Pride goes Första maj

Thomas Rasmussen,Stian Armstad Johansen, Lukas Romson och jag intervjuas i Stockholmstidningen av Ylva Säfvelin inför Stockholm Pride.

By the way, är jag (och många med mig) sura på Prideledningen som ser vår lilla förening som en kommersiell aktör och det faktum att HBTS inte får serverera kaffe i tältet i år (vilket har varit vårt signum alla år som vi deltagit i detta evenemang), men det får bli ett annat inlägg.

/Alexandra Einerstam

Hbt-socialdemokrater i Stockholm

Foto: Ylva Säfvelin

[Recension] Den nödvändiga politiken

Författare: Ulf Bjereld och Marie Demker
Titel: Den nödvändiga politiken
ISBN: 9789172241442

I november 2009 gav sig Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund sig ut på en “köksbordsturné”. Hägglund ville nämligen träffa Verklighetens folk och lyssna på vad de hade att säga.

Hägglund talar sig varm om köksbord, verklighetens folk, politikens gränser och (det allra senaste retoriska greppet) relationslinjen. Köksbordet som metafor står också i centrum för Ulf Bjereld och Marie Demker i den första delen av deras senaste bok Den nödvändiga politiken. När Hägglund använder sig utav köksbord vill han de facto krympa politikens manöverutrymme, vilket författarna mycket förtjänstfullt redogör för.

Jag håller inte med författarna i allt de skriver. Den dygdiga medborgaren och synen på den kommunikationsteknologiska revolutionen är två sådana exempel.

På ett ställe kritiserar författarna bloggare för att de nästan aldrig är expert inom sitt område och att avsändaren är oklar (dock inte en tillstymmelse i närheten av Göran Häggs naiva syn på nätverksbaserad media). Ingenstans nämns NetRoots och den betydelse som det progressiva nätverket fick i slutskedet av valrörelsen 2010. Ingenstans nämns att rödgröna bloggare är motvikter till högerns ekokammare. Däremot är det sista kapitlet i boken lysande och jag delar författarnas syn på öppenhet (jag och några till, framför allt vi som tog initiativet till den Öppna kriskommissionen, med Johan Westerholm i spetsen, först ut med dessa tankar efter den senaste valförlusten). Ulf Bjereld har gett mig tillåtelse att citera ett långt stycke från detta kapitel:

Den kommunikationsteknologiska utvecklingen har skapat ett samhälle som är mer öppet och transparent än tidigare samhällen. Allt är offentligt, som moderaternas förre partisekreterare Per Schlingmann uttryckte det på ett seminarium i Almedalen sommaren 2008. Öppenheten är en ny verklighet som de politiska partierna och andra samhällsaktörer har att förhålla sig till. [...] Den ökande öppenheten är en irreversibel (oåterkallelig) process och den bör bejakas.

[...] De politiska partierna behöver revitaliseras. Vi har inget recept som är prövat, mycket på grund av att den skandinaviska partidemokratin är en speciell miljö med gamla och traditionella folkrörelsepartier. Partierna måste i större utsträckning släppa kontrollen eller “våga släppa varumärket”. [...] Partierna har inte så mycket att välja på. Väljarna blir allt rörligare och skyr partiernas organisationsformer. I vår individualiserade tid måste partierna vara beredda att i varje val erövra varje väljare och varje röst på nytt. Dagens engagerade väljare vill mötas och verka på sina egna villkor. Partiernas svåra utmaning består i att bejaka denna utveckling och våga släppa varumärket utan att samtidigt tappa de ideologiska värden vari varumärket har sin grund.

[...] Dagens politiska nätverksbaserade, individualiserade landskap förutsätter också en helt annan öppenhet och genomsynlighet än vad de politiska partierna hittills varit vana vid. Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Urban Ahlin gav den gamla tiden ett ansikte när han för en tid sedan kritiserade förre socialdemokratiska finansministern Pär Nuder för att denne i sina memoarer varit alltför frispråkig. Ahlin förespråkade den gällande linjen av 20 års strängaste sekretess kring partistyrelsens möten, annars “kan vi lika väl mejla varandra eller blogga men så vill inte jag ha det”.

Men öppenheten måste bejakas. Den kommunikationsteknologiska utvecklingen omöjliggör sekretess.

[...] Fördelen med den nya öppenheten är att den motverkar bunkermentalitet och motverkar en vulgarisering av den interna partidebatten. Om allt som sägas har möjlighet att bli offentligt tenderar debatten att hålla en hög nivå. [...] Partierna måste impregneras av denna öppenhet och utveckla arbetsformer som blir funktionella i det nya landskapet.

Alla socialdemokrater som nu talar om nystart, förändring, organisationsutveckling, öppenhet och transparens borde köpa Den nödvändiga politiken och läsa den i sommar!

Mer läsning:
Josefin Hägglund har recenserat boken i Tvärdrag (Nr 3-4 2011, s. 64)
Ulf Bjereld: Den nödvändiga politiken (+ detta inlägg)
Marie Demker: Den nödvändiga politiken
Ulf Bjereld och Marie Demker: ”Svensk politik får inte begränsas till köksborden”
Göran Hägglund: ”Verklighetens folk behöver företrädare i politiken”
Ulf Bjereld och Marie Demker: ”Lämna köksbordet på läktaren, Göran Hägglund”

Stureplanshyenor

Just nu roas jag av ovanstående gatukonst (fler bilder här). Dock har det framkommit uppgifter att hyenorna numer är borttagna.


Fler som skriver om detta konstverk: Highlights, Lars Bäck, Östermalmsnytt, Corren, SvD, Gatukonst.se, Tunnelbana.net

Ett (ord)moln i byxor

Såväl jag som Markus Blomberg har efterlyst textversionen av Håkan Juholts Almedalstal. På twitter fick Blomberg för en stund sedan ovanstående svar. Det är ett trendbrott. Nu följer således Socialdemokraternas partiordförande i partiledare Fredrik Reinfeldts spår. Reinfeldts tal finns endast som ljud- och/eller videoklipp. I inlägget Hur högern hanterar historia, skriver jag varför jag anser att textversioner av tal skall finnas tillgängliga.

Jag har ju dragit ner på mitt bloggande, men idag lördag, tänkte jag de facto skriva ett hyllningsinlägg om det tal som Juholt höll igår... men nej. Utan att få läsa talet där jag får titta på orden, smaka på orden, se uppbyggnaden av talet och göra min favorit - en ordanalys medelst ett ordmoln - så avstår jag från min hyllning.

Det var ett bra tal, vilket såväl bloggare som retorikexperter tycker. Dock har jag svårt att svälja Juholts social demokrati. Det heter, som även Björn Fridén på Ledarbloggen påpekar, socialdemokrati.

DN, Aftonbladet, Peter Johansson, GP, SVT, SvD, Björn Andersson, Staffan Lindström, Löntagarbloggen, Fredrik Lundh Sammeli, Hannah Bergstedt

Vy från ett luftslott*

Andra dagen på jobbet efter en månads sjukskrivning. Almedalen är i full gång och jag är inte där. Även om jag inte har fri tillgång till internet på jobbet, har jag tillgång till SVT, SR, DN, Aftonbladet, SvD och Expressen. Alla dessa medier hårdsatsar på Almedalen. Därtill har jag twitter och i likhet med Catia Hultquist älskar jag twitter. Tack vare hashtaggar som #almedalen känns det som om jag de facto var på plats i Visby. Tack vare SVT Forum kan jag sitta i lugn och ro och se partiledartal och inte bara partiledartal, utan SVT filmar även vissa seminarier. Tack vare partiers hemsidor och mängden pressmeddelanden som landar i min inkorg har jag,om inte full koll, en god översikt.

Nu kommer jag inte blogga så mycket om Almedalen. Jag har ju, som många redan märkt, dragit ner på mitt bloggande, men jag skulle kunna bli Almedalens mest inflytelserika bloggare, just på grund av att jag inte är där.

Det är inte bara Almedalen som jag skippar detta år, utan även Stockholm Pride (som jag har varit på sedan 1999, utom 2003 då jag var på pridefestival i München). Men... inte att förglömma - det finns ett helt gäng nätrötter från det progressiva nätverket NetRoots på plats i Visby.

Och apropå twitter, facebook och annan nätverksbaserad media, så är det tyvärr så (som Hultquist påpekar i sin artikel) att många politiker ännu (år 2011) har en endimensionell syn på nätverksbaserad media. Nu är inte politiker ensamma om denna syn. Ett annat exempel är Göran Hägg satt i SVT-soffan och uttalade sig om bloggar... brrr säger jag bara.

* Titeln snodd från Kent