Hur Socialdemokraterna ska bli Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiv och ödmjuka parti

I mitt inlägg igår, Limpmackor och dagordningar, skrev jag att jag återkommer med förslag på hur vi Socialdemokrater kan bli (som Kriskommissionens slutrapport uttrycker det i sin inledning) Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka parti. Det är i mångt och mycket förslag jag redan lagt fram här på bloggen, men som jag tror på fortfarande. Lite bakgrund först:

Det var Annika Högbergs inlägg som jag hakade på igår (hon har även följt upp sitt inlägg här). Där skriver hon om de många internmötena, att jämföra med de få medlemsmöten och utåtriktade aktiviteter, som hon och hennes partikamrater skulle ägna sig åt.

Använd den teknik som finns

Borde det inte vara tvärtom? Vi måste ha internmöte för att planera medlemsmöten och utåtriktade aktiviteter - eller? Måste vi verkligen det? Med den teknik som finns tillgänglig kan man väl lösa mycket via mejl, sms, telefonsamtal, chatt och facebook? Det är mitt första förslag - att använda tillgänglig teknik för att minska ner på fysiska internmöten. Ja, ett tips till politiker som använder nätverksbaserad media som bloggar, twitter och facebook: dessa verktyg är inte till för envägskommunikation. Du har en mun, men också två öron. Har du en blogg, så bör du länka till andra bloggare OCH svara på kommentarer till dina inlägg. Har du ett twitter - eller facebookkonto - ja, då bör du vara aktiv och även svara och kommentera. Har du inte tid med det? Gör som Göran Hägglund.

Och om vi ska ha internmöten...

... då skall det vara för att vi vill göra något utåtriktat och även driva politik. Skriva debattartiklar, planera aktioner, ägna oss åt idéutveckling, skriva rapporter och politiska program, planera evenemang, planera studiecirklar, bokcirklar, medlemsmöten och öppna möten.

Medlemsmöten

På det senaste medlemsmötet, som en S-förening kallade till, kom endast sex personer. Alla var från styrelsen.

För några år sedan tog Hbt-socialdemokrater i Stockholm initiativ till något som vi kallade för Politikerpub som, om jag inte missminner mig, ägde rum en gång i månaden. Vi bjöd in intressanta föreläsare OCH andra S-föreningar till en pub i Gamla stan. Krögaren gav oss tillgång till källaren. Krögaren gav oss specialpris på mat. Källaren var oftast full med människor från olika föreningar. Många drack och åt. It was a win win situation. I valrörelsen gjorde Stockholms AK något liknande i och med Himlen därtill. Stockholms arbetarekommun har fortsatt med politikerpub. De bjuder in S-föreningar till puben Hubertus med jämna mellanrum (ikväll kommer förresten partisekreterare Carin Jämtin dit). I Gubbängen anordnas något som heter Café G.

Måste medlemsmötet följa en strikt dagordning... oftast vill medlemmarna prata politik. De kan de endast göra under punkten Övriga frågor. Den är näst sist i dagordningen och när väl den punkten kommer upp på bordet, är alla så trötta att de bara vill hem och sova.

Öppna möten

Varför medlemsmöten? Varför inte lägga till en hel drös öppna möten, dit alla är välkomna och inte bara sossar? Ett sådant öppet möte ägde rum i Farsta, för några veckor sedan. Det blev mycket lyckat vill jag meddela. Det handlade nämligen om Farsta och de som bor i Farsta, oavsett om de är sossar eller inte, är faktiskt intresserade av sin närmiljö. Ta vara på det intresset! Jag har nu planer på att starta en grupp på FB (och dela ut info om denna grupp i fastighetsboxar i mitt närområde) om en Farstakampanj som jag vill dra igång, gärna med intresseorganisationer som inte nödvändigtvis behöver vara S, V och MP. Jag vill nämligen dra igång något som kallas för guerillaodling (läs inlägget Flower power för mer information).

Återigen - ta kontakt med en krögare eller caféägare (eller någon annan som har en lämplig lokal)- gör upp en deal med honom eller henne. Bjud in intressanta gäster (inte nödvändigtvis politiker) och efter ett föredrag, ett musikuppträdande eller en diktuppläsning, så drick kaffe och prata med de som är där. Lyssna på vad de har att säga, nicka inte bara och sätt inte händerna för öronen, om du hör något du inte vill höra.

Politik skall vara lustfyllt - tvinga inte medlemmar att knacka dörr och dela ut flygblad

I bland annat mina inlägg Premieras flygbladsutdelning framför nätaktivism? och (S) krossar (M) i nätaktivism skriver jag att S premierar flygblad före nätaktivism. Jag gillar inte flygbladsutdelning, vilket jag har skrivit om många gånger och för att det här inlägget inte skall bli för långt vill jag rekommendera följande inlägg som jag har skrivit:

(s) + YouTube = sant
Dörrknackning, torgmöten, telemarketing, flygblad...
Framtidens valstuga
Framtidens valstuga - en kaffebuss?
Är den klassiska valstugan föråldrad?

I ett av inläggen skriver jag:

Sluta stå vid tunnelbanans ingång och vifta med papper. Vi resenärer blir bara irriterade! I dagens samhälle vill de flesta uppsöka information på egen hand. Nej, stå hellre en bit bort med en kaffevagn. Servera kaffe (helst latte och cappuccino, rättevisemärkt naturligtvis) i coola pappersmuggar, röda och vita, med en litet s-märke och ett politiska budskap tryckt på koppen.

Det gör ont i mig som miljövän att se sopkorgar, golv och mark fulla med olästa flygblad. Därför är mitt förslag en kaffevagn (eller kaffebuss) som ambulerar mellan olika platser (där ska finnas matnyttig information (och inte nonsensfoldrar som denna) och möjlighet att köpa t-shirts, knappar et cetera). Det skall finnas ett schema så att till exempel pendlare i Farsta eller Rinkeby, vet när vi är på plats nästa gång.

Dörrknackning?

Ja, men i så fall inget mer Vad tycker du?. Kommer ni ihåg hur denna skulle vara en "isbrytare"? Ingen tjänsteman processade de svar vi fick och mejlade ut en sammanställning till de som uppgivit e-postadress. Om vi nu ska knacka dörr och fånga medelklassen i storstäderna, är väl en goodiebag (med lite smått och gott) eller en bukett blommor (och ingen halvvissen röd ros som skumpat runt med 1000 andra rosor i bakluckan på en tjänstebil) alternativ till Vad tycker du?

Valrörelse i all ära - men borde det inte vara valrörelse för S jämt?

Är det bara i valrörelsen som vi politiker blir synliga? Varje fredag flyttar Johanna Graf ut från stadshuset i Solna, till ett närliggande café där hon talar med medborgare, såväl sossar som ickesossar. På fem månader på fiket utanför stadshuset har jag lärt mig mer än på fem år därinne, skriver Graf på sin blogg. Fler politiker borde följa Grafs exempel!

Medlemsvård

När vi väl har rekryterat en medlem måste vi ägna oss åt medlemsvård. Vi kan inte lämna en ny medlem i sticket. Därför föreslår jag ett mentorsskap. Om föreningen har fått en eller flera nya medlemmar, så ska varje medlem få en mentor (det kan vara någon i styrelsen, men lika väl en erfaren partimedlem). Mentorn kan inledningsvis bjuda honom eller henne på en kopp kaffe och föra ett samtal (inte en föreläsning märkväl utan ett samtal). På första mötet är det mentorns ansvar att se till att medlemmen presenteras för andra och de andra på mötet (eller vad det nu må vara) har också ett ansvar att inte ägna sig åt klubben för inbördes beundran.

Nu börjar detta inlägg bli väldigt långt och jag vill avsluta med att fråga min partikamrater inom NetRoots om de har några förslag på hur Socialdemokraterna ska bli Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka parti? Gärna med utgångspunkt i Annika Högbergs inlägg om allt för många interna möten.

Några av dessa nätrötter skriver idag om rivstart: Peter Andersson, Johan Westerholm, Peter Högberg och Martin Moberg

[UNDER STRECKET]

För någon dag sedan skrev jag inlägget Finns det plats för kvinnor i Håkan Juholts (h)järngäng?. Idag ställer Lena Sommestad samma fråga.