Att vara en god pedagog

I dagens DN skriver Maciej Zaremba om den "jakt" som pågår på lärarhögskolan. Han berättar om lärare Eklund som inte alls har uttalat sig homofobiskt, utan ord har lagts i hans mun: Hade lärare Eklund verkligen sagt det som läggs i hans mun, skulle nog halva klassen rusat iväg till HomO - och resten till någon tidning.
-
Jag tycker det är förunderligt att Eklund har en lektion i hur lärare skall bemöta elevers fördomar och berättar att han under tonåren kände ett äckel inför bögar, men när en student frågar honom vad han känner inför bögar idag är det plötsligt "privat" och "hör inte hit". Det är alltså OK att säga att han var homofob i tonåren, men det är privat vad han anser idag? Nej, det är inte OK anser jag. Om en person börjar med en personlig reflektion, i detta fall att personen kände ett äckel inför bögar under tonåren, måste denna person även svara på en students fråga, om detta är fallet även idag.
-
Även en fråga som "anser Eklund att homosexualitet är normalt?" anser Eklund hör till en annan lektion, ändock väljer han att svara att att han har svårt för "fjolligheten". Lektionen handlar alltså om hur lärare skall bemöta elevers fördomar och han säger att han har svårt för "fjolligheten"?!
-
Att vara lärare, att lära ut kunskap är ett oerhört ansvarsfullt och viktigt arbete. Att vara en god pedagog. En lärare är också människa (ingen robot) och bör vara personlig, när utrymme ges för detta, men det finns gränser.
-
Om en lärare berättar om en fördom hon eller han har haft tidigare och det kommer följdfrågor, som i detta fall, en student vill veta om det fortfarande förhåller sig så, då bör läraren svara på denna fråga. Det går inte att i ena stunden hänvisa till sin privatperson och i andra stunden hänvisa till lärarrollen (eller att det hör till en annan lektion), åtminstone inte om det, som i det här fallet, är en diskussion om homosexualitet under en lektion som ska handla om hur lärare skall bemöta elevers fördomar.
-
Vidare, en heterosexuell student upplever kanske Eklunds ord på ett annat sätt en en hbt-person. Vi läser in och tolkar olika på grundval av sexuell läggning, etnicitet, religion, erfarenheter et cetera.
-
Om en hbt-person känner sig kränkt av en lärares uttalanden, betyder inte nödvändigtvis att en heterosexuell person känner sig kränkt. Därför är det inte troligt, som Zaremba skriver, att halva klassen skulle rusa till HomO och resten till tidningarna.
-
Naturligtvis skall studenter kunna diskutera och ifrågasätta varandras åsikter, det är inte det som är problematiken. Problematiken i detta fall är hur lärare Eklund har agerat, vad han väljer att säga och vad han inte vill säga. Problematiken är hur han bemöter studenternas frågor.
-
Hur hela fallet har hanterats kan man ha synpunkter på, men tala om "jakt" och att HomO sätter människor under "stark press", underförstått att HomO nästintill hotar människor om de inte förlikar/betalar skadestånd, är en smula magstarkt.
-
Till syvende och sist ordet "kränkt", är ett starkt ord. Det missbrukas. Vad i består en kränkning? Om en person känner sig kränkt, skall man alltid gå på den personens utsaga/upplevelse?
-
Det fall som Zaremba använder för att exemplifiera/belysa (felaktiga) anmälningar om kränkning, är olyckligt, eftersom jag anser att Eklund har brustit i sin yrkesroll som lärare.