Att vara partipolitiskt aktiv har sina för- och nackdelar. Trots att jag kom in mycket sent i politiken, har även jag fått känna på "unken partikultur", som Stefan Lejonbalk uttrycker det i sitt
blogginlägg. Nu har Urban Ahlin gått ut i såväl
Newsmill som
DN och påstår att Pär Nuders bok skadar SAP. Till DN säger Ahlin:
-
Vi ska ha en öppen intern debatt för att vi är ett parti, annars kan vi lika väl mejla varandra eller blogga men så vill inte jag ha det och det kan tyckas gammelmodigt [..] det händer varje dag ute lokalt att människor blir besvikna men folk biter ihop, ett kommunalråd tycker inte alltid lika som arbetarekommunen.
-
I Newsmill skriver Ahlin:
-
För det första är jag rädd att den interna politiska debatten riskerar att (återigen) tystna. När de braskande rubrikerna lagt sig, och personliga påhoppen ebbat ut, finns en gnagande oro kvar. Vågar jag längre vara öppen med mina åsikter i partiets beslutande församlingar? Om personer i ledande ställning går ut och skriver böcker - vem vågar då vara säker på att det man diskuterar eller argumenterar för inte hamnar i en bok inom ett år eller bara några månader? Men då återgett i en skruvad och säljande version.
Ska alla behöva vakta på sig? Kan vi i VU eller partistyrelse diskutera det här, eller hamnar det i bokhandeln redan till bokmässan? Det är ingen slump att partiernas protokoll ofta är hemliga i 20 år - efter det kan de lämnas ut till forskare eller författare för att omvärlden ska kunna förstå viktiga politiska skeenden.
-
Kritiker inom partiet ska enligt Urban Ahlin "bita ihop".
-
-
De enda som störs av ifrågasättande är de som står för en unken partikultur, skriver Stefan Lejonbalk. Och det går inte att uttrycka bättre, nästan. De som mestadels försvarar att representanter för socialdemokratin inte ska gå ut med kritik är de som gillar styrningen, de som gillar högerinriktningen av socialdemokratin, de som gillar att kulturen är skitig internt, de som gillar att jobba mer med mediabilden av socialdemokratin än den verkliga socialdemokratin. Det de egentligen menar men inte säger är att anledningen till att de vill hålla allting internt beror på att då kan de bete sig hur som helst, de behöver inte lyssna eller något alls, och det positiva för deras del är att folket inte kan granska det som händer bakom kulisserna. -
-
Ahlins tes är att det är en bra ordning när socialdemokrater som känner sig förbisedda och överkörda ”biter /.../ ihop och går vidare i sin politiska gärning – allt för partiets bästa”. ”Vi ska ha en öppen intern debatt”, säger han till DN. Men exakt vad det innebär är lite oklart, då han omedelbart tillägger att ”annars kan vi lika väl mejla varandra eller blogga men så vill inte jag ha det och det kan tyckas gammelmodigt”.En välvillig tolkning är att Urban Ahlin menar att den interna debatten ska ske när socialdemokrater fysiskt samlats i ett rum och stängt dörren om sig. Debatten ska sedan avslutas med en omröstning där samtliga närvarande förbinder sig att utåt enbart företräda den vinnande linjen.Ledsen, men sådana gammelmodigheter ställer inte jag upp på.
-
-
Men i ett läge där alla talar om öppenhet verkar socialdemokratin (som ju på pappret ska vara de progressiva) ha företrädare som känner att det istället är läge att gå ut och försvara principen att partiets protokoll ska vara hemliga i 20 år. "Efter det kan de lämnas ut till forskare eller författare för att omvärlden ska kunna förstå viktiga politiska skeenden" skrev Urban Ahlin på Newsmill igår. Ahlin menar att förre finansminister Pär Nuders bok öppnat upp för ett skräckscenario: en värld där människor "mejlar varandra eller bloggar". "Så vill inte jag ha det och det kan tyckas gammelmodigt" säger Ahlin till DN, ett uttalande som förtjänar att bli lika klassiskt som det där Ines Uusmann sa om att Internet bara var en fluga. 20 års munkavel på politiska företrädare är Urban Ahlins medicin, då det ju förstås vore förödande om dessa talade direkt till människor. Skriv gärna deckare, men skriv inte om politik. Inte hur ni tänker. Eller att ni tänker. Det är som heter "dåligt för Partiet".Det vill säga det som finns kvar av Partiet. Idag är varje ny medlem en förlustaffär för socialdemokratin. Det kostar mer att organisera partiets medlemmar än vad som täcks av medlemsavgifterna. Partiets stora inkomster kommer från mandatstöd och lotteriverksamhet. Detta skapar förstås en introvert organisation. Det blir viktigare att dressera existerande sossar än att värva nya. Vad som är "bra för Partiet" blir viktigare än vad som är "bra för Sverige". Med en sådan brist på öppenhet är det inte konstigt att man mycket sällan lyckas skapa engagemang utanför den egna kretsen - trots att de tekniska verktyg som nu finns till allas förfogande är så bra på just detta.
Frågan som socialdemokratin måste våga ställa sig är att om folket nu inte vill komma till arbetarekommunens medlemsmöten då kanske arbetarekommunens medlemsmöten måste komma till folket? I någon form.
Det där att "maila och blogga", kanske inte är en så dum idé trots allt. -
Vid vissa tillfällen har jag också "bitit ihop", men det fungerar inte. Under en period samlade jag på mig en hel del "bita ihop", men det slutade med att jag exploderade (och då var det över en småsak).
-
Nej du, Urban Ahlin... den som "skadar" SAP (om jag ska använda samma retorik), är just nu du.
-
(Och medan företrädare för SAP tjafsar, är bittra, ägnar sig åt hatkampanjer gentemot varandra, lutar sig högeralliansen tillbaka, gnuggar händerna och ler stort).
-
Precis som Peter Andersson (som döpt sitt inlägg till Dags för familjeterapi mellan S och stockholmsväljarna?) vill jag varmt rekommendera Maryam Yazdanfars krönika i Aktuellt i Politiken. Krönikan finns även återgiven på Yazdanfars blogg. Krönikan är briljant! Yazdanfar skriver det som många (företrädelsevis) unga tjejer och killar känner för Socialdemokratin idag.
Ettiketter:
EP-valet,
EU-valet,
ideologi,
maryam yazdanfar,
medlemsras,
miljöpartiet,
sap,
socialdemokraterna,
valanalys,
väljare
Min partikamrat Erik Laakso har under helgerna gått igenom hur många sossar som bloggar. Inlägget heter Jodå, sossar kan också blogga. Vid första anblicken är vi många som bloggar, men Laakso konstaterar också (mycket riktigt) att många s-bloggar inte är så aktiva. Det finns socialdemokrater som skriver ett inlägg var tredje månad (ja, ta åt er Andreas Nilsson, Josefin Deiving och ni andra som känner er träffade).
Att vara partipolitiskt aktiv har sina för- och nackdelar. Trots att jag kom in mycket sent i politiken, har även jag fått känna på "unken partikultur", som Stefan Lejonbalk uttrycker det i sitt blogginlägg. Nu har Urban Ahlin gått ut i såväl Newsmill som DN och påstår att Pär Nuders bok skadar SAP. Till DN säger Ahlin:
Sydsvenskan och SvD har idag en nyhet som avhandlar "privatisering och bolagisering" av det socialdemokratiska partiet. Socialdemokraterna har fått det knapert skriver SvD och det är därför som socialdemokraterna måste hårdbanta.
