(S)kuggregering

S-kansliet på Riksdagen har under våren genomgått en stor omorganisation. Personer med nytänk får gå till förmån för tjänstemän som kommer från (eller har varit på) Regeringskansliet. Kansliet har dragit in på personal, samtidigt som ett par enstaka har fått anställning.

Det är alltså regeringskompetens som efterfrågas. Det skall anställas "utredare". De gamla statssekreterarna, talskrivarna, ideologerna skall besitta kansliet på Riksdagen och skapa en skuggregering. De skall vara hjärnorna - de som verkar i kulisserna - de grå maktfaktorerna.

Dock undrar jag i mitt stilla sinne om det här är rätt drag - att ta in människor med den så kallade regeringskompetensen i ett skede när vi skall vara självkritiska, när vi vill förändra och förnya och samtidigt bibehålla kärnan i socialdemokratin.

Efter den stora omorganisationen lämnar nu kanslichef Åsa Larsson sin post. Hon har varit med i omorganisationen och får nu gå (ja, till förmån för ett bättre arbete på Sveavägen 68, men...) vore det inte naturligt att hon fick gå innan den stora omorganisationen? Företag tar ju numer in en konsult, som inte har personliga kopplingar, som får röja och städa fritt inom företaget. Nej, hon lämnar sin post efter omorganisationen. Hon verkar dock glad över att slippa jobbet som kanslichef och glad över att få göra något annat.

In på arenan kommer Katinka Hort (tidigare statssekreterare åt dåvarande kommun- och finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg).

Jag vet väldigt lite om Katinka Hort. Jag tänker inte döma henne i förväg. Jag kommer luta mig tillbaka i min kontorsstol och avvakta... Kanske är hon rätt person på rätt plats? Oron gnager dock... det är återigen det är med regeringskompetens som stör mig.

För i Regeringskansliets många byggnader finns det en mentalitet, en attityd som är förankrad i väggarna. Den mentaliteten skiljer sig radikalt från den mentalitet som finns på Riksdagen, speciellt i s-kansliet.

Jag jobbade en månad på Regeringskansliet. Efter två dagar ville jag bara därifrån. Många av tjänstemännen på Regeringskansliet hade en Von Oben-attityd. De såg ner på andra människor. Vakterna var ett nödvändigt ont. I bästa fall var vakterna levande dörröppnare.

På Regeringskansliet hälsade inte tjänstemännen på städarna, vakterna och övrig service-personal. Möjligtvis kunde de umgås med personer med liknande tjänst, men helst ville de umgås med dem som befann sig högre upp.

Som sosse säger jag bara "brrrrrrrrr"...

När tjänstemännen från Regeringskansliet kommer till Riksdagen, tar många av dessa med sig den mentalitet, den attityd som är förhärskande på RK. De har förlorat sin maktposition. Det är för dem en prestigeförlust att jobba som politisk sekreterare eller konsult, för de har minsann "jobbat på statsrådsberedningen". De har varit medlemmar i den politiska adeln.

De är inte vana vid att jobba i opposition. Är de bra på självkritik? Det återstår att se.

Jag ser gärna en stark skuggregering på Riksdagen. Ett starkt alternativ till den regering vi idag har (och måste leva med i några år), men...