I en ledare i Dagens Arena skriver Per Wirtén: oppositionen lägger konkreta förslag. Inga låsta gräl, utan en strävan att hitta fram till fungerande politik. Oppositionspolitiken som vi drömt om att den ska vara – men den inte riktigt blivit, ännu.
-
Fortfarande har vänstern inte kommit ut ur oppositionsgarderoben. De familjepolitiska förslag från oppositionspartierna är inte tillräckligt radikala och inte heller alternativ till borgarnas "lösningar" på Livspusslet, anser jag.
-
Wirtén skriver att Livspusslet inte är en fråga för borgerligheten och den övre medelklassen. Jag håller inte med honom. Livspusslet drabbar alla samhällsklasser, men olika hårt. Människor med god ekonomi kan köpa sig tid, genom barnflickor, hushållsnära tjänster et cetera. Dock tror jag att även borgerlighetens mödrar och fäder dras med ett ständigt dåligt samvete, för att de inte umgås tillräckligt med sina barn. När överklassens barn drar (rastlösa) på stan, utan att föräldrarna har en aning om var de är, känner även dessa barn tomhet. Föräldrarna "köper" sig fria (genom att ge dessa ungdomar för mycket pengar som läggs på kläder, spritbord och andra droger). Hur kunde misshandeln av Ricardo ske? Denna misshandel skedde inte i Skärholmen, Norsborg eller Fittja. Ungdomsgängen var inte "invandrargäng" ur den lägsta samhällsklassen.
-
Jag tror att även borgarnas barn längtar efter den gemenskap som uppstår i ett kök, när familjen bakar kanelbullar och lagar mat. Ingen barnflicka i världen och inga pengar i världen kan ersätta en förälder. Endast quality time tillsammans är det som räknas till syende och sist.
-
Jag ser vidare med fasa på barnfamiljers helgaktiviteter. Istället för att umgås tillsammans, till exempel genom en gemensam picknick eller utflykt till ett bad, skog och natur, sätter sig hela familjen i bilen och åker till ett stort köpcentra som avslutas på McDonalds eller IKEAS restaurang/café (där ljudnivån är än högre än skolmatsalen). Är föräldrar av idag rädda att umgås med sina barn? Har vi alienerat oss så ifrån varandra?
-
Jag vill att barn av idag, ska få uppleva det jag fick uppleva i min barndom. Min mamma var ensamstående, jobbade kväll/natt och hade ändock tid att göra saker tillsammans med mig (och med grannbarnen). Hon kokade saft och sylt och bakade, samtidigt som hon skötte ett helt hus och en stor trädgård. Vi åkte till sommarstugan i Dalarna och umgicks med släktingar. Vi åkte skidor vintertid och vi åkte på dagsutflykter till Elsas konditori i Nora, Carl Larssongården och Mårbacka. Är denna tid förbi?
-
Den demokratiska socialistiska familjepolitiken har aldrig tett sig mer nödvändig! Om vänstern lyckas enas kring en modern och radikal familjepolitik, kan vi mycket väl vinna valet, inte bara 2010 utan även 2014.
Ledig onsdag
3 dagar sedan
3 kommentarer:
Jag tycker klass är väldigt missvisande att prata om. Hur mycket pengar man har eller inte har är inte alltid orsaken till det liv man har.
Man kan skita i sina barn lika mycket oavsett hur mycket pengar man har. Människors hälsa beror på många faktorer. Att vissa har barnflickor betyder inte att dom inte spenderar lika mycket eller mer tid med sina barn än dom som inte har det. Vissa har barnflickan med överallt för hjälpens skull, och har barnen med överallt.
Det beror ju också på möjligheterna till lösningar. Människor med samma inkomst har inte alltid samma möjligheter.
Överklass är ett sådant negativt laddat ord. Vad är egentligen överklass. Vem är i gruppen. När vänstern ofta pratar om överklass så får jag känslan av att dom tror att medelklassen också ingår.
För övrigt så tror jag att du haft en bättre barndom än folk överlag har. Jag tror inte kvalitetstid har med pengar att göra heller. Men att hinna gå och shoppa och på IKEA är ju också en del av livspusslet.
Egentligen har du absolut inte något alternativ till vårdnadsbidraget heller, och jag har svårt att se att ett bidrag som inte är bundet till kön är ett hot mot jämställdheten, och jag kan se att en familj med i alla fall en förälder närvarande kan vara lite lyckligare som du säger.
Kanske är den moderna familjepolitiken med valmöjligheter inte lika vilktigt som ett system som dikterar vad folk ska göra utan val för att bevara en jämställdhet som man är rädd för att den ska krackelera för att kvinnor kanske hellre är hemma med sina barn. Pressen är ju olidlig. Kvinnor jobbar hårdare än männen, och att vilja göra något annat är fel.
Män har ju också ett livspussel, och vill också spendera tid med sina barn. Problemet idag ligger snarare fast vid att könsrollerna knappt förändrats än att lagen ser lite annorlunda ut för tillfället.
Föräldrar orkar inte längre, pressen är för hård. Kanske skulle den bästa lösningen vara att reformera vårdnadsbidraget så den hemmavarande föräldern fortsätter att jobba deltid. Allt kan ju alltid förbättras.
Själv vill jag inte ha barn alls. Tanken på att jobba fulltid, och sedan bli tvungen att alltid vara närvarande för barnen och knappt ha nåt liv är inget som tilltalar. Däremot gjorde vårdnadsbidraget. "Alla ska med" låter numera som en kidnappning med lösensumma.
Vårdnadsbidraget är en skymf. 3000 kronor. BIDRAG! Jag trodde nuvarande regeringen var emot bidrag. Detta är en eftergift till kristdemokraterna, som anser att kvinnor skall vara hemma vid spisen. Detta är en återgång till 19:50-talet. Jag funderar ständigt på Livspusslet. Traditionella könsroller är en stor bov i dramat. Arbetsmarknaden är ännu inte jämställd. Jag vill att vi socialdemokrater vidareutvecklar en föräldraförsäkring vi har (den vi exporterar till andra länder) och gör den ännu bättre. Arbetsmarknaden måste bli mer flexibel, vidare måste vi ha jämställda löner.
Visar sig att dom bara är emot missbruk av bidrag. CHOCKERANDE!!!
Tror du verkligen att vårdnadsbidraget gör någon skillnad när det gäller jämställdheten? Jag tror kvinnor mycket håller på makten i hemmet, och ett problemet är att dom inte släpper över ansvaret för barnen till männen.
Jag tror faktiskt att motståndarna till vårdnadsbidraget överdriver och tar i så dom spricker. Jag har svårt att tro att kvinnor kommer sluta arbeta helt för att dom får ett bidrag när dom får barn.
Skicka en kommentar