Regerings(bort)förklaringen - Del II

Vi var ganska många som jublade 2006 när statsminister Fredrik Reinfeldt läste upp avsnittet om HBT-personer. Jag tror att det var första gången i en regeringsförklaring som man tog upp HBT-frågorna. Hoppet var stort att man äntligen kommer att börja jobba ännu mer med det – vi har jobbat mycket med det – både i Sverige och i EU, FN och andra organ. Men då blir besvikelsen så mycket större när det visar sig att det inte är mycket mer än prat i regeringsförklaringen 2006. I årets regeringsförklaring 2007 står det inte alls med, och nu upptäcker man i regeringens EU-arbete att det inte står ett ord om HBT-frågor [...]
-
-
Vi var fler som blev glada när HBT-personers rättigheter nämndes i förra årets regeringsförklaring. Även jag blev besviken när ett år har gått och det visade sig vara ord och ingen handling från regeringens sida. Därtill saknades stycket i årets regeringsförklaring, vilket jag har skrivit om i inlägget Regerings(bort)förklaringen.
-
Igår ägde en intressant interpellationsdebatt rum i kammaren mellan Ulf Holm och Cecilia Malmström (med på ett hörn var också Börje Vestlund). Ulf Holm skrev denna interpellation just för att fråga regeringen tänker göra:
-
Den övergripande frågan är givetvis varför regeringen inte har med HBT-frågorna i det antagna arbetsprogrammet. Inte minst är detta märkligt då det i regeringsförklaringen 2006 tydligt markerades att HBT-frågorna är av stor vikt, framför allt i kontakter med andra länder.
Jag vill mot bakgrund av det som framförts ovan fråga vilka initiativ statrådet kommer att ta för att lyfta fram frågor kring homo‑
, bisexuella och transpersoner i EU.
-
Cecilia Malmström sade i denna interpellationsdebatt att stycket i regeringsförklaringen 2006 fortsätter att gälla. Malmström sade vidare engagemanget för HBT-personer inte enbart visades genom deklarationer och regeringshandlingar utan även medelst konkret handling. Hon tog då upp att flera statsråd varit på olika pridefestivaler i Europa.
-
Är inte det snarare solidaritet att bevista pridefestivaler? Är det vad regeringen menar med konkreta handlingar? Konkret handling är att vid varje lämpligt tillfälle ta upp HBT-personers fri- och rättigheter i FN- och EU-sammanhang.
-
Ulf Holm tar mycket riktigt upp de konkreta handlingarna från regeringens sida. Malmström har på ett år bevistat två konferenser och enligt Holm är det "inte mycket att skryta över".
-
Vi gör alltså inte tillräckligt, vi kan göra väldigt mycket mer, men jag tycker ändå inte att man ska förringa det arbete som görs. Jag hoppas att vi tillsammans i riksdagen och regeringen kan lyfta upp de här frågorna, för då får vi en ännu större tyngd (Cecilia Malmström).
-
Ulf Holm vill lyfta fram en HBT-pakt i EU. Malmström tycker att det är en bra idé, men är rädd för att det bara blir ytterligare ett ord (och är det inte just ord som regeringen slänger sig?).
-
HBT-frågor finns inte alls på EU-agendan och i likhet med Holm anser jag att i och med en HBT-pakt, kommer dessa frågor att diskuteras i två år och det är väl bättre än inget alls?
-
Jag misstror regeringens ambitioner. Jag gör det så länge utrikesminister Carl Bildt och övriga statsråd inte visar tydligt att han/de vill lyfta fram HBT-personers fri- och rättigheter i EU och FN.
-
Det är bra och viktigt att statsråd och statssekreterare bevistar pridefestivaler, men...
-
It ain’t enough, it ain’t half of what you owe me. It’s just my luck to find someone like you. It ain’t enough, it ain’t half of what you told me. It ain’t enough, it ain’t enough... (Oh Laura)

Grow up!

Om detta är sant, vill jag uppmana SSU att en gång för alla ta itu med detta! Detta förstör för SSU, för moderpartiet och för andra politiska organisationer och partier. Media är mer intresserad av skandaler och pajkastning än vår politik.
-
Kommer vi någonsin kunna tala politik när skandaler, interna stridigheter et cetera är mer intressant för media och människor?
-
Medlemsflykten från ungdomsförbunden är stor och skandaler och interna stridigheter gör inte saken bättre.
-
En uppmaning till Jytte Guteland och topparna inom SSU - åk till Norge på studieresa och lär av ungdomsförbunden där. I Norge har nämligen den negativa trenden vänt.

Maria Abrahamsson önskar Beatrice "lycka till"

Ledarbloggen kommenterar Maria Abrahamsson Beatrice Asks inlägg på Brännpunkt (läs även mitt inlägg från igår).
-
Abrahamsson anser att Ask har "fallit till föga för drevet". Hon anser det för "ömkligt".

-
Eller tänker sig Ask att samlag ska föregås av ett samtycke som skriftligen intygas av två vittnen, allt förutsatt att vittnena också är på plats och alltså kan bekräfta att samtycket inte ingicks under hot eller annat otrevligt? Ungefär som att upprätta testamente, men innan man hoppar i säng. Lycka till med förslaget!
-
Nej, Maria Abrahamsson det handlar inte om att "upprätta testamente", det handlar om att utarbeta ett lagförslag som fungerar bättre än nuvarande lag.
-
Det handlar vidare inte blott och bart om en lagförändring, det handlar också om en handlingsplan för att stoppa mäns våld mot kvinnor. Det krävs genomgående förändringar på alla plan i samhället.
-
Tillbaka till den nuvarande sexualbrottslag. Den fungerar dåligt. Vi borde ta lärdom av England och Norge, där de har en strängare lagstiftning beträffande våldtäkt.
-
Avantgarde har startat en namninsamling som ni gärna får skriva på.
-


STOPPA VÅLDTÄKTERNA NU!
-
Jag har bloggat om detta tidigare: i, ii, iii, iv, v, vi, vii, viii



Partier lägger upp strategier mot sd

Riksdag & Departement, Sveriges politiska tidning (enligt dem själva), "avslöjar" att riksdagspartierna fått "kalla fötter efter sverigedemokraternas framgångar" och att tre partier nu förbereder motrörelser. Det är socialdemokraterna, centern och moderaterna som har tillsatt dessa motrörelser.

Socialdemokraterna satsar på folkbildningsarbete inom rörelsen, moderaterna lägger en strategi för att påvisa att regeringens politik genererar arbete istället för bidragstagare och vidare att det är viktigt att ta debatten med sverigedemokraterna. "Med sakliga argument kan man slå hål på deras retorik" säger Christian Holm som leder moderaternas motrörelse. Vad mauderaternas (alltså centerns) strategi är, förtäljer inte artikeln, däremot säger centerpartisten Lennart Johansson "vi ska också diskutera internt hur det går att föra debatten, med sd och med allmänheten".

Miljöpartiet har utbildat sina medlemmar och vänsterpartiet har antagit en ny antirasistisk strategi med "udden riktad mot sverigedemokraterna".

Jag hoppas att alla riksdagspartier gör sitt yttersta. Lite tvärpolitiskt samarbete vore faktiskt på sin plats!

Kristdemokraterna har en stor börda att bära. De ligger redan och skvalpar under 4%-spärren. Många anser att kristdemokraterna inte är tillräckligt mycket mörkermän och är därmed villiga att lägga sin röst på sverigedemokraterna.

I väntan på Beatrice Ask

Idag uttalar sig Beatrice Ask på Brännpunkt:

Min utgångspunkt är att sexualbrottslagstiftningen ska skydda barn och vuxna mot alla former av sexuella kränkningar. Respekten för varje människas absoluta rätt till integritet och självbestämmande måste värnas och vara tydlig.

Är inte det allas vår utgångspunkt? Nu är det så här att den nuvarande lagstiftningen inte fungerar. Med eller utan utredningar så fungerar den de facto inte.

Ask säger att "frågorna står högt på regeringens agenda". Är det frågor som "hjälplöst tillstånd" och "samtycke vid samlag"? Begreppen måste diskuteras vidare menar Ask. När någonting står högt på regeringens agenda innebär det således att man väntar ett eller två år? När någonting står långt ner på regeringens agenda, händer med andra ord ingenting.

Ask vill som vanligt vänta. Att regeringen ännu inte har tillsatt en utredning, förklarar Ask med att endast en handfull mål, med den nya lagstiftningen från 2005, har avgjorts. En handfull?!
Redan där visar den nuvarande lagstiftningen på stora luckor. Två år och endast en handfull mål har avgjorts? Visar inte det tydligt att something is rotten...?

För mig är det alldeles självklart att ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Ska man ha sex är utgångspunkten rimligen att man är överens om saken. I praktiken är det genast svårare och när det kommer till lagstiftning riktigt besvärligt.

Rimligen? I praktiken svårare? Ett nej, är ett nej, är ett nej (även om det var ett ja från början)!

Hur bevisar man i efterhand att båda har varit överens eller inte varit överens om att ha sex? Utan vittnen? Hur försäkrar man sig om att inte bli anklagad för våldtäkt i efterhand? Går det?

Ponera att du har våldtagit någon och denna polisanmäler händelsen. Vad gör du? Du säger naturligtvis att ni var överens.

Ponera att du blivit våldtagen. Du vill egentligen inte polisanmäla händelsen. Du har blåmärken du har ont, du skäms och det enda du vill göra är att ställa dig i duschen och försöka glömma alltihopa. Du har läst vad som händer när någon polisanmäler en våldtäkt. I de flesta fall går våldtäktsmännen fria och kvinnan som polisanmält händelsen utsätts för ytterligare förnedring från försvarare. Du bestämmer dig ändock för att polisanmäla. Du måste då genomgå en teknisk och medicinsk undersökning. Låt mig berätta för alla som inte gjort denna undersökning att det känns som en andra våldtäkt. Därefter förhör, förhör och förhör.

Jag tror inte att det är många kvinnor som anmäler en våldtäkt för att jävlas, vilket man får känslan av, när man till exempel läser Per E Samuelssons inlägg i debatten (se här).

Ask avslutar inlägget på Brännpunkt med följande: Jag är inte beredd att idag ta ställning till vilken teknisk lösning som bör väljas för att nå det målet. Jag tycker att en utredning noggrant ska få analysera den frågan först. Min ambition är att ett sådant arbete ska påbörjas nästa år.

Nästa år? Under tiden fortsätter kvinnor att våldtagas och under tiden fortsätts våldtäktsmän på fri fot. Sorry, tjejer, Beatrice Ask vill vänta.

Jag har bloggat om detta tidigare: i, ii, iii, iv, v, vi, vii, viii

STOPPA VÅLDTÄKTERNA NU!

Är klassanalys och sexuell identitetspolitik oförenliga?

Mitt spontana svar på denna fråga är nej. En maktanalys bör innefatta såväl klass som (sexuell) identitet. Vidare bör kön, etnicitet och religion också inkluderas i en maktanalys.
-
I dagens hbt-rörelsen talas det inte om klass- och maktanalys. Varför förhåller det sig så? Talar man inte om klass för att hbt-rörelsen anser sig vara "liberal"?
-
Var i patriarkatet befinner sig bögen? Hur ser bögar på kvinnor och flator? Jag har många frågor och inga svar att ge.
-
Klass är faktiskt fortfarande överordnat som maktens sorteringsinstrument i vårt samhälle säger Vänstra stranden i en kommentar till inlägget Identitet, klass och maktanalys på bloggen strötankar och sentenser, men är verkligen klass överordnat för en bög eller flata?
-
Kom Ut har ägnat hela nummer sju till klass och sexuell identitet. När jag läser Roger Wilsons artikel Vip Dip (s. 5) får jag en viss insyn i bögvärlden.
-
Enligt Wilson låtsas bögvärlden att klass inte existerar. "Homovärlden är en klasslös tillflyktsort". En plats, på grund av att den är så liten, gör det möjligt för alla att umgås över klassgränserna. Det förekommer vidare en arbetarfetischism inom bögvärlden, maskulina arbetare, drömmen om en man i blåställ, den ständiga objektifieringen. Det krånglar onekligen till klassanalysen.
-
Enligt Wilson är dock den klasslösa tillflyktsorten på väg bort i och med att hbt-rörelsen blir mer accepterad. När homosexualiteten var olaglig hamnade alla outsiders i samma ghetto, oavsett om man var bög, knarkare eller prostituerad, då spelade klass ingen/mindre roll.
-
Visst är även bögkollektivet präglat av samhällsklasser, men som vanligt avgörs analysen av vilken variabel man tycker är den mest avgörande. Är det inkomst, utbildning, etnicitet eller maskulinitet? Själv lutar jag åt att tycka att det är mellan heteroklass och homoklass som klasskampen utkämpas, skriver Wilson.
-
Och ovanstående citat visar att utgångsläget för Wilson och mig är annorlunda. Han må vara bög, men han är fortfarande man i patriarkatet. Jag må vara flata, men jag är fortfarande kvinna i patriarkatet. Vidare har jag ett lågstatusarbete som, rent lönemässigt, placerar mig i arbetarklassen. Wilson är redaktör för Rodeo och rör sig i kultureliten.
-
"Heteroklassen" är då alla, oavsett klass, kön, etnicitet... och "homoklassen" är alla som är ickeheterosexuella?
-
Bunta ihop oss du bara Wilson. Den enda beröringspunkten jag har med en överklassbög (låt oss säga en bög med bra jobb och mycket pengar), är min sexuella läggning. Jag känner större samhörighet med en heterosexuell, ensamstående, deltidsarbetande mamma än med bögarna som hänger i The gay vip room Rainbow room på Sturecompagniet.
-
Marie Carlsson skriver om en tredubbel "belastning" i Tala om klass (s. 41). Hon är kvinna, klassresenär och ickeheterosexuell. Hon skriver också:
-
[...] jag är hela tiden på min vakt vad det gäller andra människors tolerans, men det kopplar jag inte till min klassförflyttning utan till min sexualitet. Varje dag står jag inför människor och måste berätta att jag inte, som dom trodde när dom frågade om jag har någon pojkvän, är heterosexuell. I det ögonblicket är jag helt utlämnad, redo, med andan i halsen för vad komma skall. Ska jag bli reducerad till en lesbian med allt vad et innebär just idag, beroende på hur klimatet sett ut i media den senaste tiden, och därmed inte få vara med längre eller kan jag lugnt passera, för att strax möta nästa normens väktare?
-
I detta kapitel berättar också Carlsson hur hon på olika sätt vrider och vinklar på sin egen berättelse, vilka detaljer man utelämnar heller tar med. Där känner jag mycket väl igen mig.
-
I vissa sammanhang kan jag helt utelämna min sexuella läggning, jag kan utelämna detaljer om såväl utbildning som arbete. Jag gör det medvetet, för jag vet (eller åtminstone tror mig veta) vad reaktionerna blir. I vissa sammanhang förstärker jag min sexuella läggning, mitt arbete och utelämnar helt min utbildning och min klassbakgrund. Vad jag och andra inte kan bortse från är mitt biologiska kön.
-
Tillbaka till klass och identitet. I samma nummer av Kom Ut intervjuas fyra hbt-personer (s. 17):
-
MARIT: Hur kommer det sig att man sällan talar om klass i hbt-communityt i stort?
CATRIN: hbt-rörelsen är liberal i ursprungsläget, man pratar inte klass. Det är ett vänsterbegrepp som många inte ens vill ta med tång. Det finns en stor del som inte vill prata om kolletiva kategorier och gör klass till ett individproblem.
CARLOS: Det får inte bli ett individproblem - typ: "Vad jobbigt för dig som inte har råd att köpa den här bilen!". Utgångsläget ska vara: vad är klass och varför är det ett problem. Man måste prata om klass både strukturellt och individuellt, men inte analysera strukturen med individuella upplevelser. Jag skulle kunna använda mina egna upplevelser för att hävda att klass inte spelar roll - titta jag är ju medelklass nu.
MARIE: På individbasis efterlyser jag att folk inom hbt-rörelsen lägger klass till sin förståelse för hur olika människor beter sig i ett rum. Men jag vill inte att vi ska ha en ny toleransagenda för människor från arbetarklassen eller skapa rangordningar om vem det är mest synd om.
-
Är klass och identitet oförenliga? Vad anser ni som läser detta inlägg?

Handlingsplan om mäns våld mot kvinnor kommer inom kort

Kvinnor skall kunna leva i frihet från rädsla att utsättas för våld och brott. Att bekämpa hedersrelaterat våld och ge stöd åt dem som utsätts ska vara högprioriterat. Kunskaperna hos polis och andra myndigheter måste öka så att rätt insatser kan sättas in i tid. Hotade kvinnor skall skyddas, och utsatta kvinnors ekonomiska trygghet säkras. En handlingsplan för att minska våldet mot kvinnor kommer att utarbetas.
-
-

Jag har tidigare efterlyst den handlingsplan som Fredrik Reinfeldt nämnde i förra årets regeringsförklaring och äntligen meddelar integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni att regeringens handlingsplan om mäns våld mot kvinnor kommer inom kort (DN):
-
Det handlar bland annat om att höja kunskapen hos myndigheter som finns till för oss medborgare, som polis, åklagarväsende, domarkåren och socialtjänsten. Det handlar om att ta fram metoder om hur man ska bemöta kvinnor i behov av skydd och stöd.
-
Jag ser fram emot att få läsa denna handlingsplan. Läs gärna Amnestys rapport, så förstår ni varför jag anser att det är så viktigt att regeringen agerar och utarbetar en handlingsplan.