HBT-sossen

Moderateraternas rättvisekampanj startade idag. Varför försöker Moderaterna vara Socialdemokrater, undrar Eva-Lena Jansson. Svaret står att finna i bland annat boken George W. Reinfeldt som skrevs 2006. Moderaterna må ha en ny förpackning, men innehållet är detsamma. Moderaterna vinner inga val på att låta som gamla, mörkblå Moderater. Därför har retoriken ändrats, men inte den politik som regeringen Reinfeldt för.

I och med att Moderaterna nu skanderar om rättvisa, så tillstår jag att det sticker även mig i ögonen (i och med att Moderaternas politik är djupt orättvis, vilket bland annat Claes Krantz påpekar).

Sörj dock inte över att Moderaterna nu använder ordet rättvisa. Tro det eller ej, men det finns ett bättre ord än rättvisa:

rättfärdighet

I Stockholmstidningen läser jag Bengt Göranssons artikel Rättfärdigheten privatiserar inte. Göransson har gått igenom Olof Palmes alla kongresstal och funnit att Palme konsekevent valt att tala om rättfärdig politik i stället för rättvis politik. Göransson skriver:

Rättfärdigheten, detta bibliska begrepp, har en moralisk dimension som rättvisan
saknar. Rättfärdigheten tvingar den som använder ordet att vidga sitt
perspektiv, att se inte bara till egna intressen utan också till andras.

Helle Klein skriver också om rättfärdighet:

Rättvisan riskerar att reduceras till något som man kan åstadkomma med enkel
mätteknik. Inte minst i vår individualiserade tid blir rättvisa alltför
ofta ett slags individgaranti – jag ska minsann ha lika mycket som de andra.
Rättvisan blir då något jag har för mig själv och som ser mig i konkurrens
till andra, inte som solidarisk medmänniska. När politiken reduceras till
enbart enkla plånboksfrågor förlorar den medborgarskapets relationella sida,
nämligen det ansvar jag har för min nästa.

Frågan vi bör ställa till Moderaterna är därför: rättvis eller rättfärdig politik?