Dags att gå till val

Det är ombudsval till Socialdemokraternas partikongress 2013. Jag fick hem röstkortet idag och har redan kryssat mina 22 kandidater. Jag är också nominerad till ombud och min presentation hittar ni här.

Vilka ombud som medlemmarna i Stockholms arbetarekommun skickade förra gången har jag skrivit om bland annat här. Nedan finner ni några andra inlägg som jag har skrivit om just ombudsval till kongressen.

Inga överraskningar. Bara trist och tråkigt

Åldersfördelningen på Stockholm AK:s ombud till partikongressen

Dorian Grays gelikar

Är partimedlemmar onödiga?

Via Annika Högberg, läser jag Gunilla Källenius blogginlägg Hur väljer vi partiordförande? Jag uppmanar er att läsa hennes inlägg.

Självklart har jag svarat på de frågor som Källenius har skickat till mig på facebook och inte bara det - vi har även fört en dialog via FB. Det som gör mig beklämd, är de kongresskandidater som valt att inte svara henne.

Här har vi en aktiv och engagerad socialdemokratisk gräsrot - en av många gräsrötter som gör S till ett folkrörelseparti. Dock börjar jag bli tveksam om SAP fortfarande är ett folkrörelseparti, snarare har partiet förvandlats till en professionell partiapparat, med få medlemmar och en arsenal med heltidsanställda (ombudsmän, kommunikatörer, politiskt sakkunniga och allt vad de heter). Gustav Fridolin skriver i sin debattartikel Politik har blivit en karriär:

Sociologen Maurice Duverger har beskrivit hur elitpartier uppkom som reaktion på masspartierna som tvingade fram demokrati i Sverige och andra länder. Elitpartierna syftade till att bevara makten hos dem som innehade den, medan masspartierna var folkrörelser för demokrati.

Med tiden blev masspartierna ideal, och oavsett var man placerade sig på den politiska skalan eller vilka krav man drev så var det ett självändamål att ha direktkontakt mellan väljare och valda genom aktiva medlemmar.

Den utvecklingen går nu bakåt, och även de gamla masspartierna blir alltmer elitpartier. Partierna förvandlas, precis som i Duvergers studier av elitpartier, i allt större utsträckning till rena kampanjorganisationer med syfte att vinna nästa val, snarare än folkrörelser som förvaltar medborgarnas åsikter. Man säger ibland att om partierna fortsätter tappa medlemmar som nu så finns snart inga partier kvar. Men strukturer har en obehaglig vana att överleva sig själva.

Partistöd är viktigare än medlemsavgift. En ny partimedlem är snarare en förlust. Han eller hon kostar mer än avgiften till partiet. En S-kvinna sade för något år sedan på ett möte: Det är inte realistiskt att vi rekryterar fler medlemmar. Jag tappade hakan. Utan medlemmar har vi inget existensberättigande. S-föreningar som förvandlats till rena rama nomineringsföreningar, utan utåtriktad verksamhet, anser jag skall läggas ner. Men, nej... Stockholms arbetarekommun ställer inte det kravet på S-föreningarna i staden.

Partimedlemmar har blivit onödiga och om det finns några, skall de blott och bart användas till röstboskap. Och apropå kongressombud... Roger Jönsson skriver på sin blogg:

För det är inga turister som ska skickas till partikongressen. Här gäller det att vara aktiv i talarstolen och visa upp för partiet vad man från sin valkrets och partidistrikt tycker och tänker. Görs inte det utan man sitter kvar i sin stol hela tiden kan man lika bra stanna hemma. Den som är ombud har fått ett av de finaste uppdragen som går att få men det ställer också krav på personen som har blivit det.

Johan Westerholm går ännu längre.

Relaterat: Efter arbetet
Tidigare inlägg: Bland griniga, gamla gubbar och kvicka, kompetenta kvinnor, Jantelagsantagonister, Ett öppet parti, ej ett befästat (Del VII), Ett öppet parti, ej ett befästat (Del VI), Gör som Nisha Besara!, Jag fick ett brev,10-listan, Stockholms stads kongresskandidater

Jantelagsantagonister

Jag läser ett inlägg i Norrtelje Tidning som har några dagar på nacken. Det är Kristian Krassman som uppmanar medlemmar i Socialdemokraterna att kryssa en jantelagsantagonist till extrakongressen i mars:

Vi Socialdemokrater har alla möjligheter att göra rätt val på kongressen i slutet av mars. Detta trots alla stalltips, spelteorier, dolda agendor och borgerliga ledarskribenter. Men då krävs det att jantelagsantagonister som bland annat Johan Westerholm, Alexandra och Åsa Einerstam och undertecknad att vi kan ta ställning och påverka utfallet från den kommande kongressen. Det omtänkande som Norelius eftersöker är möjligt, och det avgörs av er som nu skall välja ombud. Tveka inte att kontakta mig om du vill veta hur jag som kandidat resonerar inför den kommande kongressen, innan du sätter dina kryss.

Många medlemmar har de facto kontaktat mig via mejl eller på facebook. De vill bland annat veta vem jag vill se som nästa partiordförande (vilket inte är någon hemlighet) och de vill veta vad jag brinner för (vilket jag skriver i min presentation). I min presentation hänvisar jag även till den här bloggen. De som verkligen vill veta vad jag tycker och tänker har ett helt hav att ösa ur i och med HBT-sossen.

I ett antal blogginlägg har jag skrivit om öppenhet (se nedan). Jag är vidare en av initiativtagarna till Öppna kriskommissionen (som för ett ögonblick har förvandlats till Öppna valberedningen). Den rådande partikulturen inom S är allt annat än öppen. Vårt arbete inom ÖKK ses inte alltid med blida ögon.

Så här kan det låta från en medlem: Jag har ingen utpekad kandidat. Jag respekterar valberedningens arbete och kommer att stödja den kandidat de föreslår. Jag tror det är mycket farligt om du och andra föregår valberedningens gedigna arbete, genom att själva leka valberedning.

Därför uppmanar jag er, i likhet med Kristian Krassman, att kryssa en jantelagsantagonist. Vi är ett folkrörelseparti, inte en påvekonklav.

Andra som skriver om kongressen och kongresskandidater: Peter Johansson, Peter Andersson och Sandro Wennberg och i förlängningen SvD.
Tidigare inlägg: Ett öppet parti, ej ett befästat (Del VII), Ett öppet parti, ej ett befästat (Del VI), Gör som Nisha Besara!, Jag fick ett brev,10-listan, Stockholms stads kongresskandidater

Inlägg och debattartiklar om Öppna kriskommissionen och öppenhet (ett axplock)

Ett öppet parti, ej ett befästat (Del VII)

Ett öppet parti, ej ett befästat (Del VI)

Rönnebergaseminariet

Man blir aldrig profet i sin egen arbetarekommun

Har idélöshet och okunskap blivit vår ideologi?

TRUST NO ONE

Arenagruppens valanalys

Ett öppet parti, ej ett befästat (Del V)

QuestBackformuläret är ifyllt och inskickat - vad händer nu?

Flytta på er!

Det började som en skakning på nedre däck

Grön av avund

Ett öppet parti, ej ett befästat (IV)

Öppna kriskommissionen svarar Jesper Nilsson

Finns det ingen reformvilja hos förtroenderådet?

Gubben Frost, förtroenderåd, förändring, förnyelse och framtid

Vår ideologi — grunden för våra politiska ställningstaganden

Ett öppet parti, ej ett befästat (Del III)

Ett öppet parti, ej ett befästat... (Del II)

Öppna kriskommissionens andra rapport

Ett öppet parti, ej ett befästat...

Det goda samhället

Frihet, jämlikhet och solidaritet

S behöver en blodtransfusion

Where the Wild Roses Grow*

Debattartiklar:

Aftonbladet, Expressen, SvD, DN, Dagens Arena, Dagens Arena 2, Dagens Arena 3

10-listan

Äntligen går några S-föreningar i Stockholms stad samman och lanserar 10-listan. Ett utmärkt intitiativ som jag vill uppmärksamma här på bloggen.

Systemet för att välja ombud till extrakongressen är nämligen utformat så att man bör undvika att kryssa kända och etablerade kandidater om man vill se kongressombud som är under 40 år, vilket jag har skrivit om i tidigare inlägg. Det är därför som initiativet till 10-listan har tagits. På facebook skriver Josefin Deiving bland annat:

De flesta av oss har nu fått ut röstkorten till "Val av ombud till partikongressen". Om fler unga ska ha någon chans att vara med och forma framtiden från Stockholm så behöver vi tänka smart, kryssa ungt och undvika att kryssa kändisar. Förra gången blev listan både kändis och ålderstung det är ett problem för att vi som parti då inte får in fler vinklar på politiken. Låt oss denna gång tillsammans rösta fram delegation som bättre motsvarar hur samhället ser ut. Vi som är unga och därmed inte i majoritet (än) i arbetarekommunen behöver därför rösta lite taktiskt. Vi behöver dels koncentrera rösterna på några få utvalda kamrater som har fått större organisationer bakom sig. Det är därför ung-listan tagits fram. [...] Vidare är det viktigt att sedan inte "fylla ut" med kändisar eftersom det är det som sammantaget med resten av arbetarekommunens röster ger de ålderstunga kändislistorna till kongressen.

Min rekommendation är därför att kryssa de 10 som står på listan och sedan kryssa ytterligare 10 nära och kära (och varför inte då passa på att sätta ett kryss framför mitt och/eller Åsa Einerstams namn?).

SSK-bloggen och Emilia Bjuggren skriver också om 10-listan. AiP har också skriver om 10-listan. Slutligen Erik Arroy som skriver om varför det blir så fel.

Stockholms stads kongresskandidater

Vid den kommande kongressen blir det i stort sett samma ombud som vid de senaste kongresserna. Om det inte sker ett omtänkande. Det är de senast valda kongressombuden som orsakat allt elände, skriver Erik Norelius i en debattartikel i Aftonbladet. Jag håller med honom.

I mina två inlägg Inga överraskningar. Bara trist och tråkigt och Åldersfördelningen på Stockholm AK:s ombud till partikongressen, skriver jag om vilka problem Socialdemokraterna i Stockholm dras med.

För socialdemokratins kris handlar inte om ideologi eller värderingar det handlar om en unken partikultur, en omodern partiorganisation och (som en följd av detta) en skrämmande åldersstruktur.

Många av de 20 ombud som vi skickade till förra kongressen återfinns bland de 150 kongresskandidaterna. Nämen, är det inte Maj-Britt Theorins (född 1932) namn jag ser i listan? Hon har inte bemödat sig att skicka in vare sig bild eller presentation. Jag sätter dock en hundring att hon åter blir vald till kongressombud, vilket då blir hennes 15:e (!) kongress.

Andra är: Anna-Greta Leijon (född 1939), Anna Kettner (född 1961), Sven Britton (född 1938), Dag Larsson (född 1961), Anders Carlberg (född 1943), Carl Tham (född 1939), Tomas Rudin (född 1965), Börje Vestlund (född 1960), Margareta Persson (född 1950), Catarina Carbell (född 1937), Janet Mackegård (född 1936) och Kaj Nordquist (född 1953).

De 13 som jag räknar upp är företrädesvis heltidspolitiker och oppositionsborgarrådet, Tomas Rudin, är yngst i denna skara med sina 46 år. I mina ögon ser det mer ut som en PRO-kongress än en socialdemokratisk partikongress.

Varken jag eller min fru Åsa Einerstam har någon som helst chans att bli kongressombud och om vi får in någon under 40 år, bör vi se det som en framgång.

Läs även Johan Westerholms inlägg Socialdemokraterna: En ledningskris med djupa rötter
och Dagens Arena.

Tidigare inlägg (endast ett axplock):
"Fortsätter utvecklingen finns inte det här partiet om tio-femton år"
Åldersstrukturen inom SAP
En "valanalys" jag kan skriva under på
La onda verde*
En väckarklocka?
Personval fullt ut?

Foto: Stockholm Waterfront (där extrakongressen skall hållas)

Nomineringstider är mörka tider (Del III)

I inläggen Nomineringstider är mörka tider och Hur gick det sedan? skrev jag bland annat om om en ung S-kvinna som inte blev nominerad av sin S-kvinnoklubb på grund av att hon har barn (hon blev så småningom nominerad). I inläggen Inga överraskningar. Bara trist och tråkigt och Åldersfördelningen på Stockholm AK:s ombud till partikongressen skrev jag om valet av ombud till partikongressen.

-

Förra veckan var jag på ett möte som S-kvinnor i Stockholm hade anordnat. Lena Dahlström, som sitter i Stockholms arbetarekommuns valberedning, berättade hur nomineringsprocessen till listorna gick till. S-föreningar nominerar, därefter mellanled som "förhandlar" med valberedningen och slutligen valberedningen som bestämmer vilka som kommer att bli Stockholms kandidater (det som Dahlström inte berättade om på mötet, är snarare det jag är nyfiken på).

-

Jag har tidigare förordat provval där vissa parametrar (som kön, etnicitet, sexuell läggning, könsuttryck, könsidentitet, religion, funktionshinder et cetera) är inlagda. Om inte dessa parametrar finns, kommer vi gång på annan uppleva det som vi till exempel har sett i valet av ombud till partikongressen. Efter mötet med Dahlström, känner jag ännu starkare för detta med provval.

-

Om jag inte missminner mig, sade Dahlström att Stockholms AK:s valberedning består av nio personer. Valberedningen har med andra ord stor makt. Jag kan tänka mig en situation där en nominerad person har något "otal" med till exempel kommunsekreterare Tomas Rudin (som också sitter i valberedningen) - vilka chanser har den personen att hamna på någon lista? Det kan vara något så enkelt (eller svårt) som personkemi, vilket försämrar chanserna. Det är hög tid att införa provval.

-

Nomineringstider är mörka tider.

-

Lena Dahlström - Valberedningsarbete – ett jobb i det fördolda

Surt sa räven om rönnbären

Jag borde egentligen skriva ett inlägg om hur fantastisk parti Socialdemokraterna är. Jag borde skriva om hur mycket jag har fått (och med glädje givit) som aktiv partimedlem. Jag borde skriva hur fantastisk arbetarrrörelsen är, men... just nu är det nomineringstider som följs av valberedningstider.

-

För de icke ingvigda innebär nomineringstid, nomineringar till listorna till de allmänna valen som äger rum 2010. 11 september ska nomineringarna vara inne hos Stockholms arbetarekommun, vilket genererar i många nomineringsmöten. Alla S-föreningar har rätt att nominera kandidater. Många S-föreningar nominerar alla i föreningen som vill bli nominerade, medan andra gör ett urval. Jag gillar naturligtvis de föreningar som nominerar alla som vill bli nominerade.

-

En partikamrat skrev till mig "kom just hem från ett sådant möte - skum stämning" och en annan skrev:

-

Det är kul att folk vill vara med. Det är bara synd att synen på de som inte får plats i de sammanhang som "sk" räknas blir att de inte "duger". Det är inget man gärna talar om. Det anses alltid viktigt vad fotfolket tycker men i praktiken finns outtalade härskartekniker. Valberedningstider kan vara obehagliga tider. Vi borde lära oss hantera det och framförallt vara ärliga mot varandra om vad som förväntas och när man borde lämna sin plats.

-

På de listor som ska sammanställas har vi hitlåtarna - de, som med största sannolikhet, kommer att hamna på valbar plats (men som även de slåss med näbbar och klor för att bibehålla sina maktpositioner), vi har andra, utanför valbar plats, som vill kryssas in och till syvende och sist har vi bubblarna som vill komma in (helst på valbar plats).

-

Konkurrensen är stenhård, vilket genererar i fulspel bakom kulisserna. Falangsossar sitter i varandras valberedningar och röstar in varandra, personer som vill att just de eller deras kandidat kommer in (och som ägnar sig åt att baktala, sprida rykten om övriga kandidater)... ja, dessa tider kan vara och är obehagliga tider.

-

Jag har från första början sagt att mina politiska ambitioner är att få jobba i arbetarrörelsen på tjänstemannanivå. Jag anser att det finns företrädare som gör sig bättre i kommunfullmäktige, landstinget och riksdagen än jag själv. Jag vill verka bakom kulisserna (det är nämligen vi, de grå maktfaktorerna, som har den egentliga makten). Jag vill till exempel jobba som politisk sekreterare/sakkunnig, ombudsman, spinndoktor, talskrivare, valorganisatör, assistent, kommunikatör, et cetera.

-

Som en följd av vissa händelser vill jag nu kandidera. Jag kandiderar till alla tre listor. Jag är redan nominerad av en S-förening och kommer troligtvis att bli det av två andra. Det är ett ställningstagande från min sida, då jag anser att de företrädare som hamnar på listorna (och på valbar plats) gör det i mångt och mycket på grund av falangsossar, fulspel, konstig hierarki och partikultur. Ja, om jag hamnar på valbar plats eller på någon lista (chansen är minimal) är det bara bra, men jag kandiderar för att göra en markering. Nu vill jag inte dra alla företrädare över en kam... det är inte vad detta inlägg handlar om. Vi har briljanta företrädare för vårt parti som gör en jättebra arbete, men...

-

Det största problemet är att vi har företrädare som borde träda tillbaka till förmån för andra. Företrädare som suttit alldeles för länge på sina platser. Jag vill kalla dem proppar. Vi har så många unga som vill komma in, men som aldrig får chansen. Propparna har kämpat länge för att uppnå sina platser, därför finns det företrädare som sitter på något som bäst kan kallas för "ungdomsmandat" men som är runt de 40 (och i vårt parti anses det som ungt på grund av åldersstrukturen inom partiet). Jag förstår att de vill sitta kvar. Om deras enda jobb har varit "politiker", så vill de naturligtvis ha kvar "jobbet". Vi har vidare has beens som, hur mycket de än försöker och kämpar, alltid kommer att hamna utanför eller i bästa fall blir ersättare. Dessa saknas självinsikt och borde för sitt eget bästa gå vidare (läs pyssla med något annat).

-

Jag har utryckligen fått höra av en partikamrat att jag minsann inte borde kandidera och att "jag inte passar". "Fru X och herr Y ska minsann vara våra kandidater och vi ska satsa allt på henne och honom och vi tänker inte satsa på dig (utan vi kommer baktala dig och göra det jävligt svårt för dig)..."

-

Jag vill se en förändring av denna partikultur. Den partikultur som råder i nominerings- och valberedningstider är kontraproduktiv. Partiet saknar sjukdomsinsikt. Vi har företrädare i vårt parti som inte förstår (eller inte vill förstå) att det är på grund av dem som vi förlorar mark för varje val som äger rum. Därtill tillkommer en rad politiska tjänstemän som borde söka nytt jobb, men det är ett annat inlägg.

-

Jag har tidigare skrivit inlägg om det val av ombud vi i Stockholm har haft till partikongressen (här och här) och nu vill jag verkligen att vi levererar listor till de allmänna valen som gör att människor kan identifiera sig med Socialdemokraterna och företrädarna för partiet. Jag vill se listor (OCH politik) som gör att väljarna röstar på just Socialdemokraterna.

-

Om vi fortsätter att leverar trista, tråkiga och förutsägbara listor kommer vi för varje val bli ett mindre parti. Se hur det gick i EP-valet! I Stockholm är vi inte störst, vi är inte näst störst och vi är inte det tredje största partiet.

-

Det handlar inte bara om att föryngra listorna, det handlar även listor, där vi har kandidater med invandrarbakgrund, kandidater med funktionshinder, hbt-kandidater, muslimska kandidater, kandidater som inte har gått "SSU-vägen"...

-

Surt sa räven heter inlägget. Det är en av Aisopos fabler.En räv misslyckas att nå druvor som hänger högt upp på en vinranka. Han förklarar sedan att han inte vill ha druvorna eftersom de är sura. Sensmoralen är att det är lätt att ringakta något man inte kan få med en nutida betydelse att då man misslyckats med något man föresatt sig, bortförklarar sitt tidigare engagemang för frågan med att man egentligen inte alls var intresserad från början (trots att det är uppenbart för alla inblandade att så inte är fallet). Fabeln har gett upphov till det svenska ordstävet Surt sa räven om rönnbären. Då rönnbär faktiskt är sura, har ordstävet förlorat sin ursprungliga poäng, dock inte i detta inlägg. Rönnbär är sura och det är synd, eftersom det finns så många rönnbär.

-

[Lästips]

Johan Westerholm - Hamburgersyndromet

Dorian Grays gelikar

Just nu pågår det en intressant diskussion kring Sosseköttberget på bloggar och Facebook. Jag har skrivit ett inlägg som heter Inga överraskningar. Bara trist och tråkigt, men jag tror att diskussionen verkligen tog fart i och med att Josefin Deiving publicerade åldersfördelningen på Stockholms AK:s ombud till partikongressen på Facebook. Även jag lade ut åldersfördelningen här på bloggen.
-
Peter Karlberg (representant för Sosseköttberget?) gav sig då in i en diskussion på Facebook med bland annat Josefin Deiving och Calle Fridén och Karlberg skrev även ett blogginlägg. Calle Fridén ansåg då att Karlberg förde ett "läskigt resonemang". I kommentatorsfältet till Fridéns inlägg, besvarar Deiving Karlbergs kritik på ett mycket bra sätt. Karlberg skriver då ett inlägg på sin blogg som heter Mitt läskiga resonemang.
-
Vad är då det "läskiga "med Karlbergs resonemang? Efter att ha läst hans inlägg och kommentarer tror jag att det är följande: vi har svårt att inse att vi inte längre är unga. Jag fyller 36 år idag och anses vara en ung S-kvinna i mitt parti. Jag är 70-talist. Jag känner mig dock som 27 år (och beter mig i många fall som en tjugoåring). Fast varje gång jag ser mig själv i spegeln, ser jag även de grå hårstråna och en och annan rynka. Hur mycket gemensamt har jag egentligen med en 20-åring? Även de äldre har förändrats. De vill inte sitta sysslolösa i sin villa och virka, när de pensioneras. Amelia Adamo myntade uttrycket mappies i och med sin tidskrift M-magasin. Adamo skriver:
-
Mappie står för Mature Affluent Pioneering People. Översatt till svenska blir det Mogna Attraktiva Pionjärer. Mappie, det är du och jag, den nya generationens 50-plussare som vet vad vi vill i livet och hur vi ska få det. Vi har både tid och pengar och vi vill spendera dem.
-
Därtill så kämpar de, som uppnått positioner i partiet, med näbbar och klor, för att behålla sina positioner. Var det inte Anders Ygeman som, när han var SSU:s ordförande i Stockholm och vice ordförande för SSU på 90-talet, motionerande om att en riksdagsledamot endast fick sitta ett begränsat antal perioder? Ygeman har nu suttit i riksdagen sedan 1996 och jag misstänker starkt att han inte längre motionerar om att endast sitta i två mandatperioder.
-
Kanske är det därför Peter Karlberg går så hårt ut med och säger att de äldre minsann kan tala för de yngre och ofta kan de nog det, men det handlar även om att kunna identifiera sig med de förtroendevalda.
-
Maj-Britt Theorin gör, i och med denna, sin 14:e (!) kongress. Förstår inte Karlberg att detta är ett problem? Om inte Karlberg förstår varför människor flyr SAP, att vi har svårigheter att rekrytera nya medlemmar och att färre röstar på Socialdemokraterna och om det fortsätter i denna takt finns inte partiet om 15 år, ja då saknar även Karlberg sjukdomsinsikt och är en del av SAP:s problem.

Åldersfördelningen på Stockholm AK:s ombud till partikongressen

Josefin Deiving har utifrån Wikipedia och val.se tagit reda på åldern på de ombud vi skickar till partikongressen. Här kommer de:

-

Orback: 50 år

Leijon: 70 år

Palm: 36 år

Pekul: 42 år

Kettner: 48 år

Britton: 71 år

Theorin: 77 år

Larsson: 49 år

Carlberg: 66 år

Tham: 70 år

Burell: 34 år

Lindberg: 35 år

Brandt Ygeman 38 år

Rudin: 43 år

Vestlund: 49 år

Borsdotter: 63 år

Persson: 61 år

Carbell: 71 år

Frans: 45 år

Mackegård: 72 år

-

Deiving frågar: Varför är detta illa?För att vi kommer aldrig att vinna Stockholm om det fortsätter så här och det här är varför

-

Ovanstående är efterspelet på mitt inlägg Inga överraskningar. Bara trist och tråkigt . Jag har fått många kommentarer och Eva-Lena Jansson skriver:

-

Så du menar att medlemmarnas val av ombud är felaktigt för att företrädarna är 1. gamla, 2. kända, 3. unga hindras att göra karriär? Även om jag förstår din frustration kring ombudsvalet så tycker jag det är viktigt att visa respekt för medlemmarnas val. När det gäller val av ombud till partikongress så finns det flera distrikt som har en oskriven regel att inga riksdagsledamöter kandiderar. Detta för att fler medlemmar utan heltidsuppdrag ska ha möjlighet att bli ombud. För det stämmer att medlemmarna ofta väljer personer som redan har förtroende i partiet. Och visst är det viktigt med förnyelse i partiet & ett bra mottagande av nya medlemmar. Men det jag hoppas ska gälla alla oavsett ålder. Sen undrar jag verkligen om du på fullaste allvar menar att de personer som är yngre/invandrarbakgrund/hbt-person och har uppdrag bara är alibin? Det är en väldigt grov generalisering av många personer. Påminner ganska mycket om den som varit kring varvade listor.

-

Eva-Lena - jag respekterar medlemmarnas val. Det gör jag, men läs vad Catti Ullström svarar dig:

-

Eva - Lena:

1: Ja

2: Ja

3: Nej, men allt ert tjat om att ni vill fånga ungdomsgenerationen ter sig rätt tomt när vi aldrig ges utrymme att påverka. Tro mig, vi gick inte med för att få käka partiprogram som en äldre generation bestämmer över, utan för att påverka både socialdemokratin och samhället.Och angående att "respektera väljarnas val" så kanske vi ska fråga oss varför vara 28% röstade.I andra val ser vi lågt valdelatagande som en demokratisk brist, men jag tolkar dig som att du inte tycker att samma sak gäller i socialdemokratiska valsammanhang?Sthlm AK skickade inte ens med någon presentation av personerna på listan (vilket tex Malmö ak gör) så man fick dessutom rösta i blondo. För just det, jag har ingen aning om vem de flesta på listorna är.//Cattis om är väldigt ung och arg idag

-

Jag vill bara säga till Catti - du är så jla bra!

-

Till alla unga tjejer och killar - hoppa inte av Sossarna! Vi må vara arga, besvikna och bittra - men endast vi kan förändra!

-

Ja, just ja. En rättelse är på sin plats. Linnea skriver:

-

Ja, det är verkligen trist att det blir såhär. En liten rättning kan vara på sin plats: Olle Burell toppar ungdomslistan - han är 2 år yngre än Veronica. Efter det Teres Lindberg, sen Veronica. Men det spelar mindre roll i sammanhanget. Någonstans blir det bisarrt att de som är etablerade i 35-årsåldern fortfarande får vara de unga, samtidigt som det är 20-åringar som faktiskt vill vara med och påverka (vilket jag inte tror handlar om att göra karriär, utan om att vilja förändra världen men det är ju en annan diskussion). Vad gäller Eva-Lenas inlägg så kan jag hålla med om att man ska respektera medlemmarnas röst. Däremot kan man aktivt anstränga sig för att påpeka att det är viktigt med bred representation, exvis genom att göra bra kandidatpresentationer, uttryckligen be om att kryssa med en god representation etc.Sen vore det faktiskt trevligt om en del som varit på varenda kongress sedan hedenhös insåg att de faktiskt inte ska kandidera utan lämna plats.. Nåväl, det är bara att konstatera att vi inte kommer vara sysslolösa i föryngringskampen.Vad gäller valdeltagandet får det nog tas med en nypoa salt eftersom valet var tvunget att göras om - troligen tappades en hel del röster där.

Inga överraskningar. Bara trist och tråkigt

(Klicka på bilden så blir den större)

-
Några nya, unga, revolutionerande namn finns inte bland de 20 ombud som Stockholms AK skickar till partikongressen i höst. Medlemmarna i Stockholms AK går efter kända namn. Det är därför vi ser Jens Orback ("han med hästen"), Anna-Greta Leijon ("det gamla statsrådet"), Veronica Palm (Stockholms AK:s ordförande som faktiskt är yngst i sammanhanget *kors i taket*) och Nalin Pekgul ("proffstyckaren i media" tillika Kvinnoförbundets ordförande) i toppen. Maj Britt Theorin (nummer sju på listan) gör sin 14:e (!) kongress i och med denna partikongress.
-
För oss unga känns detta trist och tråkigt. Vi har företrädare vi inte kan identifiera oss med. Någon på Stockholms AK sade, när jag påpekade åldern på ombuden, att det är bara så. Ålderstrukturen i partiet ser ut så. Ja, tacka fn för det. Vem vill gå med i ett parti som domineras av gubbar och gummor, där de som får uppdrag och hamnar på listor är 50 plus (ja, sedan finns det en och annan ung, en och annan hbt-kandidat och en och annan invandrare, men de är snarare alibin och undantag), där folk sitter på sin plats i riksdagen eller landstinget i minst 30 år? Lockar det en ung tjej eller kille att gå med i SAP, en ung tjej eller kille som har politiska ambitioner, som vill göra karriär, när det ser ut på detta viset?
-
Det är inte realistiskt att vi rekryterar nya medlemmar, sade en äldre S-kvinna. What?! Ska ni sitta i era föreningar och i era styrelser och nominera varandra tills ni dör? Har en förening något existensberättigande utan medlemmar? Utan medlemmar dör vi ut. När ska ni inse det? När ska vissa inse att de är has beens, att de inte kommer längre än att vara ledamot i en föreningsstyrelse (vilket inte heller är fy skam)? Varför motarbeta de som fortfarande har möjligheten? Släpp fram de unga i partiet!
-
Nu har jag träffat så många unga, företrädelsevis tjejer, som är besvikna (och i vissa fall bittra) på SAP. Ska vi verkligen förlora dessa unga personer? Personer som i bästa fall fortsätter med politik, fast i ett annat parti ,och i värsta fall slutar med politik för alltid? Vi som parti har inte råd med denna förlust!

Om vi ska vinna val, om vi ska förbli det största partiet, om vi ska rekrytera medlemmar, om vi ska vara bäst, måste vi kasta ut den unkna partikulturen med badvattnet och tänka om, tänka nytt, tänka stort, tänka rätt, tänka långsiktigt.
-
Tidigare inlägg:
"Fortsätter utvecklingen finns inte det här partiet om tio-femton år"
Åldersstrukturen inom SAP
En "valanalys" jag kan skriva under på
La onda verde*
En väckarklocka?
Personval fullt ut?