Just därför skall vi ha genuspedagogik i förskolan (och inte bara där)

Jag undrar hur Elise Claeson tänker när hon sågar genusanalys vid fotknölarna i dagens Expressen. Jag vet sedan tidigare att hon anser att biologi är allenastyrande och att socialt kön det vill säga genus är trams.
-
Jag är dock enig med Claeson på en punkt, nämligen att förskola och skola domineras av kvinnor och det är inte bra, vare sig för killar eller tjejer.
-
Vad jag efterlyser är just vad genusinriktade förskolor som Tittmyran och Nicolaigården ägnar sig åt - en personal som visar på mångfald - män och kvinnor i olika åldrar, med olika sexuella läggningar, etniciteter och religioner. (Läs gärna mitt inlägg om genuspedagogik i förskolan). Förskolor som ägnar sig åt att utveckla individer. Pojkar som "grymtar" lär sig att kommunicera och tjejer som är tysta och omhändertagande, lär sig att ta plats.
-
Om killar lär sig att kommunicera utan att grymta och ta till knytnävarna, har vi inte då löst ett delproblem? För visst minns vi den där killen i mellanstadiet som knuffade till oss och som drog oss i håret? Han gjorde det inte för att vara elak, han gjorde det för att han gillade oss och ville ha vår uppmärksamhet men han kunde inte och vågade inte visa det med ord och de "rätta" känslorna.
-
Om killar och tjejer får en nära relation till bögar och blattar, har vi inte då löst ett delproblem? Om vi har en skola som motverkar fördomar och föråldrade könsroller, har vi inte då löst ett delproblem?
-
Så här avslutar Claeson sin artikel:
-
Genusanalysen har nått vägs ände. Fokuseringen på de ”underordnade”flickorna och att könen är sociala konstruktioner, har gjort att vi slutat med riktad pojkuppfostran; vi vill inte se att pojkar har särskilda problem och behov. Det överordnade könet klarar sig väl alltid, tycks vi tro. Men det är ett katastrofalt feltänk. Genussamhällets svek mot pojkarna är ett historiskt misstag, som kan få förödande konsekvenser.Vi riskerar att skapa en underklass av män, vars enda fel är att de inte är kvinnor.
-
Vi vill inte se att pojkar har särskilda problem och behov? Inte om hon med det menar könet, vi vill nämligen se människan - ecce homo! Vi vill se individen oavsett kön, klass, etnicitet, sexuell läggning. Vi vill med hjälp av en jämställd förskola skapa starka, självständiga kreativa och kommunikativa individer...

5 kommentarer:

nicklas eriksson sa...

Bra Alexandra!!!

Tomas sa...

Tänk vad lätt allt skulle vara om alla var som tjejer/kvinnor, eller hur?

Fredrik Mikael sa...

"vi vill nämligen se människan - ecce homo!"

Just det. Se människan! Människan är mer än bara genus, precis som Claeson skriver. Hon är en komplex biologisk maskin, inte ett tomt blad. Det är dags att ta det i beaktande.

Luka(s) sa...

Vid första ögonkastet verkar ju Elise tänka rätt. För visst är det ett problem att man så länge fokuserat på tjejernas problem och helt glömt killarna. Men det är när hon börjar prata om tonårspojkar som "testosteronstinna ynglingar" vars hormoner gör dem till "tidsinställda våldsbomber" som det blir så farligt.
För där gör hon samma fel som hon påstår feminismen gör. Hon verkar mena att feminismen vill skapa ett matriarkat (hon har väl mest läst enstaka artiklar om mediahypade radikalfeminster) och det ogillar hon. Ändå menar hon tydlligen att kvinnor är "bättre", i betydelsne mindre aggressiva.

Hon menar, på fullaste allvar, att män är biologiskt predestinerade att ta till våld! Och detta i högre grad än kvinnor, får man förmoda. Så, vad är då hennes lösning? Vårdnadsbidrag och återinförande av sträng fostran av dessa "vanartiga gossar" via lumpen och idrotten, ser det ut som.

Kansken man bör påminna om att det enda brott där kvinnor står för en stor andel av brotten är barnmisshandel....

F.D barnskötare sa...

Bra inlägg, men tror du verkligen att barn på förskolan påverkas särskilt mycket av personalens religion och sexuella läggning?
Jag har jobbat påb förskola själv och diskuterade varken mitt sexliv eller min religion med barnen.(Och hade jag gjort det är jag säker på att jag fått en skarp tillsägelse av min arbetsgivare.) Mitt sexliv och min religion tillhör för mig den privata sfären och är inget det finns någon anledning alls att prata med barnen om. Om de själva frågar är det naturligtvis en annan sak, då svarade jag alltid ärligt, enkelt och på barnens nivå.