Suburbia

Övremedelklass-etnocentrism. Nytt favvoord!, brister en facebookvän ut i sin statusruta. Eftersom jag just har varit på ett föredrag, där Per Wirtén höll låda, klickar jag på knappen like. En annan facebookvän undrar vad ordet innebär och Johanna skriver:

En sorts kolonialism. Innerstadsmänniskor som åker ut till förorten för att studera människorna där. Tala om hur det ÄR, men egentligen aldrig tala med de människor som bor där.

Förorten. Suburbia. Jag surfar runt på nätet, för att hitta en passande bild till inlägget och hittar en blogg som har ett stående tema som heter Dagens centrum. Det är också från den bloggen jag har lånat fotot. Rågsveds centrum. Jag har bott i Rågsved. Jag har bott i Högdalen. Nu bor jag i Farsta och jag längtar inte till innerstaden. Jag vet att det kan uppfattas som provokativt, det jag tänker skriva nu - men jag gillar inte Söder. Jag drar mig för att åka dit. Glädjande nog har jag en fru och vänner med samma inställning.

- After Work?
- Ja, gärna!
- Orkar du ta dig till Planens pizzeria
- Sure!

Sunkhak. I förorten finns det inte ställen som Torget, Roxy eller Bar Rouge. Vi som vill ta en öl efter jobbet, är hänvisade till Oasen, Hank's heaven, Mickel räv, Myran eller Wennerkompaniet. Vill du ägna dig åt Övremedelklass-etnocentrism, rekommenderar jag att du tar dig till Bäckaskiftsvägen 7. "Problemet" är att förr eller senare, kommer någon halv - eller helalkoholiserad snubbe fram till dig och jiddrar. Då fallerar konceptet. Det måste vara en revolt mot min borgerliga uppfostran, men jag uppsöker gärna sunkhak just för att jiddra med stamgästerna. En form av socialantropologi eller övremedelklass-etnocentrism? Nej,jag vill hävda att det är ett genuint intresse av människor. Även halvalkisar på sunkhak diskuterar politik och samhälle.

Några av de ledande socialdemokratiska företrädarna bor i förorten. Carin Jämtin och paret Veronica Palm och Roger Mogert för att nämna tre. I sosseadeln är det nämligen très chic att bo i förorten. En DN-artikel får illustrera vad jag menar. Övremedelklass-etnocentrism ett steg längre.

Som många andra (de facto de flesta) bor jag i förorten men jobbar i stan. Igår, sade förresten en partikamrat till mig (som såväl bor som jobbar i stan): "vad synd att du jobbar där, annars hade vi kunnat äta lunch i nästa vecka". Jag jobbar på en adress som ligger på Oxenstiernsgatan. Han jobbar på en adress som ligger på Olof Palmes gata.

Det är sällan vänner och bekanta tar sig ut till Farsta. På dem låter det som om de måste företa sig en polarexpedition. Från T-centralen till Farsta centrum tar det 21 minuter med tunnelbana. Från tunnelbanan till min bostadsadress tar det sex minuter. In alles 27 minuter. Men ibland gör de det. De åker ut i salladen (ett uttryck som Anders Ygeman har myntat) på sista april (brasa) eller midsommarafton (midsommarstång). Helst åker de till sitt sommarställe (Furusund eller någon annan ö i skärgården).

Jag föraktar inte förorten. Jag älskar den. Dock har jag insett att jag (kanske på grund av min borgerliga uppfostran och min omvända klassresa) föraktar sosseadeln. De vinglar omkring med sina kristallglas fyllda med amarone eller champagne, men de behärskar inte de sociala markörerna som hör överklassen till. Många av dem påminner om Bibliotekstjuven, även om de inte behöver stjäla böcker, utan istället lever gott på sin lön (och välbetalda styrelseuppdrag och/eller nämndeuppdrag) som heltidspolitiker eller ombudsmän.

Nu för tiden är sosseadeln mest intresserad av pengar och inte politik. Även om många av dem besitter en viss sjukdomsinsikt , de vet till exempel att de är usla oppositionsborgarråd, men hallå? En månadslön på 90 000 kronor. De skiter högaktningsfullt i partiet och partiets medlemmar. Maktens djävulska frestelser, fast egentligen är det inte makten som lockar längre. Det är endast pengarna. Och då kan man med fördel säga att man bor i förorten, eller med Per Wirténs ord platsen som inte finns.

Farsta och kriget mot förorten

(Klicka på bilden så blir den större)

Jag har bott i en by på gränsen mellan Västmanland och Dalarna, jag har bott i en småstad vid namn Sala, jag har bott i ett studentrum på Karlsrogatan och en studentlägenhet på Väktargatan i Uppsala, jag har bott i en andrahandslägenhet i Björknäs, jag har bott i en liten by i Meitingen, Tyskland, jag har bott i Rågsved, jag har bott i Högdalen och nu bor jag i en hyreslägenhet (nyproduktion) i Farsta. Jag längtar inte till Söder, jag längtar inte till Kungsholmen och jag längtar inte heller till Östermalm. Jag har hittat hem.

Från sjunde våningen har jag och min fru en vidunderlig utsikt. Några minuters gångväg och jag är i Farsta centrum. Några minuter till och där finns Farsta Gård och Farsta strandpromenad. Vintertid kan jag åka långfärdsskridskor på Magelungen och på sommaren kan jag bada i den. Vissa kanske tycker att Farsta är en trist och tråkig förort, men inte jag. Där betongen dominerar ser jag möjligheter.

Torsdag 24 januari bjuder Socialdemokraterna i Farstaområdet och ABF in till ett öppet möte. Gäst är Per Wirtén som berättar om sin bok Där jag kommer från – Kriget mot förorten. Om sin bok skriver Wirtén:

Många som läst säger att det är en kärleksförklaring till förorten. Men det är också en utgrävning av det nya utspridda stadslandskapets idéhistoria och politiska historia. Min slutsats är att det inte finns några förorter. Vi måste börja betrakta hela detta vidsträckta urbana landskap som en samlad, men annorlunda, stad. Villaområdena i Stuvsta, miljonstaden i Flemingsberg och tunnelbanestaden längs linje 19 är lika mycket storstad som Sergels torg. Staden måste vändas ut och in. Den måste återupptäckas och beskrivas på nytt.

På mötet (dit alla är välkomna och inte bara sossar) kommer vi att diskutera Wirténs bok, Farstas framtid och visioner som kan förändra förorten radikalt.

Apropå visioner - i mitt inlägg Flower power skriver jag till exempel om urban odling. I min slutkläm skriver jag att jag vill se fler människor i förorten som ägnar sig åt gerillaodling. Låt tusen blommor blomma i Farsta! Och inte bara blommar: purjolök, potatis, äppelträd, bärbuskar, timjan, tomater, basilika... I förlängningen kan Det gröna folkhemmet. Version 2.o. bli verklighet. Låt oss därför börja med Farsta och sprida denna socialdemokratiska version i Sverige, i Europa och därefter i hela världen.

Där jag kommer ifrån. Recensioner: Expressen, SvD, KA, DN, Sydsvenskan, BT, Aftonbladet

Att ta från de fattiga och ge till de rika

Bilden ovan har Anna Kettner tagit (och jag har i min tur lånat den från Marika Lindgren Åsbrinks inlägg ”Sveriges bästa skola ska finnas i Danderyd”). Det tragikomiska med affischen är att den finns att beskåda i Rinkeby. Är det en släng av ärlighet vi härmed får se från Stockholmsmoderaternas sida, eller är det bara en moderat valarbetare som gjort ett misstag? För Moderaterna vill att den bästa skolan ska finnas i Danderyd och inte i Rinkeby. Det visar i varje fall den gångna mandatperioden och den politik som borgarna har fört i Stockholm.

Idag skriver Carin Jämtin i Dagens Arena om just Rinkeby och hur fyra år med en borgerlig politik slagit mot Rinkeby. Om skolan skriver Jämtin:

Skolorna i stadsdelar som Rinkeby har fått mindre resurser, samtidigt som skolor i mer välmående områden har fått mer. Jämfört med 2006 jobbar idag sexton lärare färre på Bredbyskolan i Rinkeby. Konsekvenserna har inte låtit vänta på sig: År 2006 blev 75 procent av niorna på Bredbyskolan behöriga att läsa på gymnasiet. År 2009 hade andelen sjunkit till 60 procent.

Det är inte bara skolorna i Rinkeby som har drabbats.Vårdval Stockholm har inneburit att vårdcentralen i Rinkeby har tvingats halvera sin personalstyrka, trots att antalet patienter enbart minskat med 16 procent. Samtidigt har vårdcentraler i mer välmående områden, som Täby, kunnat anställa fler med ungefär samma mängd patienter. Om vårdval Stockholm har jag skrivit om många gånger (se nedan för ett axplock).

I början av mandatperioden sålde det borgerliga styret i Stockholms stad det kommunägda Rinkeby centrum till fastighetsägaren Boultbee. Boultbee har sedan dess höjt hyrorna kraftigt för såväl affärsidkare som föreningar i Rinkeby centrum (vilket jag har skrivit om i bland annat detta inlägg). Detta gör det svårt för många av Rinkebys företagare att fortsätta med sin verksamhet.

Den borgerliga majoriteten flyttade stadsdelsförvaltningen från Rinkeby till Kista. I samband med detta försvann många arbetstillfällen i Rinkeby, något som förvärrades av att även Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Swedbank lämnade Rinkeby. På två år förlorade Rinkeby över 400 arbetstillfällen, en minskning på 19 procent. Idag har inte ens varannan vuxen Rinkebybo ett jobb att gå till.

De försvunna arbetstillfällena och den ökade arbetslösheten i Rinkeby, i kombination med de försämringar av a-kassa och sjukförsäkring som den borgerliga regeringen har genomfört, har inneburit att realinkomsterna i Rinkeby nu sjunker, samtidigt som de ökar för Stockholm som helhet.

Läs hela rapporten Bokslut Rinkeby:

Bokslut Rinkeby

View more documents from Einerstam. Rapporten finns också på Socialdemokraternas hemsida.

På samma tema: Johan Westerholm och Peter Andersson

Läs även Lindgren Åsbrinks inlägg Brutalt med Boultbee och boken Bokslut Reinfeldt (jag har ett ex. över om någon vill ha).
Tidigare inlägg om vård: Vård efter behov, inte efter plånbok ,"Ideologiska avregleringar gör Sverige sämre", Jämlik vård, Mer kritik mot Moderaternas Vårdval,Rödgrön vårdmodell för Stockholm, Marknaden före människan, Guldregn över de privata vårdbolagen, Ytterligare effekter av Vårdslakt Stockholm, Vårdslakt Stockholm (Del II), VÅRDSLAKT STOCKHOLM, Vårdtvång Stockholm del II och Vårdtvång Stockholm