Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del V)

Återigen måste jag börja ett inlägg om hushållsnära tjänster med följande: Jag har absolut inget emot hushållsnära tjänster, så länge de inte subventioneras på bekostnad av skola, vård och omsorg. Jag ser inte ner på folk som arbetar som lokalvårdare, hygientekniker, städare (eller vad de vill kalla sig). Städning är ett professionellt arbete som kräver kunskap och erfarenhet. I alla de inlägg (se nedan) har jag medvetet inte använt ordet pigavdrag. Jag anser det nämligen föraktfullt att tala om "pigjobb", men är verkligen subventioner av hushållsnära tjänster vägen till ett jämställt förhållande och i förlängningen ett jämställt (och framför allt ett jämlikt) samhälle? Människor får gärna nyttja hushållsnära tjänster, men de får banne mig betala vad det kostar.

-

Idag ser jag Mikael Damberg, ordförande för Socialdemokraterna i Stockholms län (och inte som reportrarna genomgående säger att han är ordförande för S i Stockholm), i morgonens nyhetssändningar. Damberg är plötsligt för hushållsnära tjänster. Peter Andersson har bloggat mer om Dambergs ställningstagande. Det känns som de vänder kappan efter vinden.

-

Ska vi Socialdemokrater sluta ta kön, klass, etnicitet (sexuell läggning, ålder, religion, funktionshinder, könsuttryck, könsidentitet et cetera) i beaktande när vi lägger fram våra förslag och kommer med våra analyser?

-

Barbara Ehrenreich (författare till Barskrapad och redaktör för Global Women) menar att budskapet till hushållets barn blir att en person [oftast från ett annat land och oftast en kvinna] är en underlägsen person som inte har bättre saker för sig än att städa upp andras skit. Därför vill jag även citera Mian Lodalen, som i en intervju i SvD säger:

-

Det är ju fullständigt sinnessjukt att staten går in och subventionerar hushållsnära tjänster. Det är ett överklassbidrag, en omvänd Robin Hoodpolitik, där man tar från de fattiga och ger till de rika. Jag tror att de har budgeterat 2-3 miljarder för det här. För den summan skulle man ha kunnat anställa 3 200 biträden på heltid inom den offentliga sektorn i Sverige. Dessutom handlar det om prioriteringar. Om att ta ansvar för sitt eget liv och sin egen skit. Det är väl ändå en grundläggande sak man lär sig som liten, att plocka undan efter sig. Sen när man blir trettio och har en medelinkomst på 45 000 kronor i månaden, då ska man plötsligt lägga över det på nån annan. Är inte det väldigt barnsligt och omoget?

-

Jag vill till syvende och sist lyfta ett inlägg skrivet av Gabriella Granditsky Svenson, ordförande för Unga S-kvinnor Rebella. Tyvärr använder hon ordet "pigavdrag", men hennes inlägg i debatten om hushållsnära tjänster är viktig.

-

Tidigare inlägg:

Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet (Del IV), Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet - Del III, Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet - Del II, Hushållsnära tjänster är inte lösningen på Livspusslet, Hushållsnära tjänster: attraktiva städerskor med spännande attiraljer

[UPPDATERAT]

Fler som har bloggat om hushållsnära tjänster idag: Anna Ardin, Jonas Morian, Åsa Westlund, Robert Noord, Bengt Silfverstrand och Karin Bergh

Mikael Damberg: