À la recherche du temps perdu

Det finns ett program i P1 som heter Spanarna. Varje vecka sitter programledare Ingvar Storm och tre gäster (spanare) och samtalar om tendenser i samhället som de (tror sig se) ser. För att en spaning skall vara korrekt krävs det för spanarens tes, att han eller hon lägger fram minst tre belägg.

Jag och min fru Åsa har också gjort en spaning. Den handlar om idiom, närmare bestämt idiomatiska uttryck. Idiomatiska uttryck som ibland kan leda till helt andra associationer idag, än vad de gjorde förr. Tesen - det var bättre förr - stämmer om man blott och bart ser till dessa tre uttryck:

Det går som på räls/Det går som tåget

Som ett brev på posten

Statens kaka är liten men säker

Vi börjar med det första: Det går som på räls alternativ det går som tåget. Ja, tankarna går onekligen till försenade tåg. Om det går som tåget mellan Vänersborg och Stockholm en vinterdag, då jag och Åsa (tillsammans med andra resenärer) satt fast i Herrljunga i flera timmar och när väl tåget var framme i Stockholm, hade tunnelbanan slutat gå (och kön till taxin slog vilken kö till bröd i det forna Sovjet som helst) - ja, då blir man ju lite orolig när man läser en rubrik som Svensk export går som tåget.

Lövhalka, någon? När löv klibbar fast på rälsen- då går verkligen inte tunnelbanan som på räls.

Som ett brev på posten. Kommer ni ihåg när man kunde lägga ett brev på lådan och så var det framme dagen efter (med poststämpel)? Inte längre. Brevbärarna är sönderstressade. Besvikna kunder, som skäller på de stackars brevbärarna, skäller förstås ut helt fel personer. De ständiga personalneddragningarna och den nya organisationen Brev 2010 är roten till det onda. Något att tänka på när du ser reklamfilmer för Postens kampanj Trygga händer.

En intressant rubrik i sammanhanget är även Bytet som ett brev på posten.

Jämför gärna det numera sällan hörda svenska talessättet Statens kaka är liten men säker med Risskålen av järn. Vi hade de facto inte hört uttrycket tidigare, innan Peter Helmersson (en sosse från Vingåker) gjorde oss uppmärksamma på det. En sökning på uttrycket visar dock att det används fortfarande.

Statens kaka är liten men säker, hette det förr. Det gällde pensionen, och den sanningen står sig än. Men staten har även en vidöppen syltburk, där allt fler privata företag gräver fritt och djupt och där fett avlönade konsulter är med och utformar både organisationer och den förda politiken. Försäkringskassan, Socialdepartementet och senast Stockholms kommun är några exempel.

Ovanstående skriver Liv Beckström i Kommunalarbetaren.

Slutkämmen i denna ledare på samma tema: Den gamla sanningen för Sveriges offentliganställda, att »statens kaka är liten men säker«, gäller numera bara till hälften i turismen - »kakan« är helt säkert »liten«, men den är definitivt inte »säker«. Här är ytterligare två exempel.

Tesen - det var bättre förr - stämmer om man blott och bart ser till dessa tre uttryck.

Det var vår spaning. Finns det fler idiomatiska uttryck/ordstäv/talessätt/bevingade ord som styrker vår tes? Skriv gärna in dem i kommentatorsfältet nedan.

P.S. Det sistnämnda belägget kanske inte är helt klockrent för denna spaning, men har du ett bättre? I så fall uppdaterar vi detta inlägg.

Socialdemokraterna vill öppna Säpos hemliga Stasiarkiv

Workers shown in this 1998 photo reconstituting the Stasi archives which were torn up and put into 17,000 bags. ©BOSSU REGIS/CORBIS SYGMA

I morse hörde jag SR rapportera att Socialdemokraterna vill öppna Säpos hemliga Stasiarkiv. Justitieminister Beatrice Ask är tveksam till att öppna arkiven och säger till SR:

För människor som varit misstänka för något, men där man lagt ner förundersökningarna, är det känsligt att få ut uppgifterna. Det andra skälet mot att öppna arkiven fullständigt är att det kan skada möjligheterna för säkerhetspolisen att arbeta. Det är känsligt och hittills har man gjort bedömningen att det är material som har hög sekretess.

Ja, men sätt upp några kriterier för bövelen! Tillsätt ett redaktionsutskott (ja, kalla det vad du vill) som går efter dessa kriterier och därefter bedömer vad som fortfarande bör vara hemligstämplat.

Att det nu är regeringen som tvekar och inte S, förvånar mig en smula. Läser man Ruben Agnarssons artikel Varför skyddar regeringen svenska Stasi-agenter? borde det vara S som vägrar öppna detta arkiv. Läs artikeln så förstår du varför.

Socialdemokraterna vill bli Sveriges mest öppna, moderna, lyhörda, progressiva och nyfikna parti. Att S nu vill öppna arkiven ser jag som ett bevis på den nya öppenhet som skall råda i partiet.

Läs även Johan Westerholms inlägg Ett gammalt sår som nu kan läka.

[Uppdaterat]

Nu har även Martin Moberg bloggat om detta.

Bertolt Brecht: Verjagt mit gutem Grund

Ich bin aufgewachsen als Sohn
Wohlhabender Leute. Meine Eltern haben mir
Einen Kragen umgebunden und mich erzogen
In den Gewohnheiten des Bedientwerdens
Und unterrichtet in der Kunst des Befehlens. Aber
Als ich erwachsen war und um mich sah
Gefielen mir die Leute meiner Klasse nicht
Nicht das Befehlen und nicht das Bedientwerden
Und ich verließ meine Klasse und gesellte mich
Zu den geringen Leuten.
So
Haben sie einen Verräter aufgezogen, ihn unterrichtet
In ihren Künsten, und er
Verrät sie dem Feind.

Ja, ich plaudere ihre Geheimnisse aus. Unter dem Volk
Stehe ich und erkläre
Wie sie betrügen, und sage voraus, was kommen wird, denn ich
Bin in ihre Pläne eingeweiht.
Das Lateinisch ihrer bestochenen Pfaffen
Übersetze ich Wort für Wort in die gewöhnliche Sprache, da
Erweist es sich als Humbug. Die Waage ihrer Gerechtigkeit
Nehme ich herab und zeige
Die falschen Gewichte. Und ihre Angeber berichten ihnen
Dass ich mit den Bestohlenen sitze, wenn sie
Den Aufstand beraten.

Sie haben mich verwarnt und mir weggenommen
Was ich durch meine Arbeit verdiente. Und als ich mich
Nicht besserte
Haben sie Jagd auf mich gemacht, aber
Da waren
Nur noch Schriften in meinem Haus, die ihre Anschläge
Gegen das Volk aufdeckten. So
Haben sie einen Steckbrief hinter mir hergesandt
Der mich niedriger Gesinnung beschuldigt, das ist:
Der Gesinnung der Niedrigen.

Wo ich hinkomme, bin ich so gebrandmarkt
Vor allen Besitzenden, aber die Besitzlosen
Lesen den Steckbrief und
Gewähren mir Unterschlupf. Dich, höre ich da
Haben sie verjagt mit
Gutem Grund.

Dan Brown - här har du inspiration till en ny bok!

Jag vill inte vara medlem i ett parti som inte berättar var det får sina pengar ifrån. Jag tycker att det är direkt oanständigt.

Med ovanstående ord lämnade Anne-Marie Pålsson, ekonom och tidigare riksdagsledamot, Moderaterna. En annan moderat, Maria Abrahamsson , har en längre tid slagits för att en lagstiftning, som tvingar alla partier att öppet redovisa var man får sina pengar ifrån, ska komma till stånd. Till Moderaternas stämma hade hon därför lämnat in en motion, men tyvärr avslogs den. I en debattartikel i DN, skriver Abrahamsson:

Bristande trovärdighet. Hur ska vi moderater kunna behålla, utveckla och stärka förtroendet i väljarkåren om vi samtidigt motsätter oss tvingande regler om hur partiets verksamhet finansieras? Partistyrelsens invändningar till M-stämman faller platt till marken. Regeringen måste föreslå riksdagen en lagstadgad skyldighet för partierna att redovisa finansieringen av sin
verksamhet.

I artikeln ger hon partisekretare, Sofia Arkelsten, en känga. Arkelsten tycker nämligen inte att en lagstiftning behövs. Vad jag tycker är så befriande med Abrahamssons artikel är hennes uppmaning till partikamraterna: Låt LO och sossarna sköta sitt.

Det går inte i längden att sitta i sandlådan, sprätta sand med en blå plastspade och med darrande underläpp muttra: "Men LO då?! Men sossarna då?!" Fler och fler börjar undra varför M bjuder på sådant hårdnackat motstånd. Vad är det partiet har att dölja? Vad är det för ljusskygga bidragsgivare som partiet vill skydda?

Låt mig därför citera från en rapport jag ständigt återkommer till:

Borgerliga partier och debattörer brukar försöka framställa Socialdemokraterna som det parti som tar emot stora bidrag för att vinna val. Särskilt bidragen från fackföreningsrörelsen brukar lyftas fram. I det perspektivet är det viktigt att Socialdemokraterna och LO har beredskap för att argumentera för dessa, samt att kunna redovisa hur det står till med finansieringen av huvudmotståndaren, Moderaterna. Syftet med att ta fram denna rapport har varit att analysera partiernas resurser och de organisationer som partierna samarbetar nära med (partiernas ”sfärer”). Om det visar sig att Moderaternas hemliga bidrag och kontaktnät starkt har bidragit till att partiet erhållit regeringsmakten så är det ett allvarligt problem för den svenska demokratin på sikt. Och de borgerliga partiernas nätverk och samverkan med näringslivet kan i kombination med regeringsmakten ge dem en maktposition under lång tid framöver.

För om Sällskapet Tornet och andra ljusskygga bidragsgivare, i och med en lagstiftning, vägrar ge M pengar, so be it! Moderaterna kan utnyttja regeringskansliet såsom Socialdemokraterna tidigare gjorde. Moderaterna har ju till och med infört ett propagandaministerium, på skattebetalarnas bekostnad. Sedan 2006 har M växt i såväl storlek som medlemmar. Det genererar i mer partistöd och fler medlemsavgifter.

Om det visar sig att Moderaternas hemliga bidrag och kontaktnät starkt har bidragit till att partiet erhållit regeringsmakten så är det ett allvarligt problem för den svenska demokratin på sikt... Läs den meningen en gång till. Det är ju banne mig som en Dan Brown-bok: hemliga sällskap och ljusskygga individer som verkar i det fördolda men som styr ett politiskt parti, där partiledaren endast är en marionett. Dan Brown - här har du upplägget till nästa bok. På konvulutet kan det stå: Based on a true story. Låt mig även föreslå titel: Mörkläggningen.

Tidigare inlägg: Nu får det vara nog med hemlighets(m)akeri, Högerns ekokammare borgar för borgerlig valseger, Att sila mygg och svälja elefanter, Moderaternas hemlighetsmakeri, Hemlighetsmakeri, Varför detta hemlighetsmakeri?

An Honest Lesbian Relationship

"It's so true." You know it. Created by this comedian right here: www.deannesmith.com

Tack för tipset Maria Sjöberg!

#stuffmoderaternadid

#stuffmoderaternadid är onekligen den roligaste hashtaggen på twitter just nu. Den tillkom när Moderaterna skrev in följande mening i sitt nya idéprogram:

Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.

Aftonbladet på samma tema.

Tidigare inlägg: Så nära ett propagandaministerium man kan komma

Nu även som facebooksida

Så nära ett propagandaministerium man kan komma

Per Schlingmann är statssekreterare hos statsminister Fredrik Reinfeldt. Hans ansvarsområden är, enligt regeringens hemsida, kommunikation och dialog. Att en statsminister har två statssekreterare är tradition, men med Schlingmann uppgår antalet statssekreterare till tre. Schlingmann med personal kostar enligt medieuppgifter skattebetalarna 5,1 miljoner kronor om året. Därmed skriver också regeringen Reinfeldt historia. Det är så nära ett propagandaministerium man kan komma.

I fredags fick jag hem det senaste numret av tidningen Fokus och läser med stort intresse artikeln Propagandaministerns plan:

DET MODERATA SVERIGE. Per Schlingmann är pr-gurun bakom de nya moderaterna. Som ny stats­sekreterare går han vägen via utlandet för att övertyga svenskarna om att Sverige aldrig har varit social­demokratiskt. Claes Lönegård berättar historien om en regering som byter färg på ett helt land.

Mina tankar återvänder till artikeln och propagandaminister Schlingmann när jag på bloggen Alliansfritt Sverige läser att Moderaterna skrivit in följande mening i sitt nya idéprogram:

Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.

Att ett svenskt, politisk parti ägnar sig åt historierevisionism och historieförfalskning är så jävla äckligt. Ja, ni får ursäkta språket, men många med mig är äcklade. Läs gärna den här artikeln från 2009 och se filmen Moderaternas mörka ideologi. Den bör man se med jämna mellanrum, när regeringen Reinfeldt, med propagandaminister Schlingmann i spetsen, nu skriver om historien.

Svenska, borgerliga partier som ägnar sig åt historieförfalskning. Vill skattebetalarna verkligen betala för Schlingmanns propagandaministerium?

Bild: Anneli Carlström/Fokus

Tidigare inlägg: Historieförfalskning kan inte accepteras!, Hur högern hanterar historia, Vet Sven Otto Littorin att han är ansvarig minister?, Regeringens kollektiva ansvar, Schlingmanns skrämselpropaganda, Schlingmanns pyttipanna, PR-byrån Moderaterna, Reinfeldtska för nybörjare, PR-byrån Moderaterna versus Svenska akademins ordlista, Grattis Per Schlingmann!, Per Schlingmann v. Stefan Stern - Del II

[UPPDATERAT]

Läs även M-program är en historieförfalskning och Moderaterna i Orwells spår. Tack Jan Söderström för tipsen! Martin Moberg, Norrköpingsbloggen, Peter Johansson, Raftsjö m.fl.