
Min mamma var (och är fortfarande) borgarbracka. Alla jag umgicks med var Moderater. Trots avsaknad av pengar, hängde jag i dessa kretsar. Jag kunde de sociala koderna. Min uppfostran är borgerlig. Jag är allmänbildad och (utan att skita i det blå skåpet) är jag intellektuell.
Varför lämnade jag då MUF och Moderaterna?
Vi var några i Sala som åkte till Västerås på en MUF-fest. På festen spelades det uteslutande Ultima Thule och hur mycket jag än diskuterade med dessa MUF:are, insåg de inte vad problemet var med att spela vit maktmusik. Då valde jag att lämna festen och MUF. Min kompis, som var judinna, stannade kvar. Hon ville göra "politisk karriär" inom Moderaterna.
Därefter tog det lång tid innan jag engagerade mig inom politiken igen. Arkeologin tog över. Jag levde, andades arkeologi i många år tills jag började jobba som vakt i receptionen för S-kansliet.
Om jag inte missminner mig jobbade jag i receptionen i Cephalus i tre år. Några skulle kalla det hjärntvätt, men det var oundvikligt att mitt intresse för politik och samhälle inte skulle vakna igen.
2006 gick jag med i Socialdemokraterna. Sedan dess andas och lever jag politik och samhälle. De jag umgås med är politruker som jag (eller fackligt engagerade). Just nu jobbar jag för en rödgrön valseger.
Mitt hjärta är rött. Det tog några år innan jag insåg det, men jag har upptäckt att jag har oerhört lite gemensamt med de ("nya") Moderaterna.
Pengar, lång utbildning och ett fint efternamn behöver inte betyda att man skall rösta på Moderaterna. Jag gör det inte. För jag tror på ett samhälle som håller ihop. Där alla bidrar, mer eller mindre (beroende på förutsättningar). Jag tror på solidaritet, frihet och systerskap.
Jag är röd för att jag vill ha ett jämlikt samhälle. Boken Jämlikhetsanden har visat att alla (även de rika) gynnas av jämlikhet.