[Recension] (S)-koden och En kritisk betraktelse

När jag gick med i Socialdemokraterna 2006 insåg jag väldigt snabbt att jag måste plugga socialdemokrati i allmänhet och arbetarrörelsens historia i synnerhet. Nu, 2012, är en bokhylla fylld med arbetarrörelselitteratur. Om jag hade lagt ner lika mycket tid och energi på högskolestudier skulle jag, vid det här laget, kunna ta ut ytterligare en examen.

Efter att ha läst ytterligare två böcker om Socialdemokraterna - (S)-koden och En kritisk betraktelse - skrev jag på twitter och facebook att det är kanske dags för mig att skriva en bok om S. Jag fick många hejarop i stil med "gör det!". Ja, jag har haft planer på att skriva en bok med rubriken Stockholms AK, där AK står för arbetarkommun (alltså sossarna i Stockholms stad), men jag inser att, även om jag har varit med i partiet i snart sex år och till och med jobbat på plan fyra på Sveavägen 68 (där Stockholms AK huserar), har jag inte tillgång till "allt". Jag har bara sett toppen på ett isberg. Det gäller även författarna till de två böcker, jag har för avsikt att recensera nedan. Kjell-Olof Feldt må ha varit statssekreterare, handelsminister, biträdande finansminister och finansminister och Carl Hamilton må ha sina socialdemokratiska källor (läs Carina Persson), men till syvende og sidst lyckas de ändock inte fånga socialdemokratins "väsen". Än mindre har de lösningar på S-krisen.

Varför förhåller det sig så att det är lätt att skriva mycket om vad S gör fel (ofta 2/3 av boken/artikeln/blogginlägget) men därefter, i bara några få stycken, komma med "lösningar", idéer och visioner som återigen skulle göra Socialdemokraterna till ett samhällsbärande parti?

När jag läste (S)-koden höll jag med författaren i mångt och mycket. Nu har det dock gått några dagar (läs två veckor) och nu vet jag inte riktigt vad jag höll med Carl Hamilton om. Vad jag saknar är dock ett rejält kapitel om det jag har varit inne på många gånger här på bloggen - våra politiska företrädare - och ja, han nämner kortfattat att många kommer från SSU, att några stolar "ärvs", men han nämner inte att maktfullkomligheten hos vissa företrädare, den brain drain som har skett och hur Familjerna, deras prospects och hangarounds styr och ställer i Stockholm och inte bara där. Jag talade med en några sossar på LO-kongressen som sade att det var likadant i deras arbetarekommuner. Kanske inte lika illa som i Stockholms AK, men det förekom frekvent. Elitismen. Den socialdemokratiska adeln. Varför skriver inte Hamilton mer om detta? Jag håller det för troligt för att hans huvudsakliga källa, Carina Persson, tonat ner detta rejält.

(S)-koden rekommenderar jag ändock varmt. Jag sträckläste den. Jag gillade det jag läste, men efter några dagar föll boken i glömskan.

Den andra boken är Kjell-Olof Feldts bok En kritisk berättelse. Låt mig säga så här: man kan ha den och man kan mista den. Jag förstår varför Bonniers väljer att ge ut den - kritisk sosse är kritisk mot partiet - men den är på bara på 150 sidor och då är det mycket luft mellan styckena. Det enda jag tycker är roligt är att han är bitter över epitetet "kanslihushögern". Om jag får ägna mig åt lite självförhärligande skulle jag kunna skriva en mycket bättre bok, utifrån en "kärleksfull kritikers" perspektiv än Feldt. Jag väljer dock, i nuläget, att avstå. And by the way... när Feldt skriver att han inte har en aning om vem "denna Håkan Juholt är", ja redan där är boken körd. Alla, som är en smula aktiva medlemmar i partiet, vet vem Juholt är. Alltså Juholt, innan han blev partiordordförande.

Fler recensioner som avhandlar dessa böcker: Daniel Suhonen, Bokus, Adlibris,  Johan Westerholm, Claes Arvidsson, KA

Brevbärarna demonstrerar!

I morgon skall jag demonstrera! Det gör jag för att visa solidaritet med min hustru Åsa och hennes kollegor på Posten. Hoppas att vi ses där!

Här är programmet:

Talare: 
Alf Mellström, ordförande SEKO Posten 
Eva-Lena Jansson, brevbärare och riksdagsledamot (S) 
Annika Sylvan, ordförande SEKO Postklubb City 
Gunnar Westin, SEKO Postklubb Södra Stockholm 
Jan Åhman, Klubb Årsta Postterminal 


Konferencier: Ulf Brant: 


Musik och poesi: Ismail Essakali, Slag Från Hjärtat 
Jenny Wrangborg, poet 


 Demonstration: Vi kommer, efter att ha lyssnat på tal, att marschera ett varv på söder och avsluta där vi började.  


UPPMANING


Brevbärarna ryter till! Demonstration mot nedskärningarna inom Posten, till försvar för en fungerande brevservice. Lördag 26 maj - Slussen kl.13 Nedskärningarna inom Posten har skapat en situation där många brevbärare går på knäna. För att öka vinsterna tvingas vi stressa, slita och jobba övertid allt mer. Personalminskningar och ständiga omorganisationer har resulterat i en orimlig arbetsbörda och bidragit till en försämrad arbetsmiljö. Som ett resultat av nedskärningarna försämras också brevservicen. När vi brevbärare inte hinner ta hand om distrikten, när post och reklam som skulle delas ut blir liggande och när eftersändningar inte blir gjorda på flera dagar så drabbar det hela samhället. Istället för att ta problemen på allvar fortsätter Postens ledning att skära ned och öka stressen! Samtidigt som man drar ned antalet fast anställda utnyttjar Posten på flera håll bemanningsföretag och otrygga anställningsformer för att täta till hålen i arbetsorganisationen. Dessutom arbetar ledningen för att förbereda Posten på en börsintroduktion, trots att riksdagen beslutat att detta inte är aktuellt. Med en börsintroduktion kommer sannolikt vinstkraven från ägarna att ytterligare drivas upp. Ny ryter vi till! Brevbärarna har fått nog! Vi är människor, inte maskiner! Vi kräver mer resurser, värdiga och trygga arbetsvillkor. Vi vänder oss mot att vårt arbete ska bli föremål för börsspekulation. Vi uppmanar alla brevbärare, postanställda och allmänheten att sluta upp i en massiv protest till försvar för våra arbetsförhållanden, för en fungerande brevservice och mot planerna på en börsintroduktion. - Stoppa angreppen på brevbärarna och brevservicen! - Nej till nedskärningarna - minska brevbärarnas arbetsbörda! - Nej till otrygga anställningar och bemanningsföretag! - Vi vill ha postutdelning – inte börsutdelning! Arrangörer: SEKO Postklubb Södra Stockholm SEKO Postklubb Stockholm City SEKO Stockholm Postklubb, 604, 605 (Nord), 606 (Öst)


På samma ämne: SEKO, Tv4 om demonstrationen, ETC, Frances Tuuloskorpi, SvD, facebookgruppen

Jag är politruk. Jag är orange

Jag har ägnat morgonen åt det här:

Jag är orange. Här är den bubblan (och då är jag plötsligt rosa).

Fler som bloggar om twittercensus: Erik Laakso, Twittercensus (specifikt om grafen här), Christofer Laurin

P.S. Läs gärna mitt inlägg Politiska bloggare - bekräftelsetorskar av stora mått mätt.

Rockenroll, Blåa Ögon - Igen

Har jag berättat att jag är oerhört svag för blåa ögon? Pär Nuder har vackra, blå ögon, men även om han satt tvärs emot mig vid köksbordet och höll sitt senaste försvarstal skulle jag, trots hans ögonfärg, inte köpa det.

Johan Westerholm dissekerar Nuders försvarstal på ett förtjänstfullt sätt.

P.S. Jag har lånat titeln av Håkan Hellström och här är ett tidigare inlägg på samma tema.

Ska vi ha ett tjugofyrasjusamhälle?

Kommunals förbundsordförande Annelie Nordström. Fotograf: Robert Jansson/KA

Vi vill lyfta skammen, framför för allt från kvinnornas axlar. Det är inte värre att ha sina barn på förskolan på kvällar och helger, än vad det är att barnen går i förskolan på dagtid. Därför är det viktigt att fler kommuner erbjuder utökade öppettider inom barnomsorgen.Annelie Nordström

Livsmedelsbutiker öppnar klockan sju och stänger 22. Butikskedjan Seveneleven har inkorporerat affärsidén i sitt namn. Kistagallerian stänger klockan 21:00. Teatrar, biografer, bensinstationer, videobutiker, kiosker, restauranger, kollektivtrafik, taxi, sjukhus... Hur många jobbar idag "kontorstid" 09:00-17:00? Inte jag. Inom bevakningsbranschen är det vanligt med skiftarbete. Det klassiska "vaktpasset" är 12 timmar och många av mina kollegor (som är anställda på heltid) har 5/2-schema.

Löntagare som inte jobbar "kontorstid", men har barn - hur gör de med barnomsorgen? Barnomsorg på så kallad obekväm arbetstid, trots tjugofyrasjusamhället, växer inte på träd. Är inte det förunderligt?

Att "nattis" lönar sig för alla berörda parter, har jag vetat länge. Dock verkar inte borgerliga politiker förstå att arbetslinjen är avhängig av barnomsorg på obekväm arbetstid. Därför är min uppmaning till dessa att läsa Kommunals rapport Barnomsorg på obekväm arbetstid - för vem? Om vi ska ha ett tjugofyrasjusamhälle behövs även barnomsorg på obekväm arbetstid.

På samma tema: Dagens Arena

Alive and kicking! (Del II)

Socialdemokraternas programkommission har börjat blogga. Nej, inte riktigt. Kommissionen har valt att bjuda in gästskribenter:

Den närmaste tiden publicerar programkommissionen inlägg från inbjudna gästskribenter, som ombetts beskriva en viktig samhällsförändring som skett sedan det senaste socialdemokratiska paritprogrammet antogs 2001. De gästskribenter vi bjudit in är inte nödvändigtsvis socialdemokrater - flera av dem är det helt säkert inte. De åsikter de för fram delas inte nödvändigtvis av programkommissionen eller Socialdemokraterna som parti.

I skrivandets stund har poeten och kallskänkan Jenny Wrangborg bidragit med dikten Ship to Gaza och Majgull Axelsson undrar om socialdemokratin kan återupprätta sin förlorade moraliska auktoritet.

Att bjuda in skribenter som inte är socialdemokrater är ett genidrag.

I partiet finns förtroendevalda, politiska tjänstemän et cetera som milt sagt lever i en röd bubbla. De umgås med varandra, de är gifta med varandra, i bästa fall har de pluggat några år på ett universitet, annars har de gått direkt från SSU in i partiet, de anställer varandra alternativt de rekryterar kopior av sig själva.

Ovanstående minskar sannolikheten för oliktänkande och nya perspektiv. Enfald i stället för mångfald, som Petra Elisson uttrycker det. Ovanstående fenomen (som jag har skrivit om många gånger) är en bidragande faktor till att Socialdemokraterna går i otakt med sin samtid. Det finns dock ett aber.

Att bjuda in ett fåtal skribenter som, om jag förstått saken rätt, är författare, poeter, forskare är jag dessvärre kluven till. De är människor som redan gör sina röster hörda på olika plattformar. De är människor som redan har tolkningsföreträde. De är människor som tillhör en kulturell och/eller akademisk elit.

Varför välja ett fåtal när man kan kan bjuda in det stora flertalet? Varför utesluta, när man kan innefatta?

Jag vill gärna se ett bredare anslag, där programkommissionen välkomnar många att skriva om viktiga samhällsförändringar. Jag vill läsa inlägg från barnmorskor, managementkonsulter, hotellportierer, poliser, spärrvakter, sommelierer, brevbärare, bibliotekarier, sopåkare, servitörer, översättare, antropologer, hemlösa, personalchefer, vaktmästare, optiker, modebloggare, videospelstestare, bagare, bokförläggare, florister, telefonförsäljare, beteendevetare, expediter, städare, fotografer, glasbåsare, sotare, dammsugarförsäljare, akupunktörer, militärer, ekonomer, egenföretagare, grisbönder, rörmokare, PR-konsulter, golfbollsdykare, textilkonstnärer, truckförare, kbt-terapeuter, ingenjörer, musiker, kotknackare, landskapsarkitekter...

Tidigare inlägg: Alive and kicking!
Fler som skriver om Programkommissionen: SvD, SVT, Peter Högberg, Helena Ericson, Johan Westerholm, Martin Moberg, Marika Lindgren Åsbrink

SvD: Nya regler krävs när moralisk kompass brister

SvD Brännpunkt har idag publicerat en debattartikel som jag skrivit tillsammans med tre andra socialdemokrater:  Peter Högberg, Sandro Wennberg och Johan Westerholm (som också är publicerad i AiP på samma ämne).

Etniska svenskar mitt i livet

Teckning: Kent Wisti

Fler som bloggar om Fredrik Reinfeldts klavertramp: Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Peter Högberg, Helena Ericson, Aftonbladet, DN, Martin Moberg

Dags för Piratpartiet att etablera sig i Grekland och på Cypern

Piratpartiet föddes visserligen i Sverige 2006. Men trots framgången i Europaparlamentsvalet 2009 (7,13 procent), spelar partiet en marginell roll i den nationella politiken. Än så länge.

Med ovanstående ord inleder Håkan Bengtsson sin ledare Piraternas återkomst (läs gärna hela).

Länge har Piratpartiet och dess medlemmar (en liten samling med kufar, som en partikamrat benämnde dem) bemötts med skepsis här i Sverige. Även om PP skrällde i Europaparlamentsvalet 2009, har svenska politiker i bästa fall behandlat partiet styvmoderligt. De etablerade partierna har inte tagit PP på allvar (och jag är en av de första att erkänna att även jag har gjort det, med betoning på "har"). Må vara att PP kom in i Europaparlamentet (ett undantag som bekräftar regeln), men aldrig att partiet kommer in i riksdagen, är många politikers inställning. Jag vill härmed lyfta ett varningens finger för den inställningen. Den påminner om politikers inställning till Sverigedemokraterna och nu sitter SD i riksdagen.

Svenska politiker bör lyfta ögonen och se vad som händer i Tyskland, där Piratenpartei Deutschland röner stora framgångar. Senast igår, med nyvalet i Nordrhein-Westfalens, där PP fick 7,5 procent. Fler delstatsval i Tyskland kommer att visa liknande resultat.

Igår gladdes jag åt SPD:s framgångar i Nordrhein-Westfalen och hade inte en tanke på PP tills min släkting Antje, som bor på Cypern, även gratulerade PP (se ovan). Vi fortsatte diskussionen via fb-chatten. Hon skrev om frustrationen hos grekerna, om orimliga sparkrav, om Gyllene gryning och om de många rop på förändring som hördes. Om PP hade funnits i Grekland, hade då väljarna röstat på PP eller på Gyllene gryning? Vi kom fram till att PP måste etablera sig i Grekland och på Cypern.

Jag tänker vidare på en intervju med f.d. statsminister Ingvar Carlsson som, på frågan "”När kommer Socialdemokraterna tillbaka till 30-40 procent?", svarar:

Det kommer vi komma till väldigt snabbt. Ta det tyska valet i Hamburg nu, när Socialdemokraterna ökade för en dryg vecka sedan med 15 procent och CDU halverades. Det är det nya i politik idag, i varje fall i Europa. Att förr var det stabilt. Det ändrade sig några procent. Idag är det mycket kraftiga svängningar. Den senaste opinionsundersökningen räcker det med tre procents sving i valmanskåren för att de Rödgröna ska vara i majoritet, så att jag är väldigt optimistisk och framför allt därför att vi har inte haft en så begåvad 30-årsgeneration på väldigt länge som vi har nu. Unga, begåvade socialdemokrater. Hängivna. De kommer att ge ett väldigt tillskott till svensk politik och till vårt parti.

Ja. Det är det nya i politiken. Kraftiga svängningar och "otrogna" väljare, vilket politiker måste förhålla sig till.  Jag är övertygad om att Socialdemokraterna kommer tillbaka, men ovanstående möjliggör även för Piratpartiet att komma in i den svenska riksdagen. Vi må ha en 30-årsgeneration med unga, begåvade och hängivna socialdemokrater, men det har även PP. Framför allt har de en ung, karismatisk och intelligent kvinna som partiledare. Hon syns och hörs i de sociala medierna. Hon interagerar med medlemmar och icke-medlemmar på ett sätt som jag ser få andra, etablerade politiker, göra.

Även om Piraterna för en tynande tillvaro har de 8 000 medlemmar. Det kan gå snabbt. Om man är uppkopplad, skriver Håkan Bengtsson i sin slutkläm. Jag håller med Bengtsson att svenska politiker i allmänhet och socialdemokrater i synnerhet borde lägga örat till marken.

Det förhåller sig nämligen så att det finns ett missnöje bland (företrädesvis) unga, hängivna sossar och då menar jag inte de få medlemmar partiet satsar på i form av Bommersakademin, politiska uppdrag, anställningar eller liknande. Jag talar om de medlemmar som upplever det som om ingen i partiet lyssnar på dem. De får heller inget utrymme i partiet. Några av dessa har lämnat Socialdemokraterna till förmån för Miljöpartiet. Nästa gång kanske de lämnar S till förmån för Piratpartiet?

[UPPDATERAT]
Martin Moberg med länkkärlek

Kristdemokraternas "nya" familjepolitik

Kd skriver på DN Debatt om att öka familjens makt över tiden. Jag skulle hellre se att de tar i frågan om ge människor makt att bestämma över sin familjebildning.Kristina Ljungros, förbundsordförande för RFSU Stockholm

Tjugohundratalets familjer efterlyser vardagsmakt och mer tid för barnen, inte politiska pekpinnar, skriver Kristdemokraterna idag på DN Debatt. Tragikomiskt anser jag. Politiska pekpinnar är nämligen det enda jag ser och hör från KD.

Just därför har jag skrivit ett öppet brev till KD på Dagens arena, ty idag samlas KD till partifullmäktige i landstingshuset i Stockholm för att, enligt partiets hemsida, besluta om en ny familjepolitik. Jag skall inte sticka under stol med att jag är oerhört nyfiken på vad det "nya" i KD:s familjepolitik är. Det förhåller sig de facto så att om KD ensamt hade fått styra över familjepolitiken, hade inte min och Åsas son Theodor existerat.

Fler som bloggar om KD: Erik Jennische, Thomas Böhlmark, Hans-Inge Smetana, Shed Light, Martin Edgélius, Haro!, Peter Johansson, Martin Moberg och läs för guds skull Anna Trobergs fantastiska inlägg:

Kärleken må vara störst av allt i Bibeln, men i KD är den ta mig fan inte det

Det är bara en vag känsla av att någonting gått förlorat

Vi har väntat här i regnet på någonting som inte händer och som aldrig kommer att hända
Det är bara en vag känsla
av att någonting gått förlorat
att vi slösat vår bästa tid på missunnsamhet
Längre har vi inte kommit

Kent, 999

Tar tuben till Hötorget. Går Olof Palmes gata ner till Norra Bantorget. Lyssnar på gubbarna på SEKO-puben medan jag äter sill och knäckebröd. Den iskalla snapsen glider ner efter den mindre kalla ölen.

Jag tar sällskap med en av männen till Humlegården. Han pratar oavbrutet och jag har snusabstinens. HBT-sossarna bjuder på picknick och jag slås av hur få de är. För några år sedan var vi många. Vad har hänt? Var är alla? Stian spelar musik. YMCA.  Jag får ett plastglas fyllt med champagne och tänker what a waste.

Några partikamrater diskuterar vad som ska stå på plakaten. Öppen på jobbet? Dessa ständiga frågetecken. Ser vidare hur de rycker till när Giovanni skriver bögspark på sitt plakat. Jag skrattar. Övertygad om att just detta plakat kommer att fånga uppmärksamheten. Vi får gå sist i Första maj-tåget. Jag säger: När Mona Sahlin var partiordförande fick vi gå först. Nu, två partiledare senare, är vi placerade sist i ledet.

Humlegården. Vi vill fukta våra strupar med öl. Öltältet har dock försvunnit till förmån för kaffe och kaka. Hör Karin Wanngård mala på scen. Trist och tråkig röst. Total avsaknad av charm och karisma. Ytterligare en kvinna som tillhör Familjerna tar plats på scenen och sen ytterligare en kvinna - Carin Jämtin. Hon hyllas som en frälsare.

Jag ser Lena springa omkring med sin kamera och fascineras av hur hon alltid undviker att fotografera mig.

Jag och några till flyr. Vi tar röd linje till Strand och sitter på en uteservering sen går vi hem till Mia och dricker vin. Mycket vin. Vi pratar om revolutionen som aldrig kommer. Den revolution som Stockholms arbetarekommun och partiet så väl behöver. Vi pratar om Familjerna, deras prospects och deras hangarounds. Var det inte Per Albin Hansson som kallade Stockholms AK för helvetets förgård? Och jag hör partikamrater som pratar lyriskt över Socialdemokraternas uppgång. Stefan Löfven kommer att rädda oss alla. Har de inte lärt sig att det inte räcker med att byta partiledare?

Tar tuben till Farsta och kryper ner i min hustrus famn med en känsla av att någonting har gått förlorat.

Fler som skriver om Första maj: Johanna Graf, Hannah Bergstedt, Martin Moberg, Cecilia Dalman Eek, Fredrik Pettersson, Johan Westerholm och Anybody's place