Jag var bara inte gjord för ekonomi

På sin facebooksida tipsar Marika Lindgren Åsbrink om Erik Hegelunds inlägg Lär dig ekonomi. Ni som läser min blogg regelbundet vet att jag hyser en obesvarad kärlek till (national)ekonomi, vilket jag har skrivit om i bland annat inläggen Nyanser i det svarta och Nationalekonomi - en halvklassisk humanists längtan.

I sin slutkläm skriver Hegelund:

Om ni inom kulturvänstern inte hade varit så lata och snobbiga de senaste decennierna hade ekonomin varit intressantare. Det mesta av resonemang, teorier och modeller finns ju där – för den som orkar leta. Kanske hade vi sluppit låtsatsdebatten om ekonomins ideologi. Vänstern hade definitivt varit smartare. Sverige hade kanske varit ett bättre land att leva i.

Hegelund skriver även: Men det kommer inte bli mycket intressanta vänsterperspektiv på ekonomin om vänstern är för fin för att ta i ämnet. Jag misstänker att jag, enligt Hegelund, tillhör "kulturvänstern".

Jag har under hösten verkligen försökt bemästra (national)ekonomi. Jag har läst En nationalekonomi för vänstern. I kommentarer till de två inläggen, jag hänvisar till ovan, blev jag rekommenderad att läsa två blogginlägg av Lars P Syll. Jag frågar även Syll om han har några tips på hur jag ska bemästra nationalekonomin och fick svaret:

Ja nationalekonomi är tyvärr inte så lätt. Klas Eklunds ”Vår ekonomi” (2010) är en pedagogisk och relativt lättillgänglig introduktion. Mina egna mer historiskt orienterade ”Ekonomisk doktrinhistoria” (2011) och ”Den dystra vetenskapen” (2001) ger också lite av alternativa synsätt och inte bara den förhärskande neoklassiska synen på nationalekonomi.

På biblioteket lånade jag Klas Eklunds Vår ekonomi. En introduktion till samhällsekonomin. Jag läste den till och från jobbet. Jag lånade till och med om den, men efter två månader gav jag upp.

Ja, jag såg även ett och annat seminarium i serien Progressiv ekonomi för jobb och välfärd på ABF Play.

Till slut var det bara för mig att inse att jag var bara inte gjord för ekonomi. Det har vare sig med lathet eller snobberi att göra. Och nej, jag är inte "för fin för att ta i ämnet" (vilket min redogörelse ovan torde vittna om). Jag är en halvklassisk humanist och överlåter därför åt andra, företrädesvis nationalekonomer på vänsterkanten, att ägna sig åt det de gör bäst.

Vad beträffar snobberi, anser jag snarare att Syll gör sig skyldig till detta i och med sitt svar till mig ("nationalekonomi är tyvärr inte så lätt"), underförstått att nationalekonomi är betydligt svårare att lära sig än, låt oss säga, arkeologi. Jag vet inte om Syll har studerat latin, men om inte - kan jag meddela att latin inte heller är så lätt att lära sig.

Ja, jag håller med Hegelund att vi inom vänstern, i synnerhet Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, behöver just vänsterperspektiv på ekonomin. Då jag inte är gjord för ekonomi, låter jag därför Peter Gerlach, Marika Lindgren Åsbrink, Dany Kassel, Kajsa Borgnäs med flera nationalekonomer göra "jobbet".

Till syvende og sidst vill jag hävda att det snarare är nationalekonomerna som behöver en rejäl dos humaniora (och inte vi humanister som behöver nationalekonomi).

Nationalekonomi - En halvklassisk humanists längtan

Kapitalets byggnader, mördarbinas kupor, honung för de få. / Där tjänade han. Men i en mörk tunnel vecklade han ut sina vingar / och flög när ingen såg. Han måste leva om sitt liv.
Tomas Tranströmer, Epigram

Jag är humanist. Jag har studerat humaniora. På gymnasiet läste jag halvklassisk, humanistisk linje och om det inte vore för att vi, som ville läsa grekiska, var tvungna att pendla till Uppsala, hade jag till och med kunnat titulera mig helklassisk humanist. På Uppsala Universitet pluggade jag först tre terminer tyska men sadlade sedan om och sitter nu här med en magisterexamen i arkeologi. Vad inte examensbeviset visar är de forskarkurser jag läste som skuggdoktorand (genuskurser, Linear B med mera) och alldeles nyss upptäckte jag att 40 poäng från det sista året, då jag pluggade en forskarförberedande kurs, saknas i examensbeviset.

Nej, jag vill inte skryta med min fina examen (jo, lite). Vad jag vill få fram, efter den långa utvikningen, är följande: inte ett ynka poäng nationalekonomi har jag studerat.

I våras gav Marika Lindgren Åsbrink mig boken En nationalekonomi för vänstern. Motprestationen var att jag skulle skriva en recension och lägga ut den här på bloggen. Visst blev det en recension, men jag publicerade den aldrig. Den börjar så här:

Egentligen skulle jag ha publicerat denna recension 7 april, men jag har dragit ut på det. Jag är nämligen humanist uti fingerspetsarna. Efter att ha läst alla bidrag, undrar jag till vem/vilka vänder sig boken? Jag, med min magisterexamen i arkeologi, anser (även efter att ha läst kapitlet Nationalekonomins grunder) att boken är för svår (om det nu är så att författarnas ambition är att vända sig till sådana som mig).

Nationalekonomi. Jag vill verkligen förstå. Jag vill lära mig. Framför allt vill jag att vi socialdemokrater ska använda nationalekonomi såsom högern gör, men utifrån ett vänsterperspektiv. Jag kommer inte att vara den som för den "nationalekonomiska" vänsterkampen. Jag överlåter det åt andra (Marika Lindgren Åsbrink, Kajsa Borgnäs, Peter Gerlach, Erik Mohlin, Emma von Essen, Eva Ranehill med flera). Någon kanske föreslår: "Men plugga en kurs eller två på högskola/universitet". Den krassa sanningen är att jag inte är gjord för nationalekonomi. Kursböckerna skulle vara rena grekiskan för mig. Ja, jag vet att idiomet haltar i mitt fall, då jag önskade att det var just grekiska (och då helst Linear B eller koine).

Jag har dock inte gett upp än! I inlägget Nyanser i det svarta, skriver jag att jag i höst kommer att följa seminarieserien Ekonomi för jobb och välfärd. Jag misstänker vidare att Kajsa Borgnäs har läst just det inlägget, eftersom hon någon dag senare mejlade mig en inbjudan till konferensen Decent capitalism – Creating the Economic Model of the Future.

Jag blir nervös bara av att läsa vad konferensprogrammet innehåller. Tänk om jag sitter där på konferensen och inte fattar ett jota av vad föreläsare och paneldeltagare pratar om? Tänk om någon kommer fram till mig under fika- eller lunchrasten och vill diskutera ekonomiska modeller från ett analytisk perspektiv? Jag kommer att känna mig som en katt bland hermelinerna. 5,5 timmar av mitt liv, som jag skulle kunna ägna åt att läsa till exempel Mandarinstunder (min katt avlivades igår, så jag är otröstlig för närvarande).

Att bemästra nationalekonomi är dock en utmaning som jag har antagit. Jag förbereder mig bland annat genom att titta på Christian Kellermanns föredrag Decent Capitalism – A New Political Economy for the Good Society. Kanske jag kan memorera ett och annat som jag därefter kan slänga ur mig på konferensen?

P.S. Någon som har flera läs- eller filmtips?

Tidigare inlägg: Det goda samhället

[Uppdaterat]

Läs även Martin Mobergs inlägg.