Visar inlägg med etikett propaganda. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett propaganda. Visa alla inlägg

Så nära ett propagandaministerium man kan komma (del II)

As a Usenet discussion grows longer, the probability of a comparison involving Nazis or Hitler approaches one. Mike Godwin 

Enligt Godwins lag så förlorar den som liknar sin åsiktsmotståndare vid nazister diskussionen. Jag har använt epitetet "propagandaminister" för Per Schlingmann. Vidare skrev jag inlägget Så nära ett propagandaministerium man kan komma för ett tag sedan.

Propagandaminister och propagandaministerium - tankarna går onekligen till Nazityskland. Dock förhåller det sig så att propaganda är något som människor ägnat sig åt under lång tid. När jag studerade Antikens kultur och samhällsliv vid Uppsala universitet hade vi till exempel en kursbok som enbart handlade om propaganda under Augustus tid. Läser ni inlägget Så nära ett propagandaministerium man kan komma och dagens ledare i Aftonbladet (signerad Eva Franchell) så anser, åtminstone jag, att jag inte fallit offer för Godwins lag.

För att få läsa utredningen Översyn av kommunikationsverksamhet i Regeringskansliet, var Franchell och ledarredaktionen tvungna att inkomma med en skriftlig begäran. Därefter fick de vänta en hel dag medan rättschefen på förvaltningsavdelningen sekretessprövade informationsplanen. Allt ska numer sekretessprövas innan det lämnas ut till media hälsar förvaltningsavdelningen.

Händer det här i Sverige?

Den svenska offentlighetsprincipen är något vi med rätta är stolta över och ofta lyfter fram – inte minst i internationella sammanhang. Även regeringen har en egen sida för den.

Vad Schlingmann pysslar med på regeringskansliet kan bäst beskrivas som skapandet av ett propagandaministerium.

Bild: Anneli Carlström/Fokus



#stuffmoderaternadid

#stuffmoderaternadid är onekligen den roligaste hashtaggen på twitter just nu. Den tillkom när Moderaterna skrev in följande mening i sitt nya idéprogram:




Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.



Aftonbladet på samma tema.



Tidigare inlägg: Så nära ett propagandaministerium man kan komma


Nu även som facebooksida

Så nära ett propagandaministerium man kan komma

Per Schlingmann är statssekreterare hos statsminister Fredrik Reinfeldt. Hans ansvarsområden är, enligt regeringens hemsida, kommunikation och dialog. Att en statsminister har två statssekreterare är tradition, men med Schlingmann uppgår antalet statssekreterare till tre. Schlingmann med personal kostar enligt medieuppgifter skattebetalarna 5,1 miljoner kronor om året. Därmed skriver också regeringen Reinfeldt historia. Det är så nära ett propagandaministerium man kan komma.

I fredags fick jag hem det senaste numret av tidningen Fokus och läser med stort intresse artikeln Propagandaministerns plan:
DET MODERATA SVERIGE. Per Schlingmann är pr-gurun bakom de nya moderaterna. Som ny stats­sekreterare går han vägen via utlandet för att övertyga svenskarna om att Sverige aldrig har varit social­demokratiskt. Claes Lönegård berättar historien om en regering som byter färg på ett helt land.
Mina tankar återvänder till artikeln och propagandaminister Schlingmann när jag på bloggen Alliansfritt Sverige läser att Moderaterna skrivit in följande mening i sitt nya idéprogram:
Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.
Att ett svenskt, politisk parti ägnar sig åt historierevisionism och historieförfalskning är så jävla äckligt. Ja, ni får ursäkta språket, men många med mig är äcklade. Läs gärna den här artikeln från 2009 och se filmen Moderaternas mörka ideologi. Den bör man se med jämna mellanrum, när regeringen Reinfeldt, med propagandaminister Schlingmann i spetsen, nu skriver om historien.

Svenska, borgerliga partier som ägnar sig åt historieförfalskning. Vill skattebetalarna verkligen betala för Schlingmanns propagandaministerium?



[UPPDATERAT]

[Recension] Rösta! Om PR, prylar och påverkan

När jag kom hem från jobbet igår, låg ett tjockt paket i fastighetsboxen. När jag öppnade paketet möttes jag av boken Rösta! Om PR, prylar och påverkan (Stenberg-Schentz förlag).

Jag älskade den vid första anblicken! En snygg nostalgibok för politruker (läs politiknördar), i likhet med nostalgiboken om glass och godis. Boken är formgiven av Stafett Reklambyrå (som också ligger bakom ovanstående bokförlag).

Idag har jag sträckläst Rösta! på jobbet (ja, jag har den förmånen att jag, när det är lugnt, kan läsa böcker på betald arbetstid).

Boken är lysande! Jag var (och är fortfarande) eld och lågor efter att ha läst Jämlikhetsanden, men nu är jag även eld och lågor över denna (fast på ett annat sätt). Vilken superb idé att skriva en bok om PR, prylar och påverkan (by the way får alliterationen mig att tänka på pass, pesetas, p-piller, piljetter... och prit).

Ni som känner mig vet att jag älskar freebees och samlar på knappar, pins, t-shirts, disktrasor med mera med politiska eller fackliga förtecken. Efter att ha läst om Lars Israelssons knappsamling, som består av 10 000 knappar, erkänner jag att jag är liiite avundsjuk. Nu måste jag dock få kritisera boken en gnutta. Bland knapparna återfinns inte den vackraste knappen av dem alla - hbt-sosserosen (även kallad mångfaldsrosen). Tre bilder på Evin Cetin får de minsann plats med i boken, men inte en endaste på denna:


Istället har de tagit med Vänsterpartiets hbt-knapp. Den är ju inte ens hälften så snygg som HBT-socialdemokraters ros. Inte heller en rad om vår Love Boat.

Under EP-valrörelsen hyrde nämligen HBT-socialdemokrater LO-distriktets husbåt M/S Lovisa och hade olika aktiviteter på denna båt under temat Love Boat. Medelst denna båt genomförde HBTS en kajplatsturné för att träffa väljare. På detta sätt genomförde vi en annorlunda och en queer variant av torgmöten och där valstugan bytts ut till en husbåt. Jag saknade även en bild på Feministiskt Inititativs valbyrå, som de använde under EP-valrörelsen.

Sundling verkar vidare ha ett kluvet förhållande till bloggare och bloggosfären. FRA-bloggbävningen nämns med en kort rad, men att flera bloggbävningar har ägt rum efter det nämns inte. Än mindre nämner han att gammelmedia ofta (inte alltid, men ofta) snor nyheter och uppslag från bloggare och ofta (inte alltid, men ofta), inte anger källa. NetRoots verkar också ha gått honom spårlöst förbi.

Nej, nu kanske jag är lite hård i min kritik, men betänk då att bloggare är bekräftelsetorskar. Ibland överdriver vi faktiskt vår egen betydelse, men ibland är det faktiskt the other way around.

Hur som haver... detta är given presentbok, att ge bort till både de som minns och de som man vill påminna om att det som de tror är nytt och häftigt i politiska kampanjer och utspel, allt som oftast redan har gjorts (ibland för 300 år sedan). Jag rekommenderar den varmt!

P.S. Via Facebook får jag reda på att SSU, valet 2010, ska locka väljare med "sexfilm". Med andra ord - inget nytt under solen. I Rösta! finns valaffischer från Vänsterpartiet, som minsann visar mer naket än SSU:s valfilm.

Bloggaren Maud Olofsson ägnar sig åt smygpropaganda

Om du är partipolitiskt aktiv och vill skriva om politik och samhälle, kan du starta en blogg till exempel via blogger eller wordpress och ha en partisymbol i högra hörnet för att visa din politiska tillhörighet. Partiledaren för Centerpartiet, Maud Olofsson, bloggar, men hon gör det på Tillväxtverket. SvD skriver:

I bloggen på Tillväxtverkets hemsida har Maud Olofsson lagt in inlägg om regeringens satsning på ett särskilt program för kvinnligt företagande.

Aj, aj, aj... Olofsson ägnar sig åt smygpropaganda.

Fler som skriver om detta är Röda Berget Alliansfritt Sverige Johan Westerholm
Dagen Ulrika Falk

Det är ditt fel, Staffan Westerberg!

Bolibompa har blivit en auktoritär höger-tv
-
Det skriver Pernilla Glaser i en debattartikel på Newsmill. Glaser skriver vidare att hon gillar Vilse i pannkakan. Jag var livrädd för Storpotäten när jag var liten. Jag tyckte till och med att Staffan Westerberg var läskig.
-
Daniel Claesson anser att det är bra att Bolibompa inte ägnar sig åt hycklande fredsfostran: Glasers reaktion visar att 70-talets influenser lever kvar i vissa vänsterkretsar. Enligt dessa ska barn alltid bäddas in i icke-våldspropaganda.
-
Vad jag undrar är hur den generation barn, som nu ser på program som Bolibompa och Björne, kommer att beskriva dessa barnprogram när de är vuxna. Kommer Björne vara deras svar på Storpotäten? Björne och Fredrik Reinfeldt är ganska lika och som vi alla vet är ju Reinfeldt en ulv i nalledräkt.