Rond (Del II)

Idag har jag varit i Kista Galleria och lyssnat på debatt nummero due mellan oppositionsborgarrådet Carin Jämtin (S) och finansborgarrådet Sten Nordin (M). Jag försökte lyssna och twittra samtidigt. Någon lustigkurre kanske nu tänker "men du är ju kvinna, du borde klara av att göra två saker samtidigt". Därför kommer detta blogginlägg handla i mångt och mycket om vilka intryck jag fick från debatten. Två återkommande tankar under debatten var 1. i vilken verklighet lever Sten Nordin och 2. i Nordins värld är allt perfekt.

Nordin talade flera gånger om röd eller rödgrön skattechock. Det börjar bli tröttsamt att höra borgarna tala om skattechock. Ja, vi kommer att höja skatterna. Min fråga är: 1500 kronor per år - är det en skattechock?

Jag tyckte (och betänk att jag är jävig) att Carin Jämtin var vassast i debatten. När Nordin talade om skattechock sade Jämtin att hon ville ta ordet "larvigt" i sin mun. Jag håller med henne. Han talade vidare om sommarjobb. Var finns motsättningarna där? Den enda skillnaden är att borgarna vill ge några tusenlappar till sommarjobb, medan vi Socialdemokrater vill satsa ännu mer.

Det var bra av Jämtin att ta upp jobbgarantin, när Nordin talade om hur bra det gick.

Vad vi har sett under denna mandatperiod är en slarvig hantering av Stockholmarnas pengar, vilket också Jämtin poängterade. Utförsäljning av allmännyttan (till reapris) är endast ett exempel.

Nordin sade, under debatten, att han inte kände igen Jämtins verklighetsbeskrivning. Kanske beror det på att Nordin aldrig har befunnit sig i "verkligheten". Nordin borde praoa några veckor på försörjningsstöd i en stadsdelsförvaltning och därefter praoa några veckor på en arbetsförmedling.

Vad jag grubblar på just nu är Nordins uttalande att vi ägnar oss åt 70-talspolitik. Men, hallå? Är inte det bra? Var det inte då vi införde MBL, Arbetsmiljölagen, LAS, Förtroendemannalagen, föräldraförsäkringen et cetera? Bättre att ägna sig åt 70-talspolitik än att stödja ett vårdnadsbidrag som är så omodernt att det hör hemma i 50-talets Sverige.

När moderatorn, John Crispinsson, talade om att fler debatter mellan Nordin och Jämtin kommer att äga rum under valåret, nickade Nordin. Det är positivt. Jag trodde nämligen att denna debatt var den sista, men i och med att Nordin nickade bifallande, kommer vi att få se fler debatter mellan Nordin och Jämtin. Nästa gång hoppas jag att debatten äger rum utomhus, i en park. Vem kan glömma parkdebatterna mellan Annika Billström och Kristina Axén Olin?

Efter debatten fikade jag med några Sossar. Att träffa Björn Häll-Kellerman var en stor behållning. Häll Kellerman är CP-skadad. Han gav mig perspektiv på tillvaron. Nordin borde fika med honom för att inse att allt inte är så perfekt.

Carin Jämtin har också bloggat (dock väldigt kort) om debatten.