2 x våldtäkt

På morgonkvisten har jag ägnat mig åt våldtäkt. Jag har läst ut Katrine Kielos bok Våldtäkt och romantik och sett Uppdrag Gransknings reportage Mörkrets hjärta på SVT Play.

-

Mörkrets hjärta handlar främst om FN:s fredsarbetare i Kongo-Kinshasa. Fredsarbetare som utnyttjar de kvinnor, som de är där för att skydda. Den handlar även i viss mån om något som kanske är mer känt för allmänheten - våldtäkt som vapen (som jag har skrivit om tidigare. Se nedan). Förkastligt, vidrigt, äckligt, oförståeligt och sanktionerat.

-

Det har tagit tid att läsa Kielos bok. Det beror inte på tidsbrist, men jag berörs på ett personligt plan av den. Jag har själv blivit utsatt för våldtäkt i mycket unga år. Därför har vissa partier i boken varit svåra. Jag tror dock inte att det bara är de våldtagna som reagerar starkt på boken Våldtäkt och romantik. Recensioner av boken, visar att den berör.

-

Vi måste prata om våldtäkt för vad det är, och vad det gör. Mot kvinnor. Med kvinnor, idag, säger Kielos i de intervjuer som följde på boken. Samhällsdebatten är inte tyst vad beträffar våldtäkt, men Kielos vill att vi ska tala om våldtäkt på ett annat sätt - hennes sätt. En fråga jag ställer mig under läsandets gång är: varför använder hon ett fiktivt "jag" när hon skriver om våldtäkt?

-

Ann Heberlein skriver i sin recension i Sydsvenskan:

-

Katrine Kielos har inte blivit våldtagen, men hon vill väldigt gärna göra sig till språkrör för oss som är våldtagna. Hon vill gärna berätta om de insikter vi alla fall borde ha – det där om att vara bra på att bli våldtagna. Kielos behöver nämligen oss och våra våldtäkter, men hon har inte bemödat sig om att intervjua några våldtagna kvinnor (måhända på grund av risken för att våra berättelser inte illustrerar hennes teori lika galant).

-

Jag anser inte att man måste ha blivit våldtagen för att skriva om våldtäkt, men jag håller med Heberlein i hennes kritik. Kielos inlägg behövs dock i debatten. Jag rekommenderar att ni läser Våldtäkt och Romantik (som nu finns att köpa i pocket). Jag vill även uppmana er att se Mörkrets hjärta.

-

Recensioner (ett axplock): Aftonbladet, SvD, Expressen, Bokhora
Tidigare inlägg: Kvinnornas krig - om våldtäkt som vapen, Våldtäkt som vapen (Del II), Våldtäkt som vapen, Monika Hauser - Right Livelihood-pristagare

Relaterat: Johan Westerholm skriver om när tilliten till män raseras

Bild: Peter Paul Rubens - Rape of the Daughters of Leucippus

Boken om våldtäkt

För några månader sedan var jag på ABF och lyssnade på Katrine Kielos. Kielos läste högt ur sin bok Våldtäkt och romantik (som utkommer på Modernista 7 /5). Det är en bok som redan har väckt debatt, såväl Åsa Petersen som Maria Abrahamsson skriver om den. Det lilla Kielos läste ur sin bok, berörde även mig starkt (men jag har inte fått något förhandsex. så jag ser fram emot att köpa den).
-
Katrine Kielos har en programförklaring och den lyder: Vi måste prata om våldtäkt. För visst måste vi tala om våldtäkt och då inte enbart i termer "stoppa våldtäkterna".
-
För visst är det som Abrahamsson skriver:
-

På senare tid har jag mött en rad våldtagna kvinnor som vittnar om hur deras själsliga illamående har förvärrats av att de har stämplats som otillräkneliga offer. Att det är deras feministiska systrar som har stämplat dem i pannan har inte gjort deras liv enklare. En ideologiskt betingad offermentalitet som inte ska förväxlas med att de som har utsatts för brott självklart är brottsoffer.

-
Jag har blivit våldtagen, men jag ser mig absolut inte som ett offer. Jag är vidare feminist. Jag är en av de feminister som förespråkare en hårdare lagstiftning och jag anser att en samtyckesparagraf är ytterligare en markering för att visa att våldtäkt inte är OK. Dock anser jag att det inte är tillräckligt. Det krävs en analys av maktstrukturer och det handlar till syvende och sist om att förändra. Förändra rådande strukturer, förändra attityder och värderingar.
-
Vi har en förskola som förstärker traditionella könsroller (DN) istället för att motverka dem, men vi ser att i förskolor som använder sig utav genuspedagogik i sitt arbete, sker förändringar (läs här och här).
-
I idrottsvärlden och på vissa arbetsplatser förekommer det en viss machokultur, som måhända inte skapar våldtäktsmän, men som när en skev syn på kvinnan.
-
Det krävs ett stort reformarbete på alla plan, men när det väl har hänt, det där som inte får hända - då ska även våldtäktsmannen få adekvat vård.
-
Jag vill inte ha en stämpel i pannan, där det står "offer". Om det något jag är, så är det överlevare, men jag är fn inte något offer!
-
För mer läsning om Kielos bok:
Kommunalarbetaren
DN