstånd av vår förmåga att delta i samhällslivet, av vår känsla av gemensamt livsinnehåll och mål med livet och av att vi kan drömma. Vi har vant oss vid att sträva mot dessa mål med materiella medel. Att befria oss från den begränsningen lägger grunden till förändring. [...] Uppgiften är att skapa verkliga möjligheter för människor att blomstra på mindre materialistiska sätt. I samhällelig skala betyder det att återinvestera i dessa möjligheter: fysiskt, finansiellt och känslomässigt. I synnerhet behöver vi återuppliva begreppet allmänhetens väl. Förnya vår känsla för offentliga rum, offentliga institutioner och gemensamma mål. Investera pengar och tid i ändamål, tillgångar och infrastrukturer som vi delar.

Ovanstående utdrag ur boken låter mycket som min vision Det gröna folkhemmet. Version 2. Framför allt när Jackson räknar upp några exempel på vad byggstenarna i en ny vision kan bestå av: grönytor, parker, rekreationscentra, idrottsplatser, bibliotek, museer, kollektivtrafik, vårdhem, "tysta centra" och festivaler.

Den här recensionen håller på att bli lite för lång för bloggformatet, därför rekommenderar jag (förutom debattartikeln i Expressen som jag redan hänvisat till) Christians Sannes essä Vi kan leva utan välfärd i DN och Jeremy Leggetts recension av Jacksons bok i Guardian.

Jag vill varmt rekommendera att ni köper boken och diskuterar den på bloggar, i fikarummet, på föreningsmöten med mera. Vi har nämligen bara en jord.

Relaterat: Sajten Minplanet.se har redan recenserat den, även om vi fått "strikta order" om att inte recensera boken förrän 1/2.

Vad vore vi utan bibliotek?

Egentligen borde jag inte vara förvånad och ändock är jag det. Ett av högerns motton är ju som bekant "sälj allt!". Hur kunde jag tror att biblioteken var fredade från denna utförsäljningshysteri? Nacka går i täten med utförsäljningen (DN) och vi kommer att få se fler Moderatstyrda kommuner följa efter. Är det lönsamt att äga bibliotek? Ursäkta att jag målar fan på väggen, men jag tror faktiskt att investerare vill tjäna pengar. Vad händer med ett privat bibliotek som inte genererar i vinst? Det finns säkerligen någon enstaka altruistisk investerare, men jag ser framför mig ett skräckscenarium - där bibliotek snabbt förvandlas till espressofik, snabbmatshak med mera.

Det som betyder något för ett samhälles friskhet är det mål som dess ansikte är riktat mot, sade Richard Tawney. Målet för Moderaterna är att sälja ut allt till och med våra bibliotek. Dessa ideologiska utförsäljningar och avregleringar gör Sverige till ett andefattigt land.


Tidigare inlägg: "Ideologiska avregleringar gör Sverige sämre", I'm a library lover!

Gemenskapsvarelser i relationslinjen

Jag vill sitta ifred nere på bryggan med min kaffekopp på morgnarna om sommaren utan att behöva ryckas med i en yster dans i gemenskapens tecken ledd av socialministerns frejdiga små tjut. Och jag vill definitivt inte tvingas in i ”Samhällsprojekt releationslinjen”, skriver Johan Westerholm i sitt inlägg I begynnelsen fanns ordet. Hans inlägg inspirerar mig att skriva ett eget inlägg.

Efter Verklighetens folk (som jag har skrivit om många gånger, se nedan för ett axplock), lanserar nu Göran Hägglund & Co. relationslinjen, där gemenskapsvarelser ingår. Jag misstänker starkt att jag och min fru inte får ingå i denna kristdemokratiska vision, som fallet även är med Verklighetens folk. Frågan är snarare om jag vill ingå i en relationslinje fylld med Verklighetens folk och gemenskapsvarelser? Mitt svar är tveklöst nej.

Jag vill inte vara någon Stepfordfru: I ett idylliskt villasamhälle någonstans i Connecticut är kvinnorna de perfekta fruarna. De lever för hushållsarbete och att laga gourmetmåltider till sina män. Men står allt rätt till? I Kristdemokraternas visioner om en idyllisk värld står nämligen inte allt rätt till. Det inser majoriteten av det svenska folket. Endast fyra procent (om ens det) gillar KD:s visioner och jag håller det för troligt att Kristdemokraternas nya grepp - relationslinjen - inte kommer att förändra detta.

Om jag finge välja vill jag vara en del av det gröna folkhemmet. Frihet, jämlikhet, jämställdhet, solidaritet och hållbar utveckling. Så enkla ord, så oerhört vackra, så ofta yttrade att för många har betydelsen av frihet, jämlikhet och solidaritet gått förlorad. Muminvänstern har nämligen yttrat dessa ord alldeles för ofta och ändock har klyftorna i samhället ökat, egoismen tagit större plats i samhället än solidariteten och frihet har förvandlats till valtvång.

Dock kommer jag att använda frihet, jämlikhet och solidaritet och låta KD:s ideologer fortsätta slå knut på sig själva med ord och meningar som Verklighetens folk, gemenskapsvarelser och relationslinje.

Tidigare inlägg: En bild säger mer än tusen ord , Ett regnbågsfärgat Stockholm, "Hägglund, det räcker inte att tycka synd om hbt-personerna", Kongress i hänryckningens tid, Efter äktenskapet, En politik för verklighetens folk?, Och jag har tröttnat på påfund från Kristdemokraterna, Jag är inte funktionell,Den nakna kocken, Bordens och berättelsernas politik, Göran Hägglund gästar Verklighetens folk, Verklighetens folk nu i modebranschen, Kristdemokraterna och trovärdigheten, Nyckeln till "Verklighetens folk", Verklighetens folk Verklighetens folk (del II) Verklighetens folk (del III)

Johannes Åsberg med flera lyfter Lena Sommestad

Igår kom jag ut ur partiledargarderoben och skrev ett brev till valberedningen, där jag meddelade vilken kandidat jag vill se som partiordförande, nämligen Lena Sommestad. Idag skriver Johannes Åsberg med flera sossar en debattartikel i Expressen, där de lyfter just Sommestad. De skriver bland annat:

Vår partiledare ska också vara en person som håller örat mot marken. Avståndet mellan gräsrötter och ledning måste minska. Vi behöver också satsa betydligt mer på tankesmedjor och öppna nya arenor för fördjupade kontakter med forskare som stöder våra värderingar. Till partiledarposten finns flera tänkbara kandidater. Den person vi vill lyfta fram är Lena Sommestad.Bortsett från alla hennes formella meriter, som bland annat professor i ekonomisk historia och tidigare miljöminister, så har hon också visat sig vara en skicklig kommunikatör och inspirerande talare. Den levande dialog med "vanliga" medborgare som hon engagerat sig i är en uppfriskande kontrast till det brukliga inåtvända politiska spelet. Hennes blogg (lenasommestad.wordpress.com) har blivit ett nav för den politiska diskussionen på nätet. Hon har gett många tidigare trötta partimedlemmar nytt hopp och en ny känsla av tillförsikt.

Det stora sveket

Kongressen beslutade enligt följande: “Vi vill att en parlamentarisk utredning börjar om från början med frågan – i bättre dialog med medborgarna. Lagen bereddes för dåligt, och har allvarliga brister när det gäller grundläggande krav på rättssäkerhet, integritetsskydd och proportionalitet.” Utan nytt kongressbeslut ger den skrivningen inte utrymme för utökade befogenheter för övervakning av folket. Om Morgan Johansson vill se ett nytt och annorlunda kongressbeslut så får han i sedvanlig ordning skriva en motion till kongressen och sedan argumentera för sin ståndpunkt.

Kongressbeslut och vallöftet om att riva upp FRA-lagen måste respekteras. Väljarna måste kunna lita på de vallöften som partiet ger. Att svika vallöftet om att riva upp FRA-lagen är att svika såväl de partimedlemmar som drivit fram kongressbeslutet som dem som givit sin röst på socialdemokraterna i höstens val.

Frihet är en grundläggande socialdemokratisk värdering, massövervakning av folket är det inte. Därför vill vi att partiets företeträdare respekterar partikongressen och håller sina vallöften. Dra tillbaka förslaget om att ge utökade befogenheter för massövervakning!

Ovanstående är slutklämmen i en debattartikel i Aftonbladet från december förra året och som jag är medskribent till (och som jag bloggat om här). Då var jag fly förbannad över Morgan Johanssons utspel. Idag läser jag Peter Johanssons inlägg S-svek(?) i FRA-frågan och vidare Mats Knutssons artikel S och alliansen gör upp om signalspaning. Återigen är jag fly förbannad.

Sossar mot storebror har en viktig roll att fylla även framöver. Storebror kommer nämligen knappast att ge upp, skrev Anders Lindberg på Aftonbladets ledarblogg i december 2010. I mitt inlägg Morgan le Fey Johansson* förutspådde även jag att detta skulle ske, men sveket blir inte mindre för det. Snarare kommer jag att se det som ett av de största sveken i Socialdemokraterna politiska historia.

Relaterat: FRA-lagen kan leda till personförföljelse av homosexuella

Nu går torra fisken på land

När en ledamot i den socialdemokratiska partistyrelsen ber en tidning (Aftonbladet) och dess chefredaktör i princip att hålla käft, ja då går torra fisken på land. Har du inte hört talas om det idiomatiska uttrycket? Det är min tyska mamma som har slagit ihop två olika uttryck: skam på torra land och få sina fiskar varma, men det passar ypperligt i detta sammanhang för att försöka beskriva det oerhört smaklösa av Hoff och jag kan bara hålla med Peter Högberg som skriver ett inlägg under rubriken Vad har du, Hans Hoff tillfört partistyrelsen sedan 2005?.

Aftonbladets politiska chefredaktör, Karin Pettersson, ger även svar på tal i direkt anslutning till det dravel som Hoff skriver: Vi tar inte order av S:s partistyrelse. Bloggosfären, från vänster till höger, anser att Hoff är en riktig pajas och mina tankar går till en låt med Gudibrallan. Jag hoppas att Hoff får sina fiskar varma av övriga ledamöter i partistyrelsen.

Relaterat: Flytta på er!
Andra som skriver på samma tema: Peter Andersson, Sandro Wennberg, Johan Westerholm, Peter Johansson, Thomas Böhlmark, Johan Ingerö, Essbeck, Martin Moberg

Brev till valberedningen*

HBT-sossen gör bedömningen att Lena Sommestad bör bli nästa partiordförande för S

Vem är bäst lämpad att hålla ihop den stora koalition som socialdemokratin utgör? Vem kan och bör leda arbetarrörelsen mot framgång i 2014 års val? Vem uppfyller bäst de kriterier som bland annat Stockholms stad och Stockholms län vill se hos nästa partiordförande?

Efter en tids övervägande vill nu jag ge valberedningen (och även vänner, kollegor, bekanta och partikamrater) mitt svar, det vill säga vem jag anser bör bli nästa partiordförande för Socialdemokraterna. Jag konstaterar att Lena Sommestad bör få frågan från valberedningen, om att bli Socialdemokraternas nya partiordförande.

Mitt ställningstagande grundar jag på en rad bedömningar.
Det är, för det första, min bedömning att Lena Sommestad har goda förutsättningar att hålla ihop den stora koalition av intressen som socialdemokratin representerar. Sida vid sida finns i vårt parti gråsossar, högersossar, hbt-sossar, betongsossar, vänstersossar, fackligt förtroendevalda, villaägare, akademikersossar, gnagarsossar, bostadsrättinnehavare, hyresgäster, bloggare, lattesossar, ja... några ytterligare epitetet finns det naturligtvis (till exempel radar Johan Westerholm upp några till). Mitt i allt detta skall vår partiledare befinna sig. Hon eller han ska både kunna förena olika viljor, finna den gemensamma linjen och vända den gemensamma slagkraften utåt. Jag är övertygad om att Lena Sommestad kan göra detta.

Ska partiet åter bli ett parti som ligger på 40 procent (och helst mer) ställer det stora krav på en politik som förenar jämlikhet, jämställdhet och hållbar utveckling. Med andra ord det gröna folkhemmet. Version 2. Läs därför Sommestads inlägg Tillväxt: sex punkter för socialdemokratin, debattartikel i DN och debattartikel i Expressen. Ja, egentligen vill jag uppmana valberedningen (och övriga som är nyfikna, osäkra eller vad det än må vara) att läsa Lena Sommestads blogg.

Socialdemokraterna kan inte spegla sig i andra, agera utifrån vad andra partier har för politik eller vilka utspel de gör (och därefter anpassa oss eller med ett finare ord "triangulera" oss). Vi måste ha självförtroende att gå vår egen väg. Med en partiordförande som Lena Sommestad, kommer vi att återfå vårt självförtroende. Vi kommer återigen (som jag skriver i min valanalys) att ha en ideologisk debatt (som har fört en tynande tillvaro i partiet hitintills). Idédebatten kommer, om Sommestad blir partiordförande, återigen stå högt på vår politiska agenda. Och jag håller det för troligt att vi kommer att sluta tillverka lapptäcken.

Lena Sommestad är inte en falangsosse. Hon har stått utanför de senaste 15 årens bittra SSU-strider. Hon borde därför kunna vara en garant för att dessa uppslitande bataljer och den bitterhet som de födde, inte flyttar in i det socialdemokratiska partiets absoluta maktcentrum.

Det talas mycket om Regierungsfähigkeit. Sommestad har varit miljöminister, men hon har erfarenheter som sträcker sig utanför den politiska sfären. Hon har varit chef för
Institutet för framtidsstudier och varit VD för branschorganisationen Svensk Fjärrvärme. Sommestad har stor erfarenhet av internationellt arbete såväl som miljöminister som forskare.

En nackdel som brukar föras fram i diskussionerna om en ny partiordförande är att Sommestad inte sitter i riksdagen. Nu förhåller det sig så att hon de facto är första ersättare. Om Thomas Östros, Pyry Niemi eller Agneta Gille träder tillbaka, till förmån för Sommestad, är det hindret ur vägen. Om inte detta kommer att ske får partiet helt enkelt organisera sitt oppositions- och utvecklingsarbete så att även andra får utrymme att synas och höras.

På central nivå tycks partiet vara så dränerat på kraft att det knappast skulle vara till skada om någon nu kom lite snett utifrån och kunde ingjuta lite mod och hopp igen.

Vad partiet måste söka är snarare en företrädare som kan leda partiet under en längre tid, som kan bygga ett lag och som har en politisk kompassnål som inte snurrar som en karusell beroende på hur vindarna för tillfället blåser.
Ty blåsa kommer det att göra.

Allt ovan talar för att det bör bli Lena Sommestad.

Relaterat: Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Lena Sommestad, Kriterier för nästa partiordförande,Lena Sommestads svar till HBT-sossen
Andra som skriver om Lena Sommestad: Arbetarbladet, UNT, Tv4, Länstidningen Östersund, Aftonbladet, Expressen, Lidköpingsnytt, SvD, Aftonbladet, Smålandsposten, Lidköpingsnytt 2, GD.se, Makthavare , Rebella, Johannes Åsberg, Uppsalademokraten, Johannes Åsberg2
*Inspirationen och upplägget (och några meningar oftast kursiverade) till inlägget har jag hämtat från Östrans Brev till valberedningen, Därför bör S välja Lena Sommestad till ny partiledare och Efter katastrofen: vägen vidare. Detta inlägg skickas även till valberedningen@socialdemokraterna.se

Kom igen Lena! Kampanjsida här och facebookgrupp här.

Tänk vad en liten bakterie eller ett virus kan ställa till med

Jag har legat däckad i soffan i några dagar. Som vanligt är det min mage som krånglar. Det är ofattbart att en bakterie eller ett virus kan ställa till med så mycket skada. På grund av magsjukan kunde jag till exempel inte gå på ett viktigt styrelsemöte i gårkväll. Nej, det enda jag orkar göra när jag är sjuk (och knappt det heller) är att titta på filmer och serier. Så nesligt.

Det gröna folkhemmet. Version 2

Slutsatsen blir att vi nu nått en punkt där vi överskrider flera gränser för jordens förmåga att generera social och ekonomisk utveckling på lång sikt. Vi har inte bara en klimatkris att hantera utan även en global ekosystemkris.
Stockholm Environment Institute på DN Debatt.

Gröna folkhemmet kan inte bordläggas, skriver Peter Andersson på sin blogg. Läs gärna hela inlägget.

Tidigare inlägg:Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle, Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle", Lena Sommestad, Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Rönnebergaseminariet, Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet

Kriterier för nästa partiordförande

I helgen gjorde Peter Andersson mig uppmärksam på att vi (media, bloggare med flera) har glömt en viktig sak - nämligen kriterierna för nästa partiordförande. I nuläget diskuterar vi blott och bart namn, men få diskuterar kriterierna. Sandro Wennberg är nog den enda bloggare som har närmast sig partiledarämnet utifrån kriterier.

Under en tid har ordförande för valberedningen, Berit Andnor, åkt land och rike runt och frågat partimedlemmar vilka krav de ställer på en kommande partiledare. Detta har varken media eller bloggare varit intresserad av. Vi har bara diskuterat namn. Idag ska partidistrikten lämna sina krav på en kommande partiledare till valberedningen. Därför passar jag på (innan jag lanserar vem min kandidat är) att berätta vad jag vill se hos nästa partiordförande. Min arbetarkommun, Stockholm har lagt ut kriterierna för nästa partiordförande på hemsidan, men det är en punkt som saknas enligt mig.

I Sverige och i synnerhet hos Socialdemokraterna finns det ett utbrett akademikerförakt. Jag har stött på det flera gånger inom mitt parti och därför kommer jag att lyfta följande - vår nästa partiordförande bör vara akademiker. Ja, jag vet att akademiker låter flummigt, men vad jag menar är att han eller hon bör ha en examen från en högskola eller ett universitet.

Nej, det är inte det viktigaste kravet för nästa partiordförande. Här kan jag istället lista kraven på att nästa partiledare ska vara en berättare, en visionär, en demokratisk socialist, en kvinna, är empatisk, är analytisk och har lång arbetslivserfarenhet utanför riksdagen.

Men... jag anser att nästa partiordförande bör vara en akademiker eller åtminstone ha läst några poäng på högskola eller universitet. Sorry sossarna... men en examen från högskola eller universitet slår i dagens Sverige (året är 2011) mer än skogsarbetare eller rörmokare. Alla behövs... men om vi sossar ska fortsätta hävda vikten av utbildning, utbildning, utbildning - vore det bra om vår nästa partiordförande är akademiker.

Och glöm ej heller, om du som sosse lider av akademikerförakt, att taxichauffören, vakten, spärrvakten, brevbäraren, expediten mycket väl kan ha en magisterexamen.... även akademikern kan vara arbetare i dagens Sverige.

Relaterat: Mats Engström, SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Calle Fridén, Johanna Graf, Roger Jönsson, Kent Persson, Aurora Gullberg, Lena Sommestad, Martin Moberg, Peter Högberg, Mats Engström, Johan Westerholm, Partistaten
Tidigare inlägg: Demokratisk socialist, men helst en visionär

Vilken skola vill vi ha i Sverige?

Att reformera utbildningspolitiken är som att vända en oljetanker. Det tar tid innan hela skeppet har vänt. Vi kommer troligen inte att se effekt vid nästa mätning utan jag räknar med att resultaten fortsätter att sjunka, säger skolminister Jan Björklund till SvD apropå den senaste PISA-undersökningen.

Undersökningen visar att svenska elever halkar efter och vi har en skolminister som räknar med att resultaten kommer att fortsätta att sjunka och det känns ju hoppingivande (or not).

Idag befinner jag mig på Bommersviks kursgård, där Socialdemokraternas kriskommission har samlats för att under två seminiaredagar diskutera skolpolitik och socialpolitik. Lena M. Olsson, från Skolverket, har just avslutat sitt föredrag Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?

Enligt Olsson och Skolverket är det fyra faktorer som tillsammans förklarar varför svenska elver presterar sämre i skolan: segregering, decentralisering, differentiering och individualisering. Mycket av vad hon sade under föredraget står även att läsa på Skolverkets hemsida, bland annat här.

Vi socialdemokrater bör idka en viss självkritik vad beträffar den skolpolitik vi förde när vi befann oss i regeringsställning, men Olsson berättade även att den negativa utvecklingen i skolan har skett under en mycket kort tid och med kort tid håller jag det för troligt att hon menar "under regeringen Reinfeldts tid". Sämre och sämre för varje år. Det är facit för Björklunds skola. Är det en sådan skola vi vill ha i Sverige? I Sverige ökar skolsegregationen, men alliansregeringen presenterar inga insatser. Tvärtom är skolan på väg mot ytterligare uppdelning genom införande av elitklasser och Björklund räknar med att elevernas resultat kommer fortsätta att sjunka.

Efter lunch kommer Mikael Damberg (riksdagsledamot S) och Jan Larsson (kommunikationsdirektör Nordea) att tala om hur vi kan vända utvecklingen i skolan och därefter håller Erik Nilsson (utbildningschef i Botkyrka) ett fördrag med rubriken En skola för lika möjligheter.

Tidigare inlägg: Caligula, I Jan Björklunds skola,Framtiden är vår, Eine Schule für alle,Den (s)venska flumskolan

Läs även:
Peter Andersson - Politikens ansvar för en sämre skola
Skolverket - Orsaker till försämrade skolresultat kartlagda: Social bakgrund har fått större betydelse och en sammanfattning av PISA-undersökningen.

Lena Sommestads svar till HBT-sossen

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om Lena Sommestad. I inlägget ställde jag en direkt fråga till Sommestad. Nu har jag fått svar från Sommestad. Hon har vigt ett helt inlägg, Svar till HBT-sossen, åt att besvara min fråga. Det glädjer mig.

Stödet för Lena Sommestad växer. Socialdemokraterna i Uppsala har nu bestämt sig för att föra fram Sommestad som sin partiledarkandidat. Vidare har ett gäng nätrötter/gräsrötter skapat kampanjsidan Kom igen Lena! Tidigare finns facebookgruppen Kom igen Lena!

Andra: Arbetarbladet, UNT, Tv4, Länstidningen Östersund, Aftonbladet, Expressen, Lidköpingsnytt, SvD, Aftonbladet, Smålandsposten, Lidköpingsnytt 2, GD.se, Makthavare , Rebella, Johannes Åsberg, Uppsalademokraten, Medievärlden, UNT2, Östran

Att sälja sin själ till Svenskt Näringsliv (en travesti på Faust)

Berättelsen om socialdemokratin tar upp den klassiska kampen mellan gott och ont, där Primesossar säljer sina själar till Svenskt Näringsliv. Mefistofeles (Svenskt Näringsliv) vill ta kontroll över tillväxtpolitiken och sossarna därför slår han vad med en ängel att han kan överta själen hos ett gammalt och anrikt parti (SAP). Efter att vadet är ingånget släpper Mefistofeles lös en farsot mot vilken det inte finns någon bot. För att på så vis tvinga SAP, som förtvivlas över att det inte lyckas stoppa dödens framfart - överge både sin ideologi och tron på demokratin. Genom detta, görs SAP så desperat att det slutligen söker hjälp hos djävulen och säljer sin själ. Lyckas Mefistofeles med detta vad vinner djävulen kampen om sossarna för gott.

Relaterat: Rebella, Lena Sommestad, Mats Engström, Mats Engström igen, Akademikersossarna, Röda berget, Staffan Lindström på Jämlikhetsanden, Daniel Hedén
Tidigare inlägg på ämnet:Har idélöshet och okunskap blivit vår ideologi?, Arenagruppen bryter med Prime, Code of ethics, Trust no one
Rykande färska exempel på sossar som sålt sin själ hittar du här och här.

SNS vill ha "välfärdsjobb"

Jag läser i LO-tidningen att SNS vill ha "välfärdsjobb". Inspirationen har SNS Konjunkturråd hämtat från Tyskland. Mina tankar går direkt till Hartz IV.

SNS Konjunkturråd 2011: Dags för strukturella reformer

Lena Sommestad: "Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle"

If we lose the railways we shall not just have lost a valuable practical asset whose replacement or recovery would be intolerably expensive. We shall have acknowledged that we have forgotten how to live collectively. If we throw away the railway stations and the lines leading to them—as we began to do in the 1950s and 1960s—we shall be throwing away our memory of how to live the confident civic life. It is not by chance that Margaret Thatcher—who famously declared that “there is no such thing as Society. There are individual men and women, and there are families”—made a point of never traveling by train. If we cannot spend our collective resources on trains and travel contentedly in them it is not because we have joined gated communities and need nothing but private cars to move between them. It will be because we have become gated individuals who don’t know how to share public space to common advantage. The implications of such a loss would far transcend the demise of one system of transport among others. It would mean we had done with modern life.
Tony Judt

När jag läser Lena Sommestads debattartikel i Expressen, går mina tankar till Tony Judts bok Illa far landet och specifikt hans fallstudie om järnvägar (det är nog för att hon nämner järnvägar i artikeln). Det är Judts slutkläm i fallstudien som jag citerar ovan.

Judt skriver även att man inte kan driva järnvägstrafik i konkurrens. Järnvägar är ett naturligt monopol. Sommestads slutkläm i debattartikeln:

Jag vill hävda att marknadsmodellens sammanblandning av vinstintressen och allmänintressen är en av de stora utmaningarna i svensk politik i dag. Utmaningen förstärks genom fixeringen vid en enda styrmodell. Det skymmer sikten för andra handlingsmöjligheter. Det är nu viktigt att Socialdemokraterna kan skapa ett samlande politiskt alternativ som frigör oss från marknadsmodellens låsningar, utan att för den skull glömma de positiva erfarenheter som 1990-talets förnyelse också har gett oss. Målet är ett jämlikt och hållbart samhälle.

Målet för Socialdemokraterna är ett jämlikt och hållbart samhälle. Det gröna folkhemmet. Version 2.

Tidigare inlägg: Lena Sommestad, Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle,Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet
Andra som skriver om Sommestads artikel: Johan Sjöberg, Martin Moberg, Ett hjärta rött, Olas tankar, Lena Sommestad, Teckentydaren

[Under strecket]
Sugen på att läsa mer av Tony Judt, då rekommenderar jag Vad är levande och vad är dött i socialdemokratin

Mona Sahlins sista partiledardebatt

Socialdemokraternas partiordförande, Mona Sahlin, gör sin sista partiledardebatt idag. Hon blev riksdagsledamot 1982. Då var hon den yngsta ledamoten med sina 25 år.

Det blev inte så många partiledardebatter för Sahlins del. I blott och bart en mandatperiod var hon Socialdemokraternas partiordförande. Istället för att gå till historien som den första kvinnliga statsministern, är hon nu den partiledare för Socialdemokraterna som innehaft posten kortast tid.

Aftonbladet

Bommersvikseminarium nu på fredag

Det ser ut som om jag kommer att närvara på Bommersvikseminariet nu på fredag (dock inte spikat till 100 procent ännu). Det glädjer mig, då seminarierna på Rönneberga var rena rama Red Bull för röda rosor som jag. Jag har därför höga förväntningar på att Bommersvikseminariet har samma effekt på mig.

Skolan är i fokus när socialdemokrater i den 52-huvade kriskommissionen träffas.

Programmet för fredagen är som följer:

11.00 – 12.00 ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?
Lena M Olsson, undervisningsråd Skolverket

12.00 – 13.00 Lunch

13.00 – 14.00 ”Hur kan vi vända utvecklingen i skolan?”
Mikael Damberg, riksdagsledamot (S)
Jan Larsson, kommunikationsdirektör Nordea, tidigare på McKinsey

14.15 – 15.15 ”En skola för lika möjligheter”
Erik Nilsson, utbildningschef Botkyrka, f.d. skolborgarråd i Stockholm (S)

Relaterat: Det gröna folkhemmet: Att skapa ett jämlikt och hållbart samhälle,
Rönnebergaseminariet - Red Bull för röda rosor, Rönnebergaseminariet, Det goda samhället, Det gröna folkhemmet (del II), Det gröna folkhemmet

Läs även Ylva Johanssons inlägg Utbildningsgaranti för ungdomar.

Foto: Sveriges dåvarande finansminister Gunnar Sträng på Bommersvik 1958.

[ UPPDATERING]

Ja, just ja... jag har gått och irriterat mig på Per Gudmundsons inlägg en längre tid. Han skriver nämligen i sitt inlägg att det var fler reportrar och journalister än sossar på Rönnebergaseminariet.... för hans vetskap var vi socialdemokratiska bloggare också placerade på "pressläktaren" och några av oss räknas i högsta grad till förnyarna.

"Vi överväger inte att avskaffa partiet, allra minst i Stockholm"

Igår skrev jag om Lenets valanalys i inlägget Varför alla dessa valanalyser? I Stockholms läns valanalys fanns förslaget om att slå ihop Stockholms stads och Stockholms län expeditioner. Det kravet saknas i stadens valanalys, vilket kan hänga samman med att stadens valanalysgrupp valt att inte lägga fokus på den organisatoriska delen av valrörelsen, utan istället hänvisar gruppen till Folkrörelsegruppens utredning.

Människor utanför partiet och arbetarrörelsen (ja, även några som är partimedlemmar) blandar de facto ihop stad och län. Ett rykande färskt exempel är dagens Metro (s. 4). Uppdelningen mellan stad och län är enligt mig obegriplig men en partikamrat skriver till mig på facebook: Vi som inte bor i sthlm eller räknar oss som sthlmare kan då och då förstå poängen med den.

Hur ska vi sossar vinna tillbaka väljarna i den kungliga huvudstaden? Den rekommendation som valanalysgruppen lägger fram kan tyckas självklar - Socialdemokraterna måste bli ett tydligare parti. De åtgärder som gruppen anser nödvändiga är:

· Vi måste veta vad vi själva vill
· Beskriv verkligheten
· Prioritera det långsiktiga opinionsbildandet
· Hitta nya sätt att nå ut
· Förtroendevalda
· Formulera den egna politiken innan eventuella nya samarbeten ingås

Åtgärderna (eller aktiviteterna om man så vill) ovan är till för att vinna valet 2014. Jag saknar dock visioner i analysen. Visioner för att vinna valet. I Lenets valanalys nämndes åtminstone Det gröna folkhemmet. Version 2. Där Lenet åtminstone spånar om vilken politik vi ska gå till val på 2014, svävar staden ut i luddiga formuleringar, vilket kan beskådas här (uppdaterat: nu även på DN Debatt).

I likhet med sossarna i Lenet, inleder också sossarna i Stockholms stad sin analys med att denna valanalys måste påverka partiets arbete och inte stoppas i byrålådan. En valanalys som stoppades i byrålådan efter valförlusten 2006, var Håkan Anderssons valanalys (han var ordförande för den valanalysgrupp som tillsattes efter 2006).

De kunde lika gärna ha återanvänt Anderssons analys än slösat tid och energi på ytterligare en valanalys. Därför återupprepar jag det jag skrev i mitt tidigare inlägg: Varför alla dessa valanalyser om vi socialdemokrater inte tar till oss vad som står i dessa analyser?

Demokratisk socialist, men helst en visionär

An election is coming. Universal peace is declared,

and the foxes have a sincere interest

in prolonging the lives of the poultry.

George Eliot, Felix Holt

Idag publicerar Sandro Wennberg resultatet av nyårsenkäten.

Nästa socialdemokratiska partiordförande skall, enligt de som fyllde i Wennbergs enkät, vara visionär, empatisk, analytisk, demokratisk socialist, pragmatisk och ha lång arbetslivserfarenhet vid sidan av politiken. Mindre viktigt är att personen är ung, sitter i riksdagen, är storstadstadsbo och har erfarenhet av att vara statsråd. På sista plats kommer kravet att nästa partiledare ska vara kvinna.

Är det en människa vi vill ha som partiordförande, eller är det Albus Dumbledore?

Relaterat: Flytta på er!

Andra som skriver: Eva-Lena Jansson, Kristian Krassman , Martin Moberg och Calle Fridén

Lena Sommestad

Att Arbetarbladet vill se Lena Sommestad som partiordförande för Socialdemokraterna är ingen hemlighet (och om någon fortfarande undrar - se bild ovan). På Facebook finns gruppen Kom igen Lena! - Vi vill se Lena Sommestad som S-ledare. I skrivandets stund har sidan 277 anhängare och jag misstänker att ju närmare vi kommer Socialdemokraternas extrakongress i mars, desto fler anhängare får gruppen. Innan jag fortsätter, vill jag poängtera att jag ännu inte har bestämt mig för vilken kandidat jag vill driva. I nuläget vet jag blott och bart vilka jag inte vill se som partiledare. Dock börjar det luta åt Lena Sommestad.

På Rönnebergaseminariet var Sommestad rent ut sagt lysande. På de S-möten jag hitintills varit på (och de har blivit ganska många efter valförlusten), dyker Sommestads namn ständigt upp (vilket jag skriver om i till exempel inlägget Vilka är oddsen?). Jag läser hennes blogg regelbundet och jag håller i mångt och mycket med om vad hon tycker och tänker där. Ja, jag måste även tillstå att jag gillade Sommestads veritabla lustmord på Thomas Östros på DN Debatt.

Jag håller det för troligt att hon, precis som jag, anser att Socialdemokraternas stora projekt är Det gröna folkhemmet. Version 2 (jämlikhet, jämställdhet och hållbar utveckling). Vi brinner båda för miljöfrågor (Sommestad blev ju inte miljöminister av en slump), men det finns en anledning till att den här bloggen heter HBT-sossen och det är just för att hbt-frågorna ligger mig varmt om hjärtat. Min första kontakt med sossarna (om man bortser från mitt jobb som vakt i Cephalus, vilket ni kan läsa om i Morgonbris) var just föreningen Hbt-socialdemokrater.

Mona Sahlin brukar, å ena sidan, säga att hon inte gick med i partiet, utan i Olof Palme. Jag å andra sidan brukar säga att jag inte gick med i partiet utan i Mona Sahlin (och det på grund av Sahlins genuina engagemang i hbt-frågor). I mitt inlägg Sahlins stora frigörelseprojekt, är min slutkläm:

Nu till pudelns kärna: kommer Socialdemokraterna, med den nya partiordförande i spetsen, fortsätta Sahlins kamp för hbt-personers fri- och rättigheter? De frågor som finns kvar, efter äktenskapet, kan upplevas som rena rama sprängstoffet. Många av dessa frågor är svåra, kontroversiella och obekväma (se Hbt-socialdemokrater Sveriges hbt-politiska program för exempel) men om inte vi socialdemokrater driver dessa frågor - vilket parti skall då göra det?

Det är banne mig vår förbannade skyldighet att fortsätta Sahlins stora frigörelseprojekt.

Ovan skrev jag att jag är övertygad om att även Sommestad står bakom den vision som jag vill att Socialdemokraterna ska driva - Det gröna folkhemmet. Version 2 - och den visionen innefattar ju jämlikhet. Jämlikhet innebär att alla människor ska vara lika inför lagen och ha samma rättigheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder, ja rätt och slätt alla människors lika värde.

Ändock är min fråga till Sommestad: kommer även du att driva Sahlins frigörelseprojekt om du blir partiledare för Socialdemokraterna?

Ett är dock säkert, oavsett vad Sommestads svar på min fråga blir eller om hon blir min kandidat, så har hon (om Håkan Hällström ger henne tillåtelse) den bästa kampanjlåten - Kom igen Lena!

P.S. En nackdel som brukar föras fram i diskussionerna om ny partiordförande är att Sommestad inte sitter i riksdagen. Nu förhåller det sig så att hon de facto är första ersättare. Om Thomas Östros, Pyry Niemi eller Agneta Gille träder tillbaka, till förmån för Sommestad, är det hindret ur vägen.

Arbetarbladet, UNT, Tv4, Länstidningen Östersund, Aftonbladet, Expressen, Lidköpingsnytt, SvD, Aftonbladet, Smålandsposten, Lidköpingsnytt 2, GD.se, Makthavare , Rebella, Johannes Åsberg, Uppsalademokraten