Nisha Besara besöker HBT-socialdemokraterna


Igår avslutades HBT-socialdemokraternas studiecirkel Socialdemokratisk kvinnopolitik. Inbjuden gäst var Nisha Besara. Huvudtemat för kvällen var socialdemokratin och framtiden.

I Arena intervjuades Besara tillsammans med Katrine Kielos och Klas Gustavsson två dagar efter valförlusten. Besara berättade mycket om vilka åtgärder hon då ansåg vara nödvändiga för att SAP skulle vinna nästa val. Mycket av Besaras åsikter verkar Mona Sahlin tagit i beaktande, men efter intervjun i Arena, använde Pär Nuder ordet ”puerilt” i Ekots lördagsintervju, för att trycka ner Besara. Han kändes sig nog väldigt träffad av Besaras kritik.

Många av de åsikter Besara framförde igår, kan jag bara skriva under på. Hon berättade att efter valet ville inte partiet riktigt erkänna valförlusten. Orsakerna, enligt partiet (och det innan valanalys) då var att media var emot oss och Alliansens enighet. Faktorer som vi egentligen inte kan påverka. Enligt Basara var partiet tvunget att tillsätta en valanalys, fast det egentligen inte ville. Berit Andnor blev ordförande för denna grupp. Besaras är kritisk till att Andnor ingick i partistyrelsen och även var en av ingenjörerna för SAP:s valrörelse, samtidigt som hon blev ordförande för valanalysgruppen.

Det talades tyst om partiledarens roll efter valet. Göran Persson var en belastning för partiet men fick ändock dominera. Besara inser vidare att en av orsakerna till förlusten var sossarna dåliga självförtroende. 12 år i regeringsställning sliter. Partiet var ansatt från olika håll och kände sig jagat av sina medlemmar.

Besaras kritik beträffande den kultur som rådde på Regeringskansliet är inte nådig, men jag satt bara och nickade, för jag förstod precis vad hon menade. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om just den attityd som är förhärskande på RK.

Nisha Besara brinner för sitt Ronna och är väldigt kritisk till socialdemokraternas bild av Sverige som verkligen är en myt. Det Sverige som sossarna beskriver, finns inte. Det är särpolitik som sossarna ägnat sig åt. Områden som Ronna, Rinkeby, Tensta anses vara problemområden och skall åtgärdas bort på grund av att flertalet där inte är "svenskar". Ingen hänsyn tas till att vissa etniska grupper vill bo där, de trivs där. Det skall finnas valmöjligheter. Om man vill bo i ett heterogent område, där alla är interagerade, skall man kan få göra det, men om man vill bo i områden där många är av samma etniska ursprung, skall även den möjligheten finnas.

Hon säger att i de anglosaxiska länderna är man blott och bart amerikan, australiensare, engelsman eller kanadensare, oavsett etnicitet. Hon berättar att när hon var i Australien och försökte förklara att hon i Sverige var en andra generationens invandrare, stirrade de på henne och frågade om vi i Sverige var rasister. Jag kan bara hålla med henne! Varför kan inte alla i Sverige få vara svenskar. Varför klassificeras jag som andra generationens invandrare och inte svensk?

Besara efterlyser en allmänpolitik, som är anpassad efter samhällets invånare. Alla skall inte in i den svenska normen. Vi måste tillåta våra medborgare rätten att vara annorlunda. Hon efterlyser fler reformer, i likhet med den könsneutrala äktenskapslagstiftningen (som förmodligen kommer att gå igenom).

Vi kom då in på en diskussion kring alla "likhetsplaner", men vad vi egentligen borde verka för var "olikhetsplaner" (fast det klingar lite illa).

Vi måste tänka om. Jämlikhet och jämställdhet i det "nya" Sverige måste vi diskutera. Vi måste våga diskutera våra politiska angelägenheter.

Nisha Besara efterlyser politiskt mod i partiet. Vi måste gå i bräschen för förändring och förnyelse och sluta vara rädda. Framför allt måste vi sluta förlita oss på alla dessa opinionsmätningar och inte låta oss styras av dessa evinnerliga opinionsmätningar när vi fattar beslut. Vi måste istället ägna oss åt opinionsbildning.

De områden som Besara nämner, där vi skall gå i bräschen, är bland annat skola, "familje/hushållspolitik", föräldrarförsäkring, äktenskap och könsroller.

Nisha Besara hoppas mycket på Mona Sahlin. I likhet med mig är Besara en sahlinist. Med Sahlin tror Besara att viktiga förändringar kommer att ske i partiet. Framför allt kommer det att komma en helt ny ledarstil.

Det var en givande studiecirkel, eller snarare diskussion mellan Besara och deltagarna. Efter mötet fortsatte diskussionerna på Torget.



(Bild: Aftonbladet)

1a maj – fotobevis





























































Foto: Maria Gullmark

(S)kuggregering

S-kansliet på Riksdagen har under våren genomgått en stor omorganisation. Personer med nytänk får gå till förmån för tjänstemän som kommer från (eller har varit på) Regeringskansliet. Kansliet har dragit in på personal, samtidigt som ett par enstaka har fått anställning.

Det är alltså regeringskompetens som efterfrågas. Det skall anställas "utredare". De gamla statssekreterarna, talskrivarna, ideologerna skall besitta kansliet på Riksdagen och skapa en skuggregering. De skall vara hjärnorna - de som verkar i kulisserna - de grå maktfaktorerna.

Dock undrar jag i mitt stilla sinne om det här är rätt drag - att ta in människor med den så kallade regeringskompetensen i ett skede när vi skall vara självkritiska, när vi vill förändra och förnya och samtidigt bibehålla kärnan i socialdemokratin.

Efter den stora omorganisationen lämnar nu kanslichef Åsa Larsson sin post. Hon har varit med i omorganisationen och får nu gå (ja, till förmån för ett bättre arbete på Sveavägen 68, men...) vore det inte naturligt att hon fick gå innan den stora omorganisationen? Företag tar ju numer in en konsult, som inte har personliga kopplingar, som får röja och städa fritt inom företaget. Nej, hon lämnar sin post efter omorganisationen. Hon verkar dock glad över att slippa jobbet som kanslichef och glad över att få göra något annat.

In på arenan kommer Katinka Hort (tidigare statssekreterare åt dåvarande kommun- och finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg).

Jag vet väldigt lite om Katinka Hort. Jag tänker inte döma henne i förväg. Jag kommer luta mig tillbaka i min kontorsstol och avvakta... Kanske är hon rätt person på rätt plats? Oron gnager dock... det är återigen det är med regeringskompetens som stör mig.

För i Regeringskansliets många byggnader finns det en mentalitet, en attityd som är förankrad i väggarna. Den mentaliteten skiljer sig radikalt från den mentalitet som finns på Riksdagen, speciellt i s-kansliet.

Jag jobbade en månad på Regeringskansliet. Efter två dagar ville jag bara därifrån. Många av tjänstemännen på Regeringskansliet hade en Von Oben-attityd. De såg ner på andra människor. Vakterna var ett nödvändigt ont. I bästa fall var vakterna levande dörröppnare.

På Regeringskansliet hälsade inte tjänstemännen på städarna, vakterna och övrig service-personal. Möjligtvis kunde de umgås med personer med liknande tjänst, men helst ville de umgås med dem som befann sig högre upp.

Som sosse säger jag bara "brrrrrrrrr"...

När tjänstemännen från Regeringskansliet kommer till Riksdagen, tar många av dessa med sig den mentalitet, den attityd som är förhärskande på RK. De har förlorat sin maktposition. Det är för dem en prestigeförlust att jobba som politisk sekreterare eller konsult, för de har minsann "jobbat på statsrådsberedningen". De har varit medlemmar i den politiska adeln.

De är inte vana vid att jobba i opposition. Är de bra på självkritik? Det återstår att se.

Jag ser gärna en stark skuggregering på Riksdagen. Ett starkt alternativ till den regering vi idag har (och måste leva med i några år), men...

Första Maj

I morgon är det Första Maj - arbetarrörelsens internationella högtidsdag.

Den första Första Maj gick av stapeln i Stockholm 1890. Tåget samlade cirka 20 000 människor och cirka 50 000 lyssnade på talare så som Hjalmar Branting, Hinke Bergegren och August Palm.

Vi ses i morgon!

(För mer info, gå in på HBT-socialdemokraternas hemsida)

Politiker eller populist?

Gästbloggare: Botoxbaby

En reflektion jag gjort under min konferensvistelse är att det finns två sorters sätt att make a point. Antingen så hävdar du att du har rätt och försöker på alla sätt att bevisa det för din omvärld. Eller också ser du först till att få folk att lyssna på dig och därefter berättar du hur verkligenheten ser ut, om de lyssnar behöver du inte ens vara särskilt övertygande.

Det har funnits tydliga exempel på bägge varianterna under konferensen. Låt oss kalla dessa personer Mats och Martin. Martin är en otroligt kunnig person, han är sannolikt den i Sverige som är mest kompetent inom sitt område. Han är seriös, driven och sugen på att få visa på hur duktig han är.

Vid middagen satt vi och diskuterade ett ämne. Martin kunde inte låta bli att vid flera tillfällen tala om för oss andra hur det egentligen förhöll sig med de saker vi diskuterade. Han läxade inte upp oss egentligen, men han kunde helt enkelt inte låta bli att berätta att han hade rätt.

Mats är intresserad, ganska smart och trevlig. Han är inte bäst i Sverige inom sitt gebit, som också råkar vara Martins område, men ganska skicklig. Mats däremot gillar att prata med människor, vill gärna höra hur andra tänker och lyssnar gärna på alternativa lösningar till problem som han sannolikt redan löst. När någon vid middagsbordet sa något ganska korkat om det ämne som både Martin och Mats behärskar, berättade genast Martin hur det egentligen var och hur fel vederbörande hade. Mats däremot frågade ”hur tänker du nu? Berätta för mig hur du kom fram till det?”

Gissa vilken av herrarna som är mest omtyckt. Vem som lättast får det eftertraktade jobbet där man ska kunna sakområdet, men också bidra till utveckling?

Jag hade för några år sedan en diskussion med en nära släkting till mig som skulle gå på anställningsintervju efter att ha ledsnat på sitt jobb. Min förmaning till honom var ”försök bara att få dem att gilla dig, saknar du viss kompetens så kommer de att utbilda dig. Men om de inte gillar dig, kommer din kompetens inte att spela någon roll” Denne släkting brydde sig inte om mitt råd, var ganska arrogant (för han var ju helt enkelt bäst!) och blev mäkta förvånad när han inte fick jobbet.

Så förhåller det sig till viss del även i vänkretsen, det är viktigt att låta andra få ta plats. Även om du vet att du har rätt, rätt övertygelse, rätt åskådning eller rätt lösning så spelar det ingen roll om du inte blir omtyckt. Om du är omtyckt, kan du däremot alltid argumentera för din sak och dina vänner lyssnar på dig.

Våra politiker ägnar sig också väldigt mycket åt att ha rätt. Det spelar inte alltid så stor roll hur skicklig man är, om inte medborgarna gillar dig. Göran Persson må ha varit en skicklig politiker (eller inte, vad vet jag) men eftersom han också var en arrogant jävla pamp så fick han aldrig chansen att inför mig bevisa sin poäng.

Medan jag skriver det här tänker jag å andra sidan att det här nog är ett korkat råd åt våra politiker. För den politiska översättningen av att vara omtyckt är populist, och populist vill ingen vara. Hm.

Ja, vad vill jag egentligen säga? Jo, kanske att oavsett hur smart man är, kan det ibland vara smartare att hålla käften och försöka låta andra komma till tals. Och att nyfikenhet på hur andra resonerar är väldigt attraktivt.

Valanalys från mitt hbt-perspektiv

Igår var jag på hbt-socialdemokraternas medlemsmöte. Gäst var Håkan Andersson. Håkan har arbetat på Stockholms Arbetarkommun i valanalysgruppen. Inspirerad av hans föreläsning kommer jag nu att försöka analysera vissa faktorer som jag anser varit bidragande till att (s) förlorade många hbt-personer till de andra partierna.

I augusti 2006 genomförde QX.se ett regnbågsval. Det mest populära partiet blev moderaterna.

Resultatet i Regnbågsvalet (SIFOs mätning den 10 augusti inom parentes som jämförelse):

Moderaterna 23,3 % (26,7%)
Socialdemokraterna 17,5% (34,6%)
Folkpartiet 16.4% (10,3%)
Miljöpartiet de gröna 10.9% (5,9%)
Vänsterpartiet 10.2% (5,6%)
Piratpartiet 6.1% (-)
Feministiskt initiativ 6.1% (-)
Centerpartiet 5.5% (6,6%)
Kristdemokraterna 1.2% (6,9%)
Junilistan 0.8% (-)
Annat parti: 2%
Totalt 100%
Blankröster 6,9%

Föga förvånande så hamnade (kd) näst längst ner. Junilistans gubbar lockade inte heller hbt-personer.

Att (FI) fick 6,1 procent förstår jag mycket väl. Jag var själv trött på att Göran Persson aldrig, aldrig visade intresse och engagemang för hbt-personers fri- och rättigheter och jag tänkte tanken en och två gånger om jag skulle ansluta mig till (FI), men så tänkte jag på allt det vi socialdemokrater har åstadkommit i de frågor jag brinner för och varför jag gick med i (s). Mona Sahlin har sagt "jag gick inte med i partiet, jag gick med i Olof Palme". Jag gick inte med partiet, jag gick med i Mona Sahlin!

(fp), liberalerna med Birgitta Ohlsson i spetsen (hon som även fanns på qruiser, hon som varje pride pratade om insemination, regnbågsfamiljer.) Liberalernas frihetstankar... De knep tredjeplatsen.

All kärlek är bra kärlek skanderade (mp). De stod för en paketlösning: flata, vegan, miljö, natur, ekologiskt, mot EU, biodynamiskt och vänster.

Till (v) sökte sig de flator som har lågavlönade arbeten, arbeten med låg status. De flator som fortfarande känner stark klasstillhörighet. Vi pratar om de flator som sitter i spärren, kör truck och rattar bussar. Vänsterpartiet har också något av en paketlösning. De värnar klass, kultur, kommunism. Röd stjärna, Che Guevara.

Piratpartiet - jepp, återigen de hbt-personer som inte har råd att köpa alla skivor och alla filmer som de vill ha. De laddar ner olagligt, men gratis från nätet, självklart röstade de på Piratpartiet.
Men varför gick så många hbt-personer och röstade på vår huvudmotståndare?!

Vi som bor i Stockholm (jag kommer hädanefter att referera till oss som "stockholmare") hör till landets mest välbärgade invånare. Vi är få som jobbar i offentlig sektor och industri. Vi jobbar snarare i service- bank och finanssektorn.

I Stockholm är det mycket individtänkande. Till exempel vill personer som jobbar i NK-disken eller på bank (trots att de har låg inkomst) inte tillhöra "förlorarna", de vill inte tillhöra en lägre klass, snarare känner de samhörighet med de övre skikten i samhället. Dessa låginkomsttagare röstar borgerligt och hänger på Stureplan och identifierar sig med de välbärgade. Det är viktigt att vi inom (s) förstår detta. Bara för att man har en låg lön och jobbar som assistent på något stort, privat företag, innebär det inte att man per automatik röstar på ett parti för att få det bättre, man röstar på det parti som står för den livsstil man egentligen vill ha.

Alla ska med sa vi sossar, men vi sade inte vart.

Uppfattade verkligen hbt-personerna i Stockholm att de också var inkluderade? Bildvalen på (s) valaffischerna talade sitt tydliga språk - alla ska med, men inte du, du och du. Ur ett hbt-perspektiv var affischerna fruktansvärt heteronormativa. Inte en endaste affisch kunde vi identifera oss med. Moderaterna hade en affisch med en bög som pekar på Fredrik Reinfeldt och säger något i stil med "Fredrik - han är en skön kille".

Var fanns sossarna under priden?! Alla partiledare deltog på priden utom partiordförande Göran Persson. När partiledardebatten ägde rum på priden, fick inte (s) vara med, eftersom Göran Persson valt att inte komma. Där satt de övriga sex partiledarna och kunde berätta för hbt-personerna varför just de skulle rösta på just dem. Tror ni att det räckte med att Mona Sahlin då satt på första raden? Nej, det gjorde det inte! Kom de "riktiga" arbetarna från Metall och Byggnads på priden och gav hbt-socialdemokraterna sitt stöd? Nej, det gjorde de inte, i varje fall inte i den utsträckning som det behövdes.

Moderaterna orerade om frihet: du får vara precis den du är, du får klä dig som du vill, du får vara annorlunda... (s) däremot var inte tydliga i sina frihetstankar... den socialdemokratiska frihetstanken glömdes faktiskt helt bort

Moderaterna talade om livsstilsfrågor, de talade om arbetslöshet och skola, de talade om lag och ordning.

HBT-personer vill ha trygghet, de vill sätta sina barn i en bra skola och de vill ha arbeten.

Vi sossar måste erbjuda helhetslösningar, paketlösningar. För jag och de andra hbt:arna är inte enbart vår sexuella läggning.

När det gäller vår översyn av vår politik är det viktigt att vi hbt-socialdemokrater är med och förändrar och förnyar SAP.

Vi måste bli tydligare med att visa att även vi står för livsstil, för helhetstänkande (där hbt-personers fri- och rättigheter, arbete, miljö, skola, integration, trygghet ingår). Alla får klä sig som de vill, vara dem de vill. Vi måste vara med och föra fram socialdemokraternas frihetsbudskap.

Vi måste även vara där och tala om för (s) att jämställdhet och jämlikhet fortfarande är viktiga frågor. Bögen skall inte lockas av moderaternas frihetstänkande, utan av vår ideologi och politik.


Regnbågsvalet på QX.se visade tydligt att det populäraste alternativet var (m). I regnbågsvalet röstade 6,1 procent på FI (jligt många av dessa definierar sig som queer). Vi måste vinna tillbaka dessa! Hur vi gör detta måste vi inom hbt-socialdemokraterna ha åsikter om och diskutera och vi måste framföra dem till arbetarkommunen.