Bevakningsbranschen blomstrar

I över 10 år har jag från och till jobbat i bevakningsbranschen. Jag har jobbat som väktare, ordningsvakt och skyddsvakt. Förra veckan gick jag BYA:s fortbildning för väktare och i fredags klarade jag provet (ett fel hade jag) och får därför jobba fyra år till som väktare. I fredags kom också senaste numret av Fokus och jag läste med stort intresse artikeln Brott och ordning till salu när polisen privatiseras. Artikeln skickades runt bland kursdeltagarna och många av oss skakade på huvudet när vi läste om den privata polisstationen i Lincolnshire, England. Det är bara en tidsfråga innan det sker även i Sverige. Redan nu kan man hyra en polis för 920 kronor/timme. En ordningsvakt kostar cirka 350 kronor.

Kursdeltagarna bestod av en brokig samling människor. Även om vi, som gick kursen, alla var väktare i grunden var det få som jobbade blott och bart som väktare. En kille hade just genomgått polisens nya utbildning för hamn- och sjöfartskontrollanter och han berättade att en och annan kontrollant kunde dra in 30 000 kronor på en helg. Många jobbade som ordningsvakter. Tre tjejer jobbade som receptionister varav en inte ens hade väktaremblemet på sin uniform när hon arbetade. En kille sade att han snarare var vaktmästare än väktare. Väktare är nämligen billigare än vaktmästare och receptionister.

För ett tag sedan sade rikspolischefen Bengt Svenson att polisen måste få ägna sig mer åt att bekämpa brott och mindre åt andra saker. Svenson vill att andra myndigheter ska ta över en del polisiära uppgifter. Polisen vill bland annat slippa utfärdande av pass, hittegods, omhändertagande av berusade personer, omhändertagande av djur, inspektion av farliga istappar och tillsyn av hotell och pensionat.

Förvaringen av de berusade personerna. Det tycker jag att sjukvården ska ta hand om, säger Svenson. Ja, i de bästa av världar kanske andra myndigheter skulle ta över en del polisiära uppgifter, men nu förhåller det sig inte så. Jag är övertygad om att bevakningsbranschen är den bransch som kommer att ta över de polisiära uppgifter som polisen vill slippa.

Ordningsvakterna har just fått en ny uniform. Basuniformen (ovan) är förvillande lik polisens (om än anno 1983). Kostymen ser ut som en brevbäraruniform från 70-talet. Steget är inte långt till privata polisstationer även här i Sverige.

Väktare OCH människa (utdrag från en chattdiskussion)

Det finns en artikel som jag återkommer ofta till och som jag både en och annan gång har refererat till på HBT-sossen. Den är skriven av Lisa Gålmark och heter Professor OCH kassörska. Innan du fortsätter att läsa det här inlägget, rekommenderar jag varmt att du först läser Gålmarks artikel.

Idag hade jag och min kollega (vad vore vi utan underbara kollegor som man kan ventilera med?) nämligen en intressant chattdiskussion. Jag frågade henne om det var okay att publicera utdrag från vår chatt. Med viss tvekan svarade hon ja. Numer kan man ju nämligen få sparken för mindre.

Mina chattinlägg är de med de gröna pilarna och J:s pilar är lila.

◄
Hej! Gissa vad? En vilt främmande människa frågade mig om det var mina tuggummin och varnade mig för att tuggummin är farliga. De innehåller aspartam som är ett nervgift.
10:55:20
◄
och ja, tuggummi innehåller aspartam som ÄR ett nervgift, men i så små doser är det inte skadligt
10:56:45
◄
Men att de orkar... usch för människor som lägger sig i saker som dom inte har att göra med. Ogillar starkt människor som predikar för hur man ska leva sina liv.
10:56:52
◄
De har inget bättre för sig!
10:57:10
◄
Andra saker som jag stör mig på är att människor som jag inte ens känner har åsikter om att jag har klippt mig tillika färgat håret... jag menar, sen när bad jag om deras åsikt?
11:03:32
◄
menar du att jag hade synpunkter på ditt hår eller att andra bara kommer fram till dig och kommenterar din nya frisyr?
11:03:51
◄
Nej, jag menar folk som jobbar här och som man i princip aldrig har pratat med. De som går förbi och i bästa fall muttrar, nu kommer de fram till mig och säger ”men! Har du klippt dig?!! eller ”För kort för min smak” eller ”du passade bättre i din förra färg”... bla bla bla
11:08:29
◄
Jaha! Du menar de där som kallar dig Anita, Anette, Camilla, men aldrig ditt riktiga namn?
11:08:35
◄
precis
11:08:39
◄
Ja, men då förstår jag varför du är irriterad, men betänk - vi är bara vakter - de får behandla oss precis som de vill (OBS! Ironi)
11:09:30
◄
...Och det känns jävligt olustigt det hela att främmande människor kommenterar mitt utseende och min nya frisyr. Jag går ju inte runt i huset och säger till folk t ex " näää men åhh... fy vad tjock du har blivit. Du var mycket snyggare förut"
11:09:46
◄
eller kommenterar folks klädval hit och dit
11:10:12
◄
exakt... men bara för att du jobbar som vakt - har de rätt att kommentera ditt hår... Det är banne mig inte okay. Hur ska vi tackla det? Vi ska ju sitta och le hela tiden och vara service-minded. Det går ju inte och fräsa ifrån och säga ”vem ger dig rätt att kommentera hur jag ser ut”
11:14:54
◄
Det verkar inte bli bättre heller. Sedan kan jag känna att som väktare har man inget liv. De verkar tro att man sitter i sin uniform eller stryker runt i kåken 24/7. Om man råkar göra någon förändring, t ex byter frisyr då ruckas deras bild av en väktare.... ”men, men... hon ska ju ha svart hår”. Bilden störs. Du förstår vad jag menar?
11:16:13
◄
jag förstår precis. Jag har ju träffat några av dessa på t.ex. presskonferenser när jag är där i egenskap av fritidspolitiker eller bloggare, då tittar de jättekonstigt på mig. De kan inte placera mig. Det stör deras bild att jag är något annat än ”bara" väktare. De blir så jla paffa för att jag är fritidspolitiker och inte ”bara” vakt och det spelar fn i mig ingen roll om jag ”bara” var vakt. Vi vakter är också människor, men tyvärr inte i deras ögon.
11:17:21
◄
det är väl kanske därför man inte direkt skryter om sitt arbete som väktare. nästan undviker frågan när den ställs.
11:18:17
◄
Du borde läsa min blogginlägg Vem är egentligen arbetare i dagens Sverige? Och vad är ett riktigt jobb? Jobbar du inte som journalist, fotbollsproffs et cetera då är du ointressant. Det är fantastiskt vilka reaktioner jag ibland får när jag säger att jag jobbar som väktare
11:18:40
◄
"eh... jaha..."
11:18:56
◄
och i bästa fall "hö, hö, hö... har du pistol? Väktarvåld!"
11:19:12
◄
men när jag säger att jag är arkeolog, då blir det annat ljud i skällan
11:19:24
◄
"åh..... det ville jag också bli. Det är mitt drömyrke"
11:20:02
◄
när man säger att man jobbar som väktare blir det alltid " jaha, men du måste ju plugga något samtidigt?" eller "Det är väl bara ett tillfälligt jobb?" eller "Jaha men det känns inte riktigt som du?!"
11:20:25
◄
och samma reaktioner får Jenny Wrangborg. Du vet kallskänkan OCH poeten. Många frågar henne om hon jobbar som kallskänka tillfälligt.
11:20:51
◄
Ja men att man alltid måste försvara upp det med att vara arkeolog eller någon annan utbildning för att det ska vara acceptabelt
11:21:01
◄
indeed...kom just på att det finns en artikel, som du bara måste läsa... vänta... jag ska bara hitta den och skicka den till dig. Den handlar om precis det vi chattar om just nu.
11:21:13
◄
http://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel/article491020.ab
11:21:55
◄
Dagens sanning! A working class heroine is something to be.
11:29:13

Relaterat: Ett A- och ett B-lag (läs gärna Martin Mobergs inlägg i anslutning till detta inlägg), Det svenska företaget Securitas trakasserar fackligt aktiva i USA, Anställningsnummer 2997, ”För att vara akademiker, har du ju båda fötterna på jorden, Kort om arbetsmiljö och en bevakningsorder

FOTO: Securitas

Ett A- och ett B-lag

Frågan om bemanningsföretagen är en het potatis. I årets avtalsrörelse skulle inhyrd personal bli en stridsfråga för facket, men blev det verkligen en stridsfråga? Fackförbunden ryggar tillbaka och inget politisk parti vill ta i frågan om bemanningsföretag, inte ens med tång. I mitt inlägg Anställningsnummer 2997 berättar jag hur jag uppfattar min situation, som deltidsanställd i ett företag i bevakningsbranschen (som i mångt och mycket fungerar precis som bemanningsbranschen). Jag är dock inte ensam. 658 000 personer hade andra kvartalet i år tidsbegränsade anställningar. En majoritet av dessa vill ha en fast jobb.

Jag har inget emot att företag använder sig av inhyrd personal om de gör det för att lösa korttidsfrånvaro och parera tillfälliga produktionstoppar. Tyvärr är det inte så bemanningsföretagen används. Bemanningsföretagen används nu i alla lägen främst som ett sätt att kringgå LAS och MBL. Det är vidare ett sätt att dumpa lönerna. Genom att varsla 20 anställda och sedan återanställa de 15 mest högpresterande via ett bemanningsföretag är endast ett sätt att kringgå LAS (här är ett exempel).

Många sitter fastkedjade vid telefonen och väntar samtal från bemanningsföretaget.

Även public-serviceföretaget SVT använder sig av inhyrd personal. Receptionerna bemannas med väktare/skyddsvakter och i SVT:s interntidning Vi på teve har debatten kring inhyrda journalister rasat under hösten, vilket bland annat tidningen Resumé skrivit om.

I senaste numret av Vi på teve (nr 19,101203, s. 5) berättar Pia Conde (denna modiga kvinna som jag har skrivit om förut) hur hon upplever sin situation som inhyrd via ett bemanningsföretag. Det är nämligen få, som jobbar på SVT via ett bemanningsföretag, som öppet vågar tala om hur de känner sig. Läs om Condes upplevelse här.

Tidigare inlägg: Det svenska företaget Securitas trakasserar fackligt aktiva i USA, Ett parti som saboterar för arbetarna är inget arbetarparti, Regeringens förändringar i LAS strider mot EU-rätten, Kan LAS-hatarna föra "intellektuellt skarpa resonemang" om LAS?, LAS-hatarna och lögnerna, Las-hatarna och ungdomsarbetslösheten,Hur eniga är egentligen Alliansen?
Relaterat: Löntagarbloggens inlägg Henrik Bäckström är det nya hotet mot arbetsrätten !, som tidigare också har skrivit om SVT. Martin Moberg om Fas tre en guldgruva för hugade arbetsgivare..., Peter Johansson om arbetslinjen arbeta utan lön, Eva Hillén Ahlström om arbetslösheten bland unga i Västernorrland, Camilla Wedin om Svenskt Näringslivs nya attack mot arbetsrätten.

Det svenska företaget Securitas trakasserar fackligt aktiva i USA

Securitas är ett multinationellt bevakningsföretag med säte i Sverige. Securitas marknadsandel av den globala kontrakterade säkerhetsmarknaden är cirka 11 procent. Securitas har cirka 260.000 medarbetare i 40 länder. VD är Alf Göransson och en av ägarna i Securitas heter Gustaf Douglas (som sedan 2002 sitter i Moderaternas partistyrelse).

Det fackförbund som organiserar väktare i Sverige är Transport. Denna vecka gästas svenska väktare av amerikanska kollegor som berättar om sina villkor och om hur Securitas dotterbolag i USA agerar på vissa områden.

Transport och den fackliga internationalen UNI tecknade 2004 ett globalt ramavtal med Securitas. Två år senare, 2006, band sig Securitas till en en uppförandekod om att globalt respektera anställdas rätt att organisera sig fackligt och att följa ILO-konventionerna. Nu har det dock visat sig att Securitas inte respekterar vare sig det globala ramavtalet eller ILO-konventionerna.

Det amerikanska facket SEIU har arbetat i flera år med facklig organisering i bevakningsbranschen. I vissa städer har facket en god relation till företaget, men på andra håll vägrar man att erkänna och förhandla med facket, fackligt aktiva har sparkats och företaget har videofilmat anställda. SEIU har därför startat kampanjen Stand for security.



Jag tycker det är rent ut sagt vedervärdigt av svenska Securitas att agera så som företaget har gjort i USA.

Relaterat: Anställningsnummer 2997, Ett parti som saboterar för arbetarna är inget arbetarparti
Läs även Kopplingen som nyheterna inte ser - Eller väljer att bortse ifrån? på Löntagarbloggen, Martin Mobergs inlägg Utbredningen av bemanningsföretag.... och Kulturbloggens inlägg Bemanningsföretagen ökar omsättningen, men på bekostnad av arbetsrätten?

[UPPDATERAT]
Löntagarbloggen har skrivit ett briljant inlägg på samma tema, så även Martin Moberg.

Anställningsnummer 2997

Jag har till och från jobbat i bevakningsbranschen i 10 år. År 2000 fanns det jobb i överflöd. Det var inte ovanligt att jag jobbade 220 timmar en månad. Större delen av dessa 10 år har jag dock varit heltidsanställd. En heltidsanställning är guld värd i denna bransch.

Många av mina kollegor jobbar just som behovare eller har en ”fast rad”, vilket innebär att de är garanterade ett visst antal timmar i månaden. 100-timmarsanställning finns. De som jobbar 100 timmar i månaden (eller mindre), jagar naturligtvis fler timmar. Några av mina kollegor, som är anställda på 100 timmar, jobbar oftast en heltid i månaden (eller ännu mer), ändock får de ingen heltidsanställning. Behovare är billigare än heltidsanställda (och har heller inte samma rättigheter som en heltidsanställd).

Många av mina yngre kollegor är nöjda med sin situation. Om man, som behovare, jobbar 220 timmar i månaden (+ ”svart i dörren”) får en 20-åring ganska mycket i plånboken. Förstår de inte vikten av en heltidsanställning? Få av dessa är med i facket eller betalar in till a-kassan (ännu färre engagerar sig fackligt). Många röstar på Moderaterna (och jag förstår inte varför).

Väldigt få vet vilka rättigheter de har som arbetstagare. Facket som organiserar väktare, Transport, lider av moment 22. Många av mina kollegor tycker att facket är svagt och inte hjälper medlemmen när denna behöver hjälp (därför vill de inte vara med). Inte ens jag föregår med gott exempel och är med i Transport (jag är numer ”felorganiserad” i Handels). Att vara facklig innebär i bevakningsbranschen att väktaren är ”besvärlig”. Han eller hon ses inte med blida ögon av cheferna/ledningen och det kan vidare försvåra för arbetstagaren att få en schysst anställning.

I över ett års tid har även jag jobbat endast 50 procent och fått känna på hur det är att jaga timmar. När planeringen ringer och erbjuder extratimmar, är det sällan någon säger nej, hur få timmar det än rör sig om. Ringer de och erbjuder mig ett jobb från klockan 18:30-21:00 på torsdag säger jag glatt ja. Om man, mot förmodan, säger nej, finns risken att telefonsamtalen från planeringen upphör.

Personer som aldrig har jobbat i bevakningsbranschen har, av naturliga orsaker, svårt att sätta sig in i hur det är att arbeta som vakt. Vi talar ofta om långa pass. Det klassiska väktarpasset är 7-19, det finns arbetspass som är upp till 14 timmar långa. Många jobbar skift.

Det är ett uniformsyrke, vilket innebär att mycket har bevakningsbranschen hämtat från det militära. För några veckor sedan fick vi till exempel en bevakningsorder som listade de hemsidor vi fick gå ut på när vi är i företagets tjänst. Om vi råkar hamna på ”fel” sida, skall en väktarrapport skickas till företaget. Om någon blir påkommen att surfa på ”fel” sidor ”vidtages disciplinära åtgärder”.

På vissa objekt (läs arbetsställe) har väktaren inte möjlighet att gå på toaletten när denna vill. Att ta emot samtal och ringa samtal är begränsat. Jag kommer inte ihåg senaste gången jag åt lunch med en kompis. Att gå iväg till en restaurang kräver noggrann planering. På många objekt är lunchrasten 30 minuter lång (eller snarare kort). Där jag nu jobbar, har jag ”lyxen” att ha en hel timme, men vad göra på denna timme? Jag hinner inte byta om till civila kläder, ta mig till en lunchrestaurang, stå och köa för att få min mat, äta den och därefter byta tillbaka till uniform. När jag får min lunch, beror på var jag jobbar. På ett ställe får jag min lunchrast redan 10:40 och på ett annat ställe får jag den 14:00.

Om jag har arbetstid 07-17 i en reception, innebär det att jag skall vara ombytt och klar innan 07:00. Receptionen öppnar prick 07:00 och därför skall även datorer med besökssystem, budhanteringsprogram, bokningsprogram et cetera vara igång. Klockan 17 stänger receptionen, men jag måste då återigen använda obetald tid till att stänga av datorer med mera. Jag får inte heller betalt när jag måste till bevakningsföretagets kontor för att lämna in utslitna uniformspersedlar och hämta nya.

Det som så fint kallas personalvård existerar knappt inom bevakningsbranschen. Jag är inte Alexandra. Jag är mitt anställningsnummer. Jag har lite (läs inget) inflytande på min arbetssituation.

Trots lagar om arbetsrätt, arbetsmiljö, medbestämmandelag, LAS … så är bevakningsbranschen rena rama vilda västern. Det går att trixa med timmar, det går, som arbetsgivare, att komma undan lagar om arbetsmiljö. Om en väktare är ”obekväm” går det alltid att placera väktaren på ”straffkommendering”, en kommendering som i nio fall av 10 leder till att väktaren säger upp sig frivilligt.

Under tiden som jag skrev detta inlägg, gick jag till Arbetsförmedlingens hemsida och såg en rekryteringsfilm för just yrket väktare. En film där jag innehar huvudrollen. Jag log när jag såg filmen. Vad ung och naiv jag var då. Jag hade just avancerat till gruppledare och min driftchef sade att nästa steg på karriärstegen var platschef.

Så mycket vatten som har flutit under broarna sedan filmen spelades in för nio år sedan. Mycket har hänt, mycket har förändrats. Min karriär inom bevakningsbranschen fick ett abrupt slut på grund av en sjukskrivning, jag bytte objekt, jag bytte bevakningsföretag, min chef placerade mig på en straffkommendering (jag vägrade sluta frivilligt och han gav då upp och placerade mig på ett bra objekt), jag sade upp mig från min heltid, för att kunna jobba deltid som ombudskvinna på S-kvinnor och trodde jag skulle kunna göra karriär inom Socialdemokraterna (men det gick ju si så där). Nu är jag anställd på halvtid, med anställningsnummer 2997.

Jag kan skriva ännu mer om hur det är att jobba i bevakningsbranschen, men jag avslutar här med dikten Jag är människa av Jenny Wrangborg:

jag är också människa
jag behöver mat på bordet
ett jobb att gå till
värdighet
jag är inte osynlig

jag är också människa
jag går sönder om ni skickar mig i krig
jag förmultnar om ni lämnar mig i en skyttegrav
jag är känsligt gods
jag är människa mina ben värker efter elva timmar mellan kassan och
kallskänken
huvudvärken skriker efter en hel dag i ett bastuvarmt kök
människan i mig säger att det är orimligt
att tjäna pengar åt någon annan
jag är ingen maskin

jag är inte osynlig
jag är han som tar emot dina pengar på bensinmacken
hon som bygger bilen som du kör, människan som ni skickar i krig
hon som förmultnar i er skyttegrav

jag är inte osynlig
jag lagar maten till era fina middagar
delar ut er post
tar hand om era föräldrar
jag är så nära

jag är känsligt gods
det gör ont när jag trillar från byggställningar
halkar på oljiga golv
lyfter de gamla
min kropp saknar reservdelar
för jag är ingen maskin
ni kan inte köpa en ny för ni kan inte köpa mig
.
människan i mig säger att ni inte kan ta mitt mervärde
för inget är mer värt än människan
ni kan inte kalla in mig på kontoret och byta ut mig till en
snabbare modell
för jag är ingen maskin
.
jag är människa
jag är så nära

Läs även HBT-sossens inlägg Ett parti som saboterar för arbetarna är inget arbetarparti .
Rapporten som jag hänvisar till i inlägget finns nu att läsa i sin helhet på Arbetarrörelsens Tankesmedja.

Kort om arbetsmiljö och en bevakningsorder

Jag jobbar halvtid som vakt på ett objekt. Ett lugnt objekt bör tilläggas. På objektet får vi inte nyttja internet. Vi har tillgång till DN, Aftonbladet, Expressen, SVT och SR, men that's it. Endast ett ställe är undantaget regeln och där sitter jag på måndagarna. Vi får heller inte ta med oss egen dator eller bärbart modem (det kom en bevakningsorder om det för några månader sedan). När jag frågade platschefen varför vi inte får ta med oss egen dator, fick jag inget tillfredsställande svar. När jag frågade om vi fick läsa böcker och tidningar, svarade han "egentligen inte". Någon bevakningsorder om mobiltelefoner har jag (än så länge) inte sett.
-
Nu menar jag inte att tillgång till internet är en arbetstagares rättighet, men om vi ser det till ett arbetsmiljöperspektiv? Betänk att sitta och titta in i en vägg största delen av ett tolvtimmarspass. Det kanske kommer en enstaka besökare, telefonen kanske ringer några dagar under dessa 12 timmar, men annars händer det nada, niente, nichts.
-
Att sitta eller stå och titta in i en vägg i 10 eller 12 kräver en viss mentalitet. Det får mig att att tänka på ABAB-vakterna som jobbade natt vid ambassaderna. De hade en speciell mentalitet. Få av dessa skulle klara av det vaktjobb som mer och mer har utvecklats från ett säkerhetsarbete till ett servicearbete. Här gäller det att vara service-minded, social, datakunnig, flexibel, men fortfarande stå ut med långa stunder av tristess.
-
Det här med att utvecklas inom arbetet, bla bla bla... ja, ni vet. Tänk vad lätt det vore om företaget hade distansutbildning via nätet. Men nej, nu ska jag jobba två tiotimmarspass. Jag kan glädja mig åt att dessa dagar utan internet läser jag många böcker. Böcker jag förmodligen inte skulle hinna läsa annars. Nu väntar jag bara på en ny bevakningsorder, där det står att vi inte får läsa tidningar och böcker.

Homofobi, rasism och andra fördomar i bevakningsbranschen

Det är sällan jag stöter på öppen homofobi ansikte mot ansikte. Dock skedde det i förra veckan när jag gick kursen Bevakningsföreståndare på Väktarskolan. En av kursdeltagarna ansåg på fullaste allvar att "man valde att bli homosexuell". Nu hade inte mannen bara en skruv lös, utan många. Han var (endast ett axplock): för FRA-lagen, för dödstraff, för kärnkraft, hatade Miljöpartiet och talade ljudligt om för alla och envar att han minsann var Vänsterpartist. Det gick inte att diskutera med honom (vilket var frustrerande i sig).
-
Det är sällan jag säger till människor att de är "dumma i huvudet" och exakt så uttryckte jag mig inte i fredags (men nästan). Den här mannen har genomgått föreskriven utbildning för föreståndare med godkänt resultat och det är skrämmande i sig.
-
I Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till lagen (1974:191) och förordningen (1989:149) om bevakningsföretag står följande att läsa:
-
2 kap. Auktorisation m.m.
1 § Som följer av lagen (1974:191) om bevakningsföretag får auktorisation endast meddelas företag som avser att för annans räkning bedriva yrkesmässig bevakning eller föreskriven utbildning av personal som ska bedriva bevakning. I 1 kap. 1 § anges vilka åtaganden som är att betrakta som bevakning.
Sakkunnigt och omdömesgillt sätt
2 § Föreståndaren ska själv, eller genom en ändamålsenlig organisation, se till att den bevakning eller utbildning som företaget har åtagit sig att bedriva utförs på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i överensstämmelse med god sed samt att de anställda har den kompetens och utbildning som verksamheten fordrar.
3 § För att det ska kunna antas att bevakningen eller utbildningen kommer att bedrivas på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt och i övrigt i överensstämmelse med god sed fordras att företagets föreståndare med godkänt resultat har genomgått föreskriven utbildning för föreståndare, se bilaga 3. Vidare krävs att företagets föreståndare har erfarenhet av och kunskap om bevakning och bevakningsbranschen i allmänhet och den form av bevakning eller utbildning som anges i ansökan i synnerhet.
-
Enligt mig uppvisade mannen vare sig god sed eller ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt.
-
Förra gången jag upplevde öppen rasism, homofobi och fördomar var på en kurs jag gick på BYA. Kursledaren ville veta vilka fördomar deltagarna hade. Jag svarade att jag inte tänkte uppge vilka fördomar jag har i klassrummet, men att jag var medveten om de jag har och att jag aktivt arbetade med att slå hål på mina fördomar. Jag sade vidare att den som säger att han/hon inte har några fördomar är den mest fördomsfulla av oss alla. Efter att de andra deltagarna vädrat sina fördomar, räckte jag upp handen och sade: Efter att ha hört övriga kursdeltagares fördomar kan jag nu delge en fördom som jag har - fördomar gentemot andra väktare.
-
Rasism, homofobi, islamofobi och andra fördomar förekommer i alla branscher, men bevakningsbranschen har faktiskt en rejäl möjlighet att motverka detta medelst kunskap.
-
Vart fjärde år ska en väktare genomgå en obligatorisk repetitionsutbildning. Jag anser att bevakningsbranschen är skyldiga att motverka rasism, homofobi, islamofobi et cetera, vilket är möjligt att göra genom den obligatoriska repetitionsutbildningen.
-
Bevakningsbranschen kan skrika sig hes om att väktarnas status måste höjas, men om vi låter stolpskott, klåpare med flera företräda branschen kommer aldrig väktarnas status att höjas.

På kurs hela veckan

Denna vecka blir det inget bloggande misstänker jag. Jag håller nämligen på och utbildar mig till bevakningsföreståndare.

-

Kvällarna kommer att gå åt att plugga följande:

Lag om Bevakningsföretag

Förordning om bevakningsföretag

RPS FS 2006:15 FAP 579-2

Utdrag ur vapenlagen

Utdrag ur yrkestrafiklagen

Arbetsmiljölag

Arbetstidslag

Lag om anställningsskydd

Lag om medbestämmande i arbetslivet

Samhällets rättsvårdande myndigheter

Utdrag ur Lag om mervärdesskatt

Utdrag ur Bokföringslag

-

Det är första gången jag går en utbildning i Väktarskolans regi. De utbildningar jag har gått har varit de som getts av Bya och Polisen (därtill en rad internutbildningar). På Byas utbildningar ingår fika och lunch i kursavgiften. Väktarskolan bjuder inte ens på kaffe, vilket är snålt anser jag.

Stolt över Svensk Bevakningstjänst AB

SBT:s ledningsgrupp har beslutat att företagets medarbetare får delta i uniform/tjänstekläder i Prideparaden i år för att visa att företaget tar ställning mot diskriminering och att SBT stöder våra medarbetare inom HBT-gruppen. Det gör mig stolt att ett företag inom bevakningsbranschen tydligt tar ställning mot diskriminering av hbt-personer. Nu är vi dock inte först. Förra året var Securitas med i såväl Pridepark som Prideparad.
-
Det är synd att jag inte kan klona mig. Jag går nämligen (som vanligt) med HBT-socialdemokrater. I år kanske jag går i en rödgrön klunga?

Transport och Almega ligger i luven på varandra

Måndagen den 14 januari har vi vakter inget kollektivavtal längre. Transport och Almega har legat i luven på varandra sedan sommaren 2007. Nu sätter Transport ner foten och varslar om konflikt.
-
Jag har tidigare sagt att Transport är ett svagt fackförbund för oss vakter och att vi snarare hör hemma i SEKO, men om Transport får igenom sina krav (läs här om de rimliga krav som Transport ställer), lovar jag att gå med i Transport igen.

För mer läsning: LO-tidningen

Vilda västern

För något år sedan gick jag en fortbildningskurs i BYA och vi spånade lite grann om framtiden för väktare, ordningsvakter och skyddsvakter. Vi talade bland annat om den framtid då utländska vaktbolag får verka i Sverige:
-
Det kommer att bli lönedumpning! Vad ska vi då konkurrera med? Måste vi sänka våra redan låga löner?
-
Det var några reaktioner. Den tiden har nu kommit (DN/SvD). Olyckligt nog har DN lyckats blanda ihop två olika EU-direktiv:
-
DN:s artikel 2007-09-21 om att utländska bevakningsföretag ska kunna bedriva bevakning i Sverige utan myndighetskontroll är enligt branschens bedömning en sammanblandning av två olika EU-direktiv, Tjänstedirektivet och Yrkeskvalifikationsdirektivet. Det senare kan göra det möjligt att för utländska enskilda arbetstagare att arbeta i s.k. reglerade yrken (BYA).
-
Lars Tonneman (RPS) är orolig för rättsäkerheten och rättstryggheten här i Sverige och det med all rätt. Precis som Tonneman kan jag se mindre seriösa vaktbolag ägna sig åt en något ljusskygg verksamhet (klicka här för ett exempel).
-
För något år sedan visades ett debattprogram på Tv3 om bevakningsbranschen. Ett av inslagen visade Falck (här i Sverige heter de numer G4S efter ett antal namnbyten, de äldre kallar sig fortfarande för ABAB-vakter) i Estland. Det var inte blott och bart pistoler, det var k-pistar et cetera. Betänk då att det är ett seriöst vaktbolag i Estland.
-
Här i Sverige hade vi Förenade Vakt, med en chef som gömt vapen på kontoret och bilar med oranga saftblandare i bästa, amerikanska snutanda. Förenade slakt kom företaget att skämtsamt kallas bland övriga bevakningsbolag, detta i och med att det även framkom att väktare från Förenade Vakt använt onödigt mycket våld i ett par fall.
-
Trots exemplet med Förenade Vakt ligger bevakningsbranschen, här i Sverige, långt före andra länder vad beträffar krav och utbildning av väktare, ordningsvakter och skyddsvakter. Vi är ett föregångsland även inom EU, där krav och utbildning på bevakningsmän kan variera kraftigt.
-
Hur ska då de svenska bevakningsföretagen kunna vara konkurrenskraftiga utan att tvingas till lönedumpning? Medelst kvalitet! Mer utbildning, högre krav och kontroll.
-
Om vi inte vill sänka våra löner måste vi visa att vi är bäst, så enkelt är det. Vi må vara dyrare, men vi garanterar kvalitet, vi garanterar rättsäkerhet och vi garanterar rättstrygghet.
-
Semper Fidelis!