Moderaterna behöver en stark socialdemokrati

Vi (= Peter Andersson, Johan Westerholm och jag) var tämligen ensamma om att gilla Ulrica Schenströms råd till Socialdemokraterna. Nu har dock Peter Högberg hakat på i och med Schenströms debattartikel i Aftonbladet idag.

Och erkänn - visst blir du lite provocerad över att en moderat ger oss sossar råd? Och erkänn - du anar ugglor i mossen? En moderat som vill hjälpa oss sossar att vinna val - det måste vara något lurt med det.

Men nej, det är inget konstigt med det. Moderaterna behöver en opposition. Framför allt behöver Moderaterna en stark socialdemokrati att förhålla sig till. Borgerligheten existerar inte, basunerade Johannes Forssberg ut i gårdagens Expressen. Och visst är det så att nu, när Socialdemokraterna, befinner sig i the twilight zone, att även Moderaterna är vilsna. Intet nytt på västfronten.

På samma tema: Björn Andersson, Staffan Lindström, Mary X Jensen, Martin Moberg , Kristian Krassman, Frida Andersson i Tvärdrag, Johan Westerholm

[Under strecket]
I morse skrev jag inlägget Att ropa varg och jag skrattar högt när jag nu läser Peter Anderssons inlägg Kungamakare och drottningoffer.

Sömnlös i Farsta

Klockan är två (på natten) och efter att vänt och vridit mig i sängen, valde jag att gå upp och sätta mig framför datorn. Sömnlös i Farsta.

Idag sammanträder Socialdemokraternas förtroenderåd i Stockholm och jag är en av 10 bloggare från NetRoots som fått ackreditering dit. Min sömnlöshet består bland annat i två kommentarer som jag fått här på bloggen. Den första:

Det har var ärligt talat värre än i mina vildaste fantasier. Jag skulle inte ens kalla det för en "valanalys", det är ett teorifientligt positivistiskt haveri, ett ständigt staplande av diagram. Slutsatserna är på nivån att den där bläckfisken Paul eller lemurerna på Skansen lika gärna hade kunnat dra en lapp ur en burk.För övrigt är man ju diskvalificerad som tänkande människa om man köpt de Moderata PR-byråerna tal om att Moderaterna gått mot mitten. Det finns ju absolut inte ett endast korn av sanning i det påståendet.

Den andra:

Förvänta dig det värsta av den sk. "valanalysenen" för det är vad du kommer att få. Den är så sanslöst undermålig att partiet lika gärna kunnat lämna över arbetet till lemurerna på skansen.

Rapporten är ett positivistiskt haveri där en rad diagram staplas på varandra för att sedan följas av några högst banala och med all sannolikhet felaktiga slutsatser. Jag hade väntat mig betydligt mer substans och åtminstone ansatser till någon form av självkritik och vetenskaplighet i arbetet och då var jag ändå inte optimistisk.

Slutsatsen är alltså att den rödgröna budgeten misslyckades vinna folkligt stöd eftersom den bara var 96% identisk med högerbudgeten och inte 99% identisk? Ursäkta men kriskommissionen måste bestå av intellektuella imbeciller; om inte de och hela partiledningen slängs ut med med huvudet förse på kongressen så säger jag tack och hej.

Valanalysen, ja... Igår var jag på ett seminarium, där bland annat Ulrica Schenström medverkade. Hon sade bland annat att när ett parti som förlorar val efter val, krävs det en gedigen och ordenligt analys. Det räcker inte med att analysera det senaste valet, utan man måste gå långt tillbaka, till när det "sket sig". Därefter måste man 1. tro på analysen, 2. inse att det inte finns någon quick fix, 3. landa i en självbild som går i takt med samhällsbilden, 4. att varenda (i det här fallet) sosse måste inse att det har gått fel.

Vidare sade Schenström att vi inte ska fokusera på motståndaren. När hon sade det, tänkte jag på ett inlägg jag skrev för ett bra tag sedan, men i eftertankens kranka blekhet, har vi (och gör det fortfarande) fokuserat allt för mycket på alliansen och i synnerhet Moderaterna. Enligt Schenström bottnade Fredrik Reinfeldt i politiska frågor och han berättade vad han ville. Han ägnade sig inte åt pajkastning.

Därtill talade hon om att vi är urusla på att vara i opposition. Igår skrev jag:

Jag har sagt det förut, men säger det igen: vi socialdemokrater måste vara bäst på att vara i opposition för att inte hamna där igen. Pettersson lyfter det faktum att vi, inom snar framtid, har varit i opposition i snart 12 år. Vi kan därför inte gå till val med samma politik, samma företrädare och samma retorik en gång till.

Så varför letar Socialdemokraterna efter en statsministerkandidat, istället för en partiordförande?

Schenströms slutord:

PR, spinndoktorer et cetera är helt fel väg att gå. Inget parti vinner val på kampanjer. Vi behöver en stor reformagenda (en realistisk reformagenda. Man måste tro på det man gör. En partiordförande behöver ha rätt människor omkring sig - ett team som fungerar väldigt väl tillsammans. Ett parti behöver kontinuerlig idéutveckling. Vi får aldrig undervärdera omgivningen. Det krävs politiskt mod. Brinna, brinna, brinna och slutligen.... If you want a game, buy a Monopoly game.

Nu var inte Schenström den enda som gav tips och råd på seminariet (det var många kloka ord som yppades på det seminariet), men det är Schenström jag kommer att minnas från seminariet. Där kommer hon, en av de fyra hjärnorna bakom de nya Moderaterna, till ABF, och ger oss sossar tips och råd. Jag önskade bara att fler sossar hade varit där och ruskats om i sina grundvalar.

Jag tänker mycket på det hon sade. När hon berättade att det är vinna att försvinna, att det var några stycken som var trötta på att förlora val och hade den reformvilja som krävdes. Dessa några blev, bland många Moderater, hatade. Även om det är tufft, gäller det att utmana. Jag är en av de sossar som har utmanat, såväl på bloggen som i debattartiklar. Att varje dag uppbringa det där politiska modet är jävligt tufft. Turligt nog har jag en fru som stöttar mig och några enstaka partikamrater inom det progressiva nätverket NetRoots (däribland Johan Westerholm) som jag nästintill dagligdags bollar med. Ändock ligger jag sömnlös i Farsta.

Relaterat: Så byggs de nya socialdemokraterna (artikel av Schenström).

P.S. Alex och Rupert kan vara en och samma person. Rupert har skrivit samma/liknande kommentarer på många S-bloggar igår.

Ulrica Schenström – en inspirationskälla för Socialdemokraterna

På fredag ska jag gå på ett seminarum som anordnas av Prime, United Minds och Arenagruppen. Titeln på seminariet är Vägen ur en kris och medverkande är bland annat Ulrika Schenström före detta statssekreterare (M), Jytte Guteland ordförande SSU, Katrine Kielos ledarskribent Aftonbladet, Niklas Nordström före detta SSU-ordförande och seniorkonsult på Prime, Tobias Baudin, vice ordförande Kommunal och Jenny Madestam statsvetare. Diskussionerna leds av Ewelina Tokarczyk, före detta kommunalråd Göteborg.

Ovanstående skrev jag i ett tidigare inlägg och nu är jag så oerhört glad över att jag gick på seminariet. Vad jag anser synd, är att arrangörerna inte filmade seminariet och lade ut det på nätet. För jag sitter här en fredag kväll och är helt uppfylld av detta seminarium (och min fru tycker jag är oerhört tråkig som sitter vid datorn). Framför allt anser jag att det är nyttigt för sossar att lyssna på Ulrica Schenström.

Niklas Nordström berättade att seminariet kom till stånd efter denna artikel, skriven av Schenström. Och jävlar i min låda vad hon var bra på det är seminariet. Jag kommer att återkomma till detta seminarium, för jag antecknade som en besatt, men nu måste jag läsa igenom Kriskommissionens valanalys.

Andra som skriver: Peter Andersson om samma seminarium, Martin Moberg om KK:s valanalys så även Peter Karlberg, DN, Sandro Wennberg om att det här räcker inte Morgan Johansson, Rasmus Lenefors om när det bärande resonemanget brister, C G Karlsson med några analyser, Pierre Ringborg om vart är S på väg.