Nationalekonomi - En halvklassisk humanists längtan

Kapitalets byggnader, mördarbinas kupor, honung för de få. / Där tjänade han. Men i en mörk tunnel vecklade han ut sina vingar / och flög när ingen såg. Han måste leva om sitt liv.
Tomas Tranströmer, Epigram

Jag är humanist. Jag har studerat humaniora. På gymnasiet läste jag halvklassisk, humanistisk linje och om det inte vore för att vi, som ville läsa grekiska, var tvungna att pendla till Uppsala, hade jag till och med kunnat titulera mig helklassisk humanist. På Uppsala Universitet pluggade jag först tre terminer tyska men sadlade sedan om och sitter nu här med en magisterexamen i arkeologi. Vad inte examensbeviset visar är de forskarkurser jag läste som skuggdoktorand (genuskurser, Linear B med mera) och alldeles nyss upptäckte jag att 40 poäng från det sista året, då jag pluggade en forskarförberedande kurs, saknas i examensbeviset.

Nej, jag vill inte skryta med min fina examen (jo, lite). Vad jag vill få fram, efter den långa utvikningen, är följande: inte ett ynka poäng nationalekonomi har jag studerat.

I våras gav Marika Lindgren Åsbrink mig boken En nationalekonomi för vänstern. Motprestationen var att jag skulle skriva en recension och lägga ut den här på bloggen. Visst blev det en recension, men jag publicerade den aldrig. Den börjar så här:

Egentligen skulle jag ha publicerat denna recension 7 april, men jag har dragit ut på det. Jag är nämligen humanist uti fingerspetsarna. Efter att ha läst alla bidrag, undrar jag till vem/vilka vänder sig boken? Jag, med min magisterexamen i arkeologi, anser (även efter att ha läst kapitlet Nationalekonomins grunder) att boken är för svår (om det nu är så att författarnas ambition är att vända sig till sådana som mig).

Nationalekonomi. Jag vill verkligen förstå. Jag vill lära mig. Framför allt vill jag att vi socialdemokrater ska använda nationalekonomi såsom högern gör, men utifrån ett vänsterperspektiv. Jag kommer inte att vara den som för den "nationalekonomiska" vänsterkampen. Jag överlåter det åt andra (Marika Lindgren Åsbrink, Kajsa Borgnäs, Peter Gerlach, Erik Mohlin, Emma von Essen, Eva Ranehill med flera). Någon kanske föreslår: "Men plugga en kurs eller två på högskola/universitet". Den krassa sanningen är att jag inte är gjord för nationalekonomi. Kursböckerna skulle vara rena grekiskan för mig. Ja, jag vet att idiomet haltar i mitt fall, då jag önskade att det var just grekiska (och då helst Linear B eller koine).

Jag har dock inte gett upp än! I inlägget Nyanser i det svarta, skriver jag att jag i höst kommer att följa seminarieserien Ekonomi för jobb och välfärd. Jag misstänker vidare att Kajsa Borgnäs har läst just det inlägget, eftersom hon någon dag senare mejlade mig en inbjudan till konferensen Decent capitalism – Creating the Economic Model of the Future.

Jag blir nervös bara av att läsa vad konferensprogrammet innehåller. Tänk om jag sitter där på konferensen och inte fattar ett jota av vad föreläsare och paneldeltagare pratar om? Tänk om någon kommer fram till mig under fika- eller lunchrasten och vill diskutera ekonomiska modeller från ett analytisk perspektiv? Jag kommer att känna mig som en katt bland hermelinerna. 5,5 timmar av mitt liv, som jag skulle kunna ägna åt att läsa till exempel Mandarinstunder (min katt avlivades igår, så jag är otröstlig för närvarande).

Att bemästra nationalekonomi är dock en utmaning som jag har antagit. Jag förbereder mig bland annat genom att titta på Christian Kellermanns föredrag Decent Capitalism – A New Political Economy for the Good Society. Kanske jag kan memorera ett och annat som jag därefter kan slänga ur mig på konferensen?

P.S. Någon som har flera läs- eller filmtips?

Tidigare inlägg: Det goda samhället

[Uppdaterat]

Läs även Martin Mobergs inlägg.