Pride, pride, pride och idag parad (censurerad version)

Som vanligt började gårdagen med att jag sovit minimalt med timmar, men med en stor pappersmugg regnskogscerifierad cappuccino, gick jag igår till Folkpartiets kansli för att lyssna på en diskussion kring surrogatmödraskap.
-
I stort var det en bra diskussion. Birgitta Ohlsson har dock inte riktigt kommit ut ur oppositionsgarderoben utan klankade ner lite på sossarna... nåväl... snart inser hon att de numer sitter i regeringsposition tillsammans med kd och att skylla allt på sossarna fungerar inte i längre.
-
Med i panelen fanns en representant från Föreningen för surrogatmödraskap, men i skrivandets stund har jag glömt hans namn. Vidare fanns också liberalen Peter Sikström där, som på ett humoristiskt sett visade upp ett av sina surrogatbarn och menade på att vissa inte förstod att det här var helt vanliga barn, med en skillnad - att de kom till via surrogatmödraskap.
-
Efter denna diskussion begav jag mig till vårt familjetältet. Som vanligt välbesökt och vår mysiga soffa inbjuder ofta till mer intima samtal.
-
Jag, Anna och Sussie kommer att ha lite filmspecial från parken, då vi kommer att visa bland annat hur människor interagerar med varandra, oavsett kön, sexuell läggning, ålder, politisk läggning, etnicitet etc. Ett exempel är ju Janne och Kerstin (ha, nu fick jag in det i bloggen också). De gillar varandra skarpt, trots att Janne är bög och 30 år yngre än Kerstin. Ni får se "kärleksfilmen" sedan.
-
Återigen berättade ledamöter att priden var bättre än Almedalsveckan. Sådant är alltid kul. Åsa Lindestam var förresten i tältet igår och det första hon gör är att värva en medlem till motståndsrörelsen.
-
Vi har fört intressanta diskussioner, druckit kaffe (ja och lite andra saker), diskuterat med människor och samtidigt haft jättekul den här veckan. Ju senare på kvällen, desto roligare.
-
Jag tror att jag fick en komplimang igår av en man som stannade till och ville prata politik. Jag pratade på som vanligt och därefter säger han: "du låter precis som Sten Andersson. Har du gått SSU:s retoriksskola?". Finns det en sådan skola? Om så är fallet - varför har inte vissa av de socialdemokratiska ledamöterna gått den för? Nåväl, jag vet inte om jag ska bli glad eller ledsen för att han ansåg mig vara en "fullfjättrad politiker". Jag försökte förklara för honom att jag aldrig varit med i SSU och att jag bara varit aktiv i lite över ett år och att jag pratade från hjärtat... hm... Sten Andersson - det är inte fy skam. Jag gillade verkligen Sten Andersson.

-
(Bild: DN)
-

Igår har jag även svängt mina lurviga till Måns Zelmerlöws låt Cara mia (ja, ni läste rätt!)... Nya allianser bildades på vårt "dansgolv": jag från sossarna, Elin från miljöpartiet och Emil från moderaterna kom väldigt bra överens trots att vi inte hade samma politiska läggning.
-
Artikeln om politikernas närvaro under priden är med i DN idag och jag är citerad.... (fast de skrev att jag var ledamot och jag är ju ersättare):
-
"We are family! Kom och häng med oss." står det på arbetarrörelsens flyer som delas ut under Pride. I hbt-socialdemokraternas tält i festivalområdet Pride park sitter Alexandra Einerstam och hennes partikamrater i en hemtrevlig soffa.- Vi är inte här för att ägna oss åt valpropaganda. Vi vill visa solidaritet, försäkrar Alexandra Einerstam, som är styrelseledamot i hbt-socialdemokraterna.
-
En av regeringens mer osynliga män besökte priden igår, nämligen statsminister Fredrik Reinfeldt (SvD). Göran Hägglund och hans parti är lite smartare än moderaterna och håller sig undan. Bra där kd. Ibland (mycket sällan dock) förvånar ni mig genom att göra något bra. Dock vill Mona Sahlin att kd kommer över sin homofobi och för att göra det har Sahlin inbjudit Göran Hägglund till paraden och vidare uppmuntrar hon honom med att säga att hon kan hålla honom i handen medan de spatserar i tåget (SC).
-
Oj, hörde på TV4:s nyheter klockan 09:00 idag att folkpartiet hotar med att gå över till oppositionen för att få igenom könsneutralt äktenskap (kd är ju som bekant det enda partiet som säger nej, så jag förstår att folkpartiet föredrar oppositionen i denna sakfråga framför sitt eget homofientliga samarbetsparti). Bra där folkpartiet! Det finns fortfarande några socialliberaler kvar i ert parti! Jippie.
-
Jag är arg på mig själv för att jag missade Annika Lantz uppläsning i boktältet igår. Hennes bok 9 1/2 månad är något av det mest tragikomiska jag läst. I ena stunden skrattar jag hysteriskt och i andra stunden tänker jag "ska jag verkligen ha barn, tänk om det får kolik precis som Lantz barn?!"
-
Idag ska vi ha picknick i Humlegården klockan 12 och därefter är det parad. Ett sätt för oss att visa hur många vi är och hur många som stödjer hbt-personers fri- och rättigheter. Det kommer att bli mäktigt. Jag ser verkligen fram emot paraden - det är nog det bästa med hela den här veckan att få gå där med tusentals andra och känna sig som en del av normen för ovanlighets skull. Heteronormen skaver nämligen rejält för oss HBT-personer och då känns det skönt att en gång per år gå paraden och känna sig som en del av något större.
--------------------------------------------------------------------
Jag läser, by the way, att Broderskapet kräver ett företagsvänligare (s) i DN. Mona Sahlin är ju redan inne på det.

Schlager, schlager, schlager (eller Kors i taket ett schlagerinlägg till av Alexandra)

Jag hyser en hatkärlek till genren schlager. Nödrim, enkla melodier, hjärta och smärta... låtar som, hur ogärna man än vill det, fastnar. Jag har till exempel under en längre tid gått omkring och sjungit Martin Stenmarcks låt Sjumilakliv. Läs texten till låten. Den är så full av nödrim att jag har medlidande med låtskrivaren: loss/slåss... ändock sjunger jag refrängen om och om igen. En annan liten popdänga (alltså inte schlager, men väldigt enkel pop) som jag bara kan refrängen på är Mikas låt Relax, take it easy. Den dök automatiskt upp i mitt huvud igår, när Kicki, som höll i inseminationsskolan, sade något i stil med "och de som säger att man skall slappna av, hur lätt är det?!"

Bögarna (ok nu generaliserar jag) har alltid gillat schlager, men nu förekommer det i stor utsträckning även schlagerflator. Jag tycker det är för mycket schlager på pride! Jag vill att musiken på och under pride skall vara som en påse Gott & Blandat - det skall finnas musik för alla.

Jag gillar schlager ibland, men inte alltid. Jag brukar vidare säga att det är lättare att komma ut ur garderoben som flata än att komma ut som schlagerälskare. Vice ordförande i HBT-sossarna älskar schlager... jag tror att han och de övriga schlagerälskarna i styrelsen försöker hjärntvätta mig, för det som spelas oftast i vårt familjetält är just schlager. Detta trots att jag spelat in två blandskivor.

Schlagerkvällen gjorde som vanligt succé igår. Den artist, som jag gillade bäst, var Sonja Aldén. Hon sjöng låten För att du finns. En låt jag gillar skarpt! Även Jill Johnssons låt Kärleken är har jag (utan att förklara närmare) en speciell relation till.

Innebär detta att jag nu har kommit ut ur schlagergarderoben!?

Läs mer om schlagerfestivalen här.

Pride, pride, pride

Ja, inte blev det många timmars sömn (läs tre timmar) igår... men jag lyckades ta mig till Pride House tillsammans med partikamraten Anna och lyssna på ett briljant föredrag om insemination som Kicki Svahnström höll i. Tyvärr kunde inte jag och Anna stanna kvar till slutet, då vi var nödgade att åka till Pride Park och öppna HBT-socialdemokraternas tält. Annas fru var förresten med i Pride Masters. Jag vet dock inte vem som vann golftävlingen. Någon som vet?
-
Den första ledamoten som kom till vårt tält var Agneta Gille. Det var hennes första pride, men hon stormtrivdes (åtminstone som jag uppfattade det). Den ledamot som lyste starkaste var dock Eva-Lena Jansson. Hon städade, kokade kaffe, pratade med folk, diskuterade (retades en del med mig). Jag förstår inte hur hon hann med allt. Jag hoppas dock att hon samtidigt hann ha kul. Jag är i varje fall imponerad av henne!
-
Fler ledamöter var naturligtvis i vårt familjetält: Hillevi Larsson, Kerstin Andersson, Maryam Yazdanfar, Börje Vestlund, Fredrik Lundh, Caroline Helmersson-Olsson, Inger Jarl Beck, Göran Nordlander, Désirée Liljevall, Elisebeht Markström, Helena Frisk... nu har jag säkert glömt någon - förlåt i så fall. I varje fall fick jag äntligen träffa Maryams man Martin, som jag läst mycket om på Maryams blogg.
-
Mona Sahlin kom förbi en sväng och är det någon som fungerar som "en sockerbit för flugor" så är det Mona Sahlin. Ryktet om att hon befann sig i parken spred sig som en löpeld. Hon var briljant som vanligt.
-
Jag blev intervjuad för DN, som ville veta varför de olika partierna befann sig på pride (vi får se om det kommer med).

-

I dagens DN kan ni se ett tv-inslag om mina vänner Åsa och Charlotta som lever polyamoröst. De har tidigare figurerat i DN med artikeln Johanna älskar flera.
-
Ibland kan samtal och diskussioner missuppfattas och tolkas annorlunda beroende på parterna. Linnea missuppfattade mig och jag bad om ursäkt.

-

Nya medlemmar har anslutit sig till motståndsrörelsen. Jag vet inte hur många medlemmar vi i nuläget har rekryterat, men det märks att det råder ett stort missnöje med borgarnas politik. Jag välkomnar alla nya medlemmar och välkomnar även Åsa och Christian (v och m), som hänger osedvanligt mycket i vårt tält med tanke på deras politiska läggning.

-

Idag, fredag, skall jag först åka till Gamla Stan och lyssna på en diskussion om surrogatmödraskap. Det är HBT-liberalerna (ja, ja, jag vet, men det finns fortfarande några socialliberaler inom fp som är helt ok) som håller i denna kunskapshöjande diskussion. Efter det blir det en sväng till Pride Park för att se om jag får sällskap till vår picknick som går av stapeln klockan 15 idag. Plats: M/S Louisa vid Street.

Pride, pride, pride

I går öppnade Pride Park och jag har inte haft så roligt på länge. Plötsligt får jag se andra sidor av mina riksdagsledamöter. Helt fantastiska människor (vilket jag redan visste tidigare, men ni förstår vad jag menar)!

Det syntes tydligt att de tyckte det var kul att vara på priden. En av ledamöterna sade till och med att det här var roligare än Almedalsveckan. Så alla ni som tror att politiker bara är på priden för att marknadsföra sig och sitt parti, kan jag meddela att ni har fel, fel, fel. Mina ledamöter visade tydligt att det är kontakten med människor som är det viktiga. De lyssnade, de tog till sig vad människor sade och de diskuterade.

Vårt tält var välbesökt. En gemytlig stämning infann sig snabbt, mycket beroende på alla trevliga människor i tältet och även våra sköna soffor (och annat krims-krams) bidrog till succén. Sofforna var så sköna att en av dem fick pensioneras, då den fick pyspunka.

Jag ville verkligen se och höra Glenn Hysén, vilket även Magdalena ville göra. Vi råkar hamna i en intressant diskussion, så när en ledamot kommer fram och säger "hörde ni Hyséns tal" tittar jag och Magdalena förvånat på varandra och säger unisont "VA?! Har han redan pratat?" Magdalena har också visat sig vara en hejare på att sjunga - hon kan hela I will survive utantill. Ja, och så spelade vi flatbingo (jag vet, tantvarning!) med bland annat Hans Linde och Josefin Brink (riksdagsledamöter från vänsterpartiet).

På kvällen upptäcker några ledamöter (Eva-Lena, Kerstin, Caroline och Fredrik) att jag är väldigt pryd och har svårt för bland annat K-ordet. Eva-Lena kom nämligen och uppvisade stolt ett K-borgarmärke som hon fått i RFSU:s tält, efter att ha alla rätt i testet.

Så snart gör jag och några ledamöter samma test som Eva-Lena. Eva-Lena kom med uppmuntrande ord när jag tveksamt rörde mig mot RFSU:s tält: "Du kan göra det här Alexandra" och visst kunde jag det. Även jag hade alla rätt och efter detta har jag lyckats ta k-ordet i min mun hela två gånger. De fortsatte dock att retas med mig resten av kvällen.

Tillbaka till Glenn Hysén, så läser jag i Metro och DN att han möttes av publikens jubel. SvD och Aftonbladet hade en något mer nyanserad bild av Hyséns tal.

Något som inte har så mycket med pride att göra är att det förekommer intern kritik. Kritiken består i att Göran Persson fortfarande har ett arbetsrum på Riksdagen (SvD). Jag håller med i sak och att han bör egentligen avsäga sig sitt kontorsrum för ett flashigare kontor hos JK, men snälla - det finns viktigare frågor att diskutera. Låt honom ha kvar sitt rum, om det är så viktigt för honom.

Klockan 12 idag ska på ett seminarium i Pride House. Seminariet heter Insemination för nybörjare. Därefter ska jag och min partikamrat skynda oss till Pride Park för att lagom till två ha kaffet klart och tältet öppnat.

Glenn Hysén fortsätter att försvara sig på ett besynnerligt sätt

Jag börjar mer och mer hålla med Hillevi Wahl (och andra) att man borde sätta "alkolås på Glenn Hyséns mun". Glenn Hysén är verkligen inte rätt idrottsprofil att få äran att invigningstala på priden.

I dagens Metro (jag hittar tyvärr inte artikeln på nätet, men den finns i pdf , s. 6) uttrycker han bland annat följande:

Vad hade hänt om jag gjort så mot en tjej? Jag hade fått en jävla hurring. Ja, Hysén om du hade tagit mig på brösten hade du fått en hurring, men det är stor skillnad på min hurring än på ditt våld gentemot personen som tog dig på kuken. Du använde för mycket våld. Jag skulle ha gett dig en snyting och en rejäl utskällning.

Det hela har blivit lite skevt, som att jag knakckat ner en bög. Han var säkert inte ens bög, bara konstig. Desto större skäl till att inte använda mer våld än nöden kräver. Om det är en psykisk sjuk person, skulle du gjort ett envarsgripande, ringt polisen och de hade fört honom till psykakuten.

det fanns en kille i slutet på 70-talet som gick ut och öpppet sa att han var homosexuell. Det blev ett jävla problem. Ett jävla problem Hysén?! För honom eller för hans lagkamrater? Ett jävla problem?!

mycket råa skämt om bögar och flator och judar och dvärgar och halta och lytta och Hitler. Vi skämtar om allt, men med det inte sagt att man ser ner på någon. Nähä?! Tänk den stackars kille som sitter där på bänken och inte vågar komma ut ur garderoben, just på grund av dylika "skämt". Inom min bransch, skämtar också folk om bögar, fjollor, "jävla invandrare" et cetera. Varenda gång någon "skämtar" eller kommer med ett rasistisk uttalande så säger jag "stopp och belägg. Vad är det du säger?!" och så håller jag en liten miniföreläsning om vikten att inte "skämta" om sådant. Det ska visst gå och skämta om allt - ja, kanske det, men i så fall i rätt sammanhang.

Jag har just sett en tysk film som heter Mein Führer - Die wirklich wahrste Wahrheit über Adolf Hitler. En komedi om Hitler, gjord av en jude. Vilka diskussioner det har varit om denna film i Tyskland. Judar, tyskar - ja, alla har en åsikt. Får man verkligen skämta om denna hemska diktator? I detta fall säger jag ett bestämt ja. I rätt sammanhang och om rätt personer gör det av rätt anledning så får man skämta om till exempel Hitler. Det är en sak att komma med bögskämt i omklädningsrummet eller på fotbollsplan och en annan att göra sig lustig över Hitler via en oerhört bra film.

Ute ur garderoben, men inget att sätta på mig

Kläder visar vem du är eller vill vara. Även om du inte är intresserad av kläder är det också en markering. Gothare, punkare, brats, kulturell, sportig, elegant, tidlöst, lajvare.... allt det kan vi se på kläder och tillhörande accessoarer (och ibland drar vi även förhastade slutsatser).

-

Jag har alltid klätt mig efter humör och situation. Jag blandar ofta stilar, "högt med lågt". För mig är kläder viktigt. Det kanske beror på att jag har ett uniformsjobb och de timmar jag får gå i civila kläder är extraviktiga.

-

Jag gillar framför allt t-shirts som visar något. En t-shirt med mångfaldsrosen berättar att jag är hbt-sosse, mina St. Pauli-tröjor visar att hejar på ett fotbollslag i Hamburg (och för de som inte vet de ser de bara dödskallen, vilket också kan ge associationer). Igår fick jag en t-shirt från Avantgarde - Pissed and Proud. En t-shirt som i nuläget är för stor för mig, men jag ska nog fixa till det. Sedan har jag några konserttröjor.

-

Den här veckan är det som bekant pride. Jag och Pelle är huvudansvariga för hbt-sossarnas tält vilket innebär att vi måste vara där väldigt mycket. Det kan betyda att det är varmt vid 12 på dagen och kyligt klockan 11 på kvällen. Vad ska jag ha på mig?! Jeans är praktiskt, men då syns inte min tatuering och den har resulterat i intressanta samtal. Senast, när jag var på en miljöpolitisk kurs frågade en av deltagarna mig om jag var arkeolog. Det visade sig att hon också var det.

-

Ska jag ha t-shirten med mångfaldsrosen? Ska jag ha palestinasjal eller dödskallesjal? Vad ska jag ha för skor? Ska jag ha skjorta och i så fall, ska jag ha mina coola slips därtill? Och om jag nu väljer något - vilken pin skall då pryda skjortan eller tröjan? Mångfaldsros? Något 1 maj-märke? Socialdemokrater i Europa?

-

Jag vet inte vad jag ska ha på mig!

-

Vårt "familjetält" visar på den mångfald som finns inom socialdemokraterna. LO, Avantgarde, S-kvinnor, SSU, HBT-sossarna - alla har vi valt olika lösningar för våra tält. Det känns skönt att vi blev klara igår. Det känns som om vi åtminstone lyckats med en hemtrevlig stämning, där man känner sig välkommen... om än att vi var tvungna att ta till nödlösningar och har haft en begränsad budget, men det kommer att bli bra. Det är stort. Det finns kaffe och godis och sköna soffor. Där finns människor som gillar att vara sociala men samtidigt brinner för sitt politiska engagemang. Vi diskuterar gärna, men gillar också att ha kul. Så kom förbi "familjetältet" och besök oss... vårt tält är det med mest krimskrams ;)

Det är inte lätt att vara vänster...

...hänt.

-

Vi vänsterhänta diskrimineras i samhället. Verktyg är gjorda för högerhänta, datamusen är gjord för högerhänta, ja listan kan göras lång. Ta bara ett sådant vanligt redskap som en sax, eller en kniv... men, tänker ni kanske, en kniv är en kniv är en kniv. Nej. Europeiska knivar är oftast symmetriska medan japanska knivar har en egg som är assymetrisk. Javisst finns det specialaffärer och tack vare internet finns det en uppsjö med saxar, knivar och vinöppnare, men de är betydligt dyrare än de vi kan finna i butiker som Åhléns och Claes Ohlsson.

-

Vänsterhänthet har länge betraktats som ett lyte och så sent på 1960-talet tvingades vissa vänsterhänta att skriva med höger hand i skolan. Tack och lov att jag inte gick i skolan då.

-

Nu har forskare upptäckt den "vänsterhänta" genen (Expressen). Ett aber är bara att samma gen ökar oddsen för schizofreni. Så om jag inte skär mig på en bandsåg (dessa sågar finns bara för högerhänta) och förblöder, så vet man inte vad framtiden har i sitt sköte. En artikel i Forskning & Framsteg om vänsterhänthet redogör vidare för en rapport. Rapporten visar att en högre procent människor är vänsterhänta i mänskliga samhällen där mord och dråp är extra vanliga. Jepp - det är det att vår fiende inte förväntar sig att vi skall använda oss av vänster hand, så det är med andra ord en fördel att vara vänsterhänt i aggressiva samhällen (och i många bollsammanhang).

-

Dock känner jag mig en smula, hur ska jag uttrycka mig, utvald? 10 procent av världens befolkning är vänsterhänt och när jag var ung sade en läkare till mig (fråga mig inte hur vi kom in på det) att jag troligtvis tillhörde de 5 procent av vänsterhänta som inte har "omkastade" hjärnhalvor... En annan karaktär som är vänsterhänt är Bart Simpson (se bilden). 10 procent - ja, det finns en populär "myt" att 10 procent av världens befolkning är homosexuell, men hur man kommit fram till den statistiken har jag ingen aaaaaaaaning om.