Socialdemokraternas programkommission har börjat
blogga. Nej, inte riktigt. Kommissionen har valt att bjuda in gästskribenter:
Den närmaste tiden publicerar programkommissionen inlägg från inbjudna gästskribenter, som ombetts beskriva en viktig samhällsförändring som skett sedan det senaste socialdemokratiska paritprogrammet antogs 2001. De gästskribenter vi bjudit in är inte nödvändigtsvis socialdemokrater - flera av dem är det helt säkert inte. De åsikter de för fram delas inte nödvändigtvis av programkommissionen eller Socialdemokraterna som parti.
I skrivandets stund har poeten och kallskänkan
Jenny Wrangborg bidragit med dikten
Ship to Gaza och Majgull Axelsson undrar om
socialdemokratin kan återupprätta sin förlorade moraliska auktoritet.
Att bjuda in skribenter som
inte är socialdemokrater är ett genidrag.
I partiet finns förtroendevalda, politiska tjänstemän et cetera som milt sagt lever i en röd bubbla. De umgås med varandra, de är gifta med varandra, i bästa fall har de pluggat några år på ett universitet, annars har de gått direkt från SSU in i partiet, de anställer varandra alternativt de rekryterar kopior av sig själva.
Ovanstående minskar sannolikheten för oliktänkande och nya perspektiv.
Enfald i stället för mångfald, som
Petra Elisson uttrycker det. Ovanstående fenomen (som jag har
skrivit om många gånger) är en bidragande faktor till att Socialdemokraterna går i otakt med sin samtid. Det finns dock ett aber.
Att bjuda in ett fåtal skribenter som, om jag förstått saken rätt, är författare, poeter, forskare är jag dessvärre kluven till. De är människor som redan gör sina röster hörda på olika plattformar. De är människor som redan har tolkningsföreträde. De är människor som tillhör en kulturell och/eller akademisk elit.
Varför välja ett fåtal när man kan kan bjuda in det stora flertalet? Varför utesluta, när man kan innefatta?
Jag vill gärna se ett bredare anslag, där programkommissionen välkomnar många att skriva om viktiga samhällsförändringar. Jag vill läsa inlägg från barnmorskor, managementkonsulter, hotellportierer, poliser, spärrvakter, sommelierer, brevbärare, bibliotekarier, sopåkare, servitörer, översättare, antropologer, hemlösa, personalchefer, vaktmästare, optiker, modebloggare, videospelstestare, bagare, bokförläggare, florister, telefonförsäljare, beteendevetare, expediter, städare, fotografer, glasbåsare, sotare, dammsugarförsäljare, akupunktörer, militärer, ekonomer, egenföretagare, grisbönder, rörmokare, PR-konsulter, golfbollsdykare, textilkonstnärer, truckförare, kbt-terapeuter, ingenjörer, musiker, kotknackare, landskapsarkitekter...
Tidigare inlägg:
Alive and kicking!
Fler som skriver om Programkommissionen:
SvD,
SVT,
Peter Högberg,
Helena Ericson,
Johan Westerholm,
Martin Moberg,
Marika Lindgren Åsbrink
Det är många som har undrat över Programkommissionen och hur det går för arbetet i denna kommission. Jag kan idag delge en glad nyhet: It's alive and kicking! Det har nämligen kommit ett diskussionsmaterial som är baserat på Kriskommissionens ovärldsanalys. Vidare utlovas det mer diskussionsmaterial.
Ettiketter:
idéutveckling,
partiprogram,
politiken,
programkommissionen,
socialdemokraterna
I likhet med Aurora Gullberg, vill jag tacka de 216 personer som röstade på mig i kongressombudsvalet. Det räckte inte hela vägen fram, men glädjande är att 10-listan fungerade bättre än väntat.
Det var med sorg och saknad i sinnet, jag lade ifrån mig Drottningoffret, den sista boken i Hanne-Vibeke Holsts trilogi om de danska Socialdemokraterna, igår. För det finns för- och nackdelar med trilogier. De håller inte på i alla oändlighet och därmed urvattnas (som fantasyböcker har en tendens att göra), men efter tre böcker är det finito.
