Hur gick det sedan?

I inlägget Nomineringstider är mörka tider, berättade jag bland annat om en ung S-kvinna som inte blev nominerad av sin S-kvinnoklubb på grund av att hon har barn. Några S-bloggare blev också upprörda över det inträffade och skrev egna inlägg, bland annat Ulrika Falk, Elizabeth Sahlén Karlsson och Karin Bergh.
-
Tjejen blev så småningom nominerad, till kommunfullmäktige men inte till riksdagen. På ett annat möte, som hon deltog på, blev hon kallad "småbarnsmamman" och en partikamrat sade till henne: "Nu har du ju varit gravid och har barn och man kan inte göra allt på en gång, så du kan eventuellt hamna på nomineringslistan, långt ner, bara för att du vill".
-
Det finns dock ljus i mörkret. Maria Östberg Svanelind, ordförande för S-kvinnor i Stockholm, mejlade mig idag och berättade att igår antog Distriktsstyrelsen följande uttalande:

Sprid gärna detta uttalande till alla S-föreningar (ja, andra föreningar också) och lägg gärna till att barn, ålder, klass, kön, funktionshinder, etnicitet, religion, könsuttryck, könsidentitet et cetera aldrig är hinder utan viktiga erfarenheter och glöm inte vad Madeleine Albright har sagt:

Det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.