Att vara ett särintresse

Särintresset styr vänsterpartiernas politik inför valet. Alliansen står för allmänintresset, det anser statsminister Fredrik Reinfeldt. Reinfeldt talade även i sitt Almedalstal om särintresset.

Jag var tyvärr inte på den partiledardebatt som RFSL anordnade under Stockholm Pride, men en kompis, som var där, sade att Reinfeldt åter använt ordet "särintresse", denna gång om de krav som hbt-personer har. Hbt-personers fri- och rättigheter är, enligt Reinfeldt, ett särintresse. Låt mig därför citera en partikamrat till mig, Lukas Romson, som i en kommentar på sin blogg skriver följande:
Mänskliga rättigheter blir inte mindre viktiga för att gruppen som saknar dem är i minoritet.
Hbt-personers fri- och rättigheter är mänskliga rättigheter. Om Reinfeldt inte står upp för mänskliga rättigheter är det (i sig) skrämmande.

Alla intressen är särintressen, så även allmänintresset (det är bara ett större särintresse). Att, som Reinfeldt, tala om "särintresse" vad beträffar hbt-personers fri- och rättigheter är lika galet som att anse sig företräda "verklighetens folk". Det är en mycket farlig retorik som högerregeringen använder sig utav.

För mig som socialdemokrat, är det grundläggande (det är den bas jag står på och verkar för) alla människors lika värde och lika rätt.

Om vi talar i reinfeldtska termer så verkar jag och mina partikamrater, å ena sidan, för många särintressen. Å andra sidan verkar Moderaterna för ett särintresse - de välbärgade. Regeringen Reinfeldts politik har inneburit att den tiondel som tjänar mest, har fått nästan lika mycket som 60 procent av hela svenska folket tillsammans. Den tiondelen består till 76 procent av män. Tala om särintresse!

Du har makten den 19 september. Det är dags för en rödgrön regering.

Läs även QX