Vi kan inte vänta (på ytterligare en usel kampanj)

Kampanjmakarna på 68:an (Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen 68) har återigen misslyckats. Denna gång gäller det en eftervalskampanj som, i mina ögon, är urusel. Jag är inte ensam om att skaka på huvudet åt denna kampanj. På sin blogg skriver Björn Andersson:

Men idag skämdes jag för Socialdemokraterna! Hur tänker de när vi ska gå ut med samma reklam som Alliansen? Det var osmakligt, otaktiskt, vulgärt och helt feltänkt! Alla säger att vi behöver bli ett tydligt alternativ till Alliansen. Då köper Socialdemokraterna samma logga som Alliansen när det ska kampanja om denna förrändring. Ljusblå text med likadana versaler. Nu blir det debatt om loggan istället för innehållet! Vi kastade dem i papperskorgen Gör om. gör rätt och framförallt gör bättre!

Den andefattiga foldern ovan hör också till denna eftervalskampanj. Nu förän [ros] dras Socialdemokraterna-foldern "stoltserar" med två tomma baksidor. Två tomma sidor får härmed illustrera den tomhet, vilsenhet och innehållslöshet som nu finns i partiet.

Tidigare inlägg: S-kampanjer som inte övertygar

Dunderdumt blir supersmart

LO:s vice ordförande, Ulla Lindqvist, bredvid en av affischerna i kampanjen

Högersympatisörer gillar inte LO:s kampanj. Folkpartisten Yvonne Stein blev så upprörd att hon skrev en debattartikel som publicerades i SvD. På LO-bloggen står följande att läsa:

Hon tillför inget nytt till debatten utan det är samma kritik som funnits i två veckor som upprepas.

Därför är jag faktiskt förvånad över att SvD tar in texten och artikeln innehåller dessutom felaktigheter. LO är inget fackförbund utan en konfederation, eller låt oss säga paraplyorganisation, som har 14 fackförbund som medlemmar.

Sedan vinnlägger sig Yvonne inte ens om att stava LO-ordförandes förnamn rätt.

Marie Linder, LO:s kommunikationschef, skriver även en replik i SvD. Centerpartisten Per Ankersjö "avslöjar" då på sin blogg att Linder är socialdemokrat.

Jag kan förstå att Ankersjö & Co. går till attack mot LO:s kampanj (och personerna som ligger bakom själva kampanjen) och inte själva budskapet i kampanjen. DN har nämligen visat att LO:s angrepp mot regeringen Reinfeldts förda politik är "nästan korrekt". Essbeck skriver på sin blogg:

”Den hälsosamma ekonomisten” beskriver LOs kampanj som något ur någon av ”fredagen den 13:e” filmerna. Att få den starka nidbilden på en politisk kampanj från den politiska motståndaren är ett ganska gott betyg. De önskar gärna att skjuta kampanjen i sank utan att förmedla textraderna.

Läser man texten som är knutet till affischerna så får man både bild och text och context.

Men det kanske är för läskigt att läsa när man politiskt står långt ifrån Rödgröna, sossarna och LO.

Läs det finstilta i affischerna och leverera gärna ett svar.

Högersympatisörer som inte ens vet att LO är en paraplyorganisation och att det var fackföreningarna som skapade partiet Socialdemokraterna, borde gå kursen Fackets grunder. Kursen vänder sig egentligen till ungdomar som har fått sin första anställning och inte är så insatta i hur arbetslivet fungerar och vilka rättigheter de har som arbetstagare. Fackets grunder borde också en och annan borgare gå. Vänd er därför till LO-distriktet på er hemort - de kan säkert specialsy en kurs åt er.

Jag ser nu fram emot att LO:s kampanj går in i fas två. Dunderdumt blir nämligen supersmart när LO:s medlemmar får komma till tals.

På samma temat: Röda Berget
Rekommenderad läsning: Farligt spel att hindra politiska spel på jobbet

Det tog hus i helvetet

Igår, när jag bloggade om LO:s valkampanj, skrev jag bland annat: En och annan högersympatisör kommer till och med att tycka att den är elak. När jag denna morgon läser blogginlägg av högersympatisörer visar det sig snabbt att ovanstående mening är en underdrift.

Centerpartisten Per Ankersjö går så långt att han anser att Socialdemokraternas partiledare, Mona Sahlin, ska ta avstånd från LO:s kampanj. Caroline Szybers inlägg har titeln LO tar negative campaigning till ny nivå. Fia Arkelsten tror att det är LO:s ledning som bestämmer. Fler inlägg kan läsas här. Detta inlägg kommer därför bli mycket långt. Detta för att klargöra (en gång för alla?) för högersympatisörer varför LO har en valkampanj och varför LO stödjer Socialdemokraterna.

Det är inte LO:s ledning som har bestämt att LO ska uppmana väljare att rösta på Socialdemokraterna, ägna sig åt fackligt-politiskt samarbete och ge Socialdemokraterna pengar. Det är medlemmarna. Det finns kongressbeslut på detta. Om det i framtiden visar sig att förhållandena ändrar sig, att flertalet medlemmar röstar på ett alliansparti, så kommer det också att visa sig på LO:s kongress. I motsats till Moderaterna gör LO inga hemligheter av att förbundet ger pengar till Socialdemokraterna (och inte är det så mycket som Carl B. Hamilton påstår).

Det är helt naturligt för LO att engagerar sig i valrörelsen och i frågor som påverkar LO-medlemmarnas vardag (till exempel trygghet på jobbet, skola, barnomsorg, a-kassa, arbetsmarknadspolitik och sjukförsäkring). LO gör det medelst en kampanj, där LO lyfter fram de politiska beslut som LO vill se en förändring kring. Kampanjen vill också få till stånd politiska samtal på arbetsplatsen.

LO har genomfört fler undersökningar bland sina medlemmar. Det har då visat sig att medlemmarna vill lyfta följande frågor i valrörelsen:

* Fler jobb, bättre jobb
* En solidarisk arbetslöshetsförsäkring med fackliga a-kassor
*Bättre rehabilitering i en trygg sjukförsäkring
*Ungdomar i arbete med schyssta löner och villkor

Utformningen av kampanjen uppfattas av högern som (för att uttrycka mig försiktigt) kontroversiell. Högersympatisörer talar om negative campaigning. Dane Strother, expert på amerikanska valkampanjer har sagt: Det finns hard neg och soft neg. Hårt negativt är det när man tar upp en person och dess moral. Mjukt negativt handlar om att visa upp negativa konsekvenser och resultat av för politik mer än att angripa en person. Om inte LO (och de Rödgröna) berättar om monståndarens fel och svagheter, vem gör det då? Högerns ekokammare gör det inte.

En negativ kampanj är en kampanj som kritiserar motståndaren snarare än beskriver den egna politiken. Enligt kampanjforskaren, Peter Esaiasson, brukar 40-50 procent av budskapen i en svensk valrörelse vara negativa.

Låt mig ge högerbloggarna lite rätt. Ja, LO driver en delvis negativ kampanj, men från mitt perspektiv är tonen i LO:s kampanj snarare kritisk, tuff, ärlig och kaxig. Ja, den kan upplevas som aggressiv, men är aggressivitet alltid negativt? Eftersom tonen är kaxig och aggressiv innebär det även att kommentarerna kring kampanjen är kaxiga, tuffa och kritiska. Det har LO räknat med. Klart som korvspad att högersympatisörer (som blogginläggen ovan visar) är hårda, kaxiga, tuffa och kritiska. LO ska inte inta försvarsställning och be om ursäkt. Mona Sahlin ska inte ta avstånd från LO:s kampanj. Till högerbloggarna säger jag bara: Bring it on!

Det är inte LO eller oppositionen som ska be om ursäkt. Det här är valrörelse. Det är hög tid att berätta om verkligheten. Det är hög tid att berätta hur regeringen Reinfeldts förda politik har slagit mot medborgarna.

Jag vill även passa på att skriva om bilderna och de ord som finns på affischerna. Det finns två orsaker till att porträtten är upp och ner:

1. Tittar man på bilderna på rätt ledd ser man ett antal trevliga personer, lätt leende. Nu handlar det dock inte om deras person utom om deras politik. LO vill vrida politiken rätt igen. Den förda politiken har ställt saker på huvudet. En timanställd hotellstäderska betalar 405 kronor i a-kassa varje månad, medan många höginkomsttagare bara betalar 90 kronor. Tala om upp och ner.
2. LO vill få genomslag och synas. Det krävs då ett formspråk som väcker uppmärksamhet. Tester har gjorts i fokusgrupper. Att bilderna är upp och ner gör kampanjen synligare, samtidigt som budskapet i kampanjen förstärks. LO har verkligen lyckats, såväl med att få genomslag som att synas i nätverksbaserad media som gammelmedia. Högerbloggare har till och med gjort parodier på LO:s kampanj. Wow! Det är jättebra. Det är precis vad LO vill.

Bilderna på de borgerliga partiledarna och finansministern är grå och bilderna på LO:s medlemmar är färgglada. De olika färgskalorna vill visa på kontrasterna mellan vad LO:s medlemmar tycker och den politik som regeringen Reinfeldt för under fyra år.

Orden. LO talar i denna kampanj klarspråk. Vare sig vi politruker vill det eller inte, så går politiken just mot att använda enklare begrepp och etikettering. Regeringen Reinfeldt är ju jättebra på just det och har myntat begrepp som skitår, skattechock, tobleronepolitik et cetera. Högersympatisörer anklagar LO för att smutskasta personer. Jag vill därför betona att orden handlar om politiken och inte personen. Göran Hägglund är inte helsjuk - det är politiken som är helsjuk. Därför kommer här en genomgång av orden:

HELSJUKT. I augusti 2007 skriver Ann-Charlotte Marteus en ledare i Expressen med titeln Två karensdagar - en helsjuk idé. Ledaren tar sin utgångspunkt i statsminister Reinfeldts sommartal. Sedan dess har rubrikordet använts såväl på borgerliga ledarsidor som i bloggosfären ett antal gånger. Ingen angrep Expressen 2007. Varför kan Expressen använda begreppet men inte LO?
DUMSNÅLT. I december 2008 säger LO:s chefsekonom, Lena Westerlund, att Anders Borgs krispaket känns dumsnålt. Då var det ingen som ansåg att ordet var ståtande. I den är kampanjen använder LO det igen.
DUNDERDUMT. I tidningen Privata Affärer (hittar den tyvärr inte på nätet), skrev Magnus Arvidsson om hur dum förmögenhetsskatten är. Arvidson beskriver möjligheterna att skatten kommer att införas om Socialdemokraterna vinner valet. Dunderdumt, skrver en av många kommentatorer. I denna kampanj har LO tagit fast på det folkliga ordet.
KNASLÅGT. Ett ord som några kommentatorer använt för att beskriva räntenivåerna. LO använder begreppet i en något annan betydelse i kampanjen.
MEGAFEL. Begreppet används inte alls i den politiska sfären. Mega används ofta som förstärkningsbegrepp till andra begrepp.

Ergo. Jag vidhåller därför att LO:s valkampanj är megabra!

Gammelmedia: Expressen, SvD, SR, SvD2

LO:s valkampanj är megabra

LO:s andra vice ordförande Ulla Lindqvist

Regeringen Reinfeldts politik är upp och ner. Upp och ner är även de valaffischer som LO presenterade i morse. Nej, alla affischer är inte upp och ner, blott och bart de affischer som visar de fyra borgerliga partiledarna plus finansministern. På måndag, 16 augusti, drar första delen av LO:s kampanj igång. Då visas de upp och ner-vända affischerna där högerregeringen ställs till svars för sin politik.

I den andra delen av LO:s kampanj visar affischerna medlemmar från olika LO-förbund och dessa medlemmar berättar vilka krav de ställer.

Den här valkampanjen är den bästa kampanj jag sett hitintills i valrörelsen 2010. Den är tuff och den är slagkraftig. En och annan högersympatisör kommer till och med att tycka att den är elak. Expressen skriver till exempel: LO:s valkampanj - en attack mot Alliansen.

Det är en megabra och dundersmart kampanj (och jag är inte jävig bara för att min fru är en av de medlemmar som fått komma till tals i kampanjen, se ovan).

Mer om valkampanjer, valrörelse och valaffischer: Sveriges Radio, Aftonbladet, Ulrika Falk, Peter Andersson och Kommunalarbetaren

Valaffischer vinner inga val, men...

Valaffischer vinner inga val. Det är politiken som avgör valet, men det är ändock intressant att se och kommentera de olika partiernas affischer. En och annan väljare kanske röstar på ett parti på grund av en affisch. Alla är inte politruker som du och jag. Om någon står i tunnelbanan efter jobbet och ser på väggen framför sig... kanske är det just den affischen, som får personen att gå till valurnan och lägga rösten på just det partiet?

Idag var det inte ett parti utan två som presenterade sina valaffischer. Det var giganterna, de två största, Moderaterna och Socialdemokraterna.

Att Moderaterna har en affisch med texten Bara ett arbetarparti kan fixa jobben, är lite väl magstarkt, med tanke på att arbetslösheten är 9,5 %. En annan Moderataffisch visar Fredrik Reinfeldt med en knuten (?) näve i fickan. Ja, ja... Sida vid sida går jag med folket vars förtroende jag bär. Pompös och arrogant. Den lyssnande partiledaren har under denna mandatperiod förvandlats till Göran Persson (och det är inte en komplimang).

Socialdemokraternas kampanj är positiv, framåt och otålig. Vi kan inte vänta, är det genomgående temat i kampanjen och Socialdemokraterna presenterar konkret vad de vill göra.

Vi vill förändra på riktigt. Vi kan inte vänta. Det är i verklig mening en kamp om värderingar, en kamp om förändringar. Vi vill vara med och visa lösningar på ojämlikheterna vi ser i samhället, det kan vi bara göra med en ny regering, sade Mona Sahlin vid pressträffen på Sveavägen 68. Karin Pettersson, kommunikationschef, sade: Ungdomsarbetslösheten som samhällsproblem genomsyrar kampanjen för det säger mycket om regeringens misslyckade politik - vi tar steget längre och visar vad vi vill göra för att förändra Sverige.

Min favoritaffisch är killen som inget hellre vill än rycka in (se ovan). Mina tankar går till Pet Shop Boys video till Go West. Huvudaffischen är svartvit och HBT-sossen (fast om sanningen ska fram är han nog mest känd som SSU:are) Victor Harju sticker fram i bakgrunden. Personerna i färgaffischerna återkommer i valfilmen:

Socialdemokraterna har i tidigare kampanjer stajlat och redigerat bilderna alldeles för hårt. I denna kampanj har faktiskt Mona Sahlin en och annan rynka (*kors i taket*). De affischer som Stockholmssossarna kommer att lansera är dock, enligt en källa som sett affischerna, så sönderredigerade så när man ser Maryam Yazdanfar och Ilija Batljan, går tankarna till The Addams Family, där Yazdanfar får representera Morticia och Batljan Lurch.

Till syvende och sist är jag nyfiken på hur bloggar, till exempel bloggen Valaffischer 2010, kommer att göra parodier på Sossarnas affischer. Kristdemokraternas affischer har ju varit mycket tacksamma att göra parodier på. Moderaternas affischer är ju busenkla. Här kan du se en parodi som jag har gjort, men Socialdemokraternas affischer är en smula svårare att göra parodi på, men det är inte omöjligt.

På samma tema: Claes Krantz, Claes Krantz2, Martin Moberg, Peter Högberg, Johan Ulvenlöv, Aftonbladet, Aftonbladet 2, Aftonbladet3, Fredrik Axelsson, Katarina Nyberg Finn
Tidigare inlägg: S-kampanjer som inte övertygar

S-kampanjer som inte övertygar

Igår presenterade Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan en ny kampanj - en granskningskampanj av moderata vallöften. Den kampanjen är i sin tur kopplad till kampanjsajten Möjligheternas land. Enligt hemsidan (vars pop-ups jag stör mig på så in i Norden) är idén med Möjligheternas land att illustera socialdemokratisk politik och budskapet Vi kan inte vänta. Vad jag möts av är ett otal videoklipp och efter att ha tittat på tre av dem, skakar jag på huvudet och klickar bort sidan.

Granskningskampanjen av moderata vallöften hade varit en toppenbra idé i början av detta år, men inte när det blott och bart är 40 dagar kvar till valdagen. Jag vet inte hur många gånger jag har hört människor säga till mig: "Ni sossar är bra på att tala om vad Moderaterna har gjort alternativt inte gjort, men vad vill ni?! Vad vill de Rödgröna? Konkret?". Inget parti har någonsin vunnit ett val på att gnälla och klanka ner på motståndarna. Vi måste i nuläget berätta om vad vi vill, vad vi vill göra, vilka visioner vi har för samhället. I morgon och i framtiden. Berättelsen.

I april i år lanserade Socialdemokraterna en kampanj med temat Tillväxt och Ett Rikare Liv. Under den socialdemokratiska rosen stod att läsa: Tillväxt sedan 1889. Partiet hade bland annat köpt reklamplats på den stora ljustavlan på Stureplan. Majoriteten av klientelet på Stureplans uteserveringar röstar inte på Socialdemokraterna (och kommer inte heller efter den kampanjen att rösta på Socialdemokraterna). Så varför Stureplan? När kampanjen drog igång skrev jag inlägget Viktig kampanj lanseras med fula affischer.

Socialdemokraternas annonskampanj, som publicerats i olika tidningar i juli och augusti, har jag skrivit om tidigare. I kampanjen ser vi en hårt stajlad och photoshoppad partiledare. Med tanke på den kritik som valaffischerna för Europaparlamentet fick, är det förunderligt att Socialdemokraterna fortsätter på den inslagna vägen.

Stockholms arbetarekommun har också dragit igång några kampanjer - Carin Jämtin-kampanjen (i olika omgångar) och Stockholmskampanjen. Stockholmskampanjen i stil med de "fula affischerna" jag länkat till ovan och så Carin Jämtin-affischerna där budskapen är bra och viktiga men affischerna är grå, grå, grå, grå och fruktansvärt trista och tråkiga (Jämtins kofta är det enda färgglada inslaget). Huvudsyftet med Jämtin-kampanjen är att göra henne mer känd för stockholmarna. Jämtin är tyvärr en ganska anonym politiker, trots att hon är oppositionsborgaråd i Stockholm. Den grå, trista och tråkiga Jämtin-kampanjen kan inte motverka den bilden.

Vi HBT-sossar i Stockholm föreslog för kommunsekreterare Tomas Rudin, att under Stockholm Pride, köra en Jämtin-kampanj med de hbt-löften hon gett och med mångfaldsrosen. En regnbågskampanj, men den idén föll inte Rudin för, trots att Stockholm är den stad som har flest hbt-personer i Sverige (och just den kampanjen skulle vara mindre grå).

Valstrateger, spinndoktorer, PR-byråer, kommunikatörer, Fan och hans moster - alla människor på 68:an och Cephalus som jobbar med valrörelsen och med kampanjer... is this it?!

Illustration: socialdemokratisk valaffisch från 50- eller 60-talet.

Relaterat: SvD, Johan Ulvenlöv, Peter Andersson, DN, Kent Persson, Tokmoderaten

[UPPDATERAT]

Läs även Claes Krantz inlägg.

I Coralines värld?

Vi är många som inte gillar Socialdemokraternas valaffischer till Europaparlamentsvalet. Det må så vara, som en källa inom partiet sade till mig, att även männen är sminkade och retuscherade, men det syns ju inte, men titta på kvinnorna! Hårdstajlade. Lägg foldrarna med Marita Ulvskog, Anna Hedh och Åsa Westlund brevid varandra - de ser identiska ut. Åsa Westlund kan passera utanför en valstuga, som har affischer med henne, och ingen kommer att känna igen henne. Tre personer har redan frågat min fru, när hon har valarbetat utanför Åhléns, om det är hon som är Åsa Westlund.
-
Jag är mycket tveksam till reklambyrån RBK:s tilltag. Socialdemokraternas kommunikationschef, Carina Persson, dumpade reklambyrån Acne till förmån för RBK. Är hon nöjd med sitt val? Ett är dock säkert - jag gillar inte RBK:s "kreativitet".
-
Aftonbladet: Marita Ulvskog berättar dock att hon hårdsminkades inför fotograferingen och fick kämpa för att få ha kläder som hon kunde acceptera. Ulvskog fick ett par skor med skyhöga klackar som var så obekväma att hon till slut sparkade av sig dem.
– Stajlingen var förutbestämd och jag ifrågasatte inte. Jag är otroligt vacker på bilderna, men samtidigt gräsligt hårdsminkad. Det är inte riktigt jag. Men är man förstakandidat på Socialdemokraternas valsedel ska man se fin ut, säger hon.
-
Varför ifrågasatte inte Ulvskog och de andra kvinnorna "stajlingen"?
-
Hanne Kjöller beskriver kampanjen på följande sätt: En kampanj där en 57-årig stridbar och välkänd fullblodspolitiker som Marita Ulvskog framställs som en botoxförgiftad Barbiedocka och jag håller med henne.
-
Ulvskog säger att man måste se fin ut om man är förstakandidat på Socialdemokraternas valsedel. Menar feministen Ulvskog verkligen det? Är det ett av Feministas huvudkrav? Marita Ulvskog är skitsnygg i verkligheten. Hon behöver inte hårdsminkas.
-
Stationsvakt har en teori om valaffischerna som jag gillar:
-
Många har ju stört sig på att Mona Sahlin och Marita Ulvskog är så hårt photoshoppade på valaffischen, eller om det är sminkade de är. Först tänkte jag att det är väl lätt gjort att trolla tillbaks strukturer och rynkor, men sen kom jag att tänka på att den naturliga kopplingen är ju Coraline - hon som hamnar i en alternativ verklighet - där allt är (till synes) perfekt och tillrättalagt, men där man har knappar som ögon.
-