Why is it that people long for political power, and why, when they have achieved it, are they so reluctant to give it up?
Václav Havel
Efter folkrörelsepartierna. Om aktivism och politisk förändring i tre svenska riksdagspartier, heter en avhandling av Svend Dahl. Jag har inte läst den, men det tänker jag göra. För jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om maktens djävulska frestelser här på bloggen. Det är så många gånger att jag inte orkar länka till alla inlägg, inte ens ett axplock kan jag välja ut.
Jag är en av de politiker som mer än gärna skulle slippa mitt kyrkopolitiska uppdrag som jag tagit på mig av plikt, och som blev insatt på kommunfullmäktigevalsedeln mot mitt medgivande. Jag drivs inte alls av att sitta i landsting eller kommunnämnd. Jag vill fixa projekt och skriva artiklar, jag vill diskutera politik och komma på lösningar. Och det är svårt.
Visst, det är inte alltid välkommet i partiet, men framförallt får jag stora nackdelar på andra håll. Det anses mer och mer fult att vara partipolitiskt kopplad. Det verkar helt ok att anse att politik är något smutsigt (samtidigt som man har skyhöga förväntningar på både politik och politiker).
Här är en lista på grejer jag tänkt på som också behöver ändras om vi vill ha politiker i vårt politiska system:
- När man söker jobb vill många ha någon ”neutral”, kanske särskilt som jag som jobbar med samhällsfrågor.
- När man tycker något blir man ständigt misstänkliggjord för att ha andra syften än de man uttrycker.
- När jag skulle vara moderator på den regeringskritiska seminariedagen ”Tre år kvar” fick jag inte bli presenterad som partipolitisk
- När vi arrangerade ett seminarium hjärta tackade en journalist inom public service nej till att medverkande med hänvisning till att vi är ett politiskt parti och att hon måste vara neutral
- När Juholts bostadsbidrag var uppe var det inte mindre än tre av mina vänner på facebook som i en irriterad ton krävde att jag skulle uttala mig i frågan och vara lika upprörd som dem
- När jag säger att vi måste stoppa vapenexporten, sluta utvisa människor till Syrien eller något annat som mitt parti (eller någon i mitt parti!) tyckt annorlunda kring så ställs jag till svars för saker jag inte tycker.
- Jag måste också ha en högre moral och vara mer felfri än andra människor, eftersom det kommer att vara mycket roligare för tidningarna att skriva ”socialdemokraten Anna Ardin cyklade mot rött”, eller ”den socialdemokratiska kommunfullmäktigekandidaten blev lurad av ett Nigeriabrev”.
Man anses bli smutsig av att välja ett parti, dörrar stängs, man blir granskad, ifrågasatt och får ta ansvar långt utanför vad man rimligtvis har möjlighet att ta ansvar för. Om människor inte vill engagera sig i partierna så är det klart att det är partierna som måste ändra sig, men de kommer inte kunna göra det utan en himla massa hjälp även från er som idag inte vill va med i arbetet inifrån.
Så, jaha, vad ska vi göra nu?
8 kommentarer:
Bra skrivet (som vanligt). Vi behöver göra revolution mot strukturer och "ägarförhållande" inom partiet. Föreslår varvade listor med typ "SSU-are" och människor med samhällserfarenhet i form av yrkesliv utanför politiken.
Jag håller med dig. Skrev nyligen följande på Högbergs blogg (http://hogbergstankar.blogspot.com/2011/10/kanalen-kan-behovas-rensas-sa-vi-kommer.html):
"
Som jag skrivit i en tidigare kommentar:
"
Jag tror det dels handlar om att följa logiken "vi har samma mål som i början, dock är vi mer flexibla, vi bygger mer flexibla och mindre stela strukturer, vi har flera olika alternativ att nå varje mål på istället för att stå tomhänta när det som beslutats om inte går", vi ger mer utrymme åt kreativitet och idéer på ett sätt som underminerar det destruktiva blocktänkandet inom partiet, partiet ska uppmuntra en socialdemokratisk åsiktsanarki på det sättet att varje medlem känner sig fri i åsiktbildandet, inte tillhörande någon grupp eller falang, bara (S), sedan att så mycket som möjligt av denna kreativitet leder fram till konkreta förslag för kongressen att besluta om, ingen medlem får någonsin vara uträknad, alla medlemmar måste alltid vara välkomna att säga sitt (därmed uppmuntra sådan mentalitet överallt, i alla delar av SSU och S, ordna sammankomster där det handlar om att just välkomna varje medlem att uttrycka något, kanske att man gör så att varje medlem, en och en, oberoende av "position", frågas om han/hon vill uttrycka något osv. så att man uppmuntrar en reflektionsmentalitet, utan att lägga press, den som vill får vara tyst varje gång han/hon frågas, men att det görs så att varje medlem känner sig som en medlem, så att folk uppmuntras att bli medlem, så att man kommer bort från en flokk/ledare/rådgivare-struktur [till en struktur som rymmer praktik som gör att VAD som och ATT DET sägs och inte "VEM" som säger det är det väsentliga]
"
Trist att se hur ni pekar ut varandra tycker jag, tycker som utomstående att det är alarmerande och att ni måste hitta ett sätt att bli konstruktiva tillsammans, ändra (S) tillsammans, söka minsta gemensamma nämnare för att bli eniga om att ändra partiets strukturer, börja med det så blir klimatet bättre sen också för det som direkt angår samhället som helhet, mindre misstänksamhet och fördomsfullhet/stämplande, mer öppenhjärtighet, mer att prata direkt som man känner utan rädsla. Prioritera partiets organisation snälla! Det värsta är att försöka klubba fram något innan ni tagit tag ordentligt i PARTIET och skapandet av en GEMENSAM BAS. Med det sättet ni fungerar nu i partiet verkar det ju alldeles säkert att ni aldrig kommer kunna komma fram till en socialdemokratisk politik som heter duga. Det kommer alltid vara produkten av partiets problem så att säga snarare än resultatet av ett arbete där allt fokus har legat där det bör, det vill säga på VAD som sägs. Kommer ni inte ur dagens sätt att fungera är socialdemokratin illa ute (eller det är den väl redan?)! Jag tycker det är häpnadsväckande hur illa det står till, (S) verkar ju alldeles förstelnat, verkar inte ha någon motor, någon drivkraft längre, verkar tomt, blockerat i förstelnade strukturer, det är inte där saker händer längre, det är förlamat, förslitet, makttänket sitter kvar och spärrar, opinionsmätningarna styr partiet, nervösa sidoblickar både här och där... Ni har ändå varit några år i opposition nu, när ska partiets bas ta tag i saker istället för att vänta på partiets "topp"? Istället för att vänta på att oponionsundersökningarna "vänder rätt väg"? När kommer den stora reformationen av (S) från partiets bas? När gör ni revolt mot det destruktiva systemet ert parti hamnat i? Börjar göra ovväntade saker, göra egna initiativ, organisera möten för att få till stånd förändring, ena er och få "topparna" "ner på er nivå"? Visa allmänheten att ni faktiskt bryr er, brinner för något, även om det kan leda till oponionsras, säga att "vi bryr oss faktiskt inte om opinionsmätningarna, bättre opinionsmätningar kan inte leka vårt parti" osv.
"
Svar på kommentar 15:14:
Jag tror att ni helt enkelt måste ändra på strukturer och organisation, varvade listor ändrar inte sättet SSU och S fungerar på. Med det sättet ni fungerar nu i partiet verkar det ju alldeles säkert att ni aldrig kommer kunna komma fram till en socialdemokratisk politik som heter duga. Det kommer alltid resultera i något som reflekterar partiets problem snarare än resultatet av ett arbete där allt fokus har legat där det bör, det vill säga på VAD som sägs.
Vi vet vad som hänt i SSU, vi vet att det är så himla lita som återstår i (S) för att en äkta socialdemokrati med klara övertygelser och brinnande, kreativ kraft ska kunna växa fram.
Facket är ett exempel, alla som har ett relativt anständigt arbete ett annat, arbetsgivarna ett tredje - de är alla del av "de inkluderades klubb". Tyvärr måste man också lägga till de politiker som finns i dagens Riksdag i denna klubb - men den reformistiska förhoppningen är att detta kan ändras. Jag tror att dessa förändringar måste ske genom att människor som i dag och i framtiden exkluderas genom politiken kan se till att samhället får den förändring det behöver, men då behövs det alltså att politiken återigen blir en förändringens kraft, att det faktiskt är möjligt för den arbetslöse att bli partiledare och tillsammans med andra exkluderade se till att samhället blir mer inkluderande, göra den förändring som de allt färre inkluderade ej förmår. Den samhällsförändring som behövs finns det inte incitament för de allt färre "inkluderade" att åstadkomma. De blir allt mer som en konservativ klubb som inte ser eller vill se hur samhället körs i botten.
Det handlar alltså inte om SSU:are eller andra "inne-människor" (till exempel de som är så lyckligt lottade att vara med i yrkeslivet), utan om att både (S) och (SSU) sparkar sig självt i baken. Som jag skrivit:
"ingen medlem får någonsin vara uträknad, alla medlemmar måste alltid vara välkomna att säga sitt (därmed uppmuntra sådan mentalitet överallt, i alla delar av SSU och S, ordna sammankomster där det handlar om att just välkomna varje medlem att uttrycka något, kanske att man gör så att varje medlem, en och en, oberoende av "position", frågas om han/hon vill uttrycka något osv. så att man uppmuntrar en reflektionsmentalitet, utan att lägga press, den som vill får vara tyst varje gång han/hon frågas, men att det görs så att varje medlem känner sig som en medlem, så att folk uppmuntras att bli medlem, så att man kommer bort från en flokk/ledare/rådgivare-struktur [till en struktur som rymmer praktik som gör att VAD som och ATT DET sägs och inte "VEM" som säger det är det väsentliga]"
Jag tycker det är häpnadsväckande hur illa det står till, (S) verkar ju alldeles förstelnat, verkar inte ha någon motor, någon drivkraft längre, verkar tomt, blockerat i förstelnade strukturer, det är inte där saker händer längre, det är förlamat, förslitet, makttänket sitter kvar och spärrar, opinionsmätningarna styr partiet, nervösa sidoblickar både här och där... Ni har ändå varit några år i opposition nu, när ska partiets bas ta tag i saker istället för att vänta på partiets "topp"? Istället för att vänta på att oponionsundersökningarna "vänder rätt väg"? När kommer den stora reformationen av (S) från partiets bas? När gör ni revolt mot det destruktiva systemet ert parti hamnat i? Börjar göra ovväntade saker, göra egna initiativ, organisera möten för att få till stånd förändring, ena er och få "topparna" "ner på er nivå"? Visa allmänheten att ni faktiskt bryr er, brinner för något, även om det kan leda till oponionsras, säga att "vi bryr oss faktiskt inte om opinionsmätningarna, bättre opinionsmätningar kan inte leka vårt parti" osv.
Snyggt! Gilla.
Du har läst för mycket Berthold Brecht, din anarkist!
håller med mycket, som vikten av att vara en reflekterande kritiker och inte ekonomiskt beroende. Är stor fan till tidsbegränsade uppdrag på alla nivåer. Men ser skeptiskt på att majoriteten av sossarna är i ett sektliknande läge. För mig låter det som en analys av Stockholm. Annars känns det mer som att vi sossar är lite allmänt husvilla.
Heli
Tack för alla kommentarer. Jag tror starkt på tidsbegränsade uppdrag á la MP. Ju längre man sitter, desto mer beroende blir man av politiken som ett yrke.
Dock misstänker jag att familjerna, deras hangarounds och deras prospects kommer att cirkulera på posterna. Åtminstone här i Stockholm.
Svar på kommentar 18:40:
"vikten av att vara [...] inte ekonomiskt beroende"
Jag håller med om detta såtillvida att det är bra om man inte är i ett beroendeförhållande till en bank eller till annat som skulle kunna ha en stark påverkan på mentaliteten, det autonoma reflekterandet. Som sagt (se kommentar ovan), de inkluderades klubb (LO, människor med relativt anständigt arbete, arbetsgivare osv.) borde inte prioriteras på något sätt, då de saknar incitament att förändra samhället i konstruktiv riktning. Det är inte som förr, LO och arbetsgivarna har blivit destruktiva samarbetspartners.
Skicka en kommentar