Stockholms bostadsmarknad är sjuk!

Det är lättare att få tag i ett första handskontrakt i Hamburg än i Stockholm. Jag stod tre år i Stockholms bostadskö och hade sådan tur att jag fick en etta i Högdalen. För 31 kvadratmeter betalar jag nästan 5000 kronor. Min fästmö har bott andra hand i en sunkig etta i Tupphuset. Hon betalar 2500 för den.
-
Då hon, i princip har bott i min lägenhet i ett år, bestämde vi oss för att flytta ihop. Egentligen vill vi hyra, men då jag tackade ja till min lägenhet, förlorade jag min kötid. Hur sjukt är inte det? Om jag vill flytta till en annan lägenhet, så kommer ju min lägenhet ut på hyresmarknaden igen. Varför ska man förlora sin kötid, bara för att man tackar ja?!
-
Vi har sökt hyresrätter med ljus och lykta. Vi har även anmält intresse för några lägenheter via Botkyrkabyggen. Desperationen var stor, så vi gick till en av bankerna i Högdalen för att få ett bostadslån/lånelöfte. Den unga mannen tittade på oss och sade att vi inte var aktuella för ett lån. Det krävdes minst 200 000 från vår sida, innan han överhuvudtaget skulle se över möjligheten till ett bostadslån. 200 000!
-
Igår har min fästmö officiellt flyttat in till mig. Vi har varit nödgade att magasinera en stor del av såväl mitt som hennes bohag. Det är den valfrihet som vi har.
-
I och med borgarnas bostadspolitik, säljs allmännyttan ut. Hyresrätterna blir färre och bostadsrätterna fler. Borgarna talar om valfrihet. Vilken valfrihet anser borgarna att jag och min fästmö har? Vi får inte tag i en större hyreslägenhet och vi får inget lån för att köpa en bostadsrätt. Vi är två vuxna personer (som båda jobbar) som lever tillsammans på 31 kvadratmeter.