Figurin från gravplatsen i den forntida staden UrEfter tre terminer tyska vid Uppsala Universitet, kom jag in som sista reserv på kursen Tidiga kulturer. Det är banne mig den bästa kursen jag någonsin har läst. Tyvärr finns den inte längre, men enligt mig borde alla som började plugga på universitet och högskola (oavsett huvudämne) läsa den. Huvudföreläsare var Gullög Nordquist (en eldsjäl, en mentor, en kvinna som jag beundrar), men vi hade en rad föreläsare från alla olika håll och kanter. Past Worlds. The Times Atlas of Archaeology var huvudboken. Köp den boken! Den ger ett holistiskt perspektiv på världen.
Vi läste en delkurs om "fjärran öster". Kursboken hette då Cultural Atlas of Mesopotamia and the Ancient Near East.
Jericho, Chatal Huyuk, Tell Madhhur, Uruk, Nippur, Ebla, Ur, Mari, Al-Untash-Napirisha, Hattusas, Ugarit, Ashur, Kalhu, Tepe Nush-i-Jan, Dur-Sharrukin, Nineveh, Babylon, Pasargadae, Susa och Persepolis.
Åh, vilka fantastiska forntida kulturer!
Med en filosofie magister i arkeologi, innehar jag ett perspektiv som statsvetare, nationalekonomer, jurister (ja, alla de ämnen som politiker och politiska tjänsteman "skall" ha läst). För mig som arkeolog, finns inga vita fläckar på kartan. Om jag hade gjort samma övning som Lindgren Åsbrink, skulle jag till och med kunna rita in Eufrat, Tigris och Indusfloden. Dock skulle jag inte kunna rita en världskarta så som den ser ut idag med dessa konstiga gränser.
