HBT-sossen

Gamla trotjänare inom järnvägen dumpas

Cirka 250 personer som är anställda på företaget Trafficare och
som städar och underhåller tåg åt statsägda SJ runt om i landet
riskerar att förlora jobben.

Det rör sig om äldre arbetskraft med upp till 30 års anställningstid
vid järnvägen som nu ställs på gatan. Jobben har inte försvunnit
men personalen sparkas för att dom är för dyra. SJ prispressar sina underleverantörer maximalt och Trafficare har valt att säga upp städavtalen med SJ.

Nya billigare entreprenörer knackar på dörren men ingen vill ta över
den uppsagda personalen, trots deras stora erfarenhet och kunskap.
Fackförbundet SEKO kan inte acceptera den dumpning av äldre anställda och deras anställningsvillkor som nu hotar att ske.

SEKO kräver att de anställda och deras avtalade villkor ska följa med till den entreprenör som i framtiden ska sköta underhåll åt SJ.

För mer information besök sekotc

Den stora organisationsutredningen

Den socialdemokratiska partistyrelse kommer idag att tillsätta den utredning, som ska se över partiorganisationen. De personer som kommer att ingå i projektgruppen är:

Carin Jämtin, ordförande
Ann-Marie Johansson, Jämtlands län
Gunilla Svantorp, Värmland
Helén Pettersson, Västerbotten
Janica Sörestedt, Gotland
Jonas Karlsson, Örebro län
Jonas Nygren, Stockholms län
Olle Burell, Stockholm
Pelle Berglund, Göteborg
Roger Berzell, Östergötland
Stefan Pettersson, Skåne
Åsa Karlsson Björkmarker, Kronoberg
Åsa Lindestam, Gävleborg

Peter Högberg har räknat ut att det är fyra ombudsmän (inklusive Olle Burell), tre riksdagsledamöter, tre kommunpolitiker och två från partistyrelsen. Man behöver inte vara ingenjör på NASA för att räkna ut att majoriteten av dessa har förankring i partiet. Med förankring menar jag människor med många år i arbetarrörelsen. Ta min egen kommunsekreterare Burell som exempel: arbetsgivare (enligt facebook) är/har varit Stockholms socialdemokratiska partidistrikt, Olof Palmes internationella center, Broderskapsrörelsen och (inte att förglömma) ett helt år på arkitektbyrån Brunnberg & Forshed.

När jag ser namnet Jonas Nygren, ringer det en klocka... Var det inte han som, tillsammans med Peter Gustafsson, skrev bidraget Slå upp portarna, släpp ut dinosaurierna! Tankar om en ny partiorganisation i antologin Den grå vågen? Jag går till bokhyllan i arbetsrummet och mycket riktigt... Det är banne mig Nygren. Att Nygren får ingå i gruppen är mycket positivt. Egentligen behöver han bara kopiera 12 exemplar av ovanstående bidrag och dela ut till de övriga i gruppen. Nej, skämt åsido. Enligt Jämtin tillkommer även referensgrupper. Det är dessa referensgrupper som mitt hopp står till.. ja, det vill säga om dessa referensgrupper tillsätts med människor som inte har levt hela sitt liv i och genom rörelsen. Det behövs även en hel drös med kärleksfulla kritiker.

Till syvende och sist - man behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Det finns rapporter, dokument, motioner, blogginlägg och facebookgrupper som redan har förslag och synpunkter på den socialdemokratiska organisationen.

Tidigare inlägg: Politiker som ägnar sig åt läpparnas bekännelse, S behöver fler plattformar

Martin Moberg, Staffan Lindström, Johan Westerholm och Peter Johansson på samma tema.
Illustration: Mark Batey

P.S. Socialdemokraternas partikongress äger rum 3-7 april 2013

Bygg bort bostadsbristen

Hyresgästföreningens slutrapport: 68 800 unga saknar egen bostad i bostadsbristens Stockholm. Och märkväl, då talar vi endast om unga vuxna.

Jag minns mitt första boende i Stockholm. Efter avslutade universitetsstudier i Uppsala fick jag jobb som museilärare vid de Kungliga hovstaterna (för att två år senare börja jobba som väktare på ett bevakningsföretag). Jag pendlade några år från Uppsala till Stockholm, men efter en vinter med inställda tåg, beslutade jag och min dåvarande flickvän att flytta till huvudstaden. Och nej... ingen av oss hade stått tillräckligt länge i Stockholms bostadskö för att få ett förstahandskontrakt.

En av de kunder jag jobbade för hade byggt ett hus, men ville ha kvar lägenheten i Björknäs. Han erbjöd sig då att hyra ut lägenheten till oss. Svart. Utan rättigheter. Det var inte ens ett andrahandskontrakt. Ja, det tog några år innan jag fick ett förstahandskontrakt i Stockholm, men vilken känsla det var. Det må ha varit hos en privatvärd. Hyran var svinhög, men det var mitt eget krypin. 35 kvadratmeter i Högdalen. För fyra år sedan träffade jag Åsa. Efter ett år flyttade hon in i min etta. Det blev förstås trångt och tack vare bostadsförmedlingen fick vi en lägenhet i Farsta. En nyproduktion. Svindyr hyra, men återigen ett förstahandskontrakt.

Oavsett vilket politiskt block som styr Stockholm så är det dags nu - dags att bygga bort bostadsbristen. Bara gör det! Nu!

Barbro Engman på samma tema.

Politiker som ägnar sig åt läpparnas bekännelse

Jag har varit inne på det i bland annat inlägget Läpparnas bekännelse, men eftersom tre partikamrater (Peter Högberg, Johan Westerholm och Sandro Wennberg) skriver om Socialdemokraternas kommande organisationsutredning, anser jag att det är på sin plats att åter skriva ett inlägg om Socialdemokraternas inre liv.

I inlägget, som jag hänvisar till ovan, skriver jag om partisekreterare Carin Jämtins svar på min fråga om den unkna, omoderna partikulturen som är förhärskande i SAP:

Jämtin svarade då att det skulle komma till stånd en stor organisationsutredning. Hon ville även att Socialdemokraterna skulle bli ett öppnare parti. Jag nöjde mig med hennes svar. Det lät ju faktiskt på henne som att hon, i egenskap av partisekreterare, verkligen skulle ta tag i det här. Det utslitna ordet "förändring" skulle äntligen få en verklig betydelse.

Wennberg skriver i sitt inlägg:

Att motorn i en organisationsöversyn skulle genomföras av tjänstemän var väntat.
Vad som däremot skulle vara oväntat vore om organisationsöversynen skulle genomföras i en öppen och inkluderande process. Det är ingen statshemlighet att Socialdemokraterna har lång väg att gå för att bli ett öppnare parti. Alltjämt är det många krafter i partiet som håller emot. Som tycker att media har för stor makt och att öppenhet kan skada partiet.

Partiet som, enligt Kriskommissionens slutrapport, skulle bli Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka parti. Det är fan i mig ett stort, jävla skämt! Jag är så innerligt trött på politiker (oavsett partifärg) som ägnar sig åt läpparnas bekännelse.

Slutrapporten har hamnat i det runda arkivet tillsammans med Öppna kriskommissionens rapporter. Det var något som jag och några partikamrater varnade för i ett tidigt skede i en debattartikel i Aftonbladet. Våra farhågor besannade alltför snabbt och nu, två månader efter extrakongressen, har hallelujastämningen förbytts mot uppgivenhet. Åtminstone från min sida.

Min uppgivenhet är så stor att den till och med har påverkat mitt politiska engagemang. Det uttrycker sig tydligast här på bloggen. Jag har ingen lust att blogga längre. Jag hoppas att det är en fas. Om inte, kommer jag att vara en av de som försvinner från politiken. Jag vill därför avsluta inlägget med Anna Lindhs ord:

Jag tror inte på ett parti där alla dansar i takt. Jag har med sorg i hjärtat sett hur många i min egen ålder försvunnit bort från politikens centrum, trots att de borde ha funnits där. Det är lätt för ledare eller chefer att premiera ja-sägare och stöta ut kritikerna. Hade socialdemokratiska partiet lyssnat bättre på sina egna kärleksfulla kritiker hade vi kanske haft en starkare ställning idag.

Läs även Peter Högbergs inlägg När en latte är större belöning än en medlem.

[UPPDATERING]
Johan Westerholm på samma tema.

Statliga myndigheter skall inte ägna sig åt propaganda

Trafikverkets "informationsblad" om Förbifart Stockholm delas ut till 900 000 hushåll i Stockholm. 20 sidor med glorifierade bilder på cyklister och bussar och knappt några bilder på bilar. Till saken hör att det inte finns någon planerad bussfil, vilket medför att bussarna kommer att fastna i samma köer som bilarna. Jag har vidare svårt att se cyklister trängas med bilar, bussar och lastbilar.

Hälsoriskerna nämns inte över huvud taget i informationsbladet. Dödligheten med Förbifart Stockholm ökar. Denna förbifart kommer att leda till 20-30 fler dödsfall varje år.

Myndigeter i Sverige ska ge medborgarna allsidig och objekt information – inte ägna sig åt politisk propaganda. Förbifart Stockholm är ett kraftigt ifrågasatt projekt av såväl forskare som intressegrupper. Utskicket ”Förbifart Stockholm gör din vardag enklare” är ett uppenbart övertramp och ett tydligt exempel på en myndighet som ägnar sig åt politisk propaganda. Därför borde Riksrevisionen granska Trafikverkets propaganda för Förbifart Stockholm, säger Per Bolund (MP), oppositionsborgarråd Stockholms stad.

Trafikverket skall ägna sig åt opartisk samhällsinformation och inte åt reklam. Som motvikt till denna propaganda rekommenderar jag Naturskyddsföreningens folder 5 skäl till att Förbifart Stockholm är omodern.

Tidigare inlägg om Förbifart Stockholm:Den kollektiva resan, Ytterligare ett skäl till att satsa på kollektivtrafik istället för ökad bilism, Cykelstaden Stockholm?, Säg nej till Förbifart Stockholm!, Jag vill inte ha Förbifart Stockholm! Jag vill ha mer kollektivtrafik, Jag vill inte ha Förbifart Stockholm! Jag vill ha mer kollektivtrafik (Del II).

Illustration: Magnus Bard.

Den "kritiska" granskningen av makten

Vid riksdagsvalet 2006 bytte huvudrollsinnehavarna plats. Den socialdemokratiska regeringen ersattes av en moderatstyrd regering. Året är nu 2009 och media har fortfarande inte kommit ut ur oppositionsgarderoben. Medierna ska ägna sig åt kritisk granskning av makten, men istället har media blivit något av en anslagstavla för den borgerliga regeringen. [...] Jag kan förstå att det var lättare innan valet 2006 att vara borgerlig ledarskribent, eftersom de då befann sig i opposition. Det är betydligt svårare att kritiskt granska den moderatstyrda regeringen om man är ledarskribent på Svenska Dagbladet eller Dagens Nyheter. Media har en oerhört viktig roll i bevakningen av vårt samhälle. Jag anser att media missköter den rollen. När ska media komma ut ur oppositionsgarderoben?

Ovanstående skrev jag 2009 och som alla vet är året nu 2011 och regeringen Reinfeldt är inne på sin andra mandatperiod. Och visst förekommer det att en och annan högerskribent kritiserar Moderaterna, men sällan någon på SvD:s ledarredaktion.

Dagens dravel står Per Gudmundson för. Han umgås nog för mycket med Per Schlingmann & Co. Det är uppenbart att denna ledarskribent har läst Moderaternas rapport om barnfattigdom och svalt den med hull och hår. Med ny sifferexercis tror Moderaterna nämligen att de kan trolla bort barnfattigdomen. Gudmundson har tyvärr glömt bort det som är viktigt för en journalist - källkritik. Källkritik är A och O för såväl journalister som akademiker. Ja, egentligen är källkritik av vital betydelse för alla som forskar, skriver eller uttalar sig.

Att Gudmundson angriper Socialdemokraterna och Håkan Juholt, med Moderaternas rapport som främsta vapen, förvånar mig inte. Jag hade inte förväntat mig något annat av Gudmundson. Vad som däremot förvånar mig är den sågning han gör av hela journalistkåren i ledaren:

Att en S-politiker bluffar om barnfattigdomen förvånar inte. Att journalistkåren köper bluffen, och vidareförmedlar den rakt av, är mer märkligt.

Undermeningen: endast ledarskribenter på SvD sköter sitt jobb. Resten av journalistkåren är usla. Om Gudmundson vill att journalistkåren köper Moderaternas bluff (denna gång i form av en rapport om barnfattigdom), förstår jag inte varför han gör sig ovän med resten av journalistkåren.

Till syvende och sist skulle det kännas befriande om högerns ledarskribenter tog sin roll på allvar någon gång och ibland kritiserade sittande regering. Om inte annat så för trovärdigheten.

Min rekommendation: Step out of your echo chamber.

Röda Berget på samma tema.

Brevbäraraktion idag lördag

Brevbäraraktion 14 maj

Brevbärarna demonstrerar, brevbärarna har fått nog...

Idag ska jag visa solidaritet med brevbärarna i vårt avlånga land. Det gör jag genom att delta i brevbäraraktionen som äger rum idag lördag, klockan 13:00 Södermalmstorg. Läs mer på
bloggen Brevbärarbloggen. Vår röst.

På samma tema: Citymailklubben, Internationalen, Offensiv

Negative campaigning

Ska måhända Karl Rove ha en fördjupningskurs för Moderaterna i ämnet The Art of Negative Campaigning?, skrev jag när Rove återigen var i Sverige och hälsade på det största borgerliga partiet. De negativa politiska kampanjernas mästare Rove har onekligen haft ett stort inflytande på framför allt M. Vi såg det i valrörelsen 2010 och nu ser vi det igen i Västra Götaland.

Flygbladet ovan är ett tydligt exempel på negative campaigning. Det är en aggressiv valkampanjteknik som används för att smutskasta motståndaren. Är det schysst mot väljarna? Och gynnar verkligen denna valkampanjteknik Moderaterna?

Tidigare inlägg: Ytterligare ett exempel på smutsig valrörelse, "Tjuvlyssnat" i valstugan,Löften, reformambitioner och rena rama falsarier, NetRoots tvättar valrörelsen ren ,Negative campaigning på nätet, SvD: Valrörelsens övertramp kommer att ske på nätet, Det finns motståndare och det finns motståndare, En schysst valrörelse

Andra på samma tema: Staffan Lindström, Håkan Werner Linnarsson x 2, Sebastian Stenholm, Martin Moberg, jag har lånat länkar av Staffan som lånat dem av Martin som li sin tur lånat av Sebastian....Krassman om tydliga alternativ i omvalet, Peter Johansson om blir omvalet ett (s)egertåg?, Håkan WL om att nu återstår bara några få dagar, Tord Oscarsson om dagens opinionsmätning inför omvalet i Västra Götalands regionen.

Bertil Villard är en skurk

Vilken osympatisk och girig man, tänker jag och ryser när jag hör AMF:s ordförande Bertil Villard i P1 Morgon. Lyssna gärna på inslaget och döm själva.

Att kunna uppföra sig

Låt oss en gång för alla fastslå att omogenhet inte har med ålder att göra. Det finns 40- 50- och 80-åringar som är omogna och så finns det 12- 18- 20-åringar som är ett under av mogenhet.

Den moderata riksdagsledamoten Halif Bali är 24 år och detta inlägg har inte med hans ålder att göra. Det handlar om att uppföra sig.

Bali har börjat blogga. Han finns även på twitter och facebook och dessa tre plattformar är en formidabel guldgruva för Balis politiska motståndare. Peter Johansson har till exempel skrivit ett mycket läsvärt inlägg, där han har hämtat ett exempel från Balis blogg.

Att kunna uppföra sig. Att vara politisk korrekt - specifikt när Bali är riksdagsledamot - är sensmoralen i Johanssons inlägg. Man kan tro att Bali, efter att ha läst Johanssons inlägg, har fått sig en tankeställare och i framtiden kommer att tänka först och skriva/tala sen, men icke...

I kommentatorsfältet till Johanssons inlägg skriver Bali: Fan va du är skitnödig.

Det anstår icke en riksdagsledamot att skriva en dylik kommentar. Det anstår icke en riksdagsledamot att använda ordet "mongo". De facto borde ingen använda detta ord.

Det är inte den första grodan som Bali gör. Sebastian Stenholm har skrivit om fler. Jag hoppas att partisekreterare, Sofia Arkelsten, tar Bali i örat, för om han fortsätter med sina dumheter, kommer inte bara bloggosfären utan även traditionell media att lyfta hans galna uttalanden. Det kan i förlängningen innebära att Moderaterna förlorar både en och annan röst.

Martin Moberg och Peter Högberg på samma tema.

Foto: Riksdagen

Vikten av att omge sig med kärleksfulla kritiker

I den danska tv-serien Borgen är Kasper Juul spinndoktor åt Birgitte Nyborg (partiledare för De Moderate). Han vet hur en berättelse skall spinnas. Han är skarp, ambitiös, talangfull och går mycket långt för att vinna. Nyborg inser även hur viktig han är trots deras skiljaktligheter(främst moraliska och etiska spörsmål).

Spinndoktorer har blivit allt vanligare i svensk politik. Jag undrar dock om Socialdemokraternas partisekreterare, Carin Jämtin, har några spinndoktorer alternativ mediarådgivare? När Jämtin var oppositionsborgarråd i Stockholm skrev hon tillsammans med Ilja Batljan en debattartikel i DN. Vad vi i eftertankens kranka blekhet minns av denna artikel är butlern (och eventuellt conciergeservice).

Som färsk partisekreterare väljer sedemera Jämtin att gå ut i media och förespråka en muslimsk helgdag. Några dagar senare ångrar hon sitt uttalande... hm... Johan Westerholm är besviken och så även jag. Jag hade hellre sett en artikel om hur det socialdemokratiska arbetarepartiet ska bli ett öppnare parti, vilket Jämtin har sagt att det ska bli (men det verkar bara vara i ord och inte handling).

Göran Persson har sagt "aldrig ensam, alltid ensam". Är det därför politiker längst uppe i toppen har en tendens att omge sig med vänner och ja-sägare? Om fler politiker omgav sig med kärleksfulla kritiker (med förmågan att säga nej), skulle vi troligtvis slippa många tokiga utspel och förslag.

I en eftervalsanalys, efter Socialdemokraternas förlustval 1991, skrev Anna Lindh (och jag håller fullt och fast med henne):

Jag tror inte på ett parti där alla dansar i takt. Jag har med sorg i hjärtat sett hur många i min egen ålder försvunnit bort från politikens centrum, trots att de borde ha funnits där. Det är lätt för ledare eller chefer att premiera ja-sägare och stöta ut kritikerna. Hade socialdemokratiska partiet lyssnat bättre på sina egna kärleksfulla kritiker hade vi kanske haft en starkare ställning idag.

Foto: Berlingske

Schwarz-Rot-Gold

Fotbolls-VM i Tyskland 2006 var en milstolpe för den tyska flaggan. Plötsligt såg man den tyska flaggan överallt. Tyskarna hade, fram tills 2006, varit väldigt restriktiva med att vifta med tyska flaggor och det krävs ingen Einstein för att förstå varför: Andra världskriget, röda fanor med svarta swastikor, nazister...

Dock råder fortfarande en viss försiktighet. Ambassader som Finland, Japan och USA här i Stockholm stoltserar med sina respektive flaggor medan man verkligen får leta efter en Bundesflagge vid den nybyggda tyska ambassaden.

Vad som föranleder detta inlägg är att jag åkte tunnelbana idag. Två polska herrar tittade på min tröja och även om de talade polska, tyckte jag mig urskilja ordet "nazi". Till saken hör att de båda herrarna flyttade sig till en annan plats i vagnen. Den tröja jag vid tillfället bar, liknar denna.

66 år efter Andra världskrigets slut och fortfarande måste tyskarna (även halvtyskar som jag) bära den kollektiva skulden.

Avskaffa barnfattigdomen eller satsa på ett femte jobbskatteavdrag?

När Rädda Barnen presenterade rapporten om barnfattigdom i Sverige ställde sig statsminister Fredrik Reinfeldt frågande om klyftan mellan fattiga och rika familjer har ökat och hänvisade till mätningar som visade på motsatsen. Även barnminister Maria Larsson ifrågasatte kopplingen, som Rädda Barnen gjorde, till Barnkonventionen.

Jag förstår varför regeringen Reinfeldt reagerade som den gjorde. Statsministern har redan flaggat för ett femte jobbskatteavdrag och det är svårt att försvara ytterligare ett jobbskatteavdrag när 220.000 barn lever under fattiga förhållande i Sverige. Att avskaffa barnfattigdomen i Sverige beräknas kosta 15 miljarder kronor. Samma kostnad som för det femte jobbskatteavdraget.

Jag tror att de flesta svenskar (inklusive många moderater) hellre ser att regeringen satsar på att avskaffa barnfattigdomen än sänker skatterna.

Någon som inte duckar för barnfattigdomen är Socialdemokraternas partiledare, Håkan Juholt, som tog upp barnfattigdomen i sitt linjetal.

På samma tema: Sebastian Stenholm, Kaj Raving, Peter Högberg, Essbeck, Peter Johansson och Expressen och Marika Lindgren Åsbrink

Dagens bloggtips

Idag vill jag varm rekommendera Gunilla Källenius inlägg Det finns något som heter jäv.

Relaterat: Kärleksfulla kritiker, Man blir aldrig profet i sin egen arbetarekommun,En socialdemokratisk bitterfitta,Läpparnas bekännelse

40 dagar med Håkan Juholt

Håkan Juholt liknas ofta vid Super Mario. Han har under de 40 dagar han varit partiledare för Socialdemokraterna uppvisat en energi och entusiasm utan dess like. Under dessa 40 dagar har han även valt kulturen som ett av sina främsta vapen. Redan i inledningen av sitt linjetal är det kulturen som får spela första fiol. En månad senare skriver han återigen om kultur på DN Debatt. Och så var det Första maj-talet för några dagar sedan... återigen figurerar kulturen!

Eftersom kultur är något jag brinner för, är jag därför stolt över en partiordförande som vill tala om kultur!