Ett öppet parti, ej ett befästat (del X)

Stefan Löfven blir ny partiordförande för Socialdemokraterna, läser  jag på nätet. Jag förbereder mig på att bli grymt besviken, skrev jag för någon dag sedan. Det verkar som mina misstankar bekräftas. En ny partiledare väljs av VU/PS, inte bara som tillförordnad partiledare, utan han skall även väljas till ordinarie partiordförande på partikongressen i april 2013. Så mycket för den öppenheten. Att nu Jämtin & Co. väljer Löfven (om Ekots uppgift stämmer) visar att deras egna positioner är viktigare än partiet, än socialdemokratin. 

Det är idag torsdag och jag vill därför uppmana Carin Jämtin, verkställande utskottet, partistyrelsen och alla medlemmar i S att läsa debattartikeln Visst skulle S ha tid för mer öppenhet på SvD Brännpunkt. 

Andra som skriver: Tokmoderaten, Thomas Böhlmark, Peter Andersson, Johan Westerholm, Lena Sommestad, Martin Moberg, Peter Högberg x 2, Staffan Lindström, Leine Johansson,

Ett öppet parti, ej ett befästat (del IX)

Det pågår nu en diskussion om processen, inte om namn. (Partisekreterare Carin Jämtin i SVT Agenda 20120122)

Ett öppet parti, ej ett befästat är samlingsnamnet på en serie inlägg som jag skrev 2010-2011. Annika Högberg, Sandro Wennberg, Johan Westerholm och jag skrev i november 2010 en debattartikel i SvD. Den är inte på något sätt "startskottet" för diskussionerna om öppenhet i Socialdemokraterna. Vi (och några bloggare till i det progressiva nätverket NetRoots) drog tidigt igång Öppna kriskommissionen.

Igår medverkade Sigtunas starke man, Anders Johansson, i SVT Agenda. Det som förvånade mig var hans motvilja till en öppen valprocess á la V, MP eller C. Johansson hänvisade till stadgarna och mellan raderna kunde jag utläsa följande: "de som förespråkar en öppen process är dumma i huvudet och har inte läst stadgarna".

Nu på morgonkvisten läser jag i SvD att SSU och dess nya ordförande, Gabriel Wikström, byter fot:

För det första måste partiet snarast utse en ny ordförande som kan utgöra en samlande kraft i partiet. SSU har länge pläderat för en öppen process, med flera kandidater och utfrågningar över hela landet. Det gör vi fortfarande, men vi inser dock att en sådan process i dagsläget skulle göra större skada än nytta. Tiden till det finns helt enkelt inte. Sveriges största politiska parti kan inte stå utan ledare i vad som förmodligen skulle vara månader.

Kan inte någon insatt socialdemokrat berätta för mig varför det är så bråttom  och varför tidsbrist (och stadgar) nu anges som skäl för en stängd process? Är det inte den stängda valprocessen som är en av orsakerna till att vi befinner oss i den situation vi gör nu? 

Att VU/PS måste tillsätta en tillförordnad partiledare fram till kongressen i april 2013 fattar jag också (vad sägs om Ingvar Carlsson?), men nu har vi de facto mer än ett år till denna kongress och därför tänker jag inte släppa kravet på en öppen valprocess. Låt mig därför till syvende og sidst citera första stycket från Arbetarbladets ledare:

Hur djup krisen än är och hur hårda motsättningar mellan partiets falanger än må vara måste nästa ordförande väljas genom en öppen process. Socialdemokraterna måste tänka långsiktigt, i stället för att kortsiktigt med valet 2014 framför ögonen. Att partiet valde hemlighetsmakeri och korridorsspring framför öppenhet förra gången det skulle väljas ordförande är inte ett misstag man kan unna sig att göra ytterligare en gång. Den slutna processen blev till en symbol över partiets förfall, över hur ur takt med tiden Socialdemokraterna är. Den var på många sätt en del av krisen. Socialdemokraterna förstod det inte då. Men de måste förstå det nu, när ordföranden som vaskades fram genom denna slutna och otidsenliga process nu tvingats avgå. De med påstått omdöme var omdömeslösa. Socialdemokraterna måste acceptera detta faktum och nu hänge sig åt den öppna process som moderna väljare förväntar sig av ett parti. Den här gången måste det bli rätt från början.

Fler som skriver: Peter Högberg, SvD, DN, Ylva Johansson, Anna Vikström, Martin Moberg, Marta Axner, Peter Johansson, Johan Westerholm, SR, Aftonbladet, HD, SR2, Ulf Bjereld.

Tidigare inlägg (ett axplock): Ett öppet parti, ej ett befästat, II, III, IV, V, VI, VII, VIII

Vår ideologi — grunden för våra politiska ställningstaganden

Solidaritet bygger också på egenansvar, är rubriken på en debattartikel på Dagens Arena, skriven av S-bloggare som är verksamma i Öppna kriskommissionen (ÖKK) — en kommission som initierades av just bloggare i det progressiva nätverket NetRoots. Debattartikeln tar avstamp i ÖKK:s andra rapport Ur våra rötter kommer förändring.

Jag rekommenderar den varmt. Den handlar nämligen inte om fraktionsstrider utan om idéutveckling. För en tid sedan skrev Karin Pettersson (chefredaktör på Aftonbladet):

Den verkliga S-förnyelsen. För den som tror att Socialdemokraterna bara ägnar sig åt fraktionsstrider är det dags att tänka om. Bortom löpsedlarna pågår en intensiv debatt om partiets framtid, med fokus på analys, politiska förslag och organisation.

I ÖKK är alla välkomna att diskutera. Gör det du också!

Författarna bakom debattartikeln är: Peter Andersson, Peter Högberg, Annika Högberg, Roger Jönsson, Staffan Lindström, Claes Muschkin, Martin Moberg, Rosmarie Södergren, Anna Vikström och Johan Westerholm.
Bloggat om artikeln: Staffan Lindström, Johan Westerholm, Martin Moberg, Peter Högberg,

Ett öppet parti, ej ett befästat (Del III)

Många S-debattörer efterlyser en öppnare valprocess. Motståndarna till öppenhet i processen hänvisar till partiets stadgar, som enligt deras tolkning innebär att valet av partiordförande måste ske på samma gamla, vanliga sätt. För några dagar sedan intervjuades Lena Hjelm-Wallén i AiP om jobbet för valberedningen (hon var ordförande för den valberedning som tillsattes för fyra år sedan och som föreslog Mona Sahlin till partiordförande). Hon säger bland annat till AiP:

En valberedning ser till helheten på ett annat sätt än en medlemsomröstning eller en kampanj mellan några kandidater [...] Om ett antal erfarna partivänner lyssnar av rörelsen blir det en säkrare process än att man har en kampanj, en tävling mellan några individer.

I boken Drevet går, säger Cecilia Stegö Chiló: Reformvilja börjar alltid med insikten att det går att göra annorlunda och bättre. Reformvilja är något som uppenbarligen Hjelm-Wallén saknar.

Det är därför som jag och många med mig fortsätter att efterlysa öppenhet. Nu senast har jag, tillsammans med Johan Westerholm, Sara Gunnerud och Peter Högberg skrivit en debattartikel på DN Debatt. Artikeln bör läsas i sin helhet, men i detta inlägg väljer jag slutklämmen:

Det finns de som säger att den ny valberedningsprocess måste utredas, och att tidsramen för partiledarevalet inte medger en öppen process. Struntprat. Väljare och medlemmar förväntar sig en öppen process redan nu, och den möjligheten måste partiet ta. Det går inte att avvakta resultatet från en tioårig utredning.

Det finns heller ingenting i partiets stadgar som utesluter en öppen process för att välja partiledare. Inte ens ett primärval skulle stadgarna utesluta. Att valberedningen skulle nyttja den möjligheten är dock inte särskilt sannolikt. Men som absolut lägsta krav på en öppen process efterlyser vi fyra saker från valberedningen:

En fri och helt öppen nomineringsrätt av kandidater.

Ett urval kandidater som speglar det parti vi vill vara i stället för de historiska meriter vi haft.

Krav på kandidaterna att tala om hur de vill utveckla Socialdemokraterna och vår politik. Alla ska avge en politisk programförklaring som alla kan ta del av.

De kandidater som är kvar på slutet, kanske fem eller sex personer, ska delta i offentliga hearings. Utfrågningar som direktsänds på nätet så att både medlemmar och allmänheten kan ta del av dem.

Förtroenderådet och valberedningen har en historisk möjlighet att se till att Socialdemokraterna redan nu visar att vi går i takt med dagens informationsvana väljare. Låt oss hoppas att de tar den.

Tidigare inlägg: Ett öppet parti, ej ett befästat... (Del II), Ett öppet parti, ej ett befästat..., En socialdemokratisk bitterfitta
Fler som bloggar om artikeln på DN Debatt: Johan Westerholm, Peter Johansson, Tord Oscarsson, Kulturbloggen, Peter Andersson, Martin Moberg, Kent Persson, Peter Soilander, Per Ankersjö, Rebellabloggen, Peter Högberg, Peter Högberg 2

Öppna kriskommissionen (ÖKK) startades av bloggare inom det progressiva nätverket NetRoots. På hemsidan finns ÖKK:s första rapport (om organisation) och kommissionens andra rapport (om idéutveckling). Inom snar framtid kommer ytterligare rapporter att publiceras.

Löften, reformambitioner och rena rama falsarier

Löftesfyrverkeriet från partierna tar aldrig slut. Minst ett löfte skjuts iväg från alla partikanslier varje dag. Oftast betydligt fler. Löfteskarusellen är uppe i 200 bara denna vecka [...]

Stockholm City 2010-08-30, s. 4

På väg till jobbet bläddrar jag igenom Stockholm City och stannar till vid Veckans EKG.

I det här valet är det nämligen av yttersta vikt att läsa det finstilta i de politiska partiernas otaliga rapporter, pressmeddelanden och valmaterial. Det har blivit betydligt svårare för en osäker (och kanske även för en säker?) väljare att se skillnaden mellan ett vallöfte, en reformambition och ett falskt löfte (läs lögn).

Ett löfte eller en reformambition kan uppfattas som valfläsk. Det finns en misstänksamhet hos väljaren: Det här är för bra för att vara sant. Peo Wågström skriver om faran att ha en för bra politik. Ett exempel han tar upp är Stockholmsmoderaternas affischkampanj. Moderaterna har (för att uttrycka mig diplomatiskt) "spetsat till" Socialdemokraternas budskap.

När LO lanserade första delen i sin affischkampanj, tog det hus i helvete (vilket jag har skrivit om här, här och här). DN visade dock att LO:s arga kritik (nästan) var korrekt. Högern kunde inte skriva att LO ljuger i sin kampanj. Högerns kritik kom därför att handla om att statsråden var upp och ner, orakade och i en grådaskig färgskala. Vad tycker och tänker nu borgarna om fas två i LO:s kampanj?

Tillbaka till Stockholmsmoderaternas kampanj. Jag vill blott och bart fråga dem varför? Varför detta tilltag? Är det schysst mot väljarna?