Min Stålhästen

Efter lång och tålmodig väntan fick jag äntligen hämta mitt exemplar av cykeln Stålhästen. Den var värd den långa väntan. Min händiga fru fick montera ihop cykeln. Det gick i ett huj (om man bortser från frampakethållaren).

Tidigare har jag haft en 16-växlad cykel. Jag har knappt cyklat på den, för den har varit så tung och trög. När jag tog en premiärtur till Skogskyrkogården med min Stålhästen, kom cykelglädjen åter. Den var lättcyklad! I nedförsbackar susade jag förbi min fru (som har en Skeppshult) och uppförsbackarna var inte så tuffa som jag hade räknat med.

Jag fick en riktig nostalgitripp. Min mamma har nämligen ropat in en och annan gammal cykel på auktion och dessa cyklar utan växlar, med fotbroms och med ballongdäck har alltid varit en fröjd att cykla på, ja - fram tills dess att de blev stulna. När jag pluggade i Uppsala blev jag av med tre cyklar. Den jag minns bäst var en cykel som jag hade målat svart med röda hällristningar. Tre dagar hann jag cykla på den innan den blev stulen.

Det försvinner ju även cyklar i Stockholm och jag håller det för troligt att även denna cykel kommer någon att sno, men den här gången har jag skaffat mig en rejäl cykelförsäkring.

Lådan har jag fått från Citygross (tack Camilla Mathsson Kolonial/Specialvaruchef!). Dock var den lite för stor, så vi fick såga till den. Äppellådan passar utmärkt, åtminstone tills jag får råd med en Bates porter crate.

Bakpakethållaren har min svärfar Ulf fixat i ordning. Han hade en fått en gammal, rostig Svalan som han slaktade. Ulf sandblästrade pakethållaren och hans granne lackerade den. Grannen hade inget mattsvart lack, men det gör inget. Den blev görsnygg, eller vad tycker ni?

Inom snar framtid kommer jag att skriva ett långt inlägg om hur vi förvandlar Stockholm till en riktig cykelstad. Vi Socialdemokrater i Stockholm har många förslag på hur vi ska gå tillväga för att detta skall ske. Här kan ni bland annat läsa om ett av dessa förslag. Tyvärr har vi en borgerliga majoriteten som bromsar Stockholms utveckling som cykelstad.

Fler bilder på min Stålhästen finns här.

(S)lussenhaveriet

34 skäl att inte behålla Slussen. Hanna Fridén har mycket förtjänstfullt skrivit/fotograferat varför inte nuvarande Slussen skall behållas. Det verkar dock inte som om Socialdemokraterna i Stockholm har läst hennes inlägg. Nej, istället försvarar S-tjänstemän med näbbar och klor varför S i STHLM säger nej, nej, nej:

Jag tror faktiskt att det handlar mindre om opinionstryck och mer om vad medlemmarna verkar tycka. Det blir ju omröstning på tisdag, men man hade ett inledande möte för alla om det i juni.

Just nu är jag inte så jla imponerad av S i Stockholm. Johan Westerholm är ännu mer kritisk än jag i sitt inlägg Slussen - Är vi verkligen de idioter som väljarna börjar tycka att vi är? Föreningen Yimby skriver om ett slussenhaveri med all rätt.

DN, SVT

Politisk höst

Jag var i Västertorp igår och lyssnade på Håkan Juholts sommartal. Det var ett bra tal. Juholt är en lysande talare, men... eftersom jag har sett och lyssnat på många tal som Juholt har hållit, så kändes detta tal som en repris av forna tal.

Jag är övertygad om att Socialdemokraternas skuggbudget i höst redogör för varje skattekrona, men fram tills dess går det inte att lova guld och gröna skogar. Och om det visar sig i skuggbudgeten att pensionärer får 60 kronor extra i månaden med social demokrati, eller att kulturen (som såväl jag som Juholt brinner för) får små smulor... ja, då håller Juholts social demokrati inte. Jag vill satsa på tunnelbana och cykel i Stockholm, jag vill att det byggs bostäder, jag vill, jag vill, jag vill... men om en utbyggnad av tunnelbanan innebär att S endast öppnar t.ex. Kymlinge... då brister S i trovärdighet.

I trovärdighet brister även några av mina fellow NetRoots. Jag tänker inte nämna några namn, men det går inte i i längden att lovorda allt som Socialdemokraterna, med Håkan Juholt i spetsen, gör. Dessa nätrötter brister i trovärdighet, när de inte ens kan komma med kärleksfull kritik.

Det blir så jla ointressant att läsa S-bloggare som lägger ut färdiga pressmeddelanden, färdiga uttalanden, gör reklam för sommartal et cetera. Dessa är precis lika ointressanta som motståndarsidans bloggar. Tokmoderaten läser jag fortfarande med jämna mellanrum. Jag gör det för att han kritiserar sina egna med jämna mellanrum.

Och apropå politik... i höst tänker jag inte slösa min tid på meningslösa interna möten. I say no! Jag tänker ägna mig åt utåtriktad verksamhet. Jag är så innerligt trött på mängden interna möten. Vi måste ut!

Tepåsehögern

Tepåsehögern Sveriges motsvarighet till den amerikanska rörelsen Tea Party.

Lästips:
Lars Bäck -Tepåsehögern en svensk Tea Party-rörelse
Peter Johansson - Tepåsehögern mot resten

Tidigare inlägg: Teflonhögern

Kantareller - skogens guld

I år upprepar jag och Åsa succén från förra året. Hemligheten är att följa med en person som har kantarellblick. När vi var i Vingåker fick vi följa med Jörgen Larsson ut i de sörmländska skogarna och efter att ha varit ute i tre timmar och gått minst 15 km, fick vi ihop en underbar korg med kantareller (fotot längst ner). På kvällen grillade vi med Jörgen och Caisa och ett av de många tillbehören var just smörstekta kantareller.

När vi kom till Dalsland var det brittsommar. Vänern har aldrig varit varmare. 23 grader! Vi badade, solade och cyklade, men att hitta kantareller när det inte regnat på evigheter, är desto svårare... och så kom regnet och med regnet infann sig en viss höststämning.

Igår var det äntligen dags och vi fick följa med min svärmor Rose-Marie ut i de dalsländska skogarna. Lyckan var total och precis som någon tidning skrev för några dagar sedan - i år finns det svamp till alla! Vi plockade cirka 15 liter kantareller på två timmar.

Dags att förvälla delar av svampen

Jörgen Larsson & Åsa Einerstam

I helgen blir det kräftskiva här på Dal. Innan dess ska vi ut igen med svärmor och plocka svamp. Till kräftorna behövs (förutom öl och nubbe) nämligen en kantarellpaj. Jag avslutar därför detta inlägg med en favorit i repris:

Till en paj:

3 dl vetemjöl

125 gram kallt smör i tärningar

3 msk iskallt vatten

Fyllning:

5 dl riven brännvinsost (eller lagrad prästost)

4 ägg

2 1/2 dl grädde

1/2 tsk salt

Några varv med pepparkvarnen

En näve färsk, grovhackad timjan

Smörfrästa kantareller:

800 gram färska kantareller

tre klipp bacon

1 finhackad scharlottenlök

Smör och någon matsked olivolja

Havssalt och svartpeppar

1. Pajskal: Sätt ugnen på 200 grader. Blanda snabbt ihop mjöl, smör och vatten i en matberedare. Tryck ut degen i en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Låt stå i kylen i minst en timme.

2. Kantareller: kanske måste du steka kantarellerna i två omgångar, men smält smör och en skvätt olivolja i en stekpanna, lägg i bacon och hackad lök och fräs runt, tillsätt kantareller, salt och peppar och stek tills vätskan har försvunnit och kantarellerna har fått stekyta.

3. Nagga pajskalet och förgrädda det mitt i ugnen ca 10 minuter.

4. Fyllning: Vispa ägg, grädde, salt och peppar, rör ner ost och timjan i äggstanningen.

4. Häll de smörstekta kantarellerna i formen (spar några till garnering), häll över äggstanningen och grädda i nedre delen av ugnen ca 35-40 minuter. Garnera med kantareller.

Det är bögarnas fel

Humor, ironi, satir... ja, när jag läste att programmet Allsång på Skansen blivit polisanmäld för att ovanstående sång framfördes, var min reaktion, i likhet med Peter Johansson, "men orka!" Har personen, som polisanmälde, över huvud taget något sinne för humor?!

De facto använde HBT-socialdemokrater Stockholm låten i Första maj-tåget. Det är väl bara en tidsfråga innan vi blir polisanmälda.

Mammas mat

Just nu befinner vi oss på adressen Bolstad-Låssbyn 8 Mellerud i Dalsland och förundras över att vi har mottagning på verandan. Dagen började med ett morgondopp i Vänern, sedan åkte vi hem och läste ett tag för att därefter ta cyklarna till Mammas mat. Mitt ute i bushen finns det nämligen ett lunchhak med fullständiga rättigheter. Maten är väl si så där (jag hade gärna gått in i köket och lärt Agneta Bergsten hur en riktig italiensk köttfärssås ska tillagas), men bara grejen - att öppna en restaurang på adressen Tillhagen 6 - vilket är bokstavligen på landet, är så coolt. OCH.... folk hittar dit. Under den timmen vi var där kom lokalbefolkning, norrmän, danskar, tyskar och ett födelsedagsfirande sällskap. Jag och Åsa satt i trädgården och framför oss stod en häst och betade i hagen.

Efterrätt och kaffe ingick i priset. Ölet och vinet är billigare än på Stockholm Pride (och serveras i riktiga glas) och kanske det som Åsa tyckte bäst om - man fick ta om!

På eftermiddagen tog vi oss ytterligare ett dopp och därefter satt jag i bersån med ett glas kylt vitt vin och läste, medan Åsa satt på terassen och bläddrade i gamla nummer av Hemmets Journal.

Tidigare i veckan har vi varit till Dalaborg och plockat kantareller, blåbär och hallon. Kantarellerna smörstektes och räckte lagom till en smörgås och bären hamnade i en smulpaj som serverades med vaniljgrädde.

Nu har vi ätit spaghetti med gräddtomatsås och sitter på verandan och hör syrsorna spela för oss. Det doftar från vete- och kornfälten. Vi har det ganska bra här på landet... om än att jag måste cykla 7 km (till Grinstad) för att köpa snus, men det är bra motion.

Vi önskar övriga en happy pride!