Dessa evinnerliga opinionsmätningar (Del II)

Någonstans finns det ett tak för när dessa mätningar till slut gör politiken till en tummelplats för procent istället för visioner, säger Socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin till SvD. Jag kan inte annat än att hålla med henne. I mitt inlägg Dessa evinnerliga opinionsmätningar, skriver jag:

Jag har för vana att inte kommentera opinionsmätningar. Jag blir en smula ängslig när partikamrater, på grund av positiva opinionssiffror, lutar sig tillbaka och tror att riksdagsvalet därmed är avgjort. Jag blir en smula ängslig när mina partikamrater, på grund av negativa opinionssiffror, suckar uppgivet och säger att det är kört, att vi kommer att förlora.

Valet avgörs på valdagen, varken före eller efter.

Jag ägnar mig hellre åt opinionsbildning. Valrörelsen är i full gång och om oppositionen ska vinna tillbaka regeringsmakten, krävs det hårt arbete. Inte ens för en kort sekund, går det att luta sig tillbaka och tro att valet är vunnet. Inte ens för en kort sekund, får vi ge upp.

Jag har skrivit och påtalat det flera gånger här på bloggen - det kommer att bli ett jämnt val. Jag behöver inga opinionsmätningar för att veta detta.

Relaterat: The Show Must Go On , Borgerlig kannibalism, Hur kommer en högerallians att se ut, utan kristdemokraterna?,Opinionsbildning viktigare än opinionsmätning, Om regeringen Reinfeldt får fortsatt förtroende...
Andra som skriver: Bloggen Ericas tillhåll tror mer på bläckfisken Paul. Kent Persson skriver att ingen vill ha opinionsmätningar men alla läser dem. Folkpartisten Ann-Marie Ekström håller (för en gångs skull) med Sahlin. Bloggen Proffstyckarna skriver också om "alla dessa opinionsundersökningar"

Dessa evinnerliga opinionsmätningar

Var och varannan dag kommer det opinionsmätningar. Ena dagen leder de Rödgröna och andra dagen Alliansen. Mina bloggkollegor (röda såväl som blåa) skriver inlägg om dessa mätningar varje gång. De pendlar mellan hopp och förtvivlan beroende på opinionsmätning. Jag undrar, i mitt stilla sinne, hur de orkar skriva inlägg om dessa evinnerliga opinionsmätningar.

Jag har för vana att inte kommentera opinionsmätningar. Jag blir en smula ängslig när partikamrater, på grund av positiva opinionssiffror, lutar sig tillbaka och tror att riksdagsvalet därmed är avgjort. Jag blir en smula ängslig när mina partikamrater, på grund av negativa opinionssiffror, suckar uppgivet och säger att det är kört, att vi kommer att förlora.

Valet avgörs på valdagen, varken före eller efter.

Jag ägnar mig hellre åt opinionsbildning. Valrörelsen är i full gång och om oppositionen ska vinna tillbaka regeringsmakten, krävs det hårt arbete. Inte ens för en kort sekund, går det att luta sig tillbaka och tro att valet är vunnet. Inte ens för en kort sekund, får vi ge upp.

Jag har skrivit och påtalat det flera gånger här på bloggen - det kommer att bli ett jämnt val. Jag behöver inga opinionsmätningar för att veta detta.

Så förtroendevalda, arbetsskygga ombudsmän, politiska tjänstemän, partikamrater - här kommer en uppmaning från HBT-sossen: Kavla upp ärmarna och börja jobba. Tre månader kvar. Tre månader av opinionsbildning. Så sitt ner i båten och ro så att svetten lackar!

För valet den 19 september 2010 är ett ödesval. Valet handlar ytterst om vilket samhälle vi ska ha och vilken människosyn politiken ska utgå ifrån för den regering som ska leda vårt land in i framtiden.


Relaterat: The Show Must Go On , Borgerlig kannibalism, Hur kommer en högerallians att se ut, utan kristdemokraterna?,Opinionsbildning viktigare än opinionsmätning, Om regeringen Reinfeldt får fortsatt förtroende...

The Show Must Go On

Jag har för vana att inte kommentera opinionsmätningar. Jag blir en smula ängslig när partikamrater, på grund av positiva opinionssiffror, lutar sig tillbaka och tror att riksdagsvalet därmed är avgjort. Valet avgörs på valdagen, varken före eller efter. Jag ägnar mig hellre åt opinionsbildning. Valrörelsen har börjat och om oppositionen ska vinna tillbaka regeringsmakten, krävs det hårt arbete. Inte ens en för en kort sekund, går det att luta sig tillbaka och tro att valet är vunnet.

-
Det är dock något konstigt med opinionsmätningar. Statistikerna har för vana att inkludera partier som ligger utanför fyraprocentsspärren. I senaste mätningen räknas för Alliansens del såväl Kristdemokraterna som Centern in och för oppositionens räkning, inkluderas Vänsterpartiet.
-
Inte ens om M och FP skulle ingå en djävulspakt med SD, går det vägen för Alliansen. Neos artikel Manuset som ingen vill skriva, målar upp tänkbara scenarier vad beträffar riksdagsvalet. Artikeln är skriven innan Piratpartiet rönte stora framgångar i EP-valet. Det finns med andra ord fler scenarier än de som artikeln räknar upp. Inspirerad av Neos artikel, tänkte också jag ägna mig åt en tankelek. Tankeleken bortser från minoritetsregering. Tankeleken går ut på att SD kommer in i regeringen och V, C och KD åker ut ur riksdagen.
-
En koalition bestående av M, FP, SD och MP? Jag har svårt att tänka mig att Miljöpartiet och (de få) socialliberalerna i FP vill samarbeta med SD. Tankeleken fortsätter därmed. Vad sägs om en koalition mellan S, MP och FP? Om FP sparkar Jan Björklund och hans gelikar och låter en socialliberal som till exempel Birgitta Ohlsson, Barbro Westerholm eller Cecilia Malmström bli partiledare och FP drivs tillbaka från sin "höger om högersidan" är det faktiskt ett tänkbart scenarium.
-
Kamrat fyra procent är svårt att genomföra för Moderaternas del. De måste då lägga röster på dels KD och dels C och i och med förlorade procent minskar Moderaternas makt. Jag har då aldrig stött på en Moderat som vill avstå från makt. Socialdemokraterna har historiskt sett ofta agerat Kamrat fyra procent för Vänsterpartiet, men med tanke på de katastrofala valresultat från år 2006, är Sossarna villiga att offra ytterligare procent för att rädda Vänsterpartiet? Är S villiga att bli ett ”vanligt” riksdagsparti? Är glansdagarna över, då nästan halva Sverige röstade på Sossarna? Kommer Sossarna i framtiden att vara ett 20-procentsparti som samregerar med andra partier? Frågorna är många.
-
Tankelekar är ju bara tankar, spekulationer, drömmar och eventuella mardrömmar. Ett är dock säkert – det kommer att bli oerhört jämnt mellan blocken och tänk om SD kommer in i Riksdagen och ett eller fler partier åker ut ur riksdagen? Valresultatet söndagen den 19 september kommer att bli en nagelbitare. Det är också därför The Show Must Go On! Ända in i kaklet måste vi kämpa.
-
Partiledarna slåss om att få träffa dig. Inför valet väntas ­besöken ute ”i verkligheten” bli ännu fler, skriver Aftonbladet. Därför tänker jag till syvende och sist säga att vi Socialdemokrater inte blott och bart ska vara ute "i verkligheten" när det är valrörelse. Vi ska finnas där jämt.
_
Expressen
-
Tidigare inlägg på temat:
Borgerlig kannibalism (bilden, som illusterar detta inlägg, symboliserar just borgerlig kannibalism)
Hur kommer en högerallians att se ut, utan kristdemokraterna?
Opinionsbildning viktigare än opinionsmätning

The change we need

Jag är inte mycket för opionionsmätningar. Det kan svänga snabbt som DN visar: DN/Synovates mätning av väljarströmmarna visar hur snabbt det kan svänga i politiken. Undersökningar av detta slag är helt beroende av frågeställningen. Om någon frågade mig om jag kan tänka mig att rösta på miljöpartiet, så är svaret ja. Dessa mätningar är inte någon absolut sanning.
-
Ta till exempel kristdemokraterna. De har i några mätningar legat under fyraprocentsspärren, men jag är övertygad om att de hamnar över spärren, i och med att moderater kommer att stödrösta på kristdemokraterna.
-
Betänk också att oppositionen leder stort i olika mätningar. Dock befarar jag att det ändock blir ett jämt val och att den rödgröna oppositionen inte kommer att leda med 14 procentenheter. Och varför tror jag det?
-
Moderaterna har en halv mandatperiod kvar. Det innebär att de nu kan börja med valfläsket. Se bara på borgarnas nya skattereform på DN Debatt: sammanlagt 15 miljarder kronor i ytterligare sänkt skatt för dem som jobbar – 225 kronor mer i plånboken. Gränsen för statlig inkomstskatt höjs från en månadslön på 28 400 till 31 700 nästa år, vilket tilltalar medlemmar i facken TCO och SACO. Företagarna vinner också på denna skattereform genom sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt bolagsskatt och ändrade regler för att förbättra villkoren för företagande.

Vi kommer att få se en borglig regering som nu öppnar statskassan och strör pengar runt sig. Då menar jag inte fadäsen med 68 kronor extra i månaden för pensionärer. Där tror jag att den moderatstyrda regeringen gjorde bort sig rejält och många pensionärer är nog snarare förbannade än glada över de extra pengarna som räcker till sex burkar kattmat eller en alladinask. Thomas Östros betecknade den kommande skattesänkningen som en provokation mot pensionärerna, eftersom den ökar klyftan mellan den skatt som löntagare betalar och den som pensionärer betalar.
-
Minnet är kort hos väljarna, brukar det heta och om så är fallet, så är det beklagligt. Färskt i minnet kommer att vara alla reformer som gynnar vissa väljargrupper. Borgarna har råd att skita i låginkomsttagare, invandrare och arbetslösa. Det är mittenväljarna som avgör valet 2010 och jag hoppas innerligt att majoriteten av mittenväljarna inte föredrar en högerpolitik. Så här skriver Mats Bergstrand i dagens DN:
-
Det värsta först. Impopulära beslut ska tas tidigt under mandatperioden. Först högre avgifter och lägre ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen, därefter kompensation i form av sänkta inkomstskatter. Den negativa bilden ska förbytas i en positiv. Det är en helt rimlig strategi som ju såg så bra ut i Borgs skissblock. Ändå gick det fel. LO-ledningens irritation över valutgången underskattades och den egna förmågan att få ut positiva nyheter i medierna överskattades.
-
Ställ detta i proportion till Åsa Petersens ledare Socialdemokraterna måste sluta fega nu.

Om oppositionen tror att det räcker med att kritisera den nuvarande regeringen, för att vinna riksdagvalet, misstar de sig. Borgarna kommer att slänga upp sitt trumfkort att de minsann är eniga i och med "Allians för Sverige" (om än att det knakar betänkligt i fogarna).

Rådslagsarbetet i all ära, men det börjar bli hög tid att socialdemokraterna presentera en politik som bygger på förändring. Medborgarna har nu testat en borgerlig regering. De var (med all rätt) missnöjda med maktfullkomliga sossar som körde på i gamla spår, de var trötta på Göran Persson och plötsligt sveper Reinfeldt och gänget in med ny retorik och någonting nytt – en enad höger. Åsa Petersen vill ha en rödgrön allians, men jag har i ett tidigare inlägg skrivit om svårigheterna med en rödgrön koalition.
-
Jag tror att väljarna, som sparkade sossarna i förra valet, är villiga att ge sossarna ytterligare en chans, men det kräver just förändring. Om Mona Sahlin och hennes närmaste visar sig vara samma gamla vanliga maktfullkomliga, pompiösa Göran Persson-wannabies, då tror jag att väljarna ger borgarna chansen igen eller byter regering vart fjärde år (och regeringsskifte vart fjärde år gynnar inte Sverige).
-
Jag tror inte att väljarna fortsätter att svälja moderaternas "nyspråk" (till exempel: "nya arbetarpartiet", "utanförskap", "avknoppning", "ombildningar"), åtminstone har flertalet genomskådat de "nya" moderaternas retorik. För de som fortfarande sväljer denna retorik och tror att en ny förpackning innebär ett nytt innehåll finns det botemedel. Författarna till artikeln Med nyspråk mot 2010 skriver:
-
För att vaccinera sig mot den kommande retoriska epidemin rekommenderas Det sovande folket, en bok Reinfeldt skrev som 28-årig riksdagsledamot. Berättelsen börjar med att en ung man dör och hans bortgång noteras enbart av den datoriserade övervakningen. Dödsorsaken: ”2000-talets farligaste och dödligaste epidemi. Fullt jämförbar med pest, smittkoppor och aids. Han dog välfärdsdöden”. Reinfeldt beskriver välfärdsstatens försvarare som ”mentalt handikappade” och medborgarna som ”döva kravmaskiner”. Han sammanfattar: ”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras”. När boken utkom 1993 tillfrågades Reinfeldt i tv om var gränsen för socialbidrag borde dras, och han svarade vid ”svältgränsen”.
-
Ytterligare en bok som tränger bakom högeralliansen retorik är Åtta år med Reinfeldt.
-
Jag vill inte se åtta år med Reinfeldt, jag vill se förändringar. Jag vill se den socialdemokratiska välfärdsmodellen 2.0!
-
SvD, Cattis Ullström, S-buzz,

Opinionsbildning viktigare än opinionsmätning

Per Wirtén har skrivit en ledare i Dagens Arena med rubriken Opinionsmätningar är livsviktiga. Jag håller inte med Wirtén. Opinionsbildning är viktigt, opinionsmätningar säger inte så mycket. Någon ringer dig och frågar "kan du tänka dig att rösta på" eller "dricker du helst kaffe eller te". Vad säger dylika frågor? Det finns ett och annat politiskt parti "jag kan tänka mig" att rösta på. Jag dricker helst te idag, men imorgon vill jag nog ha kaffe.
-
Politiska opinionsmätningar är farliga. Om socialdemokraterna ligger bra till i någon opinionsmätning, finns det en tendens bland några av mina partikamrater att luta sig tillbaka, istället för att förändra politiken eller opinionsbilda.
-
Wirtén skriver: Det innebär ju inte att valda politiker ska följa opinionsmätningarna. En representant utan ryggrad får inga röster. Men när kalla procentsatser redovisas uppstår den diskussion, det tvivel, de frågor som kallas politik. Utan opinionsundersökningar skulle Sverige vara en mycket tystare demokrati, valda politiker skulle vara mycket längre bort från sina väljare, besluten skulle vara mycket sämre.
-
Om valda politiker skulle följa opinionsmätningarna skulle Sverige få ett mycket tråkigt, politiskt klimat.
-
Du har en sakfråga (hur liten den än är) som du brinner för. De flesta är emot dig, du börjar opinionsbilda för denna fråga. Några veckor, månader, år senare har opinionen vänt...