LO hänger inte riktigt med

Jag sitter i biosalongen, äter popcorn och ser reklam på den stora duken. Plötsligt visas ovanstående reklam och jag blir glad. Jag hoppas att ungdomarna i biosalongen tar till sig den. Reklamfilmens avsändare är Facket förändras nu (kampanj från förbunden inom TCO).

Idag läser jag i DN (tyvärr ej på nätet) om SKTF, det tredje största förbundet inom TCO. SKTF har kommit långt i sitt förändringsarbete. I september i år ska förbundet byta namn. Det har, i skrivandet stund, inkommit 1200 förslag på nytt namn. Vidare har SKTF:s förbundsmöte bestämt att från och med 2012, ska ingen jobba fackligt på heltid, i varje styrelse ska minst 30 procent vara under 35 år. Till DN säger ordförande Eva Nordmark:

Medlemskåren föryngras snabbt, och nu måste de förtroendevalda göra det. Vi vet att våra unga och välutbildade medlemmar gärna tar på sig ett fackligt uppdrag, men de vill ha kvar en fot i sitt yrke.

SKTF har till och med en iPhone app!

Det tragiska i kråksången är att LO inte riktigt hänger med i utvecklingen. Inte ens hemsidan känns särdeles fräsch. Det enda "nya" på hemsidan är LO-bloggen. De andra fackförbunden förändras och förnyas, men LO står och stampar. Har Socialdemokraternas vilsenhet smittat av sig på LO?

Nej, LO. Det här duger inte. Ni har en ytterlig chans att vara en modern landsorganisation. Ta den chansen, innan det är för sent.

Relaterat:

Unionen: Jippon ska få unga till facket (Dagens Nyheter)

Ett A- och ett B-lag

Frågan om bemanningsföretagen är en het potatis. I årets avtalsrörelse skulle inhyrd personal bli en stridsfråga för facket, men blev det verkligen en stridsfråga? Fackförbunden ryggar tillbaka och inget politisk parti vill ta i frågan om bemanningsföretag, inte ens med tång. I mitt inlägg Anställningsnummer 2997 berättar jag hur jag uppfattar min situation, som deltidsanställd i ett företag i bevakningsbranschen (som i mångt och mycket fungerar precis som bemanningsbranschen). Jag är dock inte ensam. 658 000 personer hade andra kvartalet i år tidsbegränsade anställningar. En majoritet av dessa vill ha en fast jobb.

Jag har inget emot att företag använder sig av inhyrd personal om de gör det för att lösa korttidsfrånvaro och parera tillfälliga produktionstoppar. Tyvärr är det inte så bemanningsföretagen används. Bemanningsföretagen används nu i alla lägen främst som ett sätt att kringgå LAS och MBL. Det är vidare ett sätt att dumpa lönerna. Genom att varsla 20 anställda och sedan återanställa de 15 mest högpresterande via ett bemanningsföretag är endast ett sätt att kringgå LAS (här är ett exempel).

Många sitter fastkedjade vid telefonen och väntar samtal från bemanningsföretaget.

Även public-serviceföretaget SVT använder sig av inhyrd personal. Receptionerna bemannas med väktare/skyddsvakter och i SVT:s interntidning Vi på teve har debatten kring inhyrda journalister rasat under hösten, vilket bland annat tidningen Resumé skrivit om.

I senaste numret av Vi på teve (nr 19,101203, s. 5) berättar Pia Conde (denna modiga kvinna som jag har skrivit om förut) hur hon upplever sin situation som inhyrd via ett bemanningsföretag. Det är nämligen få, som jobbar på SVT via ett bemanningsföretag, som öppet vågar tala om hur de känner sig. Läs om Condes upplevelse här.

Tidigare inlägg: Det svenska företaget Securitas trakasserar fackligt aktiva i USA, Ett parti som saboterar för arbetarna är inget arbetarparti, Regeringens förändringar i LAS strider mot EU-rätten, Kan LAS-hatarna föra "intellektuellt skarpa resonemang" om LAS?, LAS-hatarna och lögnerna, Las-hatarna och ungdomsarbetslösheten,Hur eniga är egentligen Alliansen?
Relaterat: Löntagarbloggens inlägg Henrik Bäckström är det nya hotet mot arbetsrätten !, som tidigare också har skrivit om SVT. Martin Moberg om Fas tre en guldgruva för hugade arbetsgivare..., Peter Johansson om arbetslinjen arbeta utan lön, Eva Hillén Ahlström om arbetslösheten bland unga i Västernorrland, Camilla Wedin om Svenskt Näringslivs nya attack mot arbetsrätten.

Jag vill se ännu mer facklig-politisk samverkan

Bilden är hämtad från IF Metall

Genom facklig-politisk samverkan kan fackföreningarna såväl stötta som påverka Socialdemokraterna. Detta för att besluten som tas i riksdagen ska bli så bra som möjligt för LO-medlemmarna - i samhället och i arbetslivet. Den facklig-politiska samverkan mellan fackföreningar inom LO och Socialdemokraterna bygger på gemensamma värderingar om vilket samhälle vi vill ha och vägen dit.

Motsvarande samverkan sker på den högra sidan, där arbetsgivarna, via organisationer som till exempel Svenskt Näringsliv, påverkar de borgerliga partierna.

Gång efter annan höjs röster, främst från högerhåll, att fackföreningsrörelsen ska stå utanför partipolitiken. Nu senast i en debattartikel i DN. Tänk därför bort bildens röda pilar. Om facket, å ena sidan, inte samverkar med Socialdemokraterna kan facket inte påverka den förda politiken. Arbetsgivarna, å andra sidan, kommer att fortsätta sina relationer med de borgerliga partierna och på så sätt påverka de politiska besluten. Det blir en maktförskjutning till löntagarnas nackdel.

Exempel på högerns agerande fick vi se redan under den förra mandatperioden då Arbetsmiljöverket fick minskade resurser, Arbetslivsinstitutet lades ned och kraven på arbetsgivarna sänktes. För några dagar sedan presenterade Tobias Billström en ny handlingsplan för arbetsmiljö. Handlingsplanen saknar de avgörande förbättringar som krävs för att alla ska få en trygg och säker arbetsmiljö. Om Billströms rapport sade LO:s vice ordförande Ulla Lindqvist följande:

Förhållandena på våra arbetsplatser gör att människor slås ut från arbetslivet.
Det blundar de borgerliga partierna för.

Nu har borgarna fått förnyat förtroende och vad som händer den kommande mandatperioden kan jag bara spekulera i. Vad tänker regeringen Reinfeldt göra med till exempel LAS, med tanke på LAS-hatarna inom regeringen ( se här och här för exempel)?

Därför är jag av den åsikten att den facklig-politiska samverkan bör stärkas. Jag vill med andra ord se ännu mer facklig-politisk samverkan de kommande åren.

Fler som skriver på samma tema är: Peter Högberg, Alliansfritt Sverige, Johan Westerholm, Björn Andersson, Martin Moberg och Annika Högberg

Avtal klart för Handels

Saxat från Handels pressmeddelande:

För butiksanställda utfaller en löneökning om 470 kronor per månad den 1 april 2010 och ytterligare en löneökning om 501 kronor per månad den 1 april 2011. För lageranställda utfaller en löneökning om 405 kronor per månad den 1 april 2010 och ytterligare en löneökning om 425 kronor per månad den 1 april 2011. Summorna gäller heltidanställda.

Parterna har en gemensam uppfattning att bemanningsföretag kan vara ett komplement till ett företags ordinarie verksamhet. Parterna är överens om förstärkt företrädesrätt vid återanställning.

Tidigare inlägg: Handels varslar om strejk, Ska regeringens misslyckade jobbpolitik drabba medlemmarna i Handels?

Ska regeringens misslyckade jobbpolitik drabba medlemmarna i Handels?

Igår skrev jag att Handels varslar om strejk. Idag uttalar sig Malin Siwe i DN om Handels varsel. Hon skriver bland annat:

Förra veckan var 246 919 personer helt arbetslösa och anmälda hos Arbetsförmedlingen. Ytterligare 186 029 människor hade aktivitetsstöd och deltog i program, nästan dubbelt så många som i fjol. När LO-förbundet Handels talar om sina krav är det som om alla dessa människor inte finns, som om Sverige raskt närmade sig toppen av en högkonjunktur med arbetskraftsbrist. Man vill ha förstärkt rätt till heltid och tillsvidareanställning, 3,7 procent mer till butiksanställda och 2,6 för lagerarbetare. På ett år.

Orimliga krav? Nej. Ta bara kravet på rätt till heltid. Malin Siwe borde läsa rapporten Varför har kvinnor lägre löner och kortare arbetstider?, författad av Stefan Carlén är ekonom och utredare på Handels.

Saxat från Proletärens intervju med Carlén:

Det vanligaste argumentet mot heltidstjänster inom detaljhandeln är att det skulle bli mycket svårt att lägga scheman om alla jobbade heltid. Men Stefan Carlén visar att det går att lösa.

– Inom manligt kodade branscher som radio- och tv-försäljning finns det nästan bara heltider, medan kvinnorna i klädbutikerna jobbar deltid. Men affärerna har samma öppettider. På Hennes & Mauritz arbetar männen på lagret heltid, medan kvinnorna i butikerna jobbar deltid. Om bara män hade arbetat i livsmedelshandeln så hade man löst det. Även vi i facket borde ta på oss ansvaret att fundera över lösningar.

Stefan Carlén blir upprörd över arbetsgivarnas argument att sysselsättningen skulle minska med fler heltider.

– Vi måste vara för en organisatorisk förändring för att ta bort dåliga jobb. Den dagen då direktörerna på Svenskt Näringsliv går ner på deltid för att öka sysselsättningen ska jag tro på dem. Det är alltid lågavlönade kvinnor som ska ta smällarna.

– Jag är övertygad om att vi kan ta bort deltidsarbetet och att det istället skulle leda till högre sysselsättning och en bättre matchning på arbetsmarknaden.

Han menar att anställningsformerna inom detaljhandeln med deltid och timanställning handlar om ett utnyttjande av kvinnor, ungdomar och invandrare.

– Arbetsgivaren har skapat en reservarmé av arbetskraft åt sig själv. Det är samma gamla klassamhälle. Och arbetarna hamnar i en jättejobbig social situation.

Sedan kan man ju alltid ställa sig frågan - varför regeringen Reinfeldt misslyckade jobbpolitik ska drabba medlemmarna i Handels?

Tidigare inlägg: Avtalsrörelsen 2010

DN om strejken.

Handels varslar om strejk

Handels varslar om strejk med start på skärtorsdagen den 1 april. Saxat från Handels pressmeddelande:

Syftet med varslet är att sätta press på arbetsgivarna för att komma vidare i förhandlingarna.

- Vår uppgift är att uppnå ett så bra avtal som möjligt för våra medlemmar och det är vår målsättning att lyckas med detta innan det nuvarande avtalet går ut. Vi tvingas nu att varsla för att få fart på förhandlingarna. Varslet är avsett att sätta press på motparten att börja förhandla på allvar, säger Lars-Anders Häggström, ordförande i Handels.

Svensk Handel har avvisat alla förslag från facket.

Handels kräver en löneökning för heltidsanställda på minst 745 kronor per månad för butiksanställda och minst 620 kronor för lageranställda. Handels vill förstärka rätten till heltid och tillsvidareanställning. Handels vill begränsa arbetsgivarnas möjlighet att kringgå LAS genom att använda inhyrd arbetskraft.

Orimliga krav? Inte för fem öre.

Tidigare inlägg: Avtalsrörelsen 2010
SvD och Aftonbladet har också skrivit om detta.

Avtalsrörelsen 2010

Regeringen Reinfeldt har under mandatperioden försökt att krossa den svenska modellen, genom att angripa dess tre ben: partsrelationen på arbetsmarknaden, vilken kännetecknas av en hög, facklig organisationsgrad; det obligatoriska och generella socialförsäkringssystemet, vilket bygger på principen på inkomsbortfall; grundläggande välfärdstjänster som barnomsorg, skola, äldreomsorg och sjukvård, i stor utsträckning betalas via skattsedeln och utförs av offentliga huvudmän, vilka är kommuner och landsting. Välfärdstjänster fördelas efter behov och på lika villkor och skiljer sig från andra modeller, då hela befolkningen omfattas av systemen.

Ett mål för högern har varit och är att etablera en låglönemarknad.

Den tydligaste motmakten mot den Moderatstyrda regeringens politiska inriktning stod fackföreningsrörelsen för under avtalsrörelsen våren 2007. De avtal, som omfattade hela perioden 2007-2010, gällde bland annat höjda lägstalöner och satsningar på lågavlönade kvinnodominerade områden. Högerns mål motverkades effektivt genom dessa avtal. Nu är det dock dags igen. Just nu pågår en maktkamp om hur det framtida samhället ska organiseras. I skrivandets stund står parterna långt ifrån varandra.

LO-facken sade i helgen nej till till medlernas senaste bud i avtalsrörelsen. Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström har, i detta känsliga läge, gett sig in i debatten om den kärvande avtalsrörelsen. Till SR/Ekot säger han att han är djupt oroad över industrifackens tonläge:

Sverige och svensk industri befinner sig fortfarande i en mycket djup kris,
krisen är lika djup som i början på nittiotalet och då kan man inte hålla på, på
det här viset [...] För det första har man ett högt uppskruvat tonläge, nu
början man på allvar hota med att kasta ut Sverige i en allvarlig konflikt.

LO:s ordförande, Wanja Lundby-Wedin, är med rätta kritisk till Bäckströms uttalande och säger till SvD:

Man går inte ut i media och gör ned den andra parten, det skapar bara ilska.
[...] Det här bidrar inte till att enklare hitta en lösning.

Att inget har ändrat sig sedan Olof Palmes tid visar talet ovan tydligt. Glöm dock inte att You got the power:



Relaterat: LO-normen: förhandlaren är en man. Kristian Krassman skriver att Bäckström tar till krokodiltårarna. Martin Moberg undrar om vi är på väg mot strejk.

LO-normen: förhandlaren är en man

Igår låg LO-tidningen som vanligt i vår fastighetsbox. I år löper många avtal ut och skall således omförhandlas.

Regeringen Reinfeldt har under mandatperioden försökt att krossa den svenska modellen, genom att angripa dess tre ben: partsrelationen på arbetsmarknaden, vilken kännetecknas av en hög, facklig organisationsgrad; det obligatoriska och generella socialförsäkringssystemet, vilket bygger på principen på inkomsbortfall; grundläggande välfärdstjänster som barnomsorg, skola, äldreomsorg och sjukvård, i stor utsträckning betalas via skattsedeln och utförs av offentliga huvudmän, vilka är kommuner och landsting. Välfärdstjänster fördelas efter behov och på lika villkor och skiljer sig från andra modeller, då hela befolkningen omfattas av systemen.

Ett mål för högern har varit och är att etablera en låglönemarknad.

Den tydligaste motmakten mot den Moderatstyrda regeringens politiska inriktning stod fackföreningsrörelsen för under avtalsrörelsen våren 2007. De avtal, som omfattade hela perioden 2007-2010, gällde bland annat höjda lägstalöner och satsningar på lågavlönade kvinnodominerade områden. Högerns mål motverkades effektivt genom dessa avtal. Nu är det dock dags igen. Just nu pågår en maktkamp om hur det framtida samhället ska organiseras. I skrivandets stund står parterna långt ifrån varandra.

Vilka är det då som förhandlar? LO-fackens förhandlingsansvariga är alla män: Per Bardh, Törbjörn Johansson, Ronny Wenngren, Magnus Pettersson, John Haataja, Mats Hansson, Veli-Pekka Sälkkälä, Håkan Pettersson, Thomas Bjelkerud, Mikael Johansson, Matts Jutterström, Sven-Olof Hellman, Tommy Andersson, Gerald Lindberg och Lars Lindgren. Kvinnorna lyser med sin frånvaro. Till LO-tidningen säger Ulla Lindqvist:

– De avtalssekreterare vi har är bra, men ur demokratisk synpunkt är det viktigt att alla är representerade och att det finns kvinnor på alla poster, säger hon.
Att män dominerar förhandlingsarenan tror Ulla Lindqvist beror på en lång tradition inom facket. De tyngsta uppdragen, och dit räknas avtalssekreteraren, har traditionellt gått till män.
– Det finns en bild av att det ska vara bestämda typer som slår näven i bordet, säger hon.

Det ser onekligen illa ut, när LO:s avtalssekreterare alla är män medan våra motparter kontrar med 40 procent kvinnor. Tror inte LO-facken att även en kvinna kan vara bestämd och slå näven i bordet?

Att krossa den svenska modellen (utan att någon märker det)

Det märks att Per Gudmundson är tillbaka från semestern. Först angriper han SATC-sossar och idag ler han stort åt att facket förlorar medlemmar.

-

Den Moderatstyrda regeringen "vill slå vakt om den svenska modellen”, men medelst sänkt a-kassa och fördyrat fackligt medlemsskap, slår de sönder den svenska modellen. Maktbalansen rubbas på arbetsmarknaden och borgarna skrattar högt när de ser att medlemmarna flyr facket. Det kitt som solidariskt håller samman samhället, håller på att krossas och borgarna, med Gudmundson i spetsen, skrattar högt.

-

Skrattar bäst som skrattar sist, som det bekant heter. Fackföreningsrörelsen (i det här fallet LO) kommer inte passivt att se på när borgarna slår sönder den svenska modellen. Inför valrörelsen 2010 kommer de att ta lärdom av Norge och Trondheimsmodellen - inte för att Socialdemokraterna ska komma till makten, utan för att facket kräver en ny politik som gynnar medlemmarna.

-

DN, Peter Andersson

Varför är det viktigt att just du är medlem i facket?

Som löntagare och medlem i en facklig organisation har du tre viktiga utbyten att värdera medlemskapet emot; gentemot fackföreningen, gentemot arbetsgivaren och gentemot samhället. Kunskapen om och förståelsen av dessa tre är grunden för det solidariska medlemskapet.

Gentemot fackföreningen
Som medlem i en fackförening betalar du en medlemsavgift varje månad. I utbyte får du förmåner som hjälp vid tvister med din arbetsgivare, konfliktersättning vid strejk, försäkringsskydd, medlemstidning samt en demokratisk möjlighet att vara med och påverka organisationens beslut. Dessutom förbättrar många fackförbund utbytet med att erbjuda även hemförsäkring och andra tilläggsförsäkringar samt rabatter på varor och semesteranläggningar. Det ligger dock en fara i att endast se till detta utbyte vid en värdering av medlemskapet. Du som medlem är ingen kund och facket ingen förmedlare av tjänster. Vårt gemensamma uppdrag är större än så, och det är i utbytet gentemot arbetsgivaren och samhället i stort som du gör din stora vinst.

Gentemot arbetsgivaren
Din kostnad gentemot din arbetsgivare är arbetet som du säljer. I gengäld får du lön och andra anställningsförmåner. Fackföreningen är säljarnas, d.v.s. arbetstagarnas, kartell för att försöka bestämma priset på det vi säljer, d.v.s. arbetet. I Sverige ligger organisationsgraden på knappt 80 %, jämfört med cirka 15% i USA. På arbetsplatser i USA där arbetstagarna är organiserade i facket är lönenivåerna cirka 20 % högre än på arbetsplatser med oorganiserade arbetstagare. En genomsnittlig brevbärarlön i Sverige ligger idag på cirka 20 000 kr/månad. Om vi överför exemplet från USA till svenska brevbärare så ligger medlemskapets värde här (20 000 x 0.20 = 4000) i cirka 4000 kronor per månad. Genom att vi brevbärare har en så pass hög organisationsgrad så ligger vår genomsnittslön på 20 000 istället för 16 000. Förutom lön så kan facket med en hög organisationsgrad även förhandla fram andra förmåner för arbetstagarna.

Gentemot samhället
Som medborgare i samhället betalar du skatt, i gengäld åtnjuter du vissa tjänster och försäkringar som staten, landstingen och kommunerna tillhandahåller. Skattesystemet och den generella välfärden innehåller två typer av omfördelning, över livet och mellan olika grupper i samhället. Under vissa perioder av livet är du mer beroende av andra och saknar egen inkomst. När du är barn, ung, gammal, sjuk och arbetslös. Andra perioder har du möjlighet att själv vara med och arbeta och bidra. Skattesystemet och den generella välfärden hjälper således oss medborgare att klara dessa olika perioder. Barn och unga ”lånar” pengar till dagis och skola av de som betalar skatt just då, och betalar sedan tillbaka med sina egna framtida skatteinbetalningar.
Omfördelningen mellan grupper är av två slag. Skatten betalas i procent av inkomst, därmed betalar alla medborgare den skattefinansierade delen av exempelvis ett läkarbesök i proportion till sin inkomst. Behovet av stöd och hjälp från andra är olika för olika grupper. Risken för att bli sjuk, få skador, bli arbetslös o.s.v. är ojämnt fördelad i befolkningen. Arbeten med låg lön innebär ofta högre risker, följaktligen lönar det sig mest för lågavlönade att ha en generell välfärd. Värdet av den generella välfärden för dig som enskild medlem i facket är några, ibland många, tusen kronor i månaden jämfört med om dessa tjänster skulle betalas av var och en vid behov ur den egna plånboken. Därför ligger det i medlemmarnas intresse att försvara och utveckla en skattefinansierad generell välfärd.

Det verkliga värdet av medlemskapet anser jag dock inte ligga i kronor och ören, utan det handlar snarare om vad det är för samhälle vi vill leva i. Vill vi ha ett samhälle där själv är bäste dräng och med ledordet ”sköt dig själv och skit i andra” eller ska vi hjälpas åt och vara solidariska med varandra? Som jag skrev ovan är det lättare att få upp lönerna om vi är många som ställer oss bakom kraven. En skattefinansierad välfärd omfördelar resurserna, av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.

Förenade vi stå, söndrade vi falla!

ÅSA EINERSTAM

Fackföreningsrörelsen & SSU på YouTube

Här kommer två YouTube-filmer. Den första från den internationella fackföreningsrörelsen och den andra filmen är SSU som testar högerns politik.

Facken tappar över 100 000 medlemmar

Grattis borgarna. Ni har lyckats med det som författarna till Åtta år med Reinfeldt förutspådde:
-
När alliansen i sina gemensamma skrifter hävdar att de ”vill slå vakt om den svenska modellen” visas här tvärtom att politiken medvetet är inriktad på att knäcka denna modell. Genom att kraftigt sänka a-kassan och fördyra fackligt medlemskap rubbas maktbalansen på arbetsmarknaden till kapitalets fördel. Genom privatiseringar och försämringar av socialförsäkringarna slås det kitt som solidariskt håller samman samhällets grupper sönder.
-
De gamla moderaterna var åtminstone ärliga, de "nya" moderaterna använder sig utav helt andra mekanismer.
-
Det fackförbund jag tillhörde (ja, ni läste rätt tempus) Transport har haft en stadig medlemsökning, men nu har även de förlorat sex procent.
-
Enligt DN planerar fackförbunden för en offensiv. De vill rekrytera, behålla och vinna tillbaka medlemmar.
-
Det enda sättet att vinna tillbaka mig och andra som trätt ut ur facket, är medelst kraftiga sänkningar av fackavgift och a-kassa, men det kommer inte hända, åtminstone inte de närmaste 1108 dagarna.