Böcker om Mona Sahlin

Igår skrev jag ett inlägg om Lotta Grönings bok Sanning eller konka och nu börjar recensioner dyka upp som svampar i jorden, som inte bara handlar om Grönings bok, utan även om Christer Isakssons bok I väntan på Mona Sahlin. I Aftonbladet/Kultur recenserar Rakel Chukri Grönings bok och Chukri totalsågar Grönings bok:
-
[Lotta Gröning] har skrivit en lång anklagelseakt, förtäckt till debattbok, där hon metodiskt bryter ner Sahlin bit för bit. Ambitionen i Sanning eller konka är att teckna ett porträtt av en oppositionsledare. Men det görs i vilda västernstil [...] Men hon verkar ha blivit alltför kär i elaka beskrivningar som att det ser fånigt ut när det står säpovakter utanför Sahlins anspråkslösa radhus i Nacka. Det blir käbbel i stället för debatt, något det redan finns för mycket av i politiken. Genom att idiotförklara Mona Sahlin idiotförklarar Gröning partiet som röstade fram henne [...]
-
På nästa uppslag i Aftonbladet recenserar Åsa Linderborg Christer Isakssons bok I väntan på Mona Sahlin. Linderborg börjar med att ställa frågan: "varför handlar politikerbiografier så sällan om politik och samhälle?". En fråga som jag också ställer mig. Linderborgs svar är dock:
-
[...] en biografi om Mona Sahlin kan kanske inte handla om politik, eftersom hon inte har någon. Hon har aldrig hållit ett ideologiskt linjetal eller skrivit något av bestående värde. Den som hoppades att hon efter två års tystnad nu äntligen skulle drämma till med nåt som visar att socialdemokratin är ett tydligt alternativ till högeralliansen, måste känna sig både lurad och desperat.
-
På sin blogg fortsätter även Lotta Gröning med sina hatkampanj mot Mona Sahlin. Ni kan själva läsa hennes senast inlägg och göra en egen bedömning.
-
Vad som slår mig är att många personer som tycker till om Mona Sahlin och SAP, inte är förtrogna med hur partiet fungerar. De står och trycker sina ansikten mot en glasruta och gör sina tolkningar utifrån vad de ser och inte hör. SAP är ingen PR-byrå, det är och förblir ett folkrörelseparti, hur mycket motståndare och tyckare vill få det till att det är 1. Mona Sahlin som ensam styr, 2. Mona Sahlin & Stefan Stern, 3. Mona Sahlin och hennes innersta krets eller 4. Partistyrelsen (partietablissemanget).
-
Ett tydligt tecken på att SAP är och förblir ett folkrörelseparti är rådslagen. Senast igår presenterades det nya rådslaget Kultur. I rådslagen får alla medlemmar tycka till. Det är rådslagen som formar vår politik. Då rådslagen ännu inte är klara, kan vi i vissa frågor inte svara på var partiet står. Förutom rådslagen kan de många socialdemokratiska föreningarna lägga motioner. Det är till syvende och sist på partikongressen som vår politik fastställs. Vår nästa partikongress äger rum hösten 2009.
-
Tillbaka till partiordförande Mona Sahlin. Mona Sahlin brukar å ena sidan säga att hon inte gick med i partiet utan hon gick med i Olof Palme. Jag å andra sidan brukar säga att jag inte gick med i partiet utan jag gick med i Mona Sahlin. Det gör mig lite skämtsamt till "sahlinist". Jag är socialdemokrat och sahlinist, men det hindrar mig inte från att kritisera Mona Sahlin eller partiet (när jag anser att det behövs). På denna blogg finns det såväl inlägg som är mycket kritiska som inlägg som näst intill är hyllningar.
-
Åsa Linderborg skriver i sin recension att Sahlin "aldrig hållit ett ideologiskt linjetal eller skrivit något av bestående värde". På socialdemokraternas hemsida finns tal som Sahlin har hållit, däribland Sahlins linjetal, som hon höll på extrakongressens andra dag 2007. Att Linderborg anser att Sahlin aldrig skrivit något av "bestående värde" får stå för henne.
-
Att som Lotta Gröning, Åsa Linderborg, Per Gudmundson, högeralliansen med flera hävda att Mona Sahlin inte har någon politik är bullshit! Vi som är medlemmar i SAP och som har en helt annan relation till Sahlin och SAP än hennes belackare, vet att så är inte fallet.
-
Magnus Ljungkvist - Grönings bok om Sahlin en studie i härskarteknik