Jag är Socialdemokrat. Mona Sahlin är Socialdemokraternas partiledare. Självklart tillhör jag Sahlins "hejarklack". Det här året är ett valår. Det är ett ödesval. I höst vill jag se en rödgrön regering med Sahlin som statsminister. Det innebär en viss förändring på bloggen HBT-sossen.Bloggen har blivit en del av valrörelsen och eftersom jag vill att vi vinner valet har jag, av naturliga skäl, tonat ner min kritik gentemot vissa förslag som Socialdemokraterna och de Rödgröna har lagt (och som jag inte håller med om). Jag har även tonat ner min kritik vad gäller vissa av företrädarna för Socialdemokraterna och de Rödgröna. Det är helt och hållet mitt eget beslut (och jag har inte tystnat helt i min kritik). Oavsett politisk färg, tror jag att många bloggare gör som jag detta år.
Om de Rödgröna vinner valet, kommer många borgerliga bloggar att försvinna, andra kommer att förvandlas till oppositionsbloggar. Vad som händer på HBT-sossen, vid en eventuell valvinst, har jag diskuterat med såväl min fru (som också skriver på bloggen) som andra nätrötter. Jag misstänker att min blogg än en gång kommer att ändra karaktär. Det som står närmast till hands är att bloggen blir en blåslampa. Vi kommer även fortsättningsvis skriva om hbt-frågor, fackliga frågor och kultur.
Erik Laakso skriver i Expressen att NetRoots bara är "Mona Sahlins hejarklack". Laakso har tidigare, med buller och bång, gått ut på sin blogg och skrivit varför han lämnat NetRoots.
I likhet med Peter Högberg, håller jag inte med Laakso i hans beskrivning av nätverket. Det vore onekligen intressant att se om fler inom nätverket delade Laaksos beskrivning.
På twitter har Laakso medgivit att jag inte går i partiets ledband, ändock låter partiet mig få förhandsinformation, bjuder in mig till olika evenemang et cetera. Partiet vet att jag inte alltid skriver det partiet vill, eller med Laaksos egna ord "inte är pålitlig". Det är ett av de tydligaste exemplen på att Socialdemokraterna har släppt på kontrollen. Att HBT-sossen är en av de största politiska bloggarna anser jag jag handlar om trovärdighet (vilket jag har skrivit om här). Laakso skriver i Expressen att förhandsinformationen till honom slutade komma och han drog slutsatsen att det berodde på att han inte gick att kontrollera. Borde i så fall inte informationen sluta komma till mig också?
Socialdemokraternas kommunikationschef Karin Pettersson skrev för ett tag sedan i Expressen:
Den första lärdomen vi dragit är att om man ska satsa så ska man göra det rejält. Det duger inte att gå halvvägs. Att socialdemokraterna.se är bästa partisajt är resultatet av ett hårt arbete och stora investeringar. Ska man vara med i matchen ska man vara det för att vinna den. Den andra lärdomen är att man måste våga släppa kontrollen. En bloggvärld styrd uppifrån fungerar inte. Titta bara på Moderaternas. Man måste som parti våga släppa loss kraften hos sina anhängare på nätet. Ibland får jag frågor om detta inte skapar splittring och debatt. Men vi får inte vara rädda för debatter. Politik handlar om starka känslor, om liv och död, om drömmar och framtid. Det vore väl konstigt om alla vore överens. Men partidisciplin och internet bygger på delvis motstridiga principer. Hemligheten är att våga låta internets principer styra.
Socialdemokraterna är det största politiska partiet i Sverige. Det innebär att det finns en spännvidd från vänster till höger beträffande ställningstaganden i olika sakfrågor. Det är vår styrka. För oavsett om vi har olika åsikter i vissa frågor är de ideologiska grundvalarna desamma. Det är också därför som Socialdemokraterna, i motsats till andra partier, har vågat släppa på kontrollen.
Sedan NetRoots såg dagens ljus, har nätverket förändrats och som Johan Ulvenlöv skriver, lider det just nu av växtvärk. Det handlar med andra ord inte om, som Laakso skriver, att nätverket har förvandlats till en hejarklack.
Den jävel som säger att jag, Johan Westerholm, Kulturbloggen med flera är toppstyrda eller betalda av partiet... den personen är ute och cyklar.
10 kommentarer:
Alexandra,
Jag undrar om du läste artikeln eller om du fastnade på den rubrik Expressen valde att sätta på mitt inlägg. Jag får det intrycket i alla fall, och beklagar det eftersom du då missar åtskilligt av innehållet i texten. Jag rekommenderar också en genomläsningen av boken Politik 2.0 för ytterligare kunskapande om hur politiken bör förhålla sig i och till sociala medier.
Du erkänner själv att du "tonat" ner din stil för att främja maktskifte i valet, jag har på flera håll mött efterfrågan på att också tona ner eftersom det är ett "ödesval". Detta har inte minst kommit från bloggkollegor i nätverket. Men för mig är inte makten allt, framtidsvisionen är viktigare, och jag bryr mig inte om ifall vi vinner eller förlorar om vi inte kan teckna en vision för samhället. Då är vi ointressanta. Du är uppenbarligen upprörd över det jag skrivit och gjort(som inte varit speciellt bulleråbång-aktigt från min sida, mer då från andra betraktare, samtidigt som du medger att du anpassat dig helt på det sätt som jag kritiserar nätverket för. Bra att du står för det, men låt då också mig stå för att jag tycker det ger minskat förtroende för det som skrivs.
Att det finns fler inom nätverket som håller med mig kan jag bekräfta efter såväl mejl som telefonsamtal, men av förklarliga skäl är det jobbigt för många att stå i den blåst som tydligen uppstår. Kanske är det i alla fall värt att grunna lite på?
Jag har för övrigt aldrig hävdat, påstått eller ens antytt att någon av de du räknar upp (eller någon annan) är toppstyrda, jag har bara konstaterat att för min egen skull vill jag hålla mig på såpass tydligt avstånd att misstanken mot mig inte ens ska behöva formuleras. Hur andra gör är helt och hållet upp till dem, kanske är det bara så att jag behöver större trygghetsavstånd än ni andra. Jag förstår faktiskt inte vad som är så provocerande med det.
Mvh Erik Laakso
Netroots och hejaklackar i allmänhet fyller ett syfte: Att stärka sammanhållningen, och ge kraft och energi till varandra och de påhejade - särskilt in a time of need. Det är bra, alltså!
Men tror ni verkligen att fler röstar på (S) om ni i ett socialt, distribuerat medium - där anslutningspunkterna är oändligt många, på p2p-nivå - kommunicerar ETT gemensamt budskap, än om det funnes en utökad möjlighet att man kunde hitta EN socialdemokratisk nod som man (åsiktsmässigt) kan tänka sig att koppla upp sig mot? Det känns som om den här typen av partiarbete, baserat på intern mobilisering, missar potentialen för väljarmobilisering i sociala medier.
Hejaklackandet kunde likagärna fylla sin viktiga funktion på intranätet, liksom...
(Förresten behöver ni inte vara så oroliga för att samstämmigheten ska uppfattas som toppstyrning. Vi fattar att det inte är grejen.)
Laakso - ja, jag har läst din artikel från början till slut. Min fråga är har du läst mitt inlägg från början till slut. Du skriver i din kommentar att jag borde läsa Politik 2.0 "om hur politiken bör förhålla sig i och till sociala medier" - min blogg är min egen oas av opposition och jag bestämmer själv hur jag vill förhålla mig till politiken via blogg, twitter och facebook.
Ja, jag erkänner att jag har "tonat ner" min "stil" på bloggen, men det är mitt eget val, inte partiets eller NetRoots. Du skriver att "makten inte är allt" - du vill hellre teckna en vision för samhället. Men min fråga Laakso - hur ska du kunna göra det utan makt eller tillgång till makt? Politikerföraktet handlar mycket om att politiker bara pratar och inte agerar - ska du föra en diskussion om diskussionsfora? Ska du diskutera visioner utan makt? Lycka till säger jag bara då. Du kan gilla eller ogilla det - men Socialdemokratisk politik kan vi blott och bart föra om vi vinner valet.
Du skriver vidare att det finns fler i nätverket som delar dina åsikter, men är rädda (?) för att stå för detta, utan ringer eller mejlar dig. Jag säger bara - kom ut ur garderoben!
Återigen vill jag betona att jag har ändrat karaktär på bloggen eftersom jag själv vill det. Inte för att NetRoots eller partiet kräver det.
Jag vill vinna valet 2010... du, Laakso, kan fortsätta föra en metadiskussion via din blogg eller gammelmedia. Det hjälper inte de som står längst ner i samhället, det hjälper inte folk som inte har råd med tandläkaren, det hjälper inte den ensamstående, deltidsbetande mamman. Du är fri att fortsätta så som du själv vill. Du vill ju "bevara din integritet". Jag vill vinna valet, för att minska klýftorna i samhället, jag vill vinna valet för att jag tror på alla människors lika värde och lika rätt.
Fortsätt du på den inslagna vägen Laakso. Jag har nu postat mitt inlägg i din debatt (för det är i hög utsträckning din debatt och ingen annans). Nu kommer jag att fortsätta driva politiska frågor på min blogg. Jag kommer fortsätta att driva på för en rödgrön regering i september
Marcus... nu är inte jag en expert av sociala medier. Jag kör mitt race, oavsett vad.
Alexandra; Med risk att jag plumpt hoppar in i er privata diskussion så måste jag ändå fråga; Hur kommer det sig att sossarna ansåg att en förskingrare, skattesmitare m.m.var lämplig som statsministerkandidat? Hur kommer det sig att denna fråga inte alls - mig veterligen - diskuteras på Netroots? Har ni fått order om att hålla tyst?
För mig låter det faktiskt ganska skräckinjagande om bloggare börjar tona ner sin kritik och sina åsikter för att vi står inför ett val.
Bloggare som tar tjänst som propagandister imponerar inte på mig.
Juristen, nej, socialdemokraterna ville varken ha Carl Bildt eller Fredrik Reinfeldt som statsministrar.
Alexandra:
Men du kör ju inte ditt eget race, utan partiets - även om det är ett frivilligt val att göra så. Poängen är att ditt uttalade mål är att vinna valet (för att kunna göra bra saker för de utsatta), men att den strategi du och många andra sossebloggare har valt inte bidrar till att nå det.
Partilinjen kan vi alla se på sossarnas hemsida, i massmedier, i partiledardebatter och så vidare. Men de sociala medierna är mycket bättre på att bygga relationer mellan människor, enskilda människor, än att torgföra budskap till massorna. Det är inte att få sympati för Mona jag som väljare är intresserad av här, utan att få sympati för dig. Det är ju så som just du kan göra skillnad. Tack vare sociala medier.
Jag vill börja med om att jag inte har några konspirationsteorier om toppstyrning eller liknande. Dock tycker jag att du/ni skjuter er själva i foten om ni tonar ner er kritiska diskussion på grund av att det är valår.
Ett av partipolitikens stora problem är att många tror att de måste köpa alla partiets politiska ställningstaganden. Konsekvensen blir att folk tar avstånd, drar sig undan och i värsta fall avstår från att rösta.
Det är just i valrörelsen vi behöver de kritiska rösterna och de behöver vara mer högljuda än någonsin. Detta för att visa att socialdemokraterna inte är ett parti under piska utan ett parti av ideologiskt medvetna individer som kan diskutera sakfrågor och samtidigt sträva efter samma samhällsideal utifrån samma värdegrund och människosyn.
Fortsätt vara lika skarp i er kritik och fortsätt ge konstruktiv kritik. Det tror jag främjar en rödgrön valseger mycket mer än att tona ner kritiken.
"Jag kommer fortsätta att driva på för en rödgrön regering i september"
Om man adderar det till det du skriver om att du ändrat stil så blir summan av kardemumman att du nu reducerat dig själv till en kampanjarbetare.
Det är väl inget fel i det. Alla partier har sådana och dom måste givetvis finnas men som läsare så upplever jag sådana som totalt ointressanta.
Lars J
Skicka en kommentar