Strejk - en utmärkt lektion i kollektiv styrka

Mina partikamrater blir ofta upprörda när de hör att jag inte är med i facket. De likställer det med att jag är emot facket och inget kan vara mer fel än det. Jag har varit med i facket. Som student, arkeolog och museilärare var jag med i DIK och när jag började jobba som vakt, gick jag med i Transport, avdelning 5. Anledningarna till att jag gick ut ur Transport är många, men jag kan räkna upp några (och de är mina högst personliga): hur de förvaltade medlemmarnas pengar (åkte på dyra konferenser, suparresor till Finland et cetera), det svaga juridiska stöd till medlemmar i "knipa" och hur ofta de ställde sig på arbetsgivarens sida. Jag kände att jag inte hörde hemma i Transport, åtminstone inte som vakt och inte som akademiker, dock stannade jag kvar i a-kassan.
-
Jag tror att det är oerhört viktigt att känna sig hemma i ett fackförbund!
-
I dagarna har jag begärt utträde ur Transports a-kassa, till förmån för Akademikerförbundets kassa. Vilken pappersexercis detta har inneburit. Jag har fått tagit hjälp av min flickvän som är fackligt aktiv. I helgen fick jag höra av några partikamrater att jag måste gå med i Handels, eftersom jag jobbar som ombudskvinna, eftersom "Akademikerförbundet bara var skit". Ja, men jag känner mig inte hemma i Handels heller.
-
Vad jag egentligen vill säga med detta inlägg är att jag är för facket och framför allt stödjer jag medlemmarna i Vårdförbundet. Läs till exempel mitt inlägg Sjuksköterskor förenen eder.
-
Till Vårdförbundet strömmar nu nya medlemmar (hur är det med medlemsraset i de andra fackförbunden?). Många gör det av rent egoistiska skäl (läs ekonomiska), andra gör det av solidaritet.
-
Ingvar Persson skriver i sin krönika Strejken - en utmärkt lektion i kollektiv styrka (Aftonbladet):
-
Orsaken är naturligtvis konflikten, och ett motiv antagligen rent ekonomiskt. Bland de nyblivna medlemmarna i Vårdförbundet finns säkert en och annan som insett att de står inför valet att strejka på egen bekostnad eller bli strejkbrytare, svartfötter. Då kan konfliktfonderna hjälpa upp den fackliga medvetenheten.
Jag misstänker dock att det bland Vårdförbundets nya medlemmar finns många som har mer än ekonomiska motiv. Som kanske för första gången förstår vad facklig organisation handlar om. En strejk kan nämligen vara en utmärkt lektion i styrkan i kollektivt handlande.
-
Men finns solidariteten hos de andra fackförbunden? I den här konflikten håller sig de flesta fackförbund "neutrala" det vill säga de ställer sig inte bakom Vårdförbundets lönekrav. Varför? Till och med LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin säger till DN: Jag stöder kampen för jämställda löner men jag tror att ett förbund inte kan kräva mycket mer än andra för då leder det till krav på kompensation.
-
Vårdförbundets lönekrav är inte orimliga! Betänk vad andra tjänar som inte har ett jobb som innebär liv eller död. Utbildning måste löna sig och inte tvärtom som i det här fallet.