Framtiden är vår

I egenskap av arkeolog ser jag tillbaka på historien och tar lärdom av historien för att förstå vår samtid/framtid. Ett av mina favoritcitat är Those who cannot remember the past are condemned to repeat it (George Santayana). Därför har det varit speciellt kul att få deltaga under framtidsdagarna och fått möjlighet till att tänka framåt.
-
I vår iver att förnya och förändra kan det ibland hända att vi glömmer bort vår "gamla" socialdemokrati. Vår skolpolitik har varit bra, men den kan alltid bli bättre. Ilmar Reepalu sade i talarstolen: Kommer ni ihåg den gamla valaffischen Begåvad men fattig - ge honom lika chans, den börjar bli aktuell på nytt och han har rätt. Skolan handlar inte blott och bart om ordningsregler, betyg och nationella prov (som media gör gällande), den handlar om så mycket mer än det och det vet vi alla (även Jan Björklund & Co.). Kan någonsin Björklund berömma socialdemokraterna för den svenska förskolan (som är skitbra, men kan bli bättre)?
-
När "fackpampar", "betongsossar" och "hbt-sossar" (läs Alexandra) ställer sig upp och sjunger Staten och kapitalet med höjda nävar under festen igår kväll, är det med en viss paradox, när vi sjunger versen Skolans uppgift är som sig bör att skola arbetskraften om kvastarna skall sopa bra får man inte slarva med skaften spärrar och kvoter och testprogram är ett system för att sålla agnarna från vetet och för var o en till hans rätta fålla. Dock är det så att just denna vers är det som skolpolitiken (framför allt den skolpolitik som förts av folkpartiet) har handlat om och återigen upprepar sig historien. Det som var ute för ett tag sedan är nu i högsta grad aktuellt.
-
Dessa två framtidsdagar har bjudit på många samtal och diskussioner kring skolan och det är lätt att glömma bort att vi är i opposition. Hur bra vår skolpolitiska plattform än är, så har vi inte mandat att genomföra vår politik. Vi får hoppas att Jan Björklund tar till sig av vårt arbete.
-
Utan en socialdemokratisk skolpolitik hade jag aldrig kunnat läsa på universitetet, utan en socialdemokratisk skolpolitik kanske jag inte ens hade gått på gymnasiet, utan en socialdemokratisk skolpolitik... nej, tanken är för skrämmande.
-
Se vad borgarna gör, borgarna som säger att de "värnar" skolan. De skär ner på komvux och högskoleplatser, resurserna (som skulle öka enligt vallöfte) till skolan har minskat... Jag skulle inte vilja vara lärare i nuläget.
-
Vårdnadsbidraget är en kvinnofälla och inte bara en kvinnofälla, det är en barnfälla.
-
Skolan AB. En skola som genererar miljoner i aktieägarnas fickor, är det en sådan skola vi vill ha? Nej, tror jag de flesta svarar (och då inkluderar jag även en stor del borgare).
-
Framtidsdagarna har varit en källa till inspiration. Jag är glad att jag fick vara där (i egenskap av bloggare) och ta del av det. För det media återger är inte sanningen, inte såsom jag och andra socialdemokrater upplever det. Det känns som om jag och de borgerliga journalisterna har varit på två olika konferenser (de är nog kvar i Gävle och moderaternas stämma).
-
Under dessa två dagar har socialdemokraterna återigen visat sig vara (inte ett folkparti märkväl utan) ett folkrörelseparti. Vi har varit självkritiska (vilket är jligt svårt med tanke på att vi kritiserar vår egen förda politik men ändock har vi varit det), vi har även tänkt framåt. Den "nya" socialdemokratiska plattformen beträffande skolpolitik är något att vara stolt över. Det är resultatet av ett rådslag, där över 250 000 personer varit delaktiga på ett eller annat sätt.
-
Jag gillar rådslagen. Jag gillar skarpt denna form av politik. Vi kommer inte att lämna det "snabba" rådslaget Skolan, vi kommer att fortsätta att diskutera och utveckla vår skolpolitik, men just nu vill jag sätta tänderna i nästa rådslag - JOBB - enligt analytikerna den fråga vi förlorade valet på.
-
Och ni som läser, framför allt socialdemokratiska politiker, vart tog hbt-perspektivet vägen dessa två dagar?
-
Tack för dessa två inspirerande dagar. Nu skall jag lägga politiken på hyllan i några timmar och umgås med min flickvän.

Sökes: Ny (s)kolpolitik

Nu uppmanas vi socialdemokrater att komma med förslag och idéer till Rådslag om skolan. Uppmaningar som även kommer från bloggar och Facebook.

Nio frågor för en bättre skola
... och nio spontana svar från min sida.

1. Bör alla barn lära sig läsa och skriva redan i förskolan?
Ja, är mitt spontana svar. Barn i den åldern både kan och vill lära sig.

2. Hur kan vi bryta klassamhället så att alla elever oavsett föräldrarnas bakgrund, verkligen kan nå målen?
Genom att ha en bredd i skolan och ha en skola, där varje enskild elevs kunskapsutveckling tas i beaktande. Jag ser gärna en skola som är en läroanstalt. Se mitt blogginlägg om skolan.

3. Hur kan vi förena valfrihet med en gemensam skola där elever med olika bakgrund lär sig tillsammans.
Återta initiativet. Kommunala skolor är inte bra. Återinför statliga skolor, sätt in resurser. Jag vill inte ha Major Björklunds segrering och sortering av skolor. Vi kan erbjuda en statlig skola där det finns valfrihet, en skola som bejakar varje enskild individs behov samtidigt som skolan erbjuder alla, oavsett bakgrund, att vara i samma skola.

4. Varför anser många väljare att socialdemokraterna inte står för en kunskapsskola?
Handen på hjärtat partikamrater - för att sossar tidigare inte har stått för en kunskapsskola. Kunskap, humaniora, akademiska ämnen.... brrrrr.... Nej, byggarbetare, industriarbetare etc. det var riktiga jobb. Nu har tiderna förändrats och vi måste bejaka kunskap. Bort med flumskolan. Skolan skall återigen bli ett lärosäte.

5. Hur ser en socialdemokratisk politik ut för ordning, reda, trygghet och studiero i skolan?
Lärarnas status måste öka. Eleven bör respektera sin lärare (och vice versa). När en lärare säger till skall eleven respektera läraren, det må gälla kepsar, mobiltelefoner etc. Återigen måste fler resurser sättas in. Fler vuxna måste vara synliga under raster och håltimmar. De måste fånga upp mobbing, rasism och elever som mår dåligt. Att gå i skola skall ses som att gå till sitt arbete. Där skall det finnas trygghet, bra chefer, en bra lunchrestaurang etc.

6. Kan vi vara nöjda med att 25 procent inte når målen i gymnasieskolan?
Ja, för dessa 25 procent kanske inte var redo för gymnasieskolan. Därför är det viktigt att Komvux finns kvar, så att några av dessa procent tar tag i sin utbildning i ett senare skede i livet. Några procent kanske anser gymnasieskolan för svår, då bör det finnas alternativa utbildningar som är mindre teoretiska.

7. Behövs nya grepp för att anpassa vuxenutbildningen till framtidens krav?
Komvux skall finnas kvar, däremot skall man inte på bekostnad av statliga medel "läsa upp" redan godkända betyg. Ett underkänt betyg skall man få läsa upp och vidare skall man kunna komplettera med ämnen. Det skall gå att ta studiemedel för komvux.

8. Är lärarna elevens viktigaste resurs?
Lärarnas status måste höjas. Lönen skall höjas och lärarutbildningen måste bli bättre. Arbetsmiljön för såväl lärare som elev måste förbättras.

Att en behörig lärare per se är bättre än en obehörig, håller jag faktiskt inte med om. Jag har haft obehöriga lärare som varit bättre än de ordinarie, de har varit eldsjälarna. Jag har själv jobbat som obehörig lärare ett halvår och många av mina elever ansåg mig vara bättre än många av "tråklärarna" (de utbrända, de som använder samma blåstenciler som för trettio år sedan). Utbrända lärare etc. skall också få det lättare att byta yrke. Det finns massor med lärare som inte passar som lärare. De bör ges en chans att göra något annat, istället för att förstöra elevers liv.

9. Lär sig eleverna mer om de också får vara med och bestämma?
Ja, självklart. Det är också deras arbetsplats.

Den (s)venska flumskolan

Inget kan vara viktigare än att se till att alla barn och ungdomar ges de bästa förutsättningar för att utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar oavsett föräldrars inkomster, oavsett kön och etnicitet, oavsett funktionshinder eller modersmål. Det är en stor utmaning men helt avgörande för att ta steg mot ett mer jämlikt och rättvist samhälle.

Ylva Johansson

I det senaste numret av Riksdag & Departement ligger fokus på den socialdemokratiska skolpolitiken.

Jag har alltid varit kluven beträffande sossarnas skolpolitik. Vi sossar vill ha en skola som inte enbart lär barnen att tänka kritiskt, utan även en skola som verkar för att utplåna klassamhället inifrån. Det har varit kärnan i vår skolpolitik.

Om resultatet blir en "flumskola" - då har vi misslyckats och då bör vi ompröva vår skolpolitik. För det kan ju inte vara så att vår vilja att utjämna skillnader istället resulterar i missriktad välvilja. Metta Fjelkner (ordförande för Lärarnas Riksförbund) säger i artikeln:

"När vi har krävt mer speciallärare och mindre grupper har socialdemokraterna tyckt att vi pekat ut de barn som har det svårt. Men specialisthjälp är en förmån."

Genom vår politik har vi ju då snarare försvårat för de barn som redan har det tufft, genom att förvägra dem rätten till hjälp.

Ylva Johansson skrev en bra debattartikel i DN där hon idkar självkritik. Hon skriver bland annat att kunskapsinhämtningen har hamnat i andra hand och vidare att det inom socialdemokratin funnits en tendens att överbetona skolans omsorgsuppgift.

Så får det inte vara!

Visst kan vi snegla på folkpartiets skolpolitik och välja ut de bästa bitarna (ja, jag erkänner att vissa delar är bra med fp:s skolpolitik), när vi nu skall utveckla en offensiv skolpolitik. Dock skall vi slåss med näbbar och klor för att undvika sorteringen i skolan. De borgerliga vill ha en elitistisk skola, men det vill inte vi.

Jag vill se en skola där varje enskild elevs kunskapsutveckling tas i beaktande. Jag ser gärna en skola som är en läroanstalt.

Det skall finnas många valmöjligheter inom skolan. Alla elever vill inte läsa på universitet och högskola. Låt dem då få ta sitt gesällbrev i ett hantverksyrke (ja, jag vet att den möjligheten redan finns, men vi kan vidareutveckla denna).

Och nej, jag vill inte ha en lärlingsskola, en mellanskola och en elitistisk (eller vad man nu väljer att kalla den) skola. Jag vill inte att regeringen genomför denna skolpolitik som leder till segregering, sortering och ökade klasskillnader. Jag vill ha en gemensam skola som tar hand om och utvecklar alla elever. Detta kan vi göra inom en och samma ram.

De elever som har det svårt i skolan, värna dem, låt dem få möjligheten att läsa på universitet, om de vill det. Sätt in alla resurser som krävs för att eleven skall slippa gå ut med icke godkänt. Även de duktiga eleverna måste vi ta hand om. De måste också få möjlighet att få utveckla sig i skolan. Bara för att de har det "lättare" och kommer att "glida in på ett bananskal" till universitetet, får de inte glömmas bort!