Jag är inte förvånad

SvD "avslöjar" att Socialdemokraterna är långt ifrån sitt mål att var fjärde politiker ska vara under 35 år. Jag är inte förvånad. I inlägget Åldersstrukturen i SAP skriver jag bland annat:

Det har skett en halvering av antalet partimedlemmar sedan 90-talet. Ja visst har vi haft lyckade kampanjer och värvat medlemmar till socialdemokraterna, men med tanke på att majoriteten av sossarna är gamla, räcker det inte. Fortsätter utvecklingen finns inte det här partiet om tio-femton år, har Mona Sahlin sagt. Sahlin har även sagt Bara det att jag själv tillhör de yngre i partiet säger en del. Sahlin är 50+.

Jonas Morian konstaterar att våra vallokomotiv (som jag skrivit om här) inte förändrar bilden:

De nio toppolitiker som nu ska turnera land och rike runt har en medelålder på
48,5 år, med Leif Pagrotsky, 58, som äldste representant och Ibrahim Baylan,
38, som yngste. Inget ont om Baylan, men jag är själv 38 och känner mig inte
direkt som någon ungdomsrepresentant.

Om SvD hade borrat ännu djupare, hade denna drake även visat på bristen av invandrare, funktionshindrade, hbt-personer... Visst finns vi på listorna, men sällan på valbar plats. Själv befinner jag mig på 25:e plats på landstingslistan för min valkrets.

Precis som Morian anser jag mig inte vara en ungdomsrepresentant (jag är född 1973) men det finns 40-åringar i partiet som sitter på så kallade ungdomsmandat.

Sossar som äntligen har fått en plats i riksdagen, landstinget, kommunfullmäktige är inte beredda att ge upp den platsen i första taget. De har varit unga SSU:are som efter lång och trogen tjänst äntligen fått platsen och tänker sitta där till döddagar. Det är inte sunt. Därför anser jag att vi borde ha tidsbegränsade uppdrag i likhet med Miljöpartiet. Sitt gärna i riksdagen två (kanske till och med tre mandatperioder), men därefter är det någon annans tur.

Därtill... för att få en plats i partiet så krävs lång och trogen tjänst inom någon av sidoorganisationerna. Jag blev medlem 2006. Jag saknar denna bakgrund, men jag har andra erfarenheter. Partiet tar inte tillvara på människor som kommer "utifrån".

Tidigare inlägg: Nomineringstider är mörka tider (Del III), Inga överraskningar. Bara trist och tråkigt, Åldersfördelningen på Stockholm AK:s ombud till partikongressen.

Peter Andersson skriver också om artikeln.

Dorian Grays gelikar

Just nu pågår det en intressant diskussion kring Sosseköttberget på bloggar och Facebook. Jag har skrivit ett inlägg som heter Inga överraskningar. Bara trist och tråkigt, men jag tror att diskussionen verkligen tog fart i och med att Josefin Deiving publicerade åldersfördelningen på Stockholms AK:s ombud till partikongressen på Facebook. Även jag lade ut åldersfördelningen här på bloggen.
-
Peter Karlberg (representant för Sosseköttberget?) gav sig då in i en diskussion på Facebook med bland annat Josefin Deiving och Calle Fridén och Karlberg skrev även ett blogginlägg. Calle Fridén ansåg då att Karlberg förde ett "läskigt resonemang". I kommentatorsfältet till Fridéns inlägg, besvarar Deiving Karlbergs kritik på ett mycket bra sätt. Karlberg skriver då ett inlägg på sin blogg som heter Mitt läskiga resonemang.
-
Vad är då det "läskiga "med Karlbergs resonemang? Efter att ha läst hans inlägg och kommentarer tror jag att det är följande: vi har svårt att inse att vi inte längre är unga. Jag fyller 36 år idag och anses vara en ung S-kvinna i mitt parti. Jag är 70-talist. Jag känner mig dock som 27 år (och beter mig i många fall som en tjugoåring). Fast varje gång jag ser mig själv i spegeln, ser jag även de grå hårstråna och en och annan rynka. Hur mycket gemensamt har jag egentligen med en 20-åring? Även de äldre har förändrats. De vill inte sitta sysslolösa i sin villa och virka, när de pensioneras. Amelia Adamo myntade uttrycket mappies i och med sin tidskrift M-magasin. Adamo skriver:
-
Mappie står för Mature Affluent Pioneering People. Översatt till svenska blir det Mogna Attraktiva Pionjärer. Mappie, det är du och jag, den nya generationens 50-plussare som vet vad vi vill i livet och hur vi ska få det. Vi har både tid och pengar och vi vill spendera dem.
-
Därtill så kämpar de, som uppnått positioner i partiet, med näbbar och klor, för att behålla sina positioner. Var det inte Anders Ygeman som, när han var SSU:s ordförande i Stockholm och vice ordförande för SSU på 90-talet, motionerande om att en riksdagsledamot endast fick sitta ett begränsat antal perioder? Ygeman har nu suttit i riksdagen sedan 1996 och jag misstänker starkt att han inte längre motionerar om att endast sitta i två mandatperioder.
-
Kanske är det därför Peter Karlberg går så hårt ut med och säger att de äldre minsann kan tala för de yngre och ofta kan de nog det, men det handlar även om att kunna identifiera sig med de förtroendevalda.
-
Maj-Britt Theorin gör, i och med denna, sin 14:e (!) kongress. Förstår inte Karlberg att detta är ett problem? Om inte Karlberg förstår varför människor flyr SAP, att vi har svårigheter att rekrytera nya medlemmar och att färre röstar på Socialdemokraterna och om det fortsätter i denna takt finns inte partiet om 15 år, ja då saknar även Karlberg sjukdomsinsikt och är en del av SAP:s problem.