Mauer im Kopf

Det är snart 20 år sedan Berlinmuren föll. Trots att den fysiska barriären mellan öst och väst är något som numer tillhör det förflutna, talar många tyskar om "Mauer im Kopf" - Mur i huvudet.
-
Vi minns alla bilderna från 1989, då västtyskar och östtyskar grät av lycka. Detta var startskottet för Tysklands återförening.
-
Nu är det dock annat ljud i skällan. Tyskar i öst talar om Besser-Wessies (arroganta Besserwissers i väst) och tyskar i väst talar om Jammer-Ossies (klagande östtyskar). Enligt en artikel från 2004 vill var femte tysk ha tillbaka muren.
-
DDR-nostalgin (även kallad ostalgi) är stark. Googla på "DDR-produkte online" och du finner en uppsjö med företag (till exempel Osthits) som säljer souvenirer och livsmedel som till exempel Vita Cola och Spreewälder Gurken. Till och med det äckliga östtyska kaffet har fått ett uppsving.
-
Läs gärna Manuela Hallerstedt C-uppsats i statsvetenskap - Ostalgi, där Hallerstedt bland annat skriver om den skrämmande okunskapen bland ungdomar vad beträffar DDR-diktaturen.
-
Ostalgi tar upp de goda sakerna med DDR, men att försköna denna diktatur är förkastligt anser jag. Därför blir jag förbryllad när jag läser Per Gudmundsons blogginlägg Mer s-kritik mot partiets idétorka apropå huvudledaren som "bygger helt och hållet på citat ur boken Från smedja till sambandscentral – var finns plats för idédebatt?, som Socialdemokratiska studentförbundet i dag lanserar med ett seminarium på ABF". Så här skriver bland annat Gudmundson:
-
Men först en godbit som i sin helhet inte kom med i texten. Det är ett citat som visar att Studentförbundet knappast kan sägas vara en rörelse inom partiet i färd mot den politiska mitten. Kajsa Borgnäs, ordförande i förbundet, betraktar murens fall som ett nederlag.

"Det har under några decennier varit svårt att vara socialdemokrat. Det har varit lättare att vara liberal. Men det blir bättre. Det tar tid att repa sig efter nederlag. Efter åttiotalets slut, Berlinmurens fall och skammen över en elefantsjuk välfärdsstat hyllades plötsligt den ofarliga vänstern.” – Kajsa Borgnäs.
-
Jag har inte läst boken Från smedja till sambandshistoria och jag har heller inte möjlighet att gå på seminariet ikväll och fråga Kajsa Borgnäs om Gudmundsons tolkning av hennes text är korrekt. Men om det förhåller sig så att Borgnäs anser att murens fall är ett nederlag är jag oerhört besviken på Borgnäs. Det tyder på en djup okunskap om DDR-diktaturen.
-
Jag är halvtysk, huvuddelen av min släkt är wessies, men vi har även släkt i östra Tyskland. Vi besökte våra släktingar många gånger i DDR, såväl före som efter murens fall. Mina upplevelser av DDR är att murens fall är en befrielse.
-
Visst fanns det svenska socialdemokrater och VPK:are som reste till DDR och kom hem och berättade om det "fantastiska, socialistiska DDR". Jag trodde att det var ett utrotat släkte. Om det nu förhåller sig så att det forfarande finns socialdemokrater som pratar sig varma om det "fantastiska" DDR, bör dessa omedelbart återvända till skolbänken och läsa Östtysklands historia.
-
Per Gudmundsons blogg.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Bara för att muren revs 89 så innebar det inte att landet återförenades förrän den 3:e oktober 1990.

Anonym sa...

Äh, de som gjorde sånt var ju i klass med dåren Jan Myrdahl som vandrade rätt över the killing fields i Kambodja utan att se annat än det han helt enkelt ville se.

Det måste dock ha varit oerhört frustrerande och plågsamt för dem att tvingas inse att det de stred emot här hemma (utnyttjandet av arbetarklassen och lönearbetet) pågick i oförminskad form i de förment "socialistiska" länderna som hade vantolkat Marxismen och skurit bort det de inte ville ha kvar i läran. Det måste också ha gjort ont att tvingas inse att det i ytterst få av dessa länder gjorts en verklig folklig revolution, och att "arbetarregeringarna" bara var en samling förlästa kuppmakare i sann leninistisk anda.

"No parties, no states, no parliaments!"

Anonym sa...

Ja, visst är det intressant att denna romantiska bild av DDR lever kvar bland så många svenskar som var unga på 60- och 70-talen. I Sverige är det dock inte fråga om någon "ostalgi" likt den i Tyskland. Det handlar nog snarare om bristande kunskap och dålig insikt i kombination med en allmän inställning "att det var bättre förr" när välfärdsstatsbyggandet tycktes vara ett oslagbart koncept i såväl Sverige som i östblocket.

Johan Westerholm sa...

Åsa

Ja, det var ett inlägg fullt av bra och andra perspektiv än mitt eget. Ett och annat lästips också vilket en bokofil som jag uppskattar.... :D

Börjar så sakteliga komma upp till ytan och ringer dig så snart jag orkar. Har faktiskt en glad nyhet till dig om det vi talade om för en tid sedan.

Johan