Jag var i Västertorp igår och lyssnade på Håkan Juholts sommartal. Det var ett bra tal. Juholt är en lysande talare, men... eftersom jag har sett och lyssnat på många tal som Juholt har hållit, så kändes detta tal som en repris av forna tal.
Jag är övertygad om att Socialdemokraternas skuggbudget i höst redogör för varje skattekrona, men fram tills dess går det inte att lova guld och gröna skogar. Och om det visar sig i skuggbudgeten att pensionärer får 60 kronor extra i månaden med social demokrati, eller att kulturen (som såväl jag som Juholt brinner för) får små smulor... ja, då håller Juholts social demokrati inte. Jag vill satsa på tunnelbana och cykel i Stockholm, jag vill att det byggs bostäder, jag vill, jag vill, jag vill... men om en utbyggnad av tunnelbanan innebär att S endast öppnar t.ex. Kymlinge... då brister S i trovärdighet.
I trovärdighet brister även några av mina fellow NetRoots. Jag tänker inte nämna några namn, men det går inte i i längden att lovorda allt som Socialdemokraterna, med Håkan Juholt i spetsen, gör. Dessa nätrötter brister i trovärdighet, när de inte ens kan komma med kärleksfull kritik.
Det blir så jla ointressant att läsa S-bloggare som lägger ut färdiga pressmeddelanden, färdiga uttalanden, gör reklam för sommartal et cetera. Dessa är precis lika ointressanta som motståndarsidans bloggar. Tokmoderaten läser jag fortfarande med jämna mellanrum. Jag gör det för att han kritiserar sina egna med jämna mellanrum.
Och apropå politik... i höst tänker jag inte slösa min tid på meningslösa interna möten. I say no! Jag tänker ägna mig åt utåtriktad verksamhet. Jag är så innerligt trött på mängden interna möten. Vi måste ut!
Plötsligt blev det Nalen
1 vecka sedan
3 kommentarer:
Bra och vasst inlägg Alexandra!
Jag kan ju nämna de mest extrema nätrötterna när det kommer till att bara vara propagandister och inte självständiga tänkare från mitt perspektiv. Ta de två som just nu ligger högst på alla rankinglistor - Martin Moberg och Peter "Röda Berget" Johansson. Trevliga som fan, men förutsägbara i sitt rövslickande som få andra. Sebastian Stenholm kan hamna där om han inte ser upp, Peter Andersson fanns där när han fanns. Roger Jönsson tassar också i takt med propaganda-apparatens orderflöde.
De enda som sticker ut, ibland eller ofta, är du, Högberg och Westerholm. Det felfria partiet finns inte, någonstans. Den fulländade ledaren finns inte heller. Den alltigenom genomtänkta politiken är bara en fantasi. Den som med skygglappar och stängda ögon betraktar sitt eget parti som felfritt, sin ledare och politiken som fulländade alltid och överallt gör sig bara löjlig. Det borde fler fundera över...
Kan man vara kritisk mot de egna så blir kritiken mot andra så mycket mer relevant.
Kram.
Tack för din kommentar Antonsson!
Hello darling.
Som vanligt är du klok, klart vi måste ut. Men ett "internmöte" får vi försöka prioritera.
Dejt hos dig eller hos mig, på tuman hand eller med fler glada vänner. Kram Hannah B
Skicka en kommentar