Det är bara en vag känsla av att någonting gått förlorat

Vi har väntat här i regnet på någonting som inte händer och som aldrig kommer att hända
Det är bara en vag känsla
av att någonting gått förlorat
att vi slösat vår bästa tid på missunnsamhet
Längre har vi inte kommit

Kent, 999

Tar tuben till Hötorget. Går Olof Palmes gata ner till Norra Bantorget. Lyssnar på gubbarna på SEKO-puben medan jag äter sill och knäckebröd. Den iskalla snapsen glider ner efter den mindre kalla ölen.

Jag tar sällskap med en av männen till Humlegården. Han pratar oavbrutet och jag har snusabstinens. HBT-sossarna bjuder på picknick och jag slås av hur få de är. För några år sedan var vi många. Vad har hänt? Var är alla? Stian spelar musik. YMCA.  Jag får ett plastglas fyllt med champagne och tänker what a waste.

Några partikamrater diskuterar vad som ska stå på plakaten. Öppen på jobbet? Dessa ständiga frågetecken. Ser vidare hur de rycker till när Giovanni skriver bögspark på sitt plakat. Jag skrattar. Övertygad om att just detta plakat kommer att fånga uppmärksamheten. Vi får gå sist i Första maj-tåget. Jag säger: När Mona Sahlin var partiordförande fick vi gå först. Nu, två partiledare senare, är vi placerade sist i ledet.

Humlegården. Vi vill fukta våra strupar med öl. Öltältet har dock försvunnit till förmån för kaffe och kaka. Hör Karin Wanngård mala på scen. Trist och tråkig röst. Total avsaknad av charm och karisma. Ytterligare en kvinna som tillhör Familjerna tar plats på scenen och sen ytterligare en kvinna - Carin Jämtin. Hon hyllas som en frälsare.

Jag ser Lena springa omkring med sin kamera och fascineras av hur hon alltid undviker att fotografera mig.

Jag och några till flyr. Vi tar röd linje till Strand och sitter på en uteservering sen går vi hem till Mia och dricker vin. Mycket vin. Vi pratar om revolutionen som aldrig kommer. Den revolution som Stockholms arbetarekommun och partiet så väl behöver. Vi pratar om Familjerna, deras prospects och deras hangarounds. Var det inte Per Albin Hansson som kallade Stockholms AK för helvetets förgård? Och jag hör partikamrater som pratar lyriskt över Socialdemokraternas uppgång. Stefan Löfven kommer att rädda oss alla. Har de inte lärt sig att det inte räcker med att byta partiledare?

Tar tuben till Farsta och kryper ner i min hustrus famn med en känsla av att någonting har gått förlorat.

Fler som skriver om Första maj: Johanna Graf, Hannah Bergstedt, Martin Moberg, Cecilia Dalman Eek, Fredrik Pettersson, Johan Westerholm och Anybody's place

2012 års Första maj-affisch

Jag brukar skriva om Stockholms arbetarekommuns Första maj-affischer och detta år är inget undantag. 

Jag tycker att årets affisch är "si så där". Kombinationen lila och rött sticker i mina ögon. "Kom ut"-budskapet känns queer, även om jag håller det för troligt att Första maj-kommittén inte hade för avsikt att mina tankar skulle leda till Komma-ut-processen.

Jag anser att två vackraste affischerna (hitintills) är 2008 års och 2009 års affischer. 

Några reaktioner från twitter och facebook beträffande årets affisch:

- Oj, värre än vad jag trodde.

- Jag tycker den är jättekul och dessutom passar den i Stockhom om den sätts i ett sammanhang. 

- Ser lite ut som en barnbok eller en hipstersserie.

- Såg ut som någonting folktandvården skulle kunna skicka ut. 

- Den var ju jättecharmig ju.

- Bär en doft av Unga örnar på 70-talet.

 -Tycker den är fin.

Först maj firar även Åsa och jag bröllopsdag.

Tidigare inlägg på samma tema (ett axplock): Första maj-märket 2012, Första maj - arbetarrörelsens högtidsdag, Mitt Första maj-tal, Wanja Lundby-Wedins fantastiska Första maj-tal, Första maj - idag gifter vi oss!