"Död åt homosexuella"

Foto: Marko Drobnjakovic/Aftonbladet

Jag sitter och läser om pridefestivalen som gick av stapeln i Serbiens huvudstad Belgrad igår. Död åt homosexuella, skrek motståndare till Belgrad Pride. 140 skadades och 240 greps, enligt Amnesty. Nyhetsbyrån Reuters rapporterar att ambulanserna for i skytteltrafik genom Belgrads gator. Milena, en 36-årig flata, säger till Reuters:

Det är en skam för mig att marschera, att stå för vad jag är och att ha tusentals poliser som skyddar mig från hysteriska nationalister.

Hysteriska nationalister får mig att tänka på Sverigedemokraterna, som nu finns i vår riksdag. Läs därför mitt inlägg Don't Think of an Elephant!*. Detta hat - varifrån kommer det egentligen?

QX, SvD

Att förflytta är inte att förnya

Socialdemokraterna vill förnya sig, men vad vi hitintills har fått sett är snarare förflyttningar. Trist och tråkigt anser jag. Trist och tråkig tror jag även att extrakongressen blir. Varför tror jag det? Därför att jag kan bara gå till de ombud som Stockholms arbetarekommun skickade till Jobbkongressen förra året. Då skrev jag:

Några nya, unga, revolutionerande namn finns inte bland de 20 ombud som Stockholms AK skickar till partikongressen i höst. Medlemmarna i Stockholms AK går efter kända namn. Det är därför vi ser Jens Orback ("han med hästen"), Anna-Greta Leijon ("det gamla statsrådet"), Veronica Palm (Stockholms AK:s ordförande som faktiskt är yngst i sammanhanget *kors i taket*) och Nalin Pekgul("proffstyckaren i media" tillika Kvinnoförbundets ordförande) i toppen. Maj Britt Theorin (nummer sju på listan) gör sin 14:e (!) kongress i och med denna partikongress.

Att vara partiledare är i många och mycket ett ensamt jobb, eller som den före detta partiledaren, Göran Persson, uttryckte det: Alltid ensam, aldrig ensam. Jag har därför en viss förståelse att Mona Sahlin vill omge sig med sina närmaste vänner (Ibrahim Baylan, Thomas Bodström, Stefan Stern med flera). Mitt råd till Mona Sahlin är dock: Kill your darlings! Bloggen Creofant skriver bland annat:

"Kill your darlings" är ett råd de flesta skribenter, författare och journalister får. Det betyder i korthet att man måste våga ta bort det som är lysande men som förstör – eller inte bidrar till – helheten. Det är ett precis lika gott råd till alla oss som försöker effektivisera våra företag en systemstöttad process åt gången.

Kill your darlings. Våga ifrågasätta även dina favoriter bland lösningar i ljuset av den situation ni befinner er i – inte den ni befann er i när lösningen togs fram. Är de bra måste de tåla granskning, och även för sin tid lysande lösningar blir så småningom frånåkta av omständigheter som gör dem obsoleta. Det betyder inte att de alltid varit fel – bara att det är fel att försvara dem längre än nödvändigt. Vi måste emellertid våga förändra medan tid är.

Vad Creofant skriver, kan även appliceras på vårt parti. Därför önskar jag mindre förflyttningar och mer förnyelse.

Låt mig ge några exempel: Ibrahim Baylan är en toppensosse på alla sätt och vis, men jag anser inte att han passar som partisekretare. Ett tips är att byta ut Baylan mot till exempel Kajsa Borgnäs.

Stefan Stern, som verkar i det fördolda (i motsats till Per Schlingmann) borde bytas ut. Om Stern har jag skrivit om tidigare (här och här).

Thomas Östros står sig ganska slätt gentemot sin motståndare Anders Borg. Det vill Sahlin & Co. lösa genom att ge Östros en sidekick - Leif Pagrotsky. Hm... varför inte helt sonika byta ut Östros mot Marika Lindgren Åsbrink?

Ser vi till en av Socialdemokraternas sidoorganisationer, S-kvinnor, har Nalin Pekgul varit S-kvinnors ordförande i sju år. Hon gör sig väldigt bra i morgonsoffor och i debatter, där hon tycker och tänker, ofta efter eget huvud. Helt OK, om det inte vore för att hon just är ordförande för S-kvinnor och skall företräda sina medlemmar istället för sig själv. Som ordförande för S-kvinnor vill jag hellre se Gabriella Granditsky Svenson. För att använda Maria Abrahamssons egna ord: Gabriella Granditsky Svenson, en arg och välformulerad s-kvinna med glödande engagemang i tjejjourer, hade just dragit ner den längsta applåden.

Det finns många som kan bidra till Socialdemokraternas förnyelse. De förflyttningar vi ser just nu är inte förnyelse och handen på hjärtat - räcker det egentligen med att bara byta ut våra företrädare?

-

Kriskommissionen, som består av 52 personer, lämnar jag i detta inlägg därhän, men jag vill lova att jag har många åsikter om denna.

-

DN, SR, Aftonbladet, DN2, Aftonbladet2

Foto: Lena Dahlström/Socialdemokraterna

Generation Dum

På väg till tunnelbanan går jag och Åsa efter en ung kvinna som pratar högt i sin mobiltelefon:

Jag ska posta ett brev. Ett riktigt brev med frimärke. Till Gotland. Vilken låda ska jag lägga brevet i? Blå eller gul?

Personen tillhör uppenbarligen Generation Dum.

Just nu håller jag på och läser boken Generation Doof och jag hoppas innerligt att någon översätter den till svenska, eller ännu hellre skriver en liknande bok med exempel från Sverige. För Generation Dum är på frammarsch, inte bara i Tyskland utan även i Sverige.

Ungdomarna vill idag bli modebloggare eller CSI. Innebär det sistnämnda att de vill bli kriminaltekniker? De läser inga böcker (det har till och med gått så långt att de är stolta över att aldrig ha läst en bok), de är ointresserade av utbildning (men vill ändock ha ett välbetalt jobb), de kan inte stava, de vet inte vad huvudstaden heter i Norge, de vet inte skillnaden mellan romare och greker, om det gick att gå i pension efter skolan, skulle de med glädje göra det, de kan inte laga mat (utan går helst till Mc Donalds), politik är skittrist (varför ska man gå och rösta, när man kan sitta på ett café och snacka med sina vänner istället?), livet är till för att ha roligt (spela dataspel, festa, titta på Topmodel och hänga på facebook), mobilen är fastklistrad vid örat... exemplen är många för Generation Dum.

När alla vill dricka caffe latte och ingen vill jobba - hur ska det då gå med Sverige? Jag rekommenderar därför varmt boken Generation Doof. Något måste göras! Alla kan inte bli modebloggare eller fotomodeller.

Maktgalna moderater

Det lilla landet Sverige, med sina 9 373 379 miljoner invånare har, medelst regeringen Reinfeldt 2.0, fått Europas största regering. Det är skattebetalarna som får stå för kostnaden av utökningen av två statsråd (och en inofficiell propagandaminister vid namn Per Schlingmann).

Statsminister Fredrik Reinfeldt tjänar 140 000 kronor i månaden och statsråden tjänar 112 000 kronor i månaden. Varje statsråd har vidare ett entourage bestående av statssekreterare, sakkunniga och pressekreterare.

I och med regeringen Reinfeldt 2.0. stärker moderaterna sin dominans i Rosenbad. Kristdemokraten Mats Odell har fått sparken och nu huserar blott och bart moderater i finansdepartementet. Centerpartisten Åsa Torstensson har fått sparken som infrastrukturminister och nu innehar moderaten Catharina Elmsäter-Svärd denna post.

Elmsäter-Svärd var tidigare finanslandstingsråd i Stockholms landsting. Hon i sin tur är ansvarig för att skattebetalarna i Stockholm fått betala tiotals miljarder kronor mer för byggandet av sjukhuset Nya Karolinska, än vad som var nödvändigt.

Finanslandstingsrådsposten står nu vakant. Fredrik Reinfeldts fru, Filippa Reinfeldt, kan mycket väl överta posten efter Elmsäter-Svärd. Enligt SvD kommer makarna Reinfeldt därmed bilda en unik politisk maktkoncentration inom en familj och risken för jäv ökar.

Kristdemokraten Göran Hägglund bibehåller sin post som socialminister, men moderaten Ulf Kristersson har gått och blivit socialförsäkringsminister i regeringen Reinfeldt 2.0.

I och med utökningen av regeringen, bibehåller de små högerpartierna antalet statsrådsposter, men som ovan visats, har de berövats ett antal viktiga politikområden. Ingen av dessa små partier vill erkänna att de har förvandlats till knähundar. Maud Olofsson har varit alliansens trognaste terrier, men hennes parti har fått betala ett högt pris för denna lojalitiet.

Innan valet bestod Stockholms Stadshus av åtta borgarråd. Eftersom det gick bra för Centerpartiet i Stockholm, vill partiet också ha ett borgarråd. Inget annat borgerligt parti vill släppa på en borgarrådspost. Vad göra? Diskussioner har förts att utöka antalet borgarråd till nio. Precis som med utökningen av regeringen Reinfeldt 2.0, kommer det att kosta skattebetalarna miljoner kronor. Moderaternas maktambitioner blir därför en dyr affär för Sveriges skattebetalare.

På samma tema: Peter Andersson

Dumpad

Nej, det är inte jag som har blivit dumpad, det är SAP (Socialdemokratiska arbetareparti). Via Johanna Grafs inlägg lyssnar jag på krönikan Hallå, det är sossarna! och i likhet med Graf, skrattar jag så att jag gråter. Graf skriver bland annat i sitt inlägg:

Valanayserande socialdemokrater och nydumpade tonårskillar, det finns onekligen en likhet. Precis så där låter det i det stundtals maniska analyserandet inom (S), där man ömsom rasar över media/reklambyråer/kampanjmetoder/samarbetspartners/nuvarande ledning/vänsterflörtande/högerflörtande, ömsom desperat funderar på en total makeover: - Men duuu, vad är det du saknar hos mig egentligen? Vad är det du vill haaa? OK, jag vet att den där överraskningen med butlern i tunnelbanan kanske inte riktigt var vad du önskade dig, men vad vill du ha då?!? Jag kan gå litet mer åt höger, du får behålla alla dina skattesänkningar, om vi bara får göra om fastighetsskatten och RUT litetlitetgrann så att det blir typ litet sosseprofil på dem, då kan vi väl fortsätta vara ihop? Vi kan sluta träffa Peter & Maria om du inte gillar dem. Eller är det Lars du inte gillar att jag hänger med?

För att i nästa stund sturskt räta på ryggen och säga: Hörrudu, jag duger faktiskt bra som jag är! Det här är jag och det står jag för. Jag har fixat allt i den här familjen i åratal, och det jävligt bra ska du veta!

Sorry, vi är dumpade. Fetdumpade. Då finns ingen quick fix. Det är bara att sätta sig och läsa om boken Kris och utveckling av Johan Cullberg. Den legendariske psykiatriprofessorns beskrivning av krisers olika stadier stämmer kusligt väl in på det trauma socialdemokratin nu befinner sig i, precis lika väl som på en människa i kärlekssorg [...]

FC St. Pauli - Oetablerad sedan 1910 (Del II)

I ett tidigare inlägg skrev jag att vi (det vill säga jag och min fru) skulle åka till Hamburg. Jag vill meddela att det blev en fantastisk resa (om än kort). Jag kunde inte få en bättre present när jag väl kom till Hamburg i fredags. FC St. Pauli vann nämligen sin fjärde match.

För er som nu läser detta inlägg och inte har en susning om vad FC St. Pauli är för något, rekommenderar jag mitt inlägg FC St. Pauli - Oetablerad sedan 1910 som jag skrev efter att ha läst Martin Röshammars artikel Hamburgs kaxiga lillebrorsa i Ordfront.

FC St. Pauli ligger, i skrivandets stund, på nionde plats i Bundesliga.

P.S. Det är inte ofta jag skriver om sport på den här bloggen (jag måste bekänna att sport inte intresserar mig), så rubriken på detta inlägg kunde lika gärna lyda: Kors i taket - ett fotbollsinlägg. Dock anser jag att FC St. Pauli snarare är en livsstil, än ett vanligt, simpelt fotbollslag.

Kan LAS-hatarna föra "intellektuellt skarpa resonemang" om LAS?

I Dagens Industri har LO:s avtalssekreterare, Per Bardh, skrivit en artikel med rubriken Vi vill göra upp om LAS. Rubriksättningen gör mig orolig och jag skyndar mig till ingressen:

Låt oss resonera om vad LAS har för funktion, vad arbetsgivarnas problem egentligen är och hur vi ska kunna ­föra intellektuellt skarpa resonemang, skriver Per Bardh, LO, på DI Debatt.

Bardh och LO vill tillsätta en arbetsgrupp, där Svenskt Näringsliv ingår. Detta för att bland annat göra upp med myter och hörsägen och medvetna missuppfattningar. Min spontana reaktion fick bli rubriken på detta inlägg.

På HBT-sossen har vi tidigare skrivit om angreppen på LAS från borgerligt håll och från arbetsgivarsidan, bland annat inlägget LAS-hatarna och lögnerna. Kan verkligen LO och LAS-hatarna komma överens om LAS? LAS-hatarna sprider medvetet (eller omedvetet?) lögner om LAS. Bardh tar till exempel upp LAS inverkan på ungdomsarbetslösheten i sin artikel.

Tanken är god herr Bardh, men tillåt mig att vara skeptisk.

Andra på samma tema: LO-tidningen, Ekonominyheter, SvD, DN, Peter Högberg, Magnus Andersson (C)
Tidigare inlägg: Hur eniga är egentligen alliansen?, Ska HR-direktörer på Public service uttala sig om LAS? , Las-hatarna och ungdomsarbetslösheten, Handels varslar om strejk, Regeringens förändringar i LAS strider mot EU-rätten