När jag träffade min blivande fru Åsa Einerstam (f.d. Andersson) röstade hon på Vänsterpartiet. Trots påtryckningar från min sida drog hon sig för gå över till den "rätta sidan" och bli partimedlem i Socialdemokraterna.Det var inte förrän vi var på en demonstration på Mynttorget, som Åsa tog steget. Det var dock inte min förtjänst utan Håkan Juholts. Han kom nämligen fram och höll ett brandtal för henne och Åsa var därefter såld. Juholt slängde i samma veva upp ett medlemsblock och Åsa fyllde glatt i de tomma fälten. Det var således vår partiordförande (då riksdagsledamot) som rekryterade min Åsa till Socialdemokraterna.
Idag kunde jag återgälda tjänsten. Jag träffade nämligen Juholts kulbo som (hör och häpna) också heter Åsa, med efternamn Lindgren, på kongressfesten. Jag berättade för henne att det är Juholts förtjänst att min Åsa är med i partiet. Hon skrattade och sedan passade jag på att skriva in henne i partiet. Cirkeln är sluten.
1 kommentar:
Problemet är att partiet inte tänker politik utan bara försöker lappa ihop något utifrån partiets motsättningar. Som jag skrivit (från http://mitt-i-steget.blogspot.com/2011/03/socialdemokraterna-we-shall-overcome.html):
”
Jag tycker det är förvirrande. Berit Andnor sa igen att de som kom in genom fyllnadsval gjorde detta för att föra in nya tankesätt. Hon poängterade alltså att det inte var en fråga om ålder, att vara ung (vilket det faktum att Pagrotsky kommer in och SSU:s missnöje bekräftar), utan om att få in nya personer som tycker olika än de avgående (och gärna utan att ha varit där tidigare, men det måste väl ändå Pagrotsky ha varit?). Men var är den väsentliga skilladen mellan Damberg och Östros? Mellan Veronica Palm och Carin Jämtin? Det känns med andra ord som om man fortsätter att säga en sak, men göra en annan, sprida dimma… Varför kan de inte säga ärligt som det är, hur det gick till? Varför denna konstiga struktur i (S)? Det känns inte hoppingivande… Och Sommestad, var är hon, vilken roll får hon?
(S) är så konstigt, känns inte transparent, känns inte demokratiskt…
Anmäl
Gilla SvaraSvara Svar till M. E.Frivillig: Logga in nedan.
Image Skicka som … Avbryt
• M. E. 0 minutes ago som svar till M. E.
En helhetssyn är kanske mer relevant, alltså hur det blir totalt av de olika bytena. Men även då blir det konstigt, hur är Lena Micko och Mikael Damberg något nytt jämfört med hur det tidigare ha varit? Andnor pratade om balans mellan att behålla ett visst antall för deras erfarenhets skull och nya som tillkommer för att förändra. Men det känns snarare som om det har handlat om en annan sorts balans, alltså när det gäller vilka nya som kommer in, en balans mellan höger och vänster i partiet… Så mycket för snacket om att det inte är en relevant dimension… Och så mycket för snacket om att man väljer de personer utifrån dagsläget och inte utifrån diverse stela kategorier…
Konklusion:
Även om valberedningen velat försöka ge sken av förändring, har man i själva verket främst försökt åstadkomma så lite förändring som möjligt genom att se till olika (höger-/vänster-)falanger i partiet, alltså bestämt sig för att så så många ska vara ”höger” av de nya som kommer in, så så många associeras med ”vänster”, sedan har man försökt jämka olika distrikt och sedan resultatet.
Detta ger ingen lust. En veritabel lögnmaskin/-apparat som säger en sak som inte alls har att göra med vad som faktiskt göra, vad som faktiskt ligger till grund. Och politiken i allt detta? Hamnar i skymundan förstås. Konstigt att politiken inte är det viktiga i (S). Det är ju ändå ett politiskt parti… Sägs det…
"
Skicka en kommentar