Marknaden före människan

Idag skriver Filippa Reinfeldt om Moderaternas sjukvårdspolitik på SvD (som är en replik på Mona Sahlins och Ylva Johanssons debattartikel Svagt stöd för gräddfiler i vården):

-

Vi för en sjukvårdspolitik som strävar efter ett större inflytande för både medborgare och medarbetare. Vår utgångs-punkt är en skattefinansierad sjukvård med hög kvalitet och en tillgänglighet som är lika för alla.

-

Vi Socialdemokrater sätter människan före marknaden, men den sjukvårdspolitik som Moderaterna har drivit igenom i Stockholm, visar på det motsatta - Moderaterna sätter marknaden före människan. Vi har till exempel läst om Guldregn över de privata vårdbolagen, Ytterligare effekter av Vårdslakt Stockholm, Vårdslakt Stockholm (Del II), VÅRDSLAKT STOCKHOLM, Vårdtvång Stockholm del II och Vårdtvång Stockholm. Moderaternas sjukvårdspolitik har inte handlat om rättvis vård efter behov, oavsett var man bor.

-

Socialdemokraterna verkar dock vara kvar i frågorna om vem som ska äga sjukhusen och hur politikerna ska kunna styra vården, skriver Reinfeldt. Hon har uppenbarligen inte följt de beslut som fattades på Jobbkongressen. Låt oss istället återgå till det som kallas Vårdval Stockholm. Utvärderingar finns redan för denna reform. Utvärderingar som visar att borgarna bedriver en cynisk klasspolitik. Vårdval Stockholm innebär inte tillgänglighet för alla. Vårdval Stockholm har inneburit att tillgängligheten minskat för de som bor i fattiga förorter och tillgängligheten har ökat för de som bor i innerstaden och välbärgade villaområden. Dock måste jag tillstå att det är vackra ord som Reinfeldt skriver, men dessa ord har lite att göra med den verklighet som Stockholmarna får uppleva i och med Vårdval Stockholm.

-

Peter Andersson och Peter Högberg har också bloggat på samma tema.

Storken finns i Danmark (åtminstone för vissa)

Alla ägg i en dansk korg
Ekot berättade i går om att lesbiska par väljer bort insemination i Sverige trots att det har varit tillåtet i tre år. Anledningen är, som alltid, att det i Sverige är långa köer, ibland upp till två år. Så är det inte i Danmark, så svenskorna skippar landstingsköerna och uträttar den assisterade befruktningen på danska privatkliniker. Det är praktiskt, det där med privata alternativ. Särskilt när det finns biologiska klockor som tickar.

-
Det skriver Sanna Rydman på SvD:s ledarblogg. Det är inte praktiskt Rydman, det är en nödvändighet för kvinnor som har kommit upp i åldern (och som har råd)! Jag fyller 35 i år (OBS! Säg det inte till någon, då jag hävdar att jag är 28). Det innebär att om jag och min fästmö ska vänta i två år, är jag 37 vid inseminationstillfället och kommer att föda barnet året då jag blir 38, så visst har det med långa kötider att göra, men borde inte lösningen vara att satsa mer pengar och resurser på inseminationsenheter och inseminationskliniker?
-
Jag är inte emot privata alternativ, men jag vill ha balans mellan de olika alternativen. All sjukvård kan inte vara privat! Lika lite som att alla bostäder ska vara bostadsrätter. Det handlar om klass!
-
Alla har inte råd med de privata alternativen. I genomsnitt krävs det fyra inseminationer innan man blir gravid. Betänk vad dyrt det blir om vi är tvungna att åka till Danmark varje gång. Resa, kost, logi och inseminationskostnader (se t.ex. Storks prislista). Att inseminera ska inte vara en klassfråga!
-
RFSL (för mer information om insemination).
-