Visar inlägg med etikett torgmöten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett torgmöten. Visa alla inlägg

Premieras flygbladsutdelning framför nätaktivism?

Är äkthet möjlig för politiker? Eller är de så fast i gamla sätt att bedriva valrörelsearbete så att man inte förmår ersätta några av valstugesamtalen till regelbundna stunder för äkta samtal på det digitala torget? Kommer spökskrivandet bli politikers lösning för att vara närvarande trots att sociala medier vilar på en grund av autenticitet och transparens? Är enda sättet för en politiker att använda sociala medier att vi får följa dem långt in i deras vardagsrum? Är det just den dimensionen vi efterfrågar hos en politiker i de sociala medierna?
-
Ovanstående frågor ställer Britt Stakston i inlägget Politik och sociala medier. Valrörelsen 2010. Del 4. Det är viktiga frågor. Jag blev själv en smula besviken på min partiledare Mona Sahlin (MSahlin på Twitter), som från intensivt twittrande under EP-valrörelsen, övergick till ett mer sporadiskt twittrande efteråt (senaste tweeten, vid skrivandets stund, var 15/12). I likhet med många andra politiker (Stakston använder Göran Hägglund som exempel i sitt inlägg), twittrade även Sahlins tjänstemän åt henne ibland.
-
De sociala medierna skall inte vara partimegafoner. De sociala medierna är, som namnet säger, sociala. Här har politiker möjlighet att föra en dialog med väljarna, men få politiker väljer att svara/kommentera inkommande tweets.
-
Inom mitt parti, Socialdemokraterna, står utdelning av flygblad högre i kurs än nätaktivism. Som Peter Andersson uttrycker det:
-
2009 är en timmes flygbladsutdelande, ett par timmar i eller strax utanför ett valstuga eller ett par timmar bakom ett bord i ett centrum med ganska få faktiska väljarsamtal mycket mer uppskattat och erkänt än två timmars nätaktivism.
-
Mitt parti har dock satsat på de sociala medierna medelst till exempel Netroots . Johan Ulvenlöv är en politiskt tjänsteman som specifikt arbetar med de sociala medierna. Ulvenlöv arbetar främst med Netroots och bloggkontakter för Socialdemokraterna. Jag är övertygad om att fler satsninger kommer att ske från partiets sida. Jobbkongressen visade tydligt att partiet värnar sina bloggar. Ytterligare ett exempel är att i mars är bloggare från nätverket Netroots inbjudna till en kursgård för strategiöverläggningar.
-
Jag kan ändock inte skaka av mig känslan av att flygbladsutdelning, telemarketing och dörrknackning premieras, framför allt på det lokala planet. Kan det ha att göra med den åldersstruktur som finns inom vårt parti?
-
Nu har valrörelsen kommit igång på allvar och jag hoppas att, förutom valstugearbete, torgmöten, flygbladsutdelning, dörrknackning och telemarketing, att också nätaktivism kommer att premieras.
-
-

(S) krossar (M) i nätaktivism

Ovanstående siffror (klicka på bilden, så blir den större) har Johan Ulvenlöv publicerat.
Siffror som visar att (S) krossar (M) i nätaktivism. Ändock anses inte nätaktivism lika fint som att stå två timmar i valstuga, dela ut flygblad eller ha ett torgmöte. Detta trots att det är fler som läser ett blogginlägg jag har skrivit, än vad det är personer som lyssnar på ett torgmöte jag har anordnat. Peter Andersson skriver på sin blogg:
-
2009 är en timmes flygbladsutdelande, ett par timmar i eller strax utanför ett valstuga eller ett par timmar bakom ett bord i ett centrum med ganska få faktiska väljarsamtal mycket mer uppskattat och erkänt än två timmars nätaktivism.
-
Jag tror att man måste kombinera nätaktivism med andra kampanjmetoder. Då menar jag inte den klassiska valstugan. Se på Evin Cetin-kampanjen, som har förvandlat pizzerior till valstugor. Det är helt fantastiskt. I pizzerian bläddrar kanske folk igenom en folder som handlar om Europaparlamentsvalet, i väntan på pizzan. Vid take away, får de en pizzakartong med Evin Cetins budskap. Istället för att ha en valstuga, varför inte göra korta nedslag, såsom HBT-sossarna kommer att göra i helgen i och med Love Boat (läs mitt tidigare inlägg Är den klassiska valstugan föråldrad?)? Varför inte sitta och fika inomhus, när det är dåligt väder och ägna sig åt nätaktivism någon timme, istället för att stå utanför tunnelbanan och dela ut flygblad, medan man fryser häcken av sig?
-
Anders Löwdin har delat upp de Socialdemokratiska valarbetarna i tre typer:
-
Ett – den traditionella, som är trygg utanför och inne i valstugan, på torget med ett flygblad i handen, i mötet med medborgaren och förhoppningsvis väljaren.
Två – den yngre akademikern, som hittar i skogen bland alla nya märkliga ting i verktygslådan som har kommit att kallas för Sociala medier, som hellre twittrar än dricker termoskaffe utanför valstugan på torget i Nybro och som närmar sig 500 vänner med stormsteg på Facebook.
Tre – sedan har vi dem sällsynta lirarna som faktiskt bekvämt rör sig mellan dessa två ytterligheter.
-
Vad gäller det "klassiska" valarbetande (typ ett), går det åt mycket folk. Man måste mobilisera sina medlemmar. Att aktivera och engagera medlemmar tar mycket tid (och kraft) och det händer att det ändock saknas valarbetare. Typ två ägnar sig helst åt de sociala medierna, men kan tänka sig en after work på Sjögräs tillsammans med andra partikamrater. Till typ tre får nog jag räknas till, men jag måste erkänna att jag börjar tröttna på att bombarderas med meddelanden på Facebook, mejl i inkorgen och SMS som handlar om dörrknackning, telemarketing, torgmöten, bemanning av valcentra et cetera. Jag trodde Mitt S skulle minska på onödiga utskick och fem påminnelsemejl. Mitt S passar mig som handen i handsken. Om jag har tid över någon kväll, går jag ut på Mitt S och letar upp ett event som verkar intressant och därefter anmäler jag mig.
-
Vad jag vill säga är att nätaktivism är oerhört viktigt. Jag tycker att de satsningar som mitt parti har gjort på de sociala medierna är jättebra och jag tror att fler satsninger kommer att komma.
Tidigare inlägg:

Bli supporter - Del IV

Socialdemokraternas höstkampanj har dragit igång. Temat Bli supporter används återigen. Denna gång kombineras torgmöten med dörrknackning. Dörrknackning har jag skrivit om tidigare och jag förundras över att dörrknackning faktiskt fungerar.
-
Jag har tidigare varit mycket kritisk till temat Bli supporter (läs här), men kampanjen växte i mina ögon och öron och den fungerade (läs här och här). Dock hade jag hoppats på att höstens kampanj skulle rikta sig till kvinnor. Nu riktar den sig till barnfamiljer som bor i hus. Fokus är skola och klimat.
-
Jag önskar att socialdemokraterna tar lärdom av Barack Obamas kampanj. Här har vi en kampanj som till stora delar äger rum på nätet och navet i kampanjen är mybarackobama. Läs mer om denna kampanj på AiP.
-
Själv är jag, tillsammans med Robert Carlsson, kampanjledare för Årsta-Enskede-Vantör. Det är ett hedersuppdrag och ett förtroendeuppdrag som kräver tid och engagemang. Just nu har jag dåligt samvete, för jag hinner i nuläget varken knacka dörr eller vara på något torgmöte.
-
Tidsbristen har varit så akut, att jag till och med avsagt mig mitt förtroendeuppdrag i styrelsen Bandhagen-Högdalens s-förening.
-
Det är bra att vi har vår- och höstkampanj, även när det inte är valtider. Vi har ju nämligen politiker, som bara dyker upp i valtider (och hur trovärdigt är det?!). Dock är jag rädd att vi sliter ut oss i förtid. Vi har tre viktiga val framför oss och vi borde nyttja de nya medierna mer (istället för att dra på oss dubbelsidig lunginflammation, när vi står på ett blåsigt torg och regnet bara öser ner).
-
Kampanjfilmer (såväl "hemmagjorda" som proffsiga), en interaktiv hemsida i stil med mybarackobama, bloggar... ja, det finns mycket man kan göra som tar mindre tid och kraft. Därtill är det lätt att ägna sig åt politiskt arbete på nätet, om man till exempel utnyttjar sin arbetsgivares tid (som jag gör just nu).

Dörrknackning, torgmöten, telemarketing, flygblad...

-
Betänk att du kommer stressad till tunnelbanan, tre gulklädda moderater står i din väg och viftar med flygblad framför ansiktet på dig. Du blir irriterad. Du berättar detta för dina partikamrater och alla håller med att det är såååå irriterande, senare (det kan vara dagen efter, eller på lördagen) så gör vi exakt samma sak. Då är sossarna som står utanför tunnelbanan och viftar med flygblad. Sossarna förstår absolut inte varför människorna som ska ner i tunnelbanan blir irriterade.
-
Betänk att du just ska äta kvällsmiddag med din partner, telefonen ringer och det är en säljare. Du blir irriterad och lägger på efter att åtskilliga gånger sagt "nej tack". Telemarketing är väldigt inne bland riksdagspartierna och jag förstår inte varför. Varför tror partierna att det är skillnad om just de ringer eller står utanför tunnelbanan?
-
Dörrknackning... jag säger bara Jehovas vittnen eller Hyresgästföreningen. Dörrknackning har sossarna hållt på med i evigheter och det har faktiskt funkat och nu har andra partier hakat på trenden (läs t.ex. detta blogginlägg).
-
Jag var i Oslo och där funkade dörrknackningen utmärkt. Jag tror att mycket berodde på att sossarna i Norge inte "trängde" sig på, de överlämnade en ros och material och om någon ville bjuda in dem för att prata mer så gjorde de det, annars gick de. De respekterade personen och körde ingen partipropaganda, utan uppmanade endast personen att gå och rösta. Det var en genomtänkt dörrknackning. Volentärerna träffades utanför högkvarteret, där bjöds det på enklare mat och dryck. När veteranbussen kom, fick alla volentärer en t-shirt och en väska med kampanjmaterial. Det var bra stämning i bussen.
-
Detta skrev jag efter Osloresan: Jag gillar starkt deras valstrategi att ta bussar ut till förorterna och dela ut rosor samtidigt som de uppmanar människor att rösta. De kör ingen valpropaganda, utan säger endast till människorna att det viktiga är att de går att rösta och om folk börjar fråga, då först börjar de prata om sin politik och vad de vill göra i Oslo. Vi fick också följa med ut till en av förorterna och dela ut rosor, Vi åkte i en k-märkt buss från 1968, vilket i sig var riktig coolt. Jag tror faktiskt att denna strategi fungerar - att endast uppmana folk att rösta.
-
Torgmöten, *gäsp*... någon står där med en halvtaskig högtalaranläggning och mal. Tre pensionärer står där och sörplar kaffe och äter en torr kaka och på ett rangligt bord finns det material (och i bästa fall lite freebees). Det kan inte fortsätta så här! Om vi ska ha torgmöten, måste vi göra det i ny tappning och där gillar jag Katapults nytänk. Vi måste använda oss av nytänkare inom partiet och inte motarbeta dem (oj, oj, oj, vad jag har blivit motarbetat av "gamlingarna" ibland)
-
Vi måste hitta nya vägar! Jag gillar nya medier och jag gillar freebees. YouTube och Facebook funkar faktiskt också för kampanjer och för att driva politik... och inget är bättre än bra freebees.
-
Vad gäller kampanjfilmer, så förstår jag inte varför sossarna i Sverige inte snor norrmännens koncept. Kaptein Norge är ju briljant och den är vidare är applicerbar här också, med tanke på vad borgarna gör.
-
Just nu håller jag på att skissa på ett förslag som jag ska presentera för en mycket högt uppsatt person inom socialdemokraterna. Jag hoppas att han nappar, trots att det är en mycket dyr idé. Valtaktik och kampanjteknik kräver nytänk!
-
Bild: Tjuvlyssnat
Efter det här inlägget får jag nog sparken som kampanjledare